Vad Theodore kan

Om man frågar Theodore var mammas, pappas eller Theodores prutt kommer ifrån så pekar han mycket duktigt på rätt rumpa.

Pepparkaksbak

I måndags var det pepparkaksbakning på Theodores dagis, och alla mammor och pappor var inbjudna. Alla barn var glada och åt mycket deg.

Min lilla pepparkaksgubbe var mycket duktig på att kavla degen. Och äta den.

När degen var slut ville han visa mig hans dagispärm. Där fanns inte så mycket ännu, mest lite bilder från inskolningen.

Pojkarna pill är mycket upptagna.

Och så här fina blev kakorna. Tada!

Det är kallt och jag vill inte gå ut

Men ut i kylan måste man om man vill komma hem. Så mot spårvagnen.

Helgen den heliga

Och nej, det har ingenting med advent att göra.

Imorgon eftermiddag åker de tre pojkarna Sharp (lillebror, storebror och pappa) till Munktorp. Mamman stannar hemma. På söndagen kommer den största och den minsta Sharpen hem igen vilket betyder ledig kväll, natt och morgon för mamman Sharp.

Ni förstår kanske inte hur stort det här är, men låt mig förklara. Jag måste alltså inte laga en god och närande middag senast klockan fem. Om jag vill kan jag äta kladdkaka till middag, eller ingen middag alls. Jag kan vara uppe hur länge jag vill eftersom jag får sova hur länge jag vill morgonen efter. Jag kan dra mig i sängen och behöver inte gå upp samma sekund som lilleman väcker mig. Synd bara att jag måste sova själv, men det är  smällar man får ta. Jag behöver inte vakna tre till fem gånger på natten för att en viss liten herre vill bli omstoppad eller tröstad. Jag får se vad jag vill på teve.

Fattar ni nu vad bra det är? Inuti mitt huvud har jag gått bananas över alla planer jag ritat upp. Jag har ledig tid att göra vad jag vill med! Jag vet inte vad ni skulle gjort men jag har allt ganska klart för mig. Här snackar vi inte alkohol och hög musik eller fönstertvätt och tvättvikning. Vi snackar vila och ro för själen.

• Lördagen börjas med att hjälpa mannen att få i ordning alla pojkar inför resan. Jag ska också se till att köket är städat och vardagsrummet är någorlunda fritt från allt som en tvåbarnsfamilj ställer till med på några dagar. Då kan jag bara ta det lugn och slippa tänka på det resten av helgen.
• I samband med att pojkarna åker styr jag kosan mot Konsum där jag inhandlar kvällens förtäring. Just nu lutar det åt plockmat till middag. Ost och goda ölkorvar. Chips och Riesen-choklad till kvällen. Gröna äpplen. Julmust till det. Några frågor?
• När jag kommer hem igen till mitt någorlunda städade hem stoppar jag förnöjsamt in godsakerna i sina skåp och sätter mig i soffan och stickar. Denna soffa lämnar jag inte förrän kvällen är slut, med undantag för toalettbesök och hämtning av godsaker. Stick-bootcamp alltså, för jag ligger så efter med julstickningen.
• Film-wise blir det Harry Potter på femman och Iron Man på fyran. Däremellan gissar jag på att det blir ett par Star Trek Enterprise-avsnitt när teveutbudet sviker. Helst skulle jag vilja se avsnitt tre av Walking Dead men det vågar jag inte när jag ska sova ensam.
• Jag skulle vilja skriva att jag inte kommer att gå och lägga mig förrän efter tre, men jag vet att jag kommer att vara koma-trött redan vid elva så vi får se hur det blir med den saken.
• Jag skulle vilja skriva att jag sedan sover till tio, men jag vet att jag kommer att vakna redan vid halv åtta så vi får se hur det blir med den saken.

En sak är dock säker: Det kommer att bli alldeles, alldeles underbart!

Julborden bokade!

Yes! Den här julen ska fru Sharp minsann inte gå utan julbord. Det här året ska fru Sharp föräta sig på revbensspjäll och prinskorvar två gånger. Tillsammans med vännerna Sofia och Martin och lilla Alma den tredje, och tillsammans med jobbet den tolfte. Ett respektive Fiskekrogen.

Superduperpepp!

Att vara mamma är lätt som en plätt

Så här himla glad blir man när Byggare Bob har tagit slut - och ett nytt avsnitt börjar!

Kvällar som denna stoppar jag i en fin burk och ställer på finhyllan. Kvällar fulla av mys och gos tillsammans med en snäll och glad pojke.

Jag hade ärligt talat bävat lite inför den här kvällen. Mannen hämtar Edward så det skulle vara jag och Theodore aaall by ourselves. Det är såklart inga problem i vanliga fall men idag var jag sååå trött och det är alltid lite stressigt att hämta från dagis och hinna hem och laga mat själv innan det blir för sent. Särskilt om Theodore också är trött och gnällig och bara vill hänga i mina kjolar och inte alls låta mig laga mat. Idag hade vi dessutom en hel middagsbjudningsdisk från kvällen innan som tagit över hela köket. Ingen plats att laga mat + trött mamma + trött pojke = jobbig kväll.

