Nakenfislåten

En lek har med tiden utvecklats här hos oss. Varje gång Theodore blir naken (med eller utan blöja) klappar han sig på bröstet och då ska vi säga "nakenfiiis!". Då skrattar han belåtet och fortsätter med sitt. Rätt som det är klappar han sig på bröstet igen och ser uppmanande på oss. - "Nakenfiiis!".

Nu har jag utvecklat konceptet och spontangjort en liten sång som akompanjerar nakenheten. Den går under namnet Nakenfislåten och går så här (melodi: Fredagsmyslåten):

Du är en nakenfis,

för du inga kläder har.

Du är en nakefis,

och din rumpa den är så bar.

För du har inga kläder

och du är en nakenfiiiiiiis!

Den måste sjungas med en sån där falsettröst i slutet.

Sookie och the return of stickerskan

Jag har inte haft så mycket lästid i helgen så sidorna har inte direkt fladdrat förbi, men första Sookie Stackhouse-boken är i det närmaste slut och jag ser med stor lust och läsglädje fram emot nästa.

Anledningen till att jag inte hunnit läsa så mycket är inte bara att vi lekt så mycket utan också att jag har fått sticklusten tillbaka! Plötsligt kom den bara över mig och sade att "nu ska vi sticka en höstkofta till Theodore som han kan ha till dagis". Ni vet, innan det är kallt nog för jacka men lite för kyligt för bara tröja. Sagt och gjort, jag köpte garn på Strikk och började sticka på den här koftan. Färgerna blir grå botten och mönster i brunt och två nyanser av blått. Garnet blir Karisma istället för Merino extra fine. Blir finemang. Fram- och bakstycke är klart upp till ärmhålen och jag har precis lagt upp maskor till första ärmen.

Den här fast större och i andra färger. Bild lånad från Garnstudio. Om ni inte gissat det redan.

Hopp och lek i dagarna tre hos familjen Sharp

I fredags vankades det grillfest och vi dukade upp 1,8 kilo helgrillad ryggbiff, sallad, majskolvar och glass ute på gården. Allt åts upp av sex vuxna och tre barn (ett barn var för litet och fick äta mangogröt och tutte istället). Mycket trevligt och bra. Det var lite sådär spontan-arrangerat och blev väldigt lyckat.

På med hjälmen så kör vi!

I lördags var det stora cykelutflyktsdagen och vi trampade in till stan och snurrade lite. Plikta, Avenyn, Kungsgatan, MAX och hem typ. Inte jättelångt i kilometer men vi var ute i en massa timmar.

Morgonbus är bästa sättet att starta dagen.

Idag började vi med lite morgonbus och roliga små upptåg innan vi åkte vi in till kontoret en snabbis på förmiddagen. Jag stannade kvar och jobbade lite medan pojkarna åkte hem för att sova middag. På kvällskvisten gick vi ut på gården och lekte i de uppblåsbara plaskpoolerna som stod utställda.

När man leker i vatten är det viktigt att man har på sig badshorts som är minst två storlekar för stora. Då blir leken rolig både för den som deltar och de som ser på.

Mer saker som Theodore kan

Det är inte bara tevefjärren som bemästras. Här hanteras den lilla fjärrkontrollen till kökets Squeezebox. (Och ni behöver inte sätta i halsen av skräck och fasa, vi är fullt medvetna om att ettåringen står på bordet och har full kontroll över situationen.)

Theodore kan även:

• Öppna och stänga kyl och frys.
• Utan uppmaning plocka upp skräp från golvet och slänga i skräp-påsen.
• Borsta tänderna nästan själv.
• Några av rörelserna till "I ett hus vid skogens sllut".
• Sätta igång min touch-telefon. Stänga av knapplås och allt.
• Öppna en burk med pizzasallad.
• Ta en använd blöja och slänga i blöjhinken (om vi hjälper att öppna det svåra locket).

Det var allt jag kom på för tillfället. När vi ändå är inne på utveckling kan jag rapportera att tand nummer tio nu är på väg upp.

En två tre tio tänder.

Lilla underverket

Jenny undrade om Theodore kan sätta på teven själv.

Nej, han kan inte sätta på teven. Han kan trycka på random knappar på fjärrkontrollen medan han tittar på teven och ser vad som händer.

Han kan däremot blixtsnabbt öppna batteriluckan på fjärrkontroller av Samsung-modell. Och så kan han sätta på radion i stereoanläggningen i vårt sovrum.

