Lilla Kina-Theo

Theodore, en vecka gammal, har det bra på pappas mage.

Det har varit en händelserik vecka för familjen Sharps nyaste tillskott. Han föddes för en vecka sedan, åkte hem två dagar senare - bara för att vara tillbaka på bb redan i fredags. Han var helt enkelt lite för gul och behövde sola lite för att hjälpa kroppen att bryta ned alla extra röda blodkroppar från tiden i magen. Det gick alldeles utmärkt och det var mest mamma och pappa som var uttråkade och oroliga. Vi har ju burit honom och sovit tillsammans med honom sedan han kom ut och plötsligt måste vi ha honom i en plastbalja. Vi fick bara ta upp honom för matning och blöjbyte och gissa om pojken har fått mycket gos nu sedan vi kom hem!

Annars går småbarnsföräldralivet fint. Lägenheten ser ut som ett kaos (något jag för en gångs skull har en avslappnad inställning till), Theo sover mest hela dagarna och vaknar mest för att äta och titta lite på oss. Han är mer gnällig på kvällarna och tidigare hade han riktiga skriperioder på nätterna men de senaste dagarna har det varit mer harmoniskt även nattetid. Pojken äter ordentligt och amningen går hittills bra.

Mammas "tredagars-gråt" har kommit som ett brev på posten och efter klockan fem på eftermiddagen är allt sorgligt och gråtigt. Förhoppningsvis går det över snart för att gråta är inte det roligaste jag vet.

Nu är planen att jag ska få i mig lite mat innan nästa amningspass vid nio. Tanken är också att jag ska ta en dusch och tvätta håret, eftersom jag inte bytt kläder sedan i fredags. Fresh. Imorgon ska vi tillbaka till Östra för ännu ett blodprov för att se att gulsoten försvinner som den ska. Egentligen skulle vi få hembesök av bvc-sköterskan men det måste vi omboka.

Välkommen Theodore!

Söndagen den 29 mars klockan 16:29 föddes lilla Theodore på Östra sjukhuset i Göteborg. Han var 53 cm lång, vägde 3605 g och hade bråttom ut till mamma och pappa.

Till att börja med gick vattnet 04:45 på morgonen den 26 mars, en vecka innan beräknad födsel men lillpojken var ändå inte riktigt redo att komma ut. Det dröjde till tidigt söndag morgon innan värkarna började smyga fram. Jag gick upp och började klocka värkar, äta Panodil och duscha. Ingenting hjälpte riktigt men det gjorde inte jätteont och jag var inte orolig eftersom vi ändå hade tid på förlossningen för undersökning och igångsättning samma morgon. Efter frukosten tog vi bussen till Östra där vi snabbt fick ett eget rum och blev uppkopplade mot ctg- maskinen som mätte barnets hjärtljud och mina småvärkar. Då var klockan ungefär 9:30.

Vid 11-12 gjordes första undersökningen och alla blev positivt överraskade när jag redan var tre cm öppen. Första delen av förlossningen var avklarad. Eftersom värkarna fortfarande var ganska svaga och förlossningen behövde komma igång på grund av att det hade gått så lång tid efter vattenavgång (= hög infektionsrisk) sattes ett värkstimulerande dropp. Jag var fortfarande vid gott mod och ville helst traska omkring och röra mig under värkarna men på grund av droppet sattes en skalp-elektrod på bebisens huvud så jag fick snällt hålla mig på en plats. Det var inte riktigt vad jag önskade, jag hade exempelvis velat bada, men det var inte mycket att göra åt. Jag satt gränsle på en bakvänd stol och lutade mig över den höjda sängen. Det kändes hittills helt ok.

Någon gång i början fick jag några akupunkturnålar men rätt snart efter droppet började värkarna bli jobbiga och jag bad om lustgas. Den var himmelriket på jorden och efter de första gångerna satt jag och fnittrade som en fullis. Det var ju hur lätt som helst att föda barn.