Men när jag som mest behövde det visade sig min son från sin allra bästa sida. Det gick lugnt och nästan gnällfritt att hämta honom från dagis trots att jag avbröt mitt i trolldegen. Overall, vantar, skor och mössa kom på plats nästan helt utan ålningar och rymningsförsök. När vi kom hem och jag började plocka undan lite för att få plats att laga mat började Theodore pyssla med kastruller och bunkar på golvet. Alldeles tyst och lugn. Jag fick laga mat utan minsta gråt eller tandagnisslan.

Själva måltiden gick till på vanligt vis. Mjölk i tallriken och mat på golvet - men det var inte värre än vanligt. Efter maten duschade pojken och hittade på en ny lek som gick ut på att med hjälp av ett litermått i plast hälla vatten över sitt eget huvud. = glatt och rent barn.

Mamman och det glada och rena barnet gick sedan upp på övervåningen för att titta på barnprogram en stund innan det var dags för tandborstning och godnattsaga. Framför Byggare Bob och Koalabröderna myste vi i soffan och Theodore var så himla duktig. Gick fram till högtalarna och pekade med "ajaj-fingret" istället för att riva och slita. Klappade fint på min kind istället för att nypa allt han har. Satt i min famn och lutade huvudet mot mitt bröst. Jag var nästan lite besviken när klockan blev sju.

Nattningen gick också helt perfekt, inte ett ljud från sängen när jag stängde dörren och efter att ha diskat mastodontdisken kunde jag gå in och titta till en sött sovande liten liten pojke.

Han är verkligen bäst den lille mannen. Min lilla stora duktiga kille. Som gör det så himla lätt att vara mamma.

Utemiddag med barn

Nästnästa helg kommer min kära kusin Doktor Tobias hit på besök och vill bjuda oss på middag. Vi blir överlyckliga men undrar: var kan man gå och äta en tidig lördagskväll med en tjugomånaders pojke? Har ni några tips på restauranger i Göteborg där de har barnstolar och inte blir sura om en liten pojke spiller ut ett glas, tjoar lite eller "tappar" mat på golvet? Pluspoäng för barnmeny så att vi slipper dela vår mat. Inte Michelin-stjärnedyrt eftersom vi blir bjudna.

I vanliga fall har vi gått till Max när vi ätit ute. Eller Jensen's Bøfhus. När jag var på Mañana såg jag en ettåring där så det måste vara ok. Vi har varit lite nervösa över att gå till en"riktig" restaurang för att vi inte vill störa eller vara i vägen. Men vafan, barnfamiljer är också människor och betalar också sina notor - så nog får vi också gå på restaurang. Men var?

Dagisfotoproffset

Idag fick vi Theodors dagisfoton, och han blev så bedårande! Eller vad säger ni?

Hej, jag heter Theodore och är förkyld, men jag är söt ändå.

För två kärleksfyllda år sedan ...

Herr och fru Sharp. Och bebisen Sharp i magen.

... låg vi i en hotellsäng och var fullkomligt utmattade. Vi var unga och vackra och alldeles alldeles nygifta. Vill ni läsa om bröllopet, bröllopsresan eller förberedelserna kan ni klicka på etiketten "Bröllop" i spalten till höger. Eller klicka här.

Vi firade årets bröllopsdag med en alldeles för stor tårta. Och jag fick en fin krukväxt som, i likhet med vårt äktenskap, är tålig och motståndskraftig.

Ser ni minen? He wants him some cake!

Kärlek är ...

att vakna på morgonen av ett bakhuvud stenhårt på ögat eller en dansk skalle och näsblod - och ändå tycka att det är en mysmorgon.

Så fick vi vakna idag. Med en pojke som för en gångs skull valde att gosa med sina föräldrar en stund innan han klättrade ur vår säng och bestämde att det var frukostdags. Att goset sedan innebar bland annat att han kastade sig handlöst baklänges på våra ansikten får man liksom leva med. Jag med näsblod och mannen med ett ömt öga. Det var värt det.

Idag ska mannen på hifi-mässa i Alingsås och jag och Theodore ska fika med en massa mammor och barn. Synd att kameran fortfarande är glömd.

Dominokakor bakade till Mamma-/barnfikat. Recept finns här.

Förmiddagsmys galore!

I morse när jag och Theodore drog upp rullgardinen för att säga hej till dagen låg det fullt med snö över gården. Äntligen dags för första riktiga snöleken, så efter frukost och lite barnprogram klädde vi på oss och gick ut. Snön var tjock vit och orörd. Och alldeles perfekt kramig.

Theodore var mycket fascinerad av all snö men lärde sig snabbt att det roligaste var att äta den.

Jag försökte ta en fin bild på oss båda med min dåliga mobilkamera men om jag säger att den här blev den bästa säger det nog allt.

Mitt inre barn lyste upp vid synen av all den vita snön och med mina bara och kalla händer byggde jag en ful snölyckta.

... Som fick leva ungefär 90 sekunder.

