Att vara mamma är lätt som en plätt

Så här himla glad blir man när Byggare Bob har tagit slut - och ett nytt avsnitt börjar!

Kvällar som denna stoppar jag i en fin burk och ställer på finhyllan. Kvällar fulla av mys och gos tillsammans med en snäll och glad pojke.

Jag hade ärligt talat bävat lite inför den här kvällen. Mannen hämtar Edward så det skulle vara jag och Theodore aaall by ourselves. Det är såklart inga problem i vanliga fall men idag var jag sååå trött och det är