Klockan 14 var det dags för nästa undersökning. Den var lite mer plågsam eftersom jag var tvungen att ligga ned på rygg under flera värkar. Resultatet var väntat för alla inblandade men ändå nedslånde. Öppen fyra cm. En cm på två timmar. Det är normalt men det kändes ändå jättetungt för värkarna var väldigt starka och kom nästan direkt inpå varandra.

Efter den här undersökningen minns jag att jag bad om EDA och att barnmorskan förklarade för mig att det kunde ta lite tid för läkaren att komma och vad bedövningen innebar osv. Sedan är allt en samling minnesluckor och bisarra intryck. Värkarbetet satte i en högre växel och blev otroligt intensivt. Jag öppnade mig från fyra till nio cm under de kommande två timmarna och kroppen ställdes in på autopilot. Mannen berättar om saker jag gjort som jag har noll minne av och det jag faktiskt minns är väldigt surrealistiskt. Som om tiden gick i två hastigheter samtidigt. Jag var som avstängd och de gånger jag "kom upp till ytan" var det som om tiden snabbspolades fram från då jag "dykt ned" till nutid. Dessutom hörde jag allas röster som ekon. Det var mycket märkligt.

Jag minns inte ens att barnmorskan gjorde en sista undersökning, jag var då öppen nio cm. Under samma undersökning fick jag en krystvärk som gjorde att jag öppnade mig den sista centimetern och bebisen sjönk ned en bra bit. Barnmorskan ska tydligen ha sagt att nu var det dags att krysta men att det oftast tog några timmar för en förstagångsföderska. Hon gick för att förbereda vad det nu är de behöver.

Hon var borta i nio minuter. På den tiden passade jag på att föda fram lilla Theo. Mannen fick ringa på klockan när han såg att halva huvudet var ute. En annan barnmorska fick rusa dit och hann precis fram för att fånga upp det lilla knytet. Under den här tiden var jag mer vaken och kommer ihåg hur det kändes. Hur jag ville trycka på och hur kroppen visste alldeles själv hur den skulle göra. I efterhand har jag fått veta att det var på grund av att barnmorskan ställt ned lustgasen på minsta nivån. Jag var, så att säga, lite besatt av min lustgasmask och ville aldrig släppa taget. Inte särskilt konstigt med tanke på att ryggbedövningen aldrig hann ta ordentligt.

När jag låg där och lyssnade på alla barnmorskor som förundrades över hur utdrivningen kunde gå så rekordfort, tänkte jag i mitt stilla sinne att detta bådar inte gott för de nedre regionerna. 2 stygn. Det är ingenting. Det är ingenting, och jag känner mig i stort sett återställd redan. De enda besvären jag hade efter förlossningen var ömhet i ryggen efter bedövningen - men vaddå, jag hade en stor kanyl eller whatever i ryggraden. Det är en big deal egentligen.

Att klämma ut tre och ett halvt kilo människa ur ett 10 cm stort hål är iofs också en rätt big deal, men jag mår oförskämt bra! Faktum är att redan ett par timmar efter förlossningen mådde jag betydligt mycket bättre än jag gjort de senaste tre-fyra månaderna. Kroppen är en smart maskin.

Jag har inte alla tider exakt klart för mig, och journalen får vi inte förrän imorgon, men ungefär så gick det till. Vid lunchtid satte det igång, och vid halv fem låg pojken på min mage. Han var redan då det sötaste barn världen skådat och han blir bara finare för varje dag.

Nu ska vi mysa vidare och lära känna det lilla underverket. Jag återkommer med mer bilder och massor av bebis-babbel. Stålsätt er!

Imorgon är det söndag...

... och då tänkte jag att det nog är en bra dag att åka in och föda lite barn.

Vattnet gick lite oväntat i torsdags morgon klockan 04:45. Efter det hände... ingenting. Och ingenting och ingenting. Vi har varit på kontroller varje dag sedan dess och allt har sett bra ut men någon gång måste ju bebisen komma ut. Så vi åker alltså in till Östra sjukhuset imorgon för igångsättning.

