Teve

Theodore vet hur det här med tevear och fjärrkontroller fungerar.

För att fira att det just idag är 59 år sedan det första teveprogrammet i färg sändes i USA tänkte jag först ägna ett blogginlägg åt att hylla teven. Beskriva den sköna känslan av att sjunka ned i soffan och vila ögonen (och hjärnan) i det blå skenet. Tala om det festliga att se en superhjältefilm med mannen och munnen full av chips. Skriva om mina kära serier jag följt så slaviskt i perioder.

Men jag vet inte. Jag har inte så stor lust att se på teve längre. Jag är lite trött på teve just nu och har väl varit det i ett par veckor. Jag har inte följt några serier och inte sett några filmer. En nyhetssändning då och då men knappt mer. Det känns ganska sunt och skönt att inte vara bunden vid soffan. Missförstå mig inte, jag älskar att krypa ihop i det vänstra soffhörnet med en stickning/virkning/godispåse i händerna och bara njuta av att se på teve. Men just nu känns det bättre att komma hem, leka med Theo, umgås med mannen, äta middag, natta pojken/diska (varannan dag det ena, varannan dag det andra), blogga lite och sedan krypa ned i sängen med en bok. Gärna tidigt. Typ nio. Så ser en bra kväll ut just nu.

Ja, ni kan nog alla räkna ut med lilltån vad jag ska göra nu. Ner i sängen med Sookie och Bill. Som nu för övrigt äntligen har hamnat i säng med varandra. Det tog bara en halv bok.

Se så lockande de står och väntar på mig. Alla sju. För den åttonde ligger vid bädden och väntar.