Efter en stund hörde vi fler barn på gården och gick för att se efter vad de gjorde. De byggde ett snöfort och vi  hjälpte båda till att rulla stora snöbollar.

En och en halv timmes snölek var nog för mamman och pojken, han är ju trots allt lite förkyld fortfarande, så vi gick till kondiset och drack varm choklad och tinade fingrarna.                                                                                                                                                                                       

När vi kom hem pysslade vi ihop en nejlikeapelsin.

... Självklart inte utan att Theodore hann ta en tugga av skalet.

Men den blev fin ändå och nu står den i fönstret och luktar ljuvligt juligt.

Nu sover pojken middag och jag skriver handlingslista. Om någon timme kommer mannen hem och då ska vi åka och handla. Ikväll står kakbak på schemat.

Helg!

Som förväntat fick jag snällt komma och hämta Theodore på dagis klockan elva i torsdags. Genomförkyld och hostig som sjutton. Han somnade i vagnen på vägen hem men hade ingen feber. Idag känns han piggare och inte lika snorig men är hemma med pappan i alla fall.

Imorgon är det jag och pojken som ska underhålla varandra medan mannen jobbar till klockan två. Sedan är dagens största utflykt till ICA MAXI för lite välbehövlig storhandling. Yey. Nej.

Söndagen bjuder antingen på stor mamma-/barnträff eller en tripp till Alingsås med familjen beroende på hur lilleman mår.

Nu vill jag gärna publicera en fin bild på lilla mannen, som vanligt, men vi glömde vår kamera i Hovås förra helgen så det går minsann inte. När den kommer hem igen kommer jag att fotografera för glatta livet för jag är uppenbarligen beroende av att ta bilder av mitt barn.

Mitt mysiga Göteborg

Rapport från sjukstugan

Rinnande näsa, kladdiga ögon och en skrällande hosta som väcker en natten igenom - det verkar vara höstens melodi. Tre dagar har Theodore varit på dagis efter förra veckans sjukdom och nu är han på väg att bli förkyld igen. Visst förstod jag att det skulle bli mycket vabbande nu i början när pojken börjat dagis men det här är mer än jag trodde.

Men det är inte mer att göra än att hålla tummarna för att det bara är en liten förkylning som går över snabbt.

Nu kommer orden

Imorse pekade Theodore på lampan och sa "appa". Innan dess gav han mig sin napp och  sa "app". Annars är det lite "dadda" eller "babba" för pappa och "mamma" för mamma. "Acka" är macka och jacka. "Ga" är glass.

Annars har han blivit riktigt duktig på att svara ja och nej på frågor. Det har blivit mer "jaa-a" och inte bara "aa".

Han har också pekat på F1-bilarna på teven och sagt "bvrrrrm". Det är ljudet för bil.

Bedårande.

Ändrade planer

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Jag skulle komma hem till en glad familj, äta mat, packa matlåda, natta pojken medan mannen diskade, städa toaletterna fort fort så att jag kunde fixa den där e-legitimationen och sedan mysa i soffan med mannen, handarbete och the Big Bang Theory.

Istället kom jag hem till en glad bebis och en man som somnade på soffan efter fem minuter. Han jobbar förmiddag och sov dåligt inatt. Efter en liten stund gick han och lade sig i sängen istället. Jaha. Ingen Big Bang Theory för mig ikväll då, eftersom vi ser avsnitten tillsammans (även om mannen alltid somnar).

Theodore slog sönder några glas när han slog igen en kökslåda, maten räckte inte till matlåda och jag skulle inte få se The Big Bang Theory! När Theodore var nattad (mysigt) och jag stod med händerna i diskvattnet bestämde jag mig plötsligt för att jag faktiskt tänkte tycka lite synd om mig själv. Jag hade faktiskt haft en ganska dålig dag och kvällen blev inte alls som jag tänkt mig förutom mysigt bebismys. Jag tänkte inte alls städa badrummen. Jag tänkte fixa e-legitimationen och sen sitta i soffan och äta glass. Handarbeta lite och fortsätta tycka synd om mig själv. Banne mig!

Fram med glassen.

Leonard, knack-knack. Leonard, knack-knack. Leonard, knack-knack.

We lovez!

 Ingen. Tid. Att. Blogga. Måste. Se. Mer. Big Bang Theory.


Star Trek Enterprise har tagit en liten paus sådär mitt i säsong två. Istället har jag och mannen snöat in något så kolossalt på The Big Bang Theory.

We loooovez Leonard och Sheldon och vill ha en av varje hemma i vardagsrummet. De kan underhålla oss och fixa diverse vetenskapsrelaterade sysslor åt oss. Räkna ut saker och fixa datorgrejer och så. Men mest underhålla oss.

Nu ska jag fixa ny e-legitimation för att kunna vab-anmäla online, sedan ska jag städa badrummen lite. Men sedan! Sedan blir det mer TBBT. Säsong tre är påbörjad.

Yey yey yey!

Superhjältefilm på teve! Vår stora fina älskade Samsung-plattis.

Livet är gött och jag har choklad.