Håll tummarna för att vi har en bebis till kvällen. Snälla.

Ännu en lugn dag

Idag väntar vi. Vilar, äter, myser och väntar.

Det var en sak till förresten. En efterlysning till er stickmästare där ute. Jag håller på att sticka en söt lite kofta med luva till bebisen i Drops Eskimo. Självklart har jag varit överdrivet optimistisk med garnåtgången och hittar inte färgerna jag behöver någonstans. Är det någon som har ett (eller ett halvt) nystan Drops Eskimo i färgerna Turkos (05) och Saphir Mix (37m)? Jag betalar självklart för nystan och porto.

Ledig tid

Jag och mannen är lediga samtidigt den här veckan. Det känns lite som en andra smekmånad. Igår var vi inne i stan i flera timmar och tittade runt. Jag fick en halskedja att hänga förlovnings- och vigselringen på, mannen fick en kofta och bebisen fick en overall. Vi var lite busiga och (mannen) fikade med en vårig öl mitt på blanka måndagseftermiddagen. Sedan åt vi god sallad på Deli-stället under Aldardos.

Mys mys mys!

Jag hade, vårens ankomst till ära, bytt ut den oformliga duffeln mot min vanliga skinnjacka (som skulle behöva förbreddas med en sådär 20 cm för att kunna knäppas) vilket gjorde att magen stack fram som en medicinboll framför mig var jag än gick. Dessutom börjar det bli rejält jobbigt att gå nu och jag fick en massa leende blickar från främlingar på stan. Först gjorde de mig arg -för pröva själv att försöka undvika att gå som en anka i tionde månaden - men sen förstod jag att de inte skrattade åt mig utan nog tyckte att det såg lite mysigt ut med en höggravid pingvin ute på vårpromenad med sin stiliga man. Då var det mysigt istället.

Idag ska vi inte gå ut alls, förutom mannen som springer upp och ned med tvättkorgar. Det står hushållsarbete på schemat och det ska bli skönt att få det sista i ordning. Rullgardinerna sitter uppe och bebiskläderna ligger i tvättmaskinen. Snart ska disken bli diskad och sovrummet fritt från sånt som ska upp på vinden. Sedan tror jag att spjälsängen och en fåtölj ska få flytta in i sovrummet.

Andra planer för veckan är att dammsuga och torka golven, köpa en Logitech Squeezebox Boom, flytta om lite bland blommorna, koka nappflaskor och bröstpumpsgrejer, få den där bb-packningen påbörjad och skriva det där nedrans förlossningsbrevet som jag aldrig får gjort.

Jag har varit så jäkla duktig...

... och dessutom är det fint väder!

Jag har städat hela superstökiga köket. Hela disken, rengöring, dammsugning och allt. Därpå följde vila på sängen i någon timma.

Jag kom efter en påminnelse ihåg att spela in bandyfinalen till mannen. Se så fint det är att vara gift. Man får diska och spela in saker till sin man. Sin man! Det är alldeles fantastiskt mysigt. (Och jag är inte ens ironisk)

Sen åkte jag till ICA MAXI och handlade massa saker (som blev lite för tungt att bära men det gick). Rengöringsmedel av olika slag, mjölk, fil, juice, proviva, godis, blommor osv. Jag fick avstämning i kassan och eftersom jag var så duktig och hade skannat allt fick jag en chokladkaka av kassörskan. Euroshopper, men ändå!

Väl hemma packade jag in allt och fixade lite med blommorna. Jag tror att jag är nöjd men jag måste fundera lite på vad jag ska göra med den fullkomligt gigantiska garderobsblomman.

Samtidigt har jag lyssnat på Lily Allen, A Camp, Morrissey och Laakso. Jag tror jag dör av braighet!

