Det finns nästan inget sötare. Det är något så fridfullt och tryggt med ett rosenkindat barn som slumrar och snuttar lite på nappen i sömnen. Det är också förtjusande med små små fötter som sticker ut under filtar. Med små små strumpor som halvvägs har trillat av.
Ibland (jätteofta) går jag in till Theodore när han sover. Bara för att titta om han har det bra. Om han har sparkat av sig filten eller så. Ok då, jag erkänner, jag går in för att kolla att han andas också... det kommer jag nog göra tills han flyttar hemifrån eller låser dörren till sitt rum. Hur som helst. Ibland stannar jag en extra stund bara för att titta på honom. Skulle inte ni det?
2 kommentarer:
Gulle! Först trodde jag att filten var ett par jättevida Dunderklumpen-byxor. :D
Jag kollar också så Lina andras. Sista jag gör innan jag går och lägger mig varje kväll. Och har hon inte vaknat när jag går upp så smyger jag in då också.
Lina har inte lås på sin dörr så hon kommer inte kunna låsa :)
Tänk att strumpor har en sådan förmåga att ramla av. Tom raggsockarna som går till knäna lyckas ramla av...
Förresten, jag brukar luta mig så när jag kan (svårt nu när botten är lägre i spjälsängen) och bara känna närheten när hon sover. (och lyssna att hon andas då)
Skicka en kommentar