Pust! Jag har en ledig minut framför datorn nu när mannen och bebisen sover. Jo, jag vet, lägenheten är i kaos men hur ofta får jag en sån här stund alldeles för mig själv? Nästan aldrig på sista tiden. Bebisar är söta men de tar väldigt mycket tid har det visat sig. Big surprise.
Anyways. Medan jag undviker att diska, damma och plocka undan kan jag lika gärna berätta vad vi gjort de senaste dagarna, och vad vi ska göra de kommande.
Mannens vän med sällskap var ju på besök under förra veckan. De åkte i lördags och i söndags kom min vän Marie på besök. Hon skulle se Madonna och sova hos oss till måndagen. Som tur är gick inte hennes tåg förrän vid 18 på kvällen så vi hann hänga ett tag. Mannen började jobbet samma dag men inte förrän klockan 22 så han kunde hänga han med. Och så fick vi fina presenter! Vi vuxna fick glas med flamingofåglar på och lilleman fick snygga shorts med flygplan på och ett mat-set med rosa tallrik och ett underlägg. Värsta kalaset!
På måndagen åkte vi alltså till Egg&Milk och åt alldeles för mycket brunch i den tropiska hettan, sedan följde Marie med mig och Theodore till BVC. Där vägdes och mättes han och jag fick klaga av mig om hans sovvanor. Alla mått var precis enligt kurvorna och han var så duktig när han lekte med sköterskans måttband att han såg ut som värsta a-barnet. Så klart. Underverket är nu 64,3 cm långt och väger 6650 gram. Min duktiga kille!
Sen har vi mest väntat på att Jenny och hennes karl ska komma och försökt få ordning på lillemans sömn. Det ska bli så roligt och spännande att Jenny kommer hit för 1: jag har längtat efter henne supermycket och 2: jag har inte ens träffat hennes karl ännu. Katastrof.
Jenny, karln, Marie (som kommer tillbaka till Götet) och hennes karl ska på Way out West i helgen men eftersom vi är småbarnsföräldrar får vi vänta till ett annat år. Det är såklart sorgligt men jag är nöjd med att få så fint besök. Dessutom skulle det ändå inte kännas ok att vara ute på kvällarna nu när det är så viktigt att försöka behålla så normala sömnrutiner som möjligt för det lilla barnet som kämpar så för att komma till ro.
Jag frågade ju BVC-sköterskan vad hon trodde om våra sömnproblem och förutom att det är ett jättevanligt problem för bebisar och deras föräldrar så sa hon att hon trodde att det beror på att Theodore är ett så nyfiket och vaket barn. Han vill hela tiden se och göra nya saker och vill inte vara still långa stunder. Han är nu i en ålder där bebisar börjar utforska och se på världen på ett helt annat vis än innan och alla intryck kan bli svåra att smälta när han ska komma till ro och sova. Dessutom trodde hon att han har lite ont i tandköttet för han har ständigt en eller fler händer i munnen och dreglar massor. Jag tror inte att det är någon tand på gång nu snart men det kan kanske vara jobbigt för munnen när den förbereds för tandsprickning. I dunno.
Allt detta låter fullkomligt logiskt och normalt, det kan trots allt vara jobbigt ibland att vara så liten och inte veta hur allt fungerar. Det är en liten tröst men det är fortfarande jobbigt att känna sig maktlös och inte kunna hjälpa sin lilla bebis som kämpar för att komma till ro. Det är också jobbigt att aldrig få vila ordentligt.
Men! Inget ont som inte för något gott med sig. Nu blir man överlycklig och världens bästa mamma de gånger pojken väl sover som han ska. Som i natt. Efter en superjobbig dag utan mycket sömn alls och en långdragen och fruktlös kvällsnattning somnade pojken i BabyBjörnen vid 23 och sov till 01:30 då han fick mat. Jag lade honom i sängen igen vid 02 men redan efter ett par minuter blev han orolig och ledsen. Då var jag så trött att jag inte orkade gå upp och traska med honom i famnen och i ett desperat försök lade jag honom i sängen bredvid mig. Det har inte fungerat på flera veckor men nu plötsligt tog han nappen och stängde sina små ögon. Med några minuters mellanrum blev han orolig igen och började röra sig men det räckte med att jag viskade någon rad ur favoriten Imse vimse spindel för att han skulle bli lugn igen. Så höll vi på någon timme innan vi somnade ordentligt. Vid femtiden vaknade lilleman igen för morgonamningen och efter den sov han i sin säng till halv nio. Han vaknade söt och pigg med ett stort leende på läpparna och jag var plötsligt hur pigg och glad som helst.
Vid halv elva på förmiddagen blev han trött igen och det var alldeles lagom tid för förmiddagsluren. Än en gång somnade han i selen och sov sedan i sin egen säng tills nu, vid tolv. Än en gång vaknade han med ett leende på läpparna, och jag lovar - det finns ingen finare syn än ett utsövt lyckligt barn.