Och en duktig sak till: Han kan micra sin gröt! Jag häller upp vatten i tallriken och bär den och Theo till micron. Han öppnar dörren, jag ställer in tallriken, han stänger dörren och trycker på startknappen. Vi väntar i 30 sekunder tills det piper, då öppnar han dörren och jag tar ut tallriken.

Han är så duktig min lille man.

Jag kan dessutom tillägga att jag och min man nu kan gå ut med att Theodores första riktiga ord är "nej". I en mängd olika former. Pillemariska och bedårande "nääej", charmiga "nä" med glimten i ögat och koncisa "nej" med tillhörande huvudskak. Vi vet att han kan nicka också men han gör det sällan. Det mesta är "nej" just nu, vare sig det är "ja" eller "nej" han menar.

Teve

Theodore vet hur det här med tevear och fjärrkontroller fungerar.

För att fira att det just idag är 59 år sedan det första teveprogrammet i färg sändes i USA tänkte jag först ägna ett blogginlägg åt att hylla teven. Beskriva den sköna känslan av att sjunka ned i soffan och vila ögonen (och hjärnan) i det blå skenet. Tala om det festliga att se en superhjältefilm med mannen och munnen full av chips. Skriva om mina kära serier jag följt så slaviskt i perioder.

Men jag vet inte. Jag har inte så stor lust att se på teve längre. Jag är lite trött på teve just nu och har väl varit det i ett par veckor. Jag har inte följt några serier och inte sett några filmer. En nyhetssändning då och då men knappt mer. Det känns ganska sunt och skönt att inte vara bunden vid soffan. Missförstå mig inte, jag älskar att krypa ihop i det vänstra soffhörnet med en stickning/virkning/godispåse i händerna och bara njuta av att se på teve. Men just nu känns det bättre att komma hem, leka med Theo, umgås med mannen, äta middag, natta pojken/diska (varannan dag det ena, varannan dag det andra), blogga lite och sedan krypa ned i sängen med en bok. Gärna tidigt. Typ nio. Så ser en bra kväll ut just nu.

Ja, ni kan nog alla räkna ut med lilltån vad jag ska göra nu. Ner i sängen med Sookie och Bill. Som nu för övrigt äntligen har hamnat i säng med varandra. Det tog bara en halv bok.

Se så lockande de står och väntar på mig. Alla sju. För den åttonde ligger vid bädden och väntar.

Let me in

Slängde precis ett getöga på gp.se och såg där att den amerikanska nyinspelningen av Låt den rätte komma in är på gång. Den har premiär i USA den första oktober och kommer då att heta Let me in. Enligt artikeln visar den trailer som släppts på många likheter med originalet. Avgör själva nedan.

Dagens TB-uppdatering

Jo, i boken blir Sookie visst skadad och dricker visst Bills blod. Det var bara vid ett annat tillfälle och det mindes jag inte från serien. Nu har det i alla fall hänt och tjejen och vampyren har blivit förtjusta och farmorn (eller är det mormor?) har godkänt vampyren. Inte så himla mycket annat har hänt förutom att Sookie fick träffa på lite andra vampisar hemma hos Bill och nästan bli strypt av en liten människa. Och så ska hon fixa hantverkare åt Bill. Ja. Det är typ det hittills.

Jag tycker inte alls att boken är dålig. Jag längtar efter att läsa den när det börjar dra sig mot kvällskvisten. Språket är lättläst men inte simpelt och jag gillar, återigen, att boken är skriven i jag-form. Det finns små språkliga krumelurer här och var som jag uppskattar. Det är inga storverk men så är det ingen nobelprisad författare heller. Jag gillar Sookie. Jag gillar Bill nästan lika mycket (jag är ju lite såld på det här med gentlemän - se bara på min man). Jag älskar True Blood. Och jag gillar boken, hittills.

Ja, vad händer annars? Det är sju arbetsdagar kvar innan jag får semester. Hela nästa vecka är jag ensam på kontoret och ska då göra busiga saker som att gå barfota, lyssna på hög musik i hörlurarna (det är ingen som ropar och vill göra sig hörd, och telefonen lyser så fint när den ringer så det märker jag ändå), äta glass vid skrivbordet och sjunga med i musiken. Härliga dagar. Kanske går jag och hälsar på Sushila i ateljén om hon är där och har tid. Självklart kommer solen att lysa alla dagar.

Nu ska jag kidnappa vår alldeles nya laptop som kom hem till oss idag. Nästa blogginlägg skrivs kanske från en 17 tums HP Envy istället för en 14 tums Sony Vaio. Mäkta spännande det här med ny teknik.

TB!