Sharp hjärta Samsung

Nej, det är inte två tevetillverkare som gått ihop, och nej, det här har inte blivit en teknikblogg. Det är bara familjen Sharp som älskar Samsung.

För några veckor sedan började vår teve gå sönder. Ve och fasa! Den gick att titta på och så, men den tog evigheter på sig att starta. I början stod den och klickade några gånger innan bilden kom fram men till slut tog det flera minuter. Snart skulle den ge upp och inte starta alls. Vi suckade och såg framför oss åtskilliga tusenlappar fladdra bort på en ny teve men kollade upp garantier och sånt först. Och tur var det, för tydligen har konsumentskyddslagen eller vad det är förlängts till tre år istället för två.

Vår teve var strax över två år så vi bestämde oss för att chansa och ringa Siba. Nemas problemas. Ring Samsung så kommer de och hämtar teven. Sagt och gjort, en hämtning beställdes och vi förberedde oss på några veckor med pytteliten tjockteve.

Samsung-mannen kom hit idag. Med sig hade han en liten ställning som jag trodde var för att frakta teven i, men döm av min förvåning när han istället lagade teven på plats! Det tog kanske tio minuter så stod den på plats igen - redo att visa Thomaståget igen (och igen och igen).

Jag älskar Samsung. De förstår det där med service och konsumentvård!

Snacks för småfolk

Semper har lanserat en serie snacks/mellanmål för lite större barn (förskoleåldern) med majsbågar, fruktpuréer, russin, kex osv. Allt utan onödiga tillsatser eller tillsatt socker eller salt. Förpackningarna är roliga och smarta och innehållet smakar bra. Theodore har hittills testat en smoothie, russin, djurkex och majsbågar. Perfekt som muta, mellanmål eller kvällsmys.

Nu erbjuder Semper 1000 föräldrar att testa produkterna gratis och vi vill såklart vara med!

Hela sortimentet.

Torsdagsmyset

Idag blir det "Ra-ta-ta-ta-ta-ta-ta-ta-taa-taa" via teven.

Pojken sover efter att ha mått en aning bättre idag. Ingen feber men mycket gnäll och många frustrationsutbrott på golvet. Natten var hemsk. Han vaknade en miljon gånger mellan sju och elva men efter en Panodil sov pojken gott fram till tre. Då bröt hela helvetet ut. Jag vaknade av att Theodore gallskrek i sitt rum. Det var helt omöjligt att trösta honom och han vägrade alla försök. Inga kramar, ingen famn, inget vatten, ingen glass. Bara gallskrik och sprattlande på golvet. Han kändes inte varm alls, snarare sval, och var helt blek i ansiktet trots att han gallskrek. Det var riktigt läskigt. Till slut lugnade han ned sig när han fick komma upp i vardagsrummet och se på Thomaståget. Vid fem, efter tåg på teve och tre sagor somnade han om i sin säng. Efter två timmar. Jag gick och däckade och vi sov allihopa ända till åtta!

Doktorsbesöket gick bra. Spolningar görs tydligen inte utan de använder en sug eller en liten tång, som i vårt fall. Mycket smidigt och smärtfritt. Bedömningen löd: ingen ny öroninflammation men väl rester från den förra. Lite rodnad på ena sidan och vätska på andra. Han fick örondroppar som vi ska använda i sju dagar och en återbesökstid i januari. Bra att de kollar upp.

Jag har vikt tvätt och plockat lite i vardagsrummet så nu tänker jag med gott samvete sitta resten av kvällen med ett handarbete i händerna. Nu handboll på teve - Sävehof-Skövde. Ratata!

Proppen

Ledsen pojke på väg till doktorn. Väl där var han duktig och sa inte ett pip under hela undersökningen.

Idag var Theodores fjärde feberdag och eftersom han verkade ha ont och inte bli bättre så tyckte jag att det var dags att gå till vårdcentralen. Det tyckte sjukvårdsupplysningen också så jag packade ned en gråtande sömnvägrande Theodore i vagnen och tog en nummerlapp. Drop in är jättebra och vi är vana vid att vänta i det där väntrummet under jourcentralstid men nu hann vi inte ens sätta oss innan det var vår tur. Vi fick träffa en jättesnäll och trevlig doktor Sofia och sköterskan bar till och med våra väskor åt oss. Många pluspoäng till vårdcentralen Gamlestadstorget.

Väl inne hos doktor Sofia lyssnades det på hjärta och lungor vilka lät bra. Hjärtat slog lite fort men det gör det tydligen när man har feber. Jovars, det känner jag igen. Någon trumhinna kunde doktorn dock inte se för pojken har två vaxproppar som sitter i vägen. I vanliga fall är det ingenting man behöver åtgärda om de inte ställer till besvär men nu är det viktigt att kunna se hur örat ser ut så vi fick en tid till öron-näsa hals på Lundby sjukhus för spolning och undersökning. Enligt doktor Sofia är det i princip bara öroninflammation och urinvägsinfektion som är aktuella för en liten pojke med Theodores symptom - och eftersom de flesta nittonmånaders barn inte kan kissa på kommando så är alternativet för urinprov att punktera blåsan. Det gör man inte i onödan och därför vill hon utesluta öroninflammation först. Alltså bär det av till Hisingen imorgon förmiddag.

