Min stora lilla bebis

Det slog mig idag hur stor min lilla bebis har blivit. Han är sjuk och ynklig och hängig - och då är han liten. Men under korta stunder kommer han tillbaka och är lite piggare - och då är han så stor!

Nu ligger han på rygg med händerna på täcket i sin stora-pojke-spjälis. Han somnade så duktigt utan gnäll. Vi såg varandra i ögonen tills hans små ögonlock blev tyngre och tyngre. Till slut stängdes de helt och han sov lugnt och stilla. Det var så fint!

Pyjamasen han sover i fick vi av svärfar som köpte med sig den från England. Det var för en månad sedan ganska precis och då var pyjamasen tok-stor. Typ armar och ben dubbelt så långa som pojkens. Nu är den bara lite för stor.

Och tidigare ikväll ålade han för första gången. Visserligen baklänges men ålade gjorde han. Ända från ena sidan av vardagsrummet till den andra, och vidare mot lilla badrummet. Duktiga pojken!

Så. Idag har jag bestämt mig. Jag tänker sluta amma under dagtid. Det är fortfarande mysigt på morgonen och kvällen men under dagarna är Theodore inte särskilt intresserad i alla fall. Han har blivit duktig på att dricka vatten och maten har ju aldrig varit några problem så det känns som att vi är redo. Beslutet har legat och grott ett tag men varje gång jag tänkte på det så ville jag bara grina. Men nu är jag redo. Theo har nog varit det i en månad.