Test test

fungerar det här då?

Test test

fungerar det här då?

Vaccinationsrapport #2

Ja. Då är det kväller då. Dagen har varit lite sådär halvlångsam och den enda utflykten vi gjort gick till Konsum för att hämta ut ett paket (min nya ascoola HTC Hero).

Theodore har mått hyfsat bra. Jag har inte kollat tempen fler gånger för han har inte känts så varm men lite feber har han nog haft. Han verkar fortfarande inte ha så ont men han sover fortfarande dåligt. Från att ha börjat sova upp till två timmar per lur så sov han nu bara runt en och en halv timme på hela dagen.

Han matvägrar fortfarande under lunchen men slurpar i sig frukt, gröt och välling. Det är nog lite jobbigt för honom med de små bitarna i 8-månadersmaten och jag köper nog hem lite mer 6-månadersmat nästa gång. Ingen jättebrådska.

Hittills har han klarat av vaccinationen mot den nya influensan bättre än de andra han fått.

Stickat och stickat och stickat och stickat

Det var länge sedan jag stickade något. Theodore kräver sin tid och lusten har inte riktigt funnits där. Istället har jag broderat, virkat, sorterat musik eller bara latat mig.

Ibland känns det lite som att jag har glömt bort att jag kan sticka. Då är det bra med en påminnelse. Allt det här har faktiskt jag stickat. Och mer.

Vaccinationsrapport

Det har nu gått ungefär 16,5 timmar sedan Theodore fick sin vaccinationsspruta.

Natten var lite sådär men det brukar de ju vara och det var inte mycket värre än vanligt. Han hade lite svårt att komma till ro till en början och vaknade några gånger tidigt på kvällen. Sedan sov han ganska gott fram till 04, då han vaknade pigg som en mört och inte ville sova alls. Som igår natt med andra ord. Jag lät honom ligga kvar i sin säng och prata för sig själv men efter en halvtimme gav jag upp och lät honom amma lite. Det hjälpte ju igår natt.

Inte inatt. Han var fortfarande vaken och redo att leka. Det dröjde fram till fem-halv sextiden innan han somnade om i sin säng. Han sov sedan oroligt till halv åtta med många uppvakningar.

Så, en ganska strulig natt alltså men jag tror inte att det har med vaccinet att göra. Sist han vaccinerades sov ingen i familjen en blund på hela natten.

Annars har Theodore en aning feber, 37,9, men är inte särskilt påverkad av det. Inget extra gnäll och han åt upp hela sin grötportion till frukost.

Han är också lite lös i magen men verkar inte ha ont i benet alls och har inte behövt någon smärtstillande eller febernedsättande.

Nu ligger han bredvid sitt gym (som är ihopsatt igen) och leker. Snart är det dags att sova förmiddag.

Jag återkommer med fler rapporteringar under dagen.

Är det en ångvält? Är det en tornado? Nej, det är en... bebis!

Jadu. Jag har nog räknat ut var de där tio kilona består av. Rena och skära bebismuskler I tell you! Jag har aldrig sett en bebis få till sådan förödelse i ett babygym. Duktig kille!

Glöm inte att tävla!

Jag påminner igen om tävlingen. Handstickade ullvantar att vinna!

Jag tar reglerna igen:

1. Länka till tävlingsinlägget på din blogg.
2. Lämna en kommentar här med din e-postadress och bloggadress. Skriv en liten rad om vem du är och om du är en ny eller återkommande läsare.

Ni har på er till till fredag 20 november klockan 20:00. Efter det utser jag en slumpvis utvald vinnare. Enkelt och bra va?

Tiokilosbebisen

Så, då var Theodore vaccinerad mot den nya influensan. Eller ja, första sprutan är tagen. Nästa får han efter årsskiftet.

Jag var tidigare skeptisk mot vaccinet eftersom jag inte kände att det testats tillräckligt mycket för att det skulle kännas helt säkert. Jag var också mycket skeptisk mot hela hysterin kring både influensan och vaccinet. Däremot har jag grundinställningen att vaccinationer är bra och solidariskt. Theodore har fått alla sina sprutor och jag fick en röda hund-spruta efter förlossningen då det kom fram att den vaccinationen inte verkade längre.

Så. Nu när vaccinet testats mer och släppts till barn från sex månader känns det tryggt att vaccinera Theodore. Innan det släpptes för så små barn var jag helt inne på att jag och mannen skulle vaccinera oss för Theodores skull. Det var helt enkelt föräldrainstinkterna som bestämde att det måste bli så. Jag skulle inte kunna leva med att strunta i vaccinationen och smitta mitt barn. Men nu är barnet alltså vaccinerat - det lutar dock fortfarande åt att vi vaccinerar oss vi också. Så kan vi kanske bidra till att smittan begränsas lite.

Anyways. Jag passade på att lägga lille mannen på vågen på bvc. Han väger tio kilo nu! 10!

Dagen upp och ned

Egentligen började det väl igår. Theodore har börjat sova längre under sina middagslurar så igår lät jag honom sova två gånger istället för tre. Det gjorde att han var heeelt slut vid 18 (han brukar sova vid 19) och somnade i vällingflaskan. 18:20 sov han i sängen. Natten var hyfsad, Theo var lite orolig ett par gånger men inte värre än vanligt.

Vid 04-tiden vaknade han dock - pigg som en lärka. Jag antog att han var hungrig eftersom han missade ett av gröt-målen på dagen (eftersom han vägrade äta lunchen och således fick den vid gröttid istället) så jag ammade honom lite (jag ammar fortfarande en gång om dagen - på morgonen). Efter en stunds ätande somnade han bredvid mig i sängen och någon timme senare lade jag över honom i hans egen säng. Vi sov till 08, då var det gröt och tv-mys på schemat. Och så lur igen vid 09.