Idag har jag inte tid att blogga för jag ska läsa om Sookie och Bill. Det får jag faktiskt för pojken sover och köket är rent. Jag har antecknat vad jag ätit idag och cyklat fem kilometer extra. Nu vankas cola zero med citronskivor i. Det har min man fixat åt mig. Jag har en bra man.

Men så åter till boken. Jag har bara kommit några sidor in och Sookielicious har just räddat Billieboy från de där vampyrdränerarna. Som i början av serien ni vet. Men i boken blir inte Sookie skadad och dricker inte Bills blod. Jag tycker inte att boken är dålig än i alla fall. Mycket räddas på grund av att den är skriven i jagform ur Sookies synvinkel. Det blir lite mindre tonårsroman då på något sätt. Eftersom Sookie faktiskt är vuxen.

Jag återkommer.

Kusinlunch och TB

Idag bjöd min käre kusinvitamin, doktor Tobias, mig på lunch. Han svängde över från jobbet i Skövde bara för att äta sallad på Deli-stället bredvid Aldardos och glass från Macke-D. Mycket trevligt.

Han berättade om hur det kändes att vara en alldeles ny läkare och skriva ut recept och remisser hit och dit. Och rädda människor och inte rädda människor. Det ger en liksom lite perspektiv på livet. Arbetslivet i alla fall. Om jag har en dålig dag och gör något fatalt fel är det värsta tänkbara scenariot att kund/vi förlorar massor av pengar och jag får skäll. Byt ut mitt yrke mot en läkares och konsekvenserna är helt andra. Jag är mycket nöjd med mitt yrkesval.

Nöjd är jag även med de paket som låg och väntade på mig på Konsum. Ett Buzzador-paket innehållande Berocca Boost (som jag tänkte utvärdera lite senare när jag testat några gånger) och ett åttapack True Blood-böcker att sätta tänderna i (hehe ... he). Yes, jag tänkte nära tonåringen i mig genom att bejaka mina forna vampyrbesattheter. Och det är ju inte som att det är Twilight liksom. True Blood är ju bra. Ju. Inte lika tonårigt va? Visst? Eller hur? Skit samma. Det kommer att bli så bra i alla fall.

Imorgon bitti blir det mysigt vettu, för då ska vi hälsa på Theodores dagis. Jag och Theo har varit där en gång förut, i januari, men för mannen blir det första gången. Pepp!

Massor av föräldrar och massor av barn

Alltså, jag glömde ju ta ett endaste kort idag. Jag tror inte att någon tog ett endaste kort. Ingen av föräldrarna. Nu när vi äntligen träffades efter så lång tid. Nu när det hade varit roligt att jämföra med bilderna från när vi brukade träffas för ett år sedan.

Kanske beror det på att vi nu har var sitt barn, inte var sin bebis (även om en del av oss hade både och). Kanske beror det på att våra små inte längre ligger beskedligt i sin vagn eller på sin filt utan ränner som små galningar över allt hela tiden.

Hur som helst så var det väldigt mysigt men framför allt väldigt roligt att se alla igen. Barnen hade blivit så stora! Och en extra hade tillkommit och var sådär go som bara en sexveckors kan vara. Vi hade bakat äppelkaka och dumlekakor vilket var mycket populärt. Jag hoppas verkligen att vi kan fixa ihop fler träffar under sommaren när vi har semestrar/föräldraledigheter.

Nu måste jag sova, och det i en konstig postion, för jag har lyckats sträcka nacken något så fruktansvärt så jag är typ invalid.

Godnatt!

Duktiga föräldrar

Det gick bra för Theodore hos tandläkaren idag. Det var ingen fara med vare sig tand eller tandkött. Tur. Dessutom fick vi som föräldrar lite beröm. Vi har bara följt råden vi fått men ändå var tandläkaren imponerad av att Theodore får sina tänder borstade varje dag, inte äter särskilt mycket sötsaker och inte äter eller dricker något efter kvällens borstning. Hon tyckte det var så bra att han ens öppnade munnen för tandborsten. Jag som gått och funderat på om vi varit för slarviga med Theos borstning för att vi bara borstat ett par drag och sedan låtit honom tugga på tandborsten och "borsta själv", men det går tydligen alldeles utmärkt.

Skönt att vi gör något rätt i alla fall. Det är så lätt att känna sig villrådig och osäker i föräldraskapet, särskilt när det händer nya saker. Som "Kan själv" till exempel. Då kan man behöva lite uppmuntran från tandis.

Brum brum!

Jag hinner med ett snabbt inlägg innan jag rejsar iväg till jobbet på min cykel. Jag vill bara visa att Theodore vet precis hur bilar fungerar, trots att vi inte har någon riktig.