Nu ska jag spela WoW och äta så mycket godis!

Välkommen vecka 39

Idag jobbar jag sista dagen på jobbet och tänkte fira det genom att visa upp bebishuset i vecka 39. Efter jobbet åker jag och mannen till Bäckebol för att inhandla rullgardin till bebisens rum och vårt sovrum. Dessutom har jag hört talas om att vi ska till Mediamarkt och titta på en köksstereo. Det kan bli mysigt. Kanske sätter bebisen lite fart nedåt också om jag promenerar på IKEA. Man kan ju alltid hoppas. Nu är det ju helt ok att komma när som helst. Nääär som helst. Iiinga problem, bebisen. Du behöver inte vänta längre. Jag ska bara skriva ett förlossningsbrev men det gör inget om jag inte hinner.

-------------------------------

Du är på dag 267 av 280. (95,4%).
Du är i vecka 39.
Du har gått 38 fulla veckor och 0 fulla dagar (v38+0).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Tors 2 apr 2009
Du har 13 dagar kvar till beräknad förlossning.

Ser du Jenny, din gamla Misfits-tisha hänger fortfarande med och täcker nästan hela huset.

Och så från sidan som alltid. Det har inte hänt så mycket sen sist va? Och ingen får låtsas om att jag ser grå och sliten ut. Kanske orkar jag någon gång om hundra år plocka fram en sminkborste igen. Kanske.

Flitmyran

Jag måste bara få skryta och berätta att jag fick värsta duktighetsrycket igår och städade det sista flyttpackningsrummet igår. Sovrummet. Nu är all tvätt i tvättkorgarna (inklusive bebisens kläder och sängkläder), det som ska upp på vinden står i ena hörnet och golvet är nästan redo för rengöring. Det låter kanske inte så farligt men det var det. Det var aaaasmycket att rensa och slänga och sortera. Min man har dessutom världens märkligaste sock-uppsättning. Alla strumpor är extremt lika varandra men så pass olika att man inte bara kan para ihop dem på måfå. Det kan ta en halvtimma att matcha en kull. Dessutom är jag höggravid och kan enbart böja mig ned med stort besvär. Ändå fixade jag det (även om det kändes som att ryggen hade gått av efteråt).

Jag rider fortfarande på gårdagens duktighetsvåg och har inga planer på att göra något av duktighetsvärde idag. Eller, jag ska se till att köket blir gjort. Kanske delar jag och mannen på den bördan. Även om han låg och såg på bandy under mitt städ-flit igår. Han har ju trots allt dragit det absolut största lasset här hemma sedan jag blev gravid.

Ni ser väl till att läsa hans blogg va? Ibland står där fina sake om mig. Det borde ni vilja läsa tycker jag.

OK-stämplad den här gången med

Igår var vi så hos bm igen. Den här gången hos den som höll i föräldrakursen, eftersom orinarie bm är bortrest. Vi summerade graviditeten och gick igenom tankar kring förlossning och amning osv. Det kändes bra och jag inser mer och mer att jag har en öppen inställning till vad som ska hända när bebisen föds. Jag har ingen förslossningsplan där jag listat vad jag vill och inte vill. Jag tänker lägga mig och min kropp i mannens och barnmorskornas händer. För en gångs skull tänker jag försöka släppa på kontrollen och vara öppen för förslag. Vill de att jag vänder på mig får jag väl göra det, föreslår de akupunktur prövar jag det osv. Men när jag skriker efter EDA är det bäst för dem att jag får det.

Undersökningen gick bra, blodtrycket låg kvar på 120/80 som de senaste månaderna, blodvärde 125 (utan järntabletter!), blodsocker 3,9 (ja, jag var hungrig), sf-måttet (magens mått) låg på 36 vilket var alldeles lagom. Bebisen var dessutom fixerad. Hjärtljuden var starka och regelbundna på 138 slag/minut. Vikten ligger nu på + 3 kilo.