Ibland passar jag på att sova en stund när Theo sover förmiddagsluren. Om natten har varit jobbig eller så. Idag var en sån dag så jag lade mig för att vila lite - och vaknade två timmar senare! 11 är Theos lunchtid så jag tog fram spaghettiburken igen. Nope. Munnen var som ihoplimmad. Jaha. Är det så det ska vara. Den lilla pojken håller på att utveckla sin egen vilja. Jag prövar med spaghettin igen om en stund. Han kanske är lite hungrigare då.

Sen är frågan när han kommer att vilja sova igen. Om vi räknar med att han kommer att sova två timmar nästa lur också (om vi inte är ute i vagnen för då sover han lite kortare) skulle det ju vara bra om han sov mellan 14 och 16 men så kan det inte bli idag för vi ska till bvc och vaccinera lilleman idag. Och då blir mat och sömn ännu struligare... om han ska få feber och ont.

Så förmodligen blir det fortsatt upp och ned idag. Med en pojke som sover knasigt och blir trött tidigt på kvällen... och inte vill äta som han ska. Det är bara att vänta ut honom... tids nog blir allt bra igen.

----------------------------------

Kaoset fortsätter. Jag prövade igen med spaghettin vid 12:30 och först var entusiasmen stor. Han var hungrig och gnällde efter skeden. Maten var fortfarande lite för varm så jag avledde med vatten och bus. Men jag väntade inte tillräckligt länge och för första gången i sitt liv fick Theodore för varm mat i munnen och blev jätteledsen. Jag skyndade mig att ge honom vatten och kall fruktpuré men jag insåg att mer spaghetti blir det inte idag. Han åt i alla fall upp frukten och ungefär 2/3 grötportion. Han grät hela tiden och vispade runt gröt i hela ansiktet och halva håret. Till slut var det bara för synd om den stackars lilla mannen som bara grät och grät så jag torkade av honom, tröstade och lade honom i sängen. Han somnade på stört.

Jag vill inte bråka med honom för mycket med maten. Jag vill inte riskera att det blir en maktkamp eller en negativ upplevelse att äta. Det gick lite för långt idag, jag skulle ha låtit honom äta frukten och sen vara färdig. Det gör inget om det blir lite lite mat då och då. Är han jättehungrig så kommer han äta. Risken är att han vaknar på natten och är hungrig men då får det vara så, ibland.

Vi avvaktar och ser hur det utvecklar sig med maten och sömnen.

Bad- och spaghettimästarn

Ja, 8-månadersspaghettin gick i. Det sa bara slurp så var tallriken tom.

Sen har vi badat. Theodore i badbaljan och jag bredvid. Ja, alltså jag badade inte men blev minst lika blöt som bebisen. Badrummet såg ut som Östersjön när vi var färdiga. Men pojken blev ren och mjuk.

Och ut skulle vi ju. Det blev en tripp till Nordstan och Apoteket. Jag behövde fler såna där "vänta lite med småsyskon"-piller. Där stötte vi på mamman till en av mina före detta kolleger och vi pratade en stund. Hon gör jättefina smycken och har ett stånd i Nordstan nu. Titta in till henne om ni har vägarna förbi. Jag fick ett par röda fina örhängen. Leta efter Monica och Fabulösa smycken. Det är för övrigt jag som kommit på namnet och gjort logotypen.

Nu läxar Theodore upp sin leksakskatt och jag skalar clementiner som vi ska äta. Theo är helt galen i clementiner.

Everyday is like Sunday.

Everyday is silent and grey.

Ja, grått har det sannerligen varit idag. Men nu syns små blå skymtar av himmel genom molnen. Det är fint.

Tyst har det också varit. Mannen jobbar tolvtimmarspass och hade redan gått när jag och Theodre vaknade. Jag var så trött att jag knappt orkade hålla ögonen öppna. Jag orkade absolut inte stoja och leka så det blev en ganska lågmäld grötstund och sen lite mys framför tv:n innan det var dags för Theodore att sova (han är ju bara vaken 1-1,5 timmar på morgonen innan han vill sova igen). Jag passade på att lägga mig en stund jag med och vaknade inte upp förrän 1,5 timme senare. Piggare.

Sedan dess har det inte varit lika tyst. Det är ju trots allt helg och det firades med Grand Archives i högtalarna (tack för tipset Niklas). Ett band från Seattle med bland annat en avhoppare från favoriterna Band of Horses. Väldigt bra. Väldigt bra.

När det var lunchdags för Theo stod biffstroganoff för 8-månaders bebisar på menyn. Han älskade ju biffstoganoff för 6-månaders bebisar så jag var beredd på en hit. Inte då. Han fick kväljningar vid varje tugga och till slut var munnen stängd stängd stängd. Jag tyckte att det smakade gott (och vi brukar gilla samma smaker) så jag gissar att det var alla de små bitarna som var konstiga i den lilla bebismunnen. En hel ärta måste kännas konstigt att få in i truten när all mat innan har varit i puré- eller majskroksform. Han åt i alla fall upp fruktpurén och vi prövar med lite spaghetti istället lite senare. Eller så får han gröt. Bäst att vänja in honom långsamt så att han inte slutar äta helt.

Nu sover den lille mannen middag igen och har gjort det i 1 timme och 40 minuter. Han har börjat vilja sova längre middagslurar nu och jag tror att han kanske börjar bli redo att sova två lurar istället för tre. Stora mannen!

Medan pojken sovit har jag städat köket och nu sitter jag här och slappar framför tråk-tv. Jag skulle kunna städa övervåningen, för tro mig, det behövs. Och jag borde klä på mig byxor och strumpor för när pojken vaknar ska vi gå ut. Men jag sitter bara här. Och är söndagslat.

Och hallå! Ni glömmer väl inte tävlingen?

