Det är nu det börjar - som bob hund sa det

Jaha, så var den här räkmackan över. Vi har ju haft det rätt breezy efter att Theodore började sova exemplariskt för fem månader sedan eller så men nu kommer nästa fas. Kan själv.

Först blev jag förvånad och lite paff när min söta lilla son plötsligt började slänga sig på golvet och skrika när han inte fick sin vilja fram. När han plötsligt vägrade gå åt samma håll som vi. När han prompt skulle ha det på sitt vis eller inget alls.

Sedan valde jag att bli stolt i stället. Han gör som han ska och utforskar var gränserna går. Gränserna för vad han kan göra själv. Och får göra själv. Det kommer att bli otroligt påfrestande och vi vet inte ännu exakt hur vi ska göra och var gränserna ligger, men det är en del av livet. Det är liksom nu uppfostran börjar på riktigt.

Den här Kan själv-fasen för dessutom med sig en massa bedårande saker att bli stolt över. Som att han precis igår fick pejl på hur skeden fungerar. Att han kan rita själv med krita. Att han börjat förstå samband och tar sin schampo-flaska, för den mot huvudet och sedan rufsar sig i håret (som om han schamponerade sig). Att han kan rörelserna till Imse vimse spindel.

Ja, det är nu det börjar ... och fortsättning följer.