Nu har jag verkligen börjat räkna ned. Det är 16 dagar kvar till bf, men bara 4 halva arbetsdagar kvar. Och min första helt lediga vecka sammanfaller så perfekt med mannens ledigvecka, så vi har massor av tid att ställa iordning det sista åt bebisen. Det är visserligen inte så mycket kvar, för farmor, pappa och hans sambo var här i helgen. Då bev det massa nyttigt gjort! Bebisrummet är nu möblerat och fritt från skräp. Skafferiet, kylen och frysen är fulla och vi har till och med hembakat bröd! Det som kvarstår är i princip att packa bb-väskan, skriva ett kort förlossningsbrev, tvätta bebisens kläder och sängkläder, röja i vårt sovrum, köpa två rullgardiner (och diverse babaljor, babyvakter, speldosor och andra bebisprylar), bära in spjälsängen till sovrummet, bädda spjälsängen och sortera ut amningsbara kläder. Sedan får bebisen komma när den vill.

---------------------

Ett förlossningsbrev skriver man till barnmorskorna på förlossningen. Där kan man skriva om man har några särskilda önskemål, om man är orolig över någonting osv. De brukar gilla sådana, så att de får en bild av vem man är. Jag kommer alltså skriva ett trots att det mest kommer stå att jag inte vet vad jag vill.

Jag älskar Försäkringskassan!

Tjoho! Idag ringde Försäkringskassan och meddelade att de tänker sätta in pengar på mitt konto. Jag har ju varit sjukskriven 25 % men räknat med att aldrig få se de pengarna. FK brukar nämligen vara mycket snåla med att ersätta preggos, särskilt i slutet och särskilt om det gäller generella saker som trötthet och foglossning. Men så har jag haft sån tur med handläggare eller ad det kan vara så att jag får pengar som jag inte räknat med. Ni ska tro att de kommer väl till pass för den här månaden var väldigt tight. Studiemedels-tight typ. Eller lite värre. Det var mycket med barnvagnar och nappflaskor och bröstpumpar. Utbetalningen görs på tisdag, ingen jättesumma men vi är räddade!

Kom dessutom ihåg att jag utan större problem fick ersättning för min 100 % och 50 % sjukskrivning i höstas.

Nu ska jag bara ringa och se till att någon tar tag i min föräldrapenningsanmälan. Den gjordes 1 februari men har inte handlagts ännu men shit the same. Jag älskar Försäkringskassan!

------------------------

Och sedär, efter att jag ring FK så har min föräldrapenningsanmälan visst anmälts och utbetalningen för 3,5 dagar kommer den 26 mars. Så bra, så bra.

Dagens insikt

Efter ett inlägg i bästa Jennys blogg har jag just insett att jag kommer att sitta med jordens underverk i famnen om tre-fyra veckor och INGEN förutom mamman och pappan kommer att nypa den i kinderna och överösa den med gull. Jag kommer att ha utfört världens största och bästa bedrift och INGEN står där och säger att jag har varit duktig.

Där fick jag för att jag flyttade till Långtbortistan. Jag och mannen har byggt vår lilla borg här i Göteborg men alla våra nära vänner och all vår familj befinner sig på annan ort, tvärs över Sverige. Oftast trivs jag alldeles utmärkt men ibland saknar jag att åka hem till pappa och äta middag. Att shoppa med mamma eller fika med bästa Jenny. Och nu är jag lite ledsen över att min bebis inte kommer att bo nära sina... nära.

Ni får helt enkelt ta och göra som Jenny tänkt. Kom på bebisbesiktning. Ni är nästan alldeles tvungna. Men vänta gärna ett par veckor eller så efter födelsedagen. Och kom gärna inte så många i taget. Och ta med presenter i form av fika, dammsugning och diskning. Tack!