Bebisveckan

Ja sannerligen har det varit en trevlig vecka. Varje dag har jag och Theodore mött upp Sofia och Alma och hittat på en massa roliga saker. Det har varit öppna förskolan, promenader i regnet, shopping och mys hemma hos Nicole. Men mest av allt har det varit fika. Det blir liksom så när man har små barn som behöver äta hela dagarna. Då sätter man sig på ett kondis eller café som har vagnsplats, barnstolar och möjlighet att värma mat och vatten. Då kan det se ut ungefär så här:

Alma och Theo är redo för eftermiddagsgröten.

Det blir ju rätt mycket grejer som man sprider omkring sig. Barnen hojtar och gröten flyger över rummet. Men det är ju charmigt med bäbisar och caféerna har inte råd att vara sura på hemmamammor och hemmapappor för vi fikar så jäkla mycket hela dagarna.

Men allra oftast tycker folk såklart att bebisarna är charmiga. Alma flirtade till exempel hejdlöst med killen där bakom. Han var så begeistrad att han böjde sig ned och tog upp Almas sked flera gånger. Och hon bara fortsatte att kasta den.

Skedar är för övrigt bland det bästa våra bebisar vet.

Jag fick förresten till en mycket bättre bild på tänderna!

Och hallå! Ni glömmer väl inte tävlingen?

Tävling!

Idag såg jag vinterns första snö och säsongens första julmust är drucken. Det börjar bli riktigt kyligt ute och vad passar då bättre än att lotta ut ett par riktigt varma vantar?

De är stickade i ullgarnet Eskimo och går att bära med väldigt lång mudd eller väldigt tjock. Som synes på bilden.

De är inte särskilt vackert eller skickligt stickade men jag lovar att de är varma - och handstickat är väl ändå lite exklusivt?

Så, är någon intresserad? If so, gör så här:

1. Länka till det här inlägget på din blogg.
2. Lämna en kommentar här med din e-postadress och bloggadress. Skriv en liten rad om vem du är och om du är en ny eller återkommande läsare.

Ni har på er till till freda 20 november klockan 20:00. Efter det utser jag en slumpvis utvald vinnare. Enkelt och bra va?

WoWee

Är ute och rastar trollet lite när både man och barn sover.

Shorty Valley och The Mountain Lake

Jag sitter i soffan och har just ätit en halv grillad kyckling till middag. Det är handboll på tv och jag ska förhoppningsvis heja fram Redbergslid till seger mot Hammarby. Liten man sover gott i sin säng. Han sov hela natten inatt, eller om han vaknade en gång eller två. Livet är gôtt.

Tidigare på dagen var jag och Theodore hemma hos lilla Livia och hennes föräldrar i Kortedala. Där var också Alma och My med sina mammor. Det var jättesupermysigt som vanligt. Theodore sov i Livias säng och stortrivdes. Vi har verkligen haft tur i vår mammagrupp som fått så söta bebisar allihopa.

Efter bebismyset åkte vi hem till Stefan och Josefin i Bergsjön och fikade en liten stund.

Sen åkte vi hem och fixade välling, och det var den dagen. Nu ska jag virka lite mormorsrutor.

Tänderna, nu på bild

Jag har äntligen lyckats! Jag har de små bissingarna på bild! Ok, man ser inte jättetydligt men det är uppenbart att det sitter två små minitänder där i underkäken.

Ser ni?

Det krävdes ganska jättemånga bilder för att få till en där tänderna syntes och i processen fick jag till några alldeles bedårande som jag bara måste visa såklart. Visste ni förresten att bebisar kan vara lite skelögda... eller glosögda. Det är helt normalt och ska ordna upp sig med tiden. Kolla här bara.

Granny squares

När? tänker ni. När tänker hon visa bilder på sitt långtidsprojekt mormorsrutefilten?

Nu! är svaret.

Virkad i massor av restnystan Drops Alpaca (ok, några nya också) med nål 4,5... tror jag att det är.

Jag har hållit på sedan i somras men inte är jag klar inte. 36 rutor är virkade och 7x4 är monterade. Det är en evighet kvar till den stora filt jag vill ha.

För att inte tala om evighetsjobbet att fästa alla trådar.

Bebis baklänges

Så här slutar det oftast när Theodore är ute på promenad i vardagsrummet. Fastkilad under en av sofforna. Så går det när växelspaken fastnat i backningsläge.

HTC Hero

Den här ska jag få. Lucky me.

Sovsuccé!

Inatt vaknade Theodore bara två gånger efter att han somnat på kvällen. Två gånger på hela natten! Det är bästa natten någonsin förutom den natten i Munktorp då han sov hela natten i eget rum, men det var fusk för då somnade han inte förrän 22.

Yey!

Trappgrind

Alltså. Finns det någon snygg lösning för en trappgrind i en bred trappa?

Vår trappa är 140 cm bred och vi vill gärna ha en lösning där grinden går från sida till sida. Inte med några "extraväggar" på sidorna alltså.

Det ska se snyggt ut. Så snyggt det kan bli med en trappgrind alltså.

"Vi som inte lyckas riktigt här på jorden kanske får det lite bättre i himlen"

Om jag inte vore gift skulle jag vara tvungen att gifta mig med den där krullhårige som jobbar på Ullared. Mitt hjärta blöder!

Sömnen

Förutom nu i förkylningstider, då Theodore vaknat 10-15 gånger per natt, börjar det ljusna så smått angående sömnen. Det är inte perfekt, han är ju trots allt bara sju och en halv månader, men det räcker att tänka tillbaka två månader i tiden för att nästan gråta av tacksamhet.

Då: Nattningarna tog 30-120 minuter. Killen bars runt i BabyBjörnen, runt runt runt, tills han somnade. Därefter krånglade vi så varsamt som möjligt ut honom ur selen och lade honom i spjälsängen. Vakningsfrekvensen var nog en 50-60% och då ville vi bara grina. Upp igen i selen i 10-30 minuter, minst. Ibland var vi (läs: mannen) tvungna att gå ut och gå med BabyBjörnen på gården. Mitt i natten. Ibland i över en timme. Ibland orkade vi inte utan jag ammade honom till sömns innan vi lade honom i sängen. Där sov han, oroligt och viftandes, i kanske 15-30 minuter i taget. Han sov inte på natten. Han sov inte på dagen. Han sov inte i sin säng, inte i famnen och inte i vagnen. Vi var helt slutkörda allihopa.