Mycket på tallriken just nu

Oj vad massor det är att göra och tänka på just nu. Över allt (hemma och på jobbet) är det saker som behöver göras nu nu nu eller helst i förrgår och jag har knappt haft tid att ens tänka på att skriva ett blogginlägg.

Så nu tar jag en paus och skriver. Nu, när jag har fem minuter. Nu ska jag äntligen få blogga. Nu ska orden få flöda ur fingrarna som rinnande vatten. Och nu! Nu, ska jag skriva om ... eh. Ja vad då? Det är helt dött inne i huvudet.

Eh, kanske har Theodore gjort någonting roligt? Han har ramlat och slagit i munnen och ska till tandläkaren imorgon. Inte så roligt.

Men! Nu vet jag! Jag har lyssnat på bra musik på Spotify. Det är en bra grej att skriva om. Jag har lyssnat på Fallulah och Hannah Schneider. Det är bra grejer och helt nytt för mig. Lyssna ni med. Det är en order.

Annat kul ... Jo! Jag fick äntligen äntligen äntligen mitt hår klippt igår. Sushila stajlade med saxen och nu har jag ett friskt och levande svall igen. Tack! Jag fick dessutom en hejdlöst snygg och fantastisk väska som hon sytt. Bara sådär i efterskottspresent. Jag ska visa bilder sen.

Ja, och så får vi Stockholmsbesök imorgon i form av Stefan och Josefin. Men då är jag på sommarfirande med jobbet. Aaaall night.

På söndag ska vi för övrigt på lekträff med familjegruppsfamiljerna för första gången på evigheters evighet. Alla kommer och jag ser fram emot det jättemycket!

Nu återgår jag till alla måsten. Golvet på övervåningen ska tydligen dammsugas.

Det är nu det börjar - som bob hund sa det

Jaha, så var den här räkmackan över. Vi har ju haft det rätt breezy efter att Theodore började sova exemplariskt för fem månader sedan eller så men nu kommer nästa fas. Kan själv.

Först blev jag förvånad och lite paff när min söta lilla son plötsligt började slänga sig på golvet och skrika när han inte fick sin vilja fram. När han plötsligt vägrade gå åt samma håll som vi. När han prompt skulle ha det på sitt vis eller inget alls.

Sedan valde jag att bli stolt i stället. Han gör som han ska och utforskar var gränserna går. Gränserna för vad han kan göra själv. Och får göra själv. Det kommer att bli otroligt påfrestande och vi vet inte ännu exakt hur vi ska göra och var gränserna ligger, men det är en del av livet. Det är liksom nu uppfostran börjar på riktigt.

Den här Kan själv-fasen för dessutom med sig en massa bedårande saker att bli stolt över. Som att han precis igår fick pejl på hur skeden fungerar. Att han kan rita själv med krita. Att han börjat förstå samband och tar sin schampo-flaska, för den mot huvudet och sedan rufsar sig i håret (som om han schamponerade sig). Att han kan rörelserna till Imse vimse spindel.

Ja, det är nu det börjar ... och fortsättning följer.

Mysiga soliga utedagen

Oj vilken fin dag vi har haft. Och oj så det bränns på mina överarmar trots att jag smorde in dem med Theodores solskydds-spray.

Morgonen startade på bästa sätt genom att Theodore sov i sin egen säng ända till klockan åtta. Dra på trissor! Han var då så pigg och glad hela förmiddagen så vi slog slag i saken och bestämde oss för att testa med bara en middagslur efter lunch istället för en vid tio och en vid fyra. Alltså gick vi ut en sväng på gården på förmiddagen, vilket vi inte brukar göra. Det var jättemysigt.

Efter lunchen och Theodores lur åkte familjen och svärmor in till stan (svärfar hade åkt hem på morgonen). Vi promenerade omkring lite och jag smet in på 4 gott och köpte godis. Yey för 4 gott! Sedan hoppade vi på Älvsnabben (Älvis) till Lindholmen. Där promenerade vi lite till i solen innan vi tog nittionian in till stan igen och åt kött på Jensens. Efter det tog jag och Theo cykeln hem medan de andra åkte spårvagn. Vi kom hem först. Väldigt bra.

Theodore var söt och nöjd hela tiden. Mycket duktig son.

Nu sover den duktiga sonen och jag ska äta godis. Imorgon åker vi in till stan för att köpa sandaler till minstingen vars fötter håller på att svettas bort i lära-gå-skorna. Nu fina bilder.