Ordinationerna är så länge Panodil och vätska. Vad helst pojken vill ha, glass, juice, saft, Coca-Cola. Doktorns order. Vi kör på glass och Festis, det har fungerat.

Våra mat- och sovproblem har blivit lite bättre nu när vi gett Panodil regelbundet istället för vid behov. Maten har gått hyfsat bra hela dagen och ingen envis vägran har visat sig. Pojken sov värdelöst dåligt vid lunch efter en lång figth - det var då jag bestämde att det var dags att gå till doktorn. Nu har jag lagt Theodore för natten och det var en lugn och mysig nattning. Han somnade själv som vanligt och har visserligen vaknat en gång sedan dess men ville bara bli omstoppad. Nu håller vi tummarna för att natten blir rofylld.

Så, spolning alltså. Jag har hemska minnen från när jag var liten och fick öronen spolade. Mina föräldrar som höll i mig och jag som kämpade emot. Är det verkligen så obehagligt som jag minns det eller har tiden gjort minnet värre än det var? Och har Theodore nu öroninflammation - borde det inte göra jätteont att få öronen spolade då?

Mamman blir så glad när pojken äter. Här har jag serverat favoritmix - fylld pasta, fetaost i tärningar, majs och min egna creme fraichesås med sweet chili. Jordgubbsfestis till det.

Sängbloggning

Och så har jag varit hos doktorn och fått dunder-hostmedicin, så nu ska nog lungpesten gå över också. Synd bara att det är sån man blir trött av, inte vad jag behövde liksom.

Host host.

Jack-kap

Jag har ju glömt att redovisa våra kap från Freeport! Jag fick en riktigt bra och riktigt snygg vinterjacka från Tenson. Den är en perfekt kombination av snygg parkasaktig jacka och praktisk pulkabackejacka. Vi köpte den för 1990-någonting och den kostar egentligen 2800. Bra deal tycker jag.

Och nu till det riktiga fyndet. Theodores kläder. I Mexx-butiken hade de ta-fler-få-mer-rabatt och det utnyttjade vi till fullo. Vi hittade världens mest bedårande lilla manchester-rock, perfekt varmfodrad för kalla höstdagar ute på stan när overall känns lite mycket. Dessutom kom vi hem med en hoodie, ett par långkallingar och ett par strumpor. Allt till det ödmjuka priset 330-någonting. Bara jackan hade kostat 700. Sanslöst bra!

Snygga jackan. Jag är stolt över mig själv för att jag inte valde den svarta som jag alltid gör. Den här är blå.

Nytillskotten i Theodores garderob. Så himla bra!

Första bakningen

Är man stor nog att vilja bestämma själv och manipulera alla i sin omgivning är man också stor nog att hjälpa mamma att baka.

Ingredienserna är redo. Det blir gaffelkakor med havresmak. Lagom avancerat för premiärbakningen.

Pojken är redo. Jag vet att man inte kavlar gaffelkakor men han får kavla ändå.

Färdigt!

Kakorna i fina burken.

Alltså jag har ingen aning. Jag är helt rådlös.

Jag är söt och bedårande - gör nu som jag säger.

Jag har just haft två och en halv timmes sömnkamp med Theodore och hoppas vid allt som är heligt att han sover för natten nu. Det var en mycket otrevlig påminnelse om hur det var för ett år sedan, då vi var inne i sömnbristens och de timlånga nattningarnas tid.

Allt är upp och ned med Theodore just nu. Han måste vara på väg in i någon ny fas i livet för jag förstår ingenting längre. Jag tror att det är dags att börja sätta på sig stora uppfostrarhatten och sätta tydligare gränser. Jag tror att tiden är inne. Jag är ganska ... jag vill kalla det generös (slapp) när det gäller vad Theodore får och får göra. Det har kostat oss bland annat en kamera (som Theodore fick leka med och kastade i golvet) och gjort våra grannar sura (för att Theodore väsnas klockan sex på morgonen varje helg). Vi har en vild och livsglad pojke med en stark egen vilja och det är dags att börja visa honom var gränserna går. Annars kommer vi att få ett litet monster på halsen. Men så är han ju sjuk nu och då ger jag honom i alla fall vad han vill så länge han är nöjd. Jag vet inte vad som är rätt!

Ja, Theodore är alltså sjuk igen. Fyra dagar var han på dagis förra veckan och nu får jag vabba igen. Pojken fick feber i söndags när vi var och shoppade på Freeport och den har kommit och gått sedan dess. Han har inte direkt några andra tydliga symptom, ibland tror jag att han har ont i magen, ibland halsen, ibland munnen. Han är hängig, trött, ledsen och vägrar äta. Det senare är någonting nytt för oss, visst har han ätit lite mindre när han varit sjuk förut men nu vill han inte äta någonting alls. Förutom glass. Och idag ville han inte ens ha det. Jag vet inte vad jag ska tro, om han har ont någonstans eller om han vill testa oss. Vi erbjuder mat, han vill inte ha och pekar på frysen. Vi erbjuder (senare) någonting vi vet att han gillar, han vill inte ha och pekar på frysen. Ibland är han på väg att stoppa någonting i munnen men liksom "kommer på" sig själv.