Nu: Nattningarna, som oftast jättemysiga, tar 5-20 minuter. Pojken läggs i sin säng och en av oss vuxna sitter hos honom tills han somnar. Lägger en hand på den lilla kinden. Klappar den lilla handen. Han vaknar fortfarande ganska ofta (5-15 gånger per natt skulle jag tippa) men nu kan man stoppa i nappen och gå och lägga sig igen, inte krångla på sig en sele och gå runt runt runt i all oändlighet. Han sover gott i både sängen och vagnen. Vi är trötta men inte alls utmattade.

Det är faktiskt så mycket bättre att vi har börjat experimentera med att låta Theodore somna själv i sängen. Utan att vi sitter bredvid. För två månader sedan gallskrek han om vi lade ned honom. Nu ligger han mest och pysslar för sig själv och är inte ledsen alls. Några gånger har det hänt att han somnat av sig själv när vi tröttnat på att sitta bredvid sängen och gått ut ur sovrummet. Så vi prövar lite.

Nu har Theodore legat i sin säng i en timme och småpratat för sig själv - men inte somnat. Ska jag låta honom ligga, eller ska jag ta upp honom, eller sitta hos honom och lura in honom i sömnen med klappar och sånger? Han är ju inte ledsen... Han får nog ligga ett tag till. Jag går ned om han blir ledsen eller gnällig.

En annan bra sak är att Theodore har börjat lära sig att stoppa in nappen själv. Ibland i alla fall. Om den ramlar ut tittar han på den, om den är åt någorlunda rätt håll stoppar han inte den igen. Om den är bakochfram leker han med den istället. Jag räknar inte med att han ska kunna göra det mitt i natten ännu men det är fin framgång!

Ännu en annan bra sak är att Theodore har namnsdag idag. Hurra!

------------------------------

Theodore hojtade lite (haj! haj! haj! haj!) så jag gick ned och tittade till honom. Då hade han legat i sängen i nästan en timme och en kvart. Det är länge tycker jag så jag hjälpte honom att somna, höll honom i handen och strök honom över pannan och näsroten. Han somnade efter ungefär tio minuter. Min lilla mysing.

Del fyra i berättelsen om Stella

Läs här.

Bitter brunch

Mums! Brunchen på Bitter i Linné var jättegod. Amerikansk style parat med svensk. Pancakes, bagels, bacon, kycklingvingar och sill typ. Bra i alla fall. Egentligen hade vi tänkt gå till Hedens hörna och äta deras amerikanska brunch men det var fullbokat. I jämförelse skulle jag vilja säga att utbudet är mycket bättre på Hedens hörna men kvaliteten på maten mycket bättre på Bitter. Priserna är i stort sett samma (runt 140-150 kronor sådär) så det är bara att välja vad man är sugen på - kvalitet eller kvantitet.

Sällskapet var också trevligt. Mannens högskolekamrat Gustav och hans nya tjej. Båda är bra och trevliga.

Här nedan ser ni min nya jacka och den stiliga mannens nya jeans. Jag älskar jackan. Den är hyfsat smickrande men samtidigt praktisk och varm. För en gångs skull har jag en jacka jag kan både stänga och ha en varm tröja under. Och jag kan sträcka ut och upp armarna utan att fläsket syns. En praktisk och fin småbarnsmamme-jacka. 799 kronor på Cubus.

Mamman och pappan och bebisen på väg till Bitter.

Theodore var en sötnöt som vanligt. Här sitter han som han brukar i vagnen - och håller i sig.

På vägen hem från Linnéstaden svängde vi in till Nordstan och tittade runt. Jag vill ha en ny mössa men istället hittade vi världens sötaste pyjamas till Theodore på H&M.

En frack! Med såna där stjärtfenor och allt. Bedårande!

Det var faktiskt så sött att vi var tvugna att köpa en haklapp på samma tema. Vi behövde ju faktiskt en mjuk vattenavstötande haklapp att ha i skötväskan. Det är lite overkill med den med armar nu när Theodore är duktigare på att få in maten i munnen.

Hallå. Sötnöt!

Brunch-time

Snart bär det av mot amerikansk brunch på Bitter tillsammans med mannens vän Gustav + sällskap.

I is very happie!

Thepas goes modeblogg

Theodorski är nu ungefär sju månader och en vecka gammal - och världens sötaste bebis om ni frågar mig. Här sportar han en urgullig tröja med röda hundar på från Snoffs och stencoola svarta jeans från Polarn och Pyret. Jag vet inte vad ni tycker men jag tycker att att han är fullkomligt bedårande. Såklart.

Idag har vi mest promenerat runt på stan hela dagen. Mannen köpte ett par snygge-jeans på Weekday och vi fikade flera gånger. Nu är det kväll och lilleman har somnat efter att ha ålningstränat sig in under soffan. Mannen har en rom och cola, jag har cola och chips. Fint.

Imorgon blir det förmodligen amerikansk brunch på Hedens hörna. Bra.

Här kommer en liten film av en liten Theodore som leker med en röd bil. Halvvägs in under soffan.

Shit! Från normalsmala modeller till tonårs-skelett på fem år!

Läs här själva. Helt absurt.

Senaste nytt

Jag har köpt en ny jacka och fikat med Sofia och Alma.

Nu är det fredag!!

Greatz tv

Liten trött man somnade tidigare än vanligt idag, så efter tips av Jennylicious såg jag första avsnittet av United States of Tara. Very very nice. Jag är besatt av braiga serier som Being human, True Blood, Pushing Daisies osv så nu ser jag fram emot nästa avsnitt big timez. Se ni också!