Lite mindre degig idag

Efter fina kommentarer och lite vanligt ältande känner jag mig mycket bättre idag. Imorse ställde jag mig på vågen och tog på mig bättre sittande kläder och vipps kände jag mig mer gravid och mindre uppsvälld. Vikten låg på samma som för två veckor sedan vilket jag är mycket nöjd med. Fortfarande +2 kilo sedan inskrivningen i somras och det är fan bra - för kolla in den här magen!

Bebishus i mer passande förpackning. En dag innan vi går in i vecka 38 - och tiden då det snart faktiskt kan sätta igång när som helst

Någon var nyfiken på hur jag tänker kring förlossningen. Jag återkommer om det lite senare när jag känner mig mer fokuserad.

Det jäsande huset

Ok, nu börjar jag känna mig som en deg. De senaste månadernas hetsätande av fett och socker tillsammans med en växande bebis och bindandet av ett helt hav av vatten har gjort att jag ser mer ut som ett blivande bullfat än en blivande mamma. Särskilt idag då jag råkat få på mig extra illasittande och osmickrande mammakläder. Jag måste nu inse att de här byxorna, men ännu mer den här tröjan helt enkelt är för små nu. Mina favoriter.

Annars händer det inte så mycket på bebisfronten. Den ligger där den ligger och rör sig lite lojt då och då. Den ska tydligen väga uppemot tre kilo vid det här laget. Själv vägde jag blyga 3,1 då jag föddes men med min tur får jag nog hoppas på att bebisen stannar vid 3,5 åtminstone. Det är 22 dagar kvar till beräknad födsel idag. Men jag räknar med en månad ungefär för de allra flesta förstföderskor går över tiden (i snitt 5 dagar) och jag känner inga tecken på något annat. Visserligen känner jag av den bekanta "mensvärken" i ryggen men den kan man ju gå med i veckor eller till och med månader.

Denna vecka började fint med att jag och mannen köpte nappflaskor och annat gulligt. På fredag kommer farmor och pappa med sambo och det ser jag fram emot, även om jag kommer att vara ungefär lika mobil som... ett jäsande preggo i nionde månaden...

Nu är det snart dags för jobb och när jag går hem igen är det bara 7 halva arbetsdagar kvar.

------------------------------

Du är på dag 258 av 280. (92,1%).
Du är i vecka 37.
Du har gått 36 fulla veckor och 5 fulla dagar (v36+5).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Tors 2 apr 2009
Du har 22 dagar kvar till beräknad förlossning.

Ett jäsande bebishus med lååång tid kvar till utbakning.

Och så här läcker är man numera framifrån. Som en barbapapa med amningsbröst ungefär.

Veckohandling och prinskorvar

Idag har jag varit så duktig! Mannen är störtförkyld så för första gången sedan jag blev gravidillamående i sensomras har jag veckohandlat alldeles själv! Alltså, mannen fick ju ändå möte mig vid spårvagnshållplatsen för att bära hem maten, någon måtta får det vara på husmoderligheten. Men stolt är jag ändå. 

Alltså har vi både ostbågar och Ballerina-kex till lördagskvällen. När jag handlar blir det konsekvensen. Snålt bara att jag bara köpte 1,5 liter Fanta. Den är redan slut och jag är supertörstig.

Törsten hänger ihop med nästa milstolpe. Jag kan nu inte längre ha mina förlovnings- och vigselringar. Nu har alltså graviditeten nått fasen då jag samlar på mig massor av vatten och mina fingrar ser ut som prinskorvar. Jag är också väldigt törstig hela tiden. Hence, no more Fanta. Nu ska jag gå och dricka mjölk istället. Det är typ det godaste som finns.

Tummisarna

Hej igen! 

Nu har jag med hjälp av en slumptalsgenerator tagit fram en vinnare och den lyckliga är:

Sofia och vovvarna! 

Grattis, grattis.

Idag är ingen vanlig dag ...

... för det är mannens födelsedag. Hurra, hurra hurra!