Gör han det för att han är sjuk eller för att han vill manipulera till sig glass? Har han ont i magen eller testar han våra gränser?

Att barn sover dåligt när de är sjuka är inte direkt någon nyhet, men nu ikväll kändes det annorlunda. Särskilt i ljuset av ovan nämnda situation. Det kan vara ganska mycket gnäll, särskilt när pojken har feber, men det brukar gå över med lite febernedsättande och en stund i famnen. Ikväll gnällde han i en halvtimme och inte ens Panodil-suppen verkade hjälpa. Han somnade till slut och jag tyckte extra synd om honom. Efter en liten stund vaknade han igen och var ännu ledsnare. Gråt, inte gnäll. Han fick komma upp i famnen en stund men inget hjälpte. Det hör inte till vanligheterna nuförtiden att Theodore inte vill somna själv så jag var lite splittrad. För att eliminera de vanligaste orsakerna fick han lite vatten och jag kollade blöjan.

När han kom in i köket sken han plötsligt upp och började prata. Han ville leka med vattnet. Då ringde varningsklockan och jag bestämde att ikväll skulle han somna i sin säng. Sagt och gjort, jag lade ned honom igen. Han blev vansinnig och omväxlande grät och skällde på mig från sin säng. Jag kände inte igen honom alls. Jag gick in några gånger och stoppade om honom och till slut låg han kvar men skrek fortfarande. Då mjuknade jag och lät honom hålla min hand. Då blev han helt knäpptyst och somnade på ett kick - som han brukar. Förutom att han vaknade och skrek så fort jag försökte gå. Till slut kom jag i alla fall ut från hans rum, med känslan av att inte veta om det var han eller jag som vunnit.

Gör han det för att han är sjuk eller för att han vill manipulera sig till närhet? Har han ont, är han orolig eller testade han mina gränser?

Jag vet varken ut eller in. Var sätter man gränserna? Går man efter sin magkänsla som förälder? Jag är helt ny inom det här området och skulle behöva lite coachning. Det kanske inte är optimalt att börja någonting nytt nu när Theodore är sjuk - det bäddar ju för förvirring som denna - men när han blir frisk är det nog dags att vara förälder på riktigt. Hjälp!

Nyklippta!

Före. Familjen hedenhös.

Theodore var värsta klipp-proffset. När han fick sitta i mitt knä och äta djurkex dårå.

Vi är väldigt nöjda alla tre. Johan på Salong Edward (döpt efter Edward Scissorhands) är verkligen toppen och jag rekommenderar honom till alla som behöver en bra frisör i Göteborg. Han har ett mjukt och fint handlag och är lyhörd men tar egna initiativ. Han klarade av utmaningen att klippa både både en storgråtande Theodore (förra gången) och en glad Theodore (den här gången). Jag gillar verkligen att han klippte Theodore som en vuxen och inte som ett barn. Ingen standardfrisyr som alla andra barn på dagis utan utifrån hans egna hårstruktur. Med både vanlig sax och sån där taggig uttunningssax. Ni vet den som gör att kanterna inte blir så skarpa. Hejja Johan på Salong Edward alltså.

Och så här snygga blev vi:

Mamma Sharp.

Pappa Sharp.

Bebisen Sharp.

När alla tre var klippta somnade Theodore i vagnen. Vi passade på att fika på Magasin 11, sedan åkte vi till Klätterdomen. Nu har vi The Big Bang Theory-maraton och äter chips. Pappa Sharp har sovit sedan nio typ.

Milkshakes och kaffe.

De stora pojkarna klättrade.

Den lilla pojken röjde runt och lekte med några större barn som kramade honom och bjöd honom på kaka.

Isbjörnen

Isbjörnen.

Theodore har aldrig fäst sig vid något specifikt objekt som en del barn gör. Ingen snuttefilt eller favoritleksak eller så. Han har sina nappar, sina stora kärlekar, men ingen som är bättre än någon annan. Men så var Edward här med sin isbjörn Isis, ett gosedjur som han fick av oss i julklapp för några år sedan och som han sover med varje natt. Theodore var faschinerad av Isis och vi bestämde oss för att hitta ett eget, lite större och kramigare mjukdjur åt honom.

Isis köptes på Åhléns och vi gillar deras gosedjursutbud så vi gick dit på jakt. Och tänk, vi hittade en till isbjörn! Inte likadan men fortfarande en isbjörn. Jag förväntade mig inte att han skulle fästa sig så värst mycket vid björnen, att han skulle leka med den en stund och sedan tröttna. Som med allt annat. Men se, inte den här gången. Theodore älskar sin isbjörn och sover med honom varje natt.

Ja, han ligger på vardagsrumsbordet.

Yey och Yikes på samma gång

Alltså jag ska ju klippa mig imorgon. Förr i tiden älskade jag att gå till frisören och komma hem med ett nytt snyggare jag. Jag var modig och testade olika färger och former på löpande band. Nu känner jag mig lite ängslig inför hela hårgrejen. Självklart lite för att jag skäms över att mitt hår är så risigt men, vaddå, han har säkert sett värre. Nej nu handlar ängslan mer om beslutsångest. Hur ska jag klippa mig? Förr hade jag antingen en klar bild framför mig eller gav frisören fria händer men nu har jag så många kriterier.

• Håret måste fortfarande vara "långt". På ett eller annat sätt. Ingen page eller kortare. Då ser jag ut som en man. 
• Frisyren måste också vara acceptabel om jag bara har tid att tvätta och borsta det. Många är mornarna då jag inte har tid att föna och vaxa och spraya och locka och platta. Typ alla mornar. Det gör inget om frisyren kräver lite styling för att bli perfekt men det måste gå att synas på stan helt ostylad utan att behöva ha mössa. 
• Dessutom ska frisyren såklart kännas "jag". Lite alternativ-mamma. Fattar ni? 
• Och så ska frisyren ha lite 50-talspotential. Det är nämligen den enda stilen jag har att ta till då jag ska klä upp (ut) mig. 

Alltså:
Det enkla, tråkiga och oprisvärda alternativet är att helt enkelt toppa håret lite, klippa upp och sneda till luggen. Zzzzzzz.

Det spännande, roliga och prisvärda alternativet är att våga slå till på någonting annat. Men vad skulle det vara? Långlugg, snedlugg, hellugg, kortlugg? Uppklippt, rakklippt, v-klippt? Axellångt eller hellångt? Undercut, sidecut eller symmetriskt? Jag har under veckan växlat vilt mellan alla alternativ och hela tiden skrämt sprungit in i det trygga och tråkiga hörnet. Jag kanske bara ska toppa lite. Fräscha upp.

Men hallå! Gråa tråk-tant-småbarnsmamma-Therese är utvisad! Rött kort, du får sitta på läktaren resten av matchen. Nu går du till frisören imorgon och ber honom klippa en tung hellugg strax ovanför glasögonkanten. Och så ser du till att han ramar in ansiktet lite på sidorna så att det blir snyggt när du sätter upp håret. Och så får han gärna klippa upp resten av håret och ta en decimeter eller så på längden.

Och hör sen!

Snabbspårsbloggning

Kort liten uppdatering från spårvagnen, åtta göttiga grejer:

• Idag är det fredag.
  Det är gött.
• Ikväll har vi två middagsgäster. Farbror Andrew som stannar över helgen och Sushila som stannar över kvällen.
  Det är gött.
• Vi ska äta kött med risotto och dricka vitt vin.
  Det är gött.
• Jag ska få leka med min bebis som jag längtar efter.
  Det är gött.
• När bebisen somnat ska jag sy i massor av knappar i olika stickningar så att de blir färdiga.
  Det är gött.
• Om jag hinner ska jag sedan sticka på en cowl i ett av New York-garnerna. Njutningsstickning.
  Det är gött.
• Imorgon ska Sharparna klippa sig och bli fina i håret.
  Det är gött.
• Nu måste jag gå av!
  De e la gött de me.

Mitt torsdagsnöje

Thepas tipsar - skräckläsning

En mörkrädd pojke - både bra och dålig på något vis.

För några dagar sedan läste jag en bok som fick det att  krypa i kroppen på mig. Inte under tiden jag läste men när sista sidan var vänd mådde jag mycket märkligt. Jag var lite illamående och hade en så konstig overklighetskänsla som jag inte kunde skaka av mig på flera timmar. Det låter kanske obehagligt, och det var det också, men blir jag så påverkad av en bok så är den inte helt värdelös. Just i det här fallet var det alla lösa trådar och ovetskapen om vad som egentligen hände som fortfarande får mig att gå och grubbla över handling och detaljer. Jag fick inget closure, ingenting knöt ihop säcken.

Det är alltså En mörkrädd pojke av Justin Evans jag talar om. En debut som skrevs på caféer i New York under författarens lediga stunder under fem års tid. Jag gillar't. Det får mig att tro att vem som helst kan bli författare. Kanske även jag. (Nej).

Titel: En mörkrädd pojke (Original: A Good and a Happy Child)
Författare: Justin Evans
Genre: Skräck
ISBN: 9789174290905

Handling:
George Davis kan inte ta i sin nyfödda son. Han kan knappt titta på honom och när hans äktenskap till slut havererar till följd av detta tvingas han till en terapeut. Där nystas hans barndom upp genom anteckningar som han skriver ned i en dagbok han fått av terapeuten, och den ena mörka och skrämmande händelsen efter den andra kommer upp till ytan. Vad var det egentligen som hände när George var elva år?