Tack Jenny.

Hos farbror doktorn (och snälla sköterskan)

Igår var jag och Theodore hos doktorn. Bebisen har kissat lite rött de senaste dagarna och eftersom han haft feber också ville jag kolla upp så att allt var som det skulle. Det var det som tur är, bara lite kristalliserat urin. Ingen fara alls.

Själva undersökningarna var inte jobbiga. Lite lyssning på hjärta och lungor och klämmande på mage och så. Och så stick i fingret (inte ett ljud från Theo) och urinprov. Det tog visserligen väääldigt lång tid innan lilla mannen behagade kissa men när han väl gjorde det var jag redo och fångade upp den lilla strålen med en plastmugg. Jag är så stolt. Ni som vet hur det är att amma en liten nakenfis som inte alls är intresserad, samtidigt som man ska hålla koll på den pyttelilla snoppen och vara redo med en plastmugg vet vilken bedrift det är att lyckas!

Det som däremot var jobbigt var all väntan. Vi hade tid 13:45 och då var pojken relativt nysoven men hade inte ätit sedan lunch. Jag var nog naiv men jag trodde att det skulle gå ganska fort och att jag skulle vara hemma igen på en timme eller så. He.

Till att börja med kom vi inte in förrän 14:05, då hade vi suttit i väntrummet sedan 13:30 men det var inte så jobbigt. Efter läkarundersäkning och provtagning och läkarundersökning igen var klockan 16:30 och jag och pojken var supertrötta och superhungriga. Hela kvällen blev lite upp och ned efter det.

Bra i alla fall att pojken bara hade en virusförkylning. Och bra att de hade en våg inne i provtagningsrummet. Den lånade jag i smyg och med kläder och blöja väger pojken nu 9600 gram. Så ni vet.

Två speciella nätter

Igår natt var en särskild natt. Theodore började med att sova utan att vakna alls mellan 22 och 01. Jag var så förvånad när jag såg på klockan och jag kände mig ganska utvilad (jag hade gått och lagt mig 22). Tre timmars sammanhängande sömn är lyx nuförtiden. Vid 01 var Theodore visserligen vaken en och en halv timme, men det är inte lätt att sova när man är störtförkyld. De kommande timmarna var fyllda av omnattningar som vanligt och vid 06 hade jag i princip gett upp och tänkte att när han vaknar nästa gång går vi upp. Nästa gång var 8:30! Så länge har han inte sovit sedan i somras! Superskönt.

Inatt var också en särskild natt. Inte för att pojken sov särskilt länge utan att vakna utan för att han för första gången (sedan han var bebis) somnade av sig själv i sängen! Det har tydligen hänt någon gång för mannen men det var första gången för mig. Jag var så trött när jag omnattade och omnattade och när han för hundrafemtiotolfte gången låg med vidöppna ögon och viftade med benen under täcket orkade jag inte natta om. Jag stoppade i nappen (som jag visste skulle vara ute igen inom 30 sekunder), klappade lilla mannen på kinden och lade mig under mitt täcke. Han fick ligga och leka av sig en stund. Efter ett tag slumrade jag till lite och vaknade upp. Så tyst det var. Jag blev genast orolig att Theodore hade slutat andas eller kvävts under täcket. Jag hoppade upp ur sängen bara för att se ett sött och sovande litet barn. Nästa gång jag vaknade var det av att mannen kommit hem från nattpasset på jobbet. Då var klockan 06.

Fina nätter på sina vis.

Min stora lilla bebis

Det slog mig idag hur stor min lilla bebis har blivit. Han är sjuk och ynklig och hängig - och då är han liten. Men under korta stunder kommer han tillbaka och är lite piggare - och då är han så stor!

Nu ligger han på rygg med händerna på täcket i sin stora-pojke-spjälis. Han somnade så duktigt utan gnäll. Vi såg varandra i ögonen tills hans små ögonlock blev tyngre och tyngre. Till slut stängdes de helt och han sov lugnt och stilla. Det var så fint!

Pyjamasen han sover i fick vi av svärfar som köpte med sig den från England. Det var för en månad sedan ganska precis och då var pyjamasen tok-stor. Typ armar och ben dubbelt så långa som pojkens. Nu är den bara lite för stor.

Och tidigare ikväll ålade han för första gången. Visserligen baklänges men ålade gjorde han. Ända från ena sidan av vardagsrummet till den andra, och vidare mot lilla badrummet. Duktiga pojken!

Så. Idag har jag bestämt mig. Jag tänker sluta amma under dagtid. Det är fortfarande mysigt på morgonen och kvällen men under dagarna är Theodore inte särskilt intresserad i alla fall. Han har blivit duktig på att dricka vatten och maten har ju aldrig varit några problem så det känns som att vi är redo. Beslutet har legat och grott ett tag men varje gång jag tänkte på det så ville jag bara grina. Men nu är jag redo. Theo har nog varit det i en månad.

Del tre i berättelsen om lilla Stella

Läs den här.

Ännu en snorig dag i Sharp-huset

Idel snörvel och snor. Stackars Theodore är fortfarande förkyld och febrig och idag har vi mest promenerat runt i stan för där trivs han. I vagnen alltså. Dreggel- och snormängden är ungefär densamma och febern ligger sådär kring 38,4-38,7. Dock sov han lite bättre inatt, eller rättare sagt imorse. Jag tror faktiskt att han sov mellan fem och sju utan att vakna en enda gång.

Nu sover han där nere på undervåningen, för första gången i hela sin säng. Vi har alltså tagit bort det ihoprullade bebistäcket som hela tiden legat längsmed långsidan i spjälisen. För att göra utrymmet lite mindre och sängen lite mysigare för en liten bebis. Nu har den lilla bebisen blivit en lite större bebis och nu använder vi täcket som det är tänkt istället. Han stormtrivdes när jag lade ned honom i den nya rymliga sängen. Han såg så stor ut när han låg där med händerna på täcket. Stora killen!