Vi ska ut och äta tårtfrukost när jag slutat jobbet. Det är det som är så bra med att mannen jobbar natt. Att han får äta frukost mitt på eftermiddagen.

--------------------------------

Och bebisens födelsedag närmar sig...

Du är på dag 253 av 280. (90,4%).
Du är i vecka 37.
Du har gått 36 fulla veckor och 0 fulla dagar (v36+0).
Du är i 8:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (ja, tionde!).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Tors 2 apr 2009
Du har 27 dagar kvar till beräknad förlossning.

Ett varmt välkomnande till ett nytt stjärnskott i bloggvärlden ...

... min man!

Han kommer att blogga om allt möjligt vad det verkar (men jag skulle gissa att mycket kommer att vara teknik- eller familjerelaterat).

Välkomna att beskåda min mans verk: Cizeta Moroder

Vantarna

Oh shit, det är till och med människor jag inte känner som har anmält sig till vantelotteriet. Nu får jag prestationsångest. Tänk om de inte håller mer än tre dagar? De är verkligen inte perfekt stickade. Jag har aldrig gett bort stickade saker till andra än vänner och en väns vän. Självklart är jag överlycklig om många vill ha tummisarna men vinnaren får inte bli besviken om de inte är världens bästa ok?

Slutdatum hade jag inte ens tänkt på.  Torsdag vid midnatt. Så får ni en vinnare på fredag kväll. Ok?

Utlottning nummer 2

Då har turen kommit till ett par alldeles ljuvliga vantar i rosa och ljusbrunt stickade i supermjuk alpaca eller merino, det minns jag inte riktigt. Garnet köptes i Tallinn i alla fall. De passar mina händer fint så om ni vet att vi har ugefär lika stora händer borde de passa.

Vantsäsongen är väl nästan över snart och just det här paret luddar lite och bör tvättast ytterst försiktigt för hand. De är lite värdelösa alltså men väldigt fina och lyxiga.

Välkomna att visa intresse. Om ni vill.

----------------------------------------

Oh shit, det är till och med människor jag inte känner som har anmält sig till vantelotteriet. Nu får jag prestationsångest. Tänk om de inte håller mer än tre dagar? De är verkligen inte perfekt stickade. Jag har aldrig gett bort stickade saker till andra än vänner och en väns vän. Självklart är jag överlycklig om många vill ha tummisarna men vinnaren får inte bli besviken om de inte är världens bästa ok?

Slutdatum hade jag inte ens tänkt på.  Torsdag vid midnatt. Så får ni en vinnare på fredag kväll. Ok?

Söta små barn

Det är klart att jag tappar tålamodet minst en gång om dagen när en uppmärksamhetskrävande femåring provocerar och testar gränser. Inte märkligt alls. Men när femåringen lärt sig skriva alla bokstäver och man får lappar där det står "Therese jag älskar dig" eller "Välkommen hem Therese" så måste man bara börja grina lite. Annars är det nåt fel.

Annars är barnvagnen hämtad och väntar på innehåll. Skötbordet är redo och allt som behövs i bebisrummet är lite sängkläder och en sväng med dammsugaren. Sen är det inflyttningsredo. Jag är dock inte redo alls. Jag har en bb-väska att packa och massor av accpteranden att göra. Typ, jag kommer att vara någons mamma på riktigt. Inte en extramamma. Typ, jag måste genomgå en förlossning. Typ, jag ska snart bli en mjölkcentral. Sånt.

Istället för att fundera över sådana saker (bb-väskan kan jag alltid packa i vecka 38) lyssnar jag på The Knifes första två skivor och minns förr i tiden. Jag lärde mig verkligen avsky Kniven ett tag där... men nu hör jag återigen charmen och det fina. Det återstår bara att se om jag kan lära mig tycka om den senaste skivan. Eller så sätter jag bara på Morrisseys senaste igen. För minst tusende gången.

----------------------------------------------

15 dagar kvar att jobba 50%.
32 dagar kvar till beräknad födsel.