Tankar:
I handlingen bollas man fram och tillbaka mellan dåtid och nutid medan en allt tydligare bild målas upp av vad som faktiskt pågick - och pågår. Man lovas att snart, snart ska man få veta vad för monster från det förflutna som gör att George inte kan röra vid sitt eget barn. Allt ska bli klart som korvspad.

Men nej. Efter att jag läst boken vet jag fortfarande inte vad som var "på riktigt" och vad som var hjärnspöken. Alla händelser kan ses från minst två håll och man får aldrig veta vilket som är det riktiga. Det är väl det som är både det braiga och det dåliga med boken egentligen. Det är de lösa ändarna som gör att jag fortfarande grubblar - men de ger ändå känslan av ett hafsverk. Lite slarvigt och kanske till och med misslyckat. Han har så mycket fakta och har gjort så mycket research. Se själva på hans hemsida. Han vet vad han talar om men han får inte ihop det riktigt i romanform. Trådarna är för lösa.

Författaren har inte fått ihop det. Eller? Är det kanske precis det han har? Kanske var det här grubblandet och obehaget precis önskad effekt. I så fall - hatten av. Jag vet inte vad jag ska tro. Jag vill veta hur det ska vara. Jag vill maila författaren och tvinga honom att berätta. Jag blir knäpp av att inte veta!

Betyg: 3/5
Vill du läsa en bok med lite mer suggestiv skräck som milt sagt inte skriver dig på näsan, så rekommenderar jag Justin Evans debutroman. Betyget hade blivit högre om inte den där lilla naggande känslan av misslyckande fanns där och störde.

Kulan

Imorse frågade dagisfröken Mia om Theodore möjligtvis ätit en kula.

Jo, det hade han.

Den kom ut igår på dagis och då var alltså allt frid och fröjd. Tur. Jag har gått och oroat mig över den där kulan. Det är svårt att hålla isär storpojkeleksakerna och lillpojkeleksakerna när vi har båda barnen hemma. Annars stänger vi ju bara dörren till Edwards rum och så är det inget mer med det. Men vi kan ju inte förbjuda honom att leka i vardagsrummet och hur mycket vi än plockar letar sig alltid någon småsak in i skrymslen som bara Theodore hittar. Som den där kulan till Edwards magnetpinnar.

Tur att den kom ut den naturliga vägen i alla fall. Jag åt tydligen ett helt gäng kanonkulor i plast till Playmobile när jag var liten. De gick samma väg.

Sängbloggning

Nu gör jag som jag borde gjort igår, lägger mig i sängen tidigt. Jag försöker att inte tänka på saker som gör mig stressad, alla de där "måstena" som jag borde göra. Alla beslut jag måste fatta och alla val som måste göras. Och den där eviga hostan.

Istället ska jag ligga här sängen och läsa en bok tills jag blir sömnig, vilket brukar ta en kvart eller så om boken inte råkar vara en i Sookie Stackhouse-serien. Eller något av Vallgren eller Ajvide.
Nu är det Boktjuven av Markus Suzak som står för den litterära förstörelsen. Jag har inte kommit så långt ännu, bara 50-60 sidor, men hittills är den underhållande.

Och så har jag bokat tid för hela familjen på Salong Edward på lördag. Nu ska alla Sharpar bli fina i håret. Jag har inte klippt mig hos en frisör på evigheter så det ska bli spännande. Frågan är bara hur stor förändringen ska bli. Jag tror att det blir lite toppning bara och en klippt snedlugg istället för den här utvuxna stripiga historian. Och lite uppklippt som vanligt.

Eller så klipper jag av allt. Det tål att tänkas på.

Godnatt!

Öken

Idétorka. Bloggtorka. Sömntorka. Orktorka. Det är tomt i energiförrådet just nu.

Jag vet inte om det är jetlaggandet som tagit musten ur mig, jag har ju inte haft en chans att komma ikapp med sömn och vila. Eller om det är någonting annat som inte står rätt till i kroppen. Det känns bara skevt. Ihåligt och skröpligt. Små saker som inte stämmer. En oerhörd sömnighet, en hosta som inte ger sig, en orolig mage, torrt hår och hudinfektioner. Vitaminbrist kanske? Brist på broccoli och den dagliga motionen? Jag har slarvat allt för länge med kost och cykling. Praktiska problem och motivationsbrist har kommit i vägen och jag har svårt att komma tillbaka.

Just nu räcker energin med nöd och näppe till att jobba, umgås med Theodore, pyssla om min man och försöka hålla min del av hushållet flytande. Eller, vem försöker jag lura, den räcker inte alls till - men jag sträcker ut den, tänjer och drar för att orka med allt. 

Jag vill egentligen pyssla i hemmet, göra fint. Sticka julklappar. Planera god och nyttig mat. Blogga roligt och intressant med fina bilder. Vara läsvärd. Hitta på nya pedagogiska lekar med Theo. Visa framfötterna på jobbet. Men just nu gäller det att hålla näsan över vattnet. Det viktigaste först. Vad nu det är. 

Just nu är det i alla fall teve och chokladglass - även om jag borde gå och lägga mig för att ta igen lite sömn. Klockan ringer klockan sex, men det struntar jag i nu.