Och för övrigt så levlade jag upp till 50 med mitt hunter-troll igår. Kan jag komma igenom de här trista questen någon gång så att jag får komma ifrån tråååkiga Booty Bay.

Snörvlis

Min lilla bebis är förkyld! Han hade ju en rejäl förkylning när han var tre månader och nu är han alltså sjuk igen. Näsan rinner som en öppen kran, tempen ligger runt 38 grader och dreglandet slår nya rekord hela tiden. Han ser så krasslig ut, den lilla mannen.

Det är så hjärtskärande när ens barn är sjukt. Jag skrev ju tidigare om svårt sjuka bebisar och om hur jag inte kunde tänka mig hur de orkar med. Theodore har en förkylning med feber och bara det är jättejobbigt. Inte bara för att det blir noll sömn eftersom han vaknar hela nätterna och är helt otröstlig. Det är i mammahjärtat det känns mest. Jag blir så ledsen och vill gråta hela tiden. Jag ser på min lilla snorunge som kämpar på och ler genom tårarna, trots feber och slem, och vet inte vad jag ska göra för att göra det bättre för honom. Jag vyssar och håller stämningen lugn och behaglig. Jag går ut på promenader för att han ska kunna sova sittande i vagnen i friska luften. Jag trugar med frukt och gröt och vatten.

Jag iaktar honom noga för att se om han verkar ha det bra. Han har säkert ont någonstans men jag har ingen aning om hur det känns! Han dreglar massor så jag gissar att han har ont i halsen men han äter fortfarande ganska bra så det är nog inte så farligt. Han verkar inte ha ont i öronen heller. Men han har säkert ont i huvudet för det brukar man ha när man är förkyld. När han verkar ha det extra jobbigt får han en Alvedon-supp. Hualigen vad det är jobbigt att ge dem. Theodore skriker så hjärtskärande. Det är konstigt egentligen för tempen bryr han sig inte alls om och den är ju inte mycket mindre...

Hur som helst. Vi hoppas att pojken kryar på sig snabbt och slipper må dåligt.

Badis

Idag har hela stora familjen badat på Åbybadet. Den stora pojken åkte rutshkanor och hoppade som en liten delfin. Den lilla pojken premiärbadade i en simhall och tyckte att det var supermysigt i den varma bassängen. Han doppade till och med huvudet och det var inte alls läskigt.

Och jag är så himla himla trött.

Stora familjen på bebisträff

Idag var vi hemma hos Sofia och Alma och fikade. Anna och My var också där och det var jätteroligt att träffa dem för det var evigheter sedan.

Vi fikade, snattrade, gick till lekparken och Konsum. Sedan gick jag och Edward hem där mannen och svärmodern väntade. Och Stefan, som hälsade på. Vi åt korv med potatismos.

Det var ungefär allt.

Imorgon ska vi åka till äventyrsbadet i Åby. Värsta stora grejen, första gången för Theo att bada i badhus.

Roligt!

Ledigveckan

Den här veckan har mannen ledigvecka och det är ju höstlov så vi har Edward här. Det är mysigt att vara stora familjen. Imorgon kommer svärmor, då blir vi stora familjen + farmor.

Idag fikade vi med Sofia och Alma och det var jättemysigt och trevligt som vanligt. Vi möttes upp under babytimmen på biblan, sedan fikade vi på kondiset och gick hem till oss.

Theodore har blivit lite klängigare än vanligt. Och lite svårare att söva. Och mata. Jag tror att det är utvecklingsfas på gång. Nu kring den här tiden ska ju bebisarna fatta att vi inte är en och samma person. Att mamma är mamma och bebis är bebis. Det hör man ju själv att det måste vara rent förskräckligt! Inte konstigt att man vill sitta mer i mammas eller pappas knä och inte somna bort från den tryggheten.

Flipp-sidan är i alla fall att han är mer gosig än vanligt. Det är fint.

Nej!

Gör nåt nu för jag kan inte tänka mig en värld utan Morrissey!

WoW

Ikväll, när Theodore har somnat, tänker jag spela WoW om allt går som det är tänkt. Jag minns knapp när jag spelade sist. Någon gång när lilleman var nyfödd.

------------------

Nu har jag aktiverat mitt nya game card. Det gamla gick tydligen ut på min födelsedag. Och det nya går ut på julafton...

Lördagsmys

Det är kväll och lilleman sover. Man skulle kunna tro att det här är ett glas gott rödvin, och det skulle det kunna vara...

... men det är det inte. Det är världens godaste äppelmust med körsbär. Det är så gott och jag är besatt av smaken. Så syrlig och körsbärig och god! Bättre lördagsmys finns inte.

Eller vänta lite. Ställ fram smågodis och majs-snacks så är kvällen komplett!

Eller vänta lite. Sätt på Dansbandskampen på tv och lägg till en besserwissrig man på soffplatsen bredvid. Supermys!

Här ser ni förresten en bit av vårt ny-ommöblerade vardagsrum. Skänken stod tidigare i hallen (där en bokhylla ur samma serie står nu) och bordet är helt nytt.

Och ja, glasunderlägget är en mormorsruta som jag virkat. Den ska ingå i den stora filten men nu får den vikariera som underlägg för vi har inga.

Two peas in a pot

Edward, Theodore. Vem är vem, vem är vem?

Edward fyra månader och Theodore sex månader. Jag var tvungen att välja en bild på en lite yngre Edward för han var så mycket större än Theodore. Jag menar, Theo vägde 3605 gram när han föddes, Edward vägde 4755 gram. Han kröp när han var sex månader och gick när han var åtta månader så han hade lite försprång kan man säga. Storleken och dragen stämmer helt enkelt bättre överens vid fyra respektive sex månader.