Lilla familjen på Älvis. Gud vilken stilig man jag har.

Som jag sa. De är så himla stiliga. Mina finaste finaste finaste.

Theodore fick efter mycket en god övertalningskampanj gnaga på ett av mina ribs. Det godaste sedan gräddtårta var betyget.

Samma bebis, samma tröja, 7 månaders skillnad.

En del kläder blir urvuxna utan att de knappt hunnit användas. De hinner med en runda i tvättkorgen och förpassas sedan till urvuxen-lådan. En del kläder känns däremot som om de räcker i en evighet. Den här tröjan från Snoffs är ett exempel på det senare. Jag köpte den när Theodore var sju månader gammal och trots att den är i storlek 80 passade den fint. Jag trodde att den kanske var felmärkt eller så. Nu, sju månader senare, när Theodore har storlek 86 passar tröjan fortfarande! Visst, det är på gränsen och magen syns då och då så den har inte många veckor kvar - men ändå! Sju månader! Det är imponerande för ett spädbarns-/småbarnsplagg.

Och en helt annan grej. Vad stor han har blivit! Och vad knubbig och tunnhårig han var som sjumånaders bebis. Han ha ju gått och blivit ett litet barn och kan knappast kallas bebis längre. Han är mammas lilla kille nu. Han kan gå och springa och idag lärde han sig äta med sked alldeles själv. Utvecklingen bara rusar fram och innan jag vet ordet av är han vuxen och behöver inte mammas hjälp med allt i livet.

Hahaha, vem försöker jag lura. Han kommer för alltid vara mammas bebis.

Kamerarensning

Nu kommer de utlovade midsommarbilderna, och lite annat jag hittade på minneskortet.

Vi älskar vår utegård. Den är låst med grindar så små barn kan utan problem utforska den lite mer självständigt. Att gå på kullersten med skor är numera ingen match för den coolaste katten i Gamlestaden.

Den coolaste katten är även ett busfrö av rang. En favorit är att tömma skåp och lådor på sitt innehåll. Ibland är det roligt att stoppa tillbaka sakerna men leken slutar alltid med en stor röra. Den här garderoben har vi nu gjort bus-säker genom att helt enkelt knö in allt på en hylla Theodore inte når ännu. Funktion framför finess.

Midsommarbarn är nog det sötaste som finns. Egentligen borde barnet självfallet ha en blomsterkrans eller åtminstone en liten prästkrage i håret men nu fick en solhatt duga bra.

På en äng i Slottsskogen finns alla möjligheter att lära sig något om Sveriges flora och fauna. Theodore har idag känt och smakat lite på bark, blad, kotte, gräs och blomma. En bladlus eller illgrön pyttefluga av något slag landade på pojkens kind och fick därmed representera faunans inslag i undervisningen. Synd bara att jag själv inte visste namnen på någon av ovan nämnda objekt.

Min älskling är hemma igen!

Igår kom han äntligen hem, min lilla solstråle. Jag var lite nervös och rädd för att han kanske inte skulle bli glad att se mig, eller inte känna igen mig. Jaja, inte så troligt kanske men man vet ju aldrig när ens lilla bebis inte varit borta förut. Jag behövde i alla fall inte oroa mig det minsta för lilleman blev överlycklig och kramade mig jättehårt. Mammas lilla älskling!

Idag är det midsommar och vi har varit i Slottskogen och firat. Där mötte vi upp Frank och Thea och deras kamrater.

Jag skulle kanske ha druckit ett glas vin om jag inte varit "lite trött" efter en after work som varade till två timmar in på fredagen. Hejdlöst trevlig för övrigt.

Nu är jag dock fit for fight och ser med längtan fram emot kvällens middag bestående av kött och ost typ.

Lite senare ska jag se om det blev några bra bilder från midsommarfirandet. I så fall kommer en bilduppdatering. Nu ska jag läsa lite Carl-Johan Vallgren här ute på gården medan jag väntar på att Theo ska sova klart i vagnen.

Vad gör du helst av allt under din barnfria kväll?

Går och lägger mig tidigt med en bok och en macka.

Vissa skulle kanske ta en öl eller två på krogen. Kanske äta trerätters med vin. Gå på bio eller spelning.

Jag ligger helst av allt här i sängen och njuter av min ensamhet. Bara jag, boken och mackorna.

Om mannen inte hade jobbat natt hade det nog varit annorlunda. Då hade jag velat ha både trerätters och bio.

Nu gör jag det bästa av situationen.  Och det är väldigt bra.

Imorgon kommer min Lillpojke hem!