Jag tycker hur som helst att det syns klart och tydligt att de är syskon trots att de har en del individuella drag.

Vad tycker ni, är de lika?

Mys hemma hos Sofia och Alma (och Martin)

Bilder från i fredags.

Theodore leker med Almas leksaker. Andras saker är alltid mycket mer spännande. Hans egna saker tittar han bara lite trött åt... same ol' liksom.

Alma hoppade i sin hoppgunga medan Theo lekte på golvet. Så här söt och hoppig var hon.

Och Theodore lekte vidare...

Men sen fick han också hoppa, och då blev det liv!

Vi har just varit hemma hos min ena chef och hämtat en alldeles egen hoppgunga åt Theo. Och en lära-gå-stol från BRIO och en gunghäst i trä och en röd Bobby Car och ett bilgarage.

Uppåt och framåt är det enda som finns men lova att inte berätta för nån, jag har gått bakåt och neråt så länge jag minns. Woo ooo.

Kanske dröjer det inte så länge innan Theodore bestämmer sig för att det är dags att börja förflytta sig framåt. Han har ju motivationen men hittills har hans ansträngningar bara tagit honom baklänges.

För övrigt verkar han ha bestämt sig för att det är dags att sluta amma snart. Han äter vanlig mat/gröt/välling alla mål nu och ammas bara som törstsläckare efteråt. Han söker aldrig bröstet längre och suger bara någon minut varje gång han ammas. Ibland vill han inte ha alls. Det är nog dags att truga mer med vattnet och bara amma för mysets skull när han är på humör.

Stekarfrissan

Caroline: Alltså... en stekarfrisyr är typ en backslick eller så... som en brat på stureplan. Eller seglarkille i skärgården. Typ.

Veckans kändis-spotting

I förrgår såg vi Rickard Sjöberg vid Gamlestadens fabriker. Han såg väldigt stekig ut och hade en liten hund med sig. Det är sant att han är sanslöst lång. (199 cm googlade jag fram)

Rickard. Men när jag såg honom hade han längre och stekigare hår. (Bilden lånade jag från tv4.se)

Prajsless

Theodore hade en orolig natt och jag var säkert uppe 15-20 gånger för att stoppa i nappen. Han vaknade vid halv sju men somnade om tätt intill mig i min säng. Vi sov ända till strax innan åtta! Det var supermysigt trots att barnet sover som en väderkvarn.

Sedan har han varit en liten gosig sötnos hela förmiddagen.

Om en liten stund ska Theodore äta lite lunch, sen ska vi gå till Överskottsbolaget med Alma och Sofia. De ska köpa en vinkelslip.

Bebisträff

Theodore, Lina och Alma. Bebismaffian.

Idag kom Alma och Lina och hälsade på med sina mammor Sofia och Eleonor. Barnen åt, sov, lekte, bajsade och kräktes om vartannat. Som det ska vara med andra ord.

Dessutom fick vi hem lite nya möbler. Vardagsrummet börjar nu ta form och vi är riktigt nöjda. Jag får visa bilder någon dag när ljuset är bra. Typ i vår.

Hjärtskärande

Innan jag själv fick barn kunde jag läsa om sjuka och skadade barn och tänka att det var hemskt och sorgligt. Ibland blev jag ledsen men det träffade mig liksom inte. Jag kunde inte sätta mig in i hur det kändes att sitta där och titta på sitt barn som låg där helt hjälplöst med slangar och nålar i kroppen. Jag insåg inte den enorma beskyddarinstinkt och kärlek man känner till ett barn som är ens eget.

Nu när jag läser om till exempel lilla Stella och hennes familj träffar det mig som en slägga rakt i magen och hjärtat. Det är helt ofattbart att som förälder orka med smärtan av att ha ett sjukt barn. Ändå orkar de. Massor av föräldrar orkar och jag är djupt imponerad.

När Theodore låg i magen var vi ett gäng mammor som pratade på familjeliv.se och träffades några gånger. För de allra flesta gick det jättebra och de har söta bebisar nu. Jag har träffat några av dem. Men för en del gick det inte lika bra. En mamma förlorade sitt barn dagen före förlossningen, helt fullgånget. En mamma fick sitt barn på tok för tidigt och han dog tyvärr på grund av en infektion. En mamma fick å andra sidan också sitt barn på tok för tidigt men den bebisen mår prima. Några mammor förlorade sina barn så tidigt att det räknades som missfall.

Och så lilla Stella, som föddes med en sjukdom som heter Hirschsprung. Läs om hennes och hennes föräldrars kamp: del 1 och del 2. Jag antar att det kommer mer så småningom.

Hejja Stella. Och hejja Stellas föräldrar.

Fusk!

Jag vill spela Brutal Legend sååå gärna men det kommer inte till pc utan bara ps3 och annat tjafs. Det tycker jag är fusk för jag har inget ps3 (eller annan konsoll) och vill spela något roligt nu när jag inte vågar fylla på WoW-kontot (för att inte riskera att betala flera hundra och sen kunna spela typ tre gånger på två månader).

Fusk!

Visst är han lite lik Danzig? Trots att det nog mest ska likna Jack Black.

Ram, inte ram, ram, inte ram

Jag kan inte bestämma mig för om jag vill ha ramar runt bilderna eller inte. Min man säger "inte". Jag älskar dem inte och hatar dem inte... så jag vet inte. Förmodligen inte.

Lekeri lekera

När liten man äter, eller studsar, eller leker, eller gör någonting alls blir han svettig. Och då blir hans hår alldeles lockigt. Det syns inte så mycket här - men stort och fluffigt är det.

Theodorski har blivit så skicklig på att förflytta sig utan att krypa eller kråla. Jag har ingen aning om hur han gör för han ligger alltid duktigt still när man tittar på honom. Jag antar att han rullar på någe vis. Idag lämnade jag honom på rygg i gymmet med huvudet mot solen och giraffen. En liten stund senare hittade jag honom så här.

Han älskar att ligga och pilla på ryamattan och nu när vi dammsugit den nyss känns det helt ok. Lite senare upptäckte han en leksak under soffbordet som han inte kunde nå på grund av någon okänd kraft som stoppade honom (bordskanten och hans huvud). Då hittade han massor av spännande saker på en hylla under bordet som han inte heller kunde nå.

Här får ni se hur stark och duktig han är lilla mannen. Undrar hur länge det dröjer innan han lär sig krypa?

Znarkeri Znarkera

Varför är det så att man är trötthetsmästare hela dagen om man sovit dåligt på dagen trots att man fått sova några timmar på dagen? Det är som att de timmarna inte gills lika mycket som samma timmar på natten. Ok, det var väl rätt logiskt egentligen.

Trött är jag hur som helst och sova ska jag. Nu.

Maratonsnark

Jag gick som sagt och lade mig samtidigt som Theodore när han sov förmiddag vid nio. Han vaknade redan efter tjugo minuter och det tyckte jag var en dålig idé så jag tog upp honom till min säng. Han somnade om på min arm och vi sov till tolv!! Nästan tre timmars förmiddagslur. Det är inte illa det!

Jag känner mig mycket piggare!

Znarkers

Jag är så trött!! Tröttare än jag varit på länge. Lika trött som när Theodore sov som sämst.

Jag kan inte skylla på bebisen helt och hållet heller. Visserligen var jag uppe säkert 10-15 gånger och stoppade in nappen men det hade varit helt ok om jag hade kunnat sova däremellan. Istället låg jag och kallsvettades floder (vi snackar blöt kudde och blöta lakan). Jag frös och svettades och kunde inte bestämma mig om det var bäst under täcket eller helt utan täcke. Dessutom sov jag så lätt att jag vaknade av allt hela tiden. Om mannen vände sig i sängen eller om Theodore suckade i sömnen på andra sidan rummet.

Det har varit så här i kanske en vecka nu och jag vet inte vad det beror på. Jag mår bra i övrigt, ingen feber eller förkylning - bara lite ont i kroppen men det kommer och går. Det gör mig i alla fall outhärdligt trött och när Theodore som vanligt vaknade vid sex imorse var jag desperat efter sömn. Jag ska ta en tupplur när han sover förmiddag om en stund. Snälla säg att det går lätt och smidigt.

Söndag kväll

Idag har vi bara städat och möblerat om. Det blev jättefint. Nu väntar vi bara på bokhyllan Sixten.

Nu ska vi titta på F1 och äta mackor med jordnötssmör och jordgubbsmarmelad. Jag ska brodera, men först ska jag spela Bejeweled Blitz.

Förresten tycker jag att den nya Happy Meal-reklamen med godnattsagan är fantastiskt rolig. Man har ju varit där själv liksom...

Jag vill bara visa...

Den här bilden hittade jag i mannens telefon nyss. Theodore sover i min famn på tåget till Stockholm för några veckor sedan. Det händer inte ofta nuförtiden kan jag säga, att han sover i min famn. Det var oerhört mysigt.

Ankan äter på MAX

Den simmande ankan har gjort det igen. Simmat alltså. Den här gången utan sällskap tyvärr och det gjorde det myyyycket svårare att komma iväg, men väl där gick det bra. Över all förväntan faktiskt, jag tror att jag slog mitt personliga rekord! 1 km på 35 minuter. Jag tror inte att jag varit under 40 minuter någon gång. Det går tydligen lite fortare när man inte snattrar samtidigt, även om det inte alls är lika roligt.

Annars har vi inte gjort så mycket idag. Mannen var ledig och efter simningen åkte vi in till stan och tittade lite, sedan åt vi på MAX. Det var väl ungefär allt.

Imorgon ska vi städa.

Jag och Theodore kramas på MAX. Eller, jag kramas.

I och för sig

Ikväll har Theodore varit sådär toppenmysig igen. Han låg och var söt i gymet och bråkade nästan inte alls med vällingflaskan. När vi kvällsammade stannade han upp flera gånger och tittade på mig med sina stora alldeles fantastiska ögon och log. Mammahjärtat fylldes till bredden av den där typen av kärlek som gör att man utan att blinka skulle göra vad som helst, ge vad som helst. Den känslan satt fortfarande i vid kvällsnattningen och trots att jag kunde ha gått ut ur rummet och låtit pojken somna själv satt jag bredvid honom ända tills han somnade. Utan att lägga mig i eller göra något för att dra till mig hans uppmärksamhet satt jag tyst och såg på när han tyst lekte med sin tigersnutte och sög på nappen. Det var så fint och mysigt att jag blev alldeles varm om kinderna och öronen och det surrade lite behagligt i öronen. Sådär som när man börjar bli lite berusad ungefär.

Medan jag satt bredvid spjälsängen tänkte jag på... allt möjligt. Sånt som kommer upp i huvudet när man sitter och gör just inget alls. I en mening tänkte jag för mig själv att "det är i och för sig sant...". Sen började jag fundera kring uttrycket. I och för sig. Att någonting är, exempelvis sant, i ett sammanhang och för sig självt. I, och för sig. Jag började testa uttrycket med olika ord. Sant kan ju någonting vara i ett sammanhang och för sig självt. Bra, kul, tråkigt osv. Och på det viset stämde det ju bra. Men vi använder ju uttrycket på alla möjliga vis, tex... "Den är i och för sig ihålig". Kan någonting vara ihåligt i ett sammanhang och för sig självt? Jag antar det.

Efter det exemplet blev jag bara mer och mer förvirrad och vilse i mina egna tankegångar så jag bestämde mig för att Googla uttrycket när Theodore somnat. Det gjorde mig inte ett dugg klokare. Är det någon där ute som vet någonting om uttryckets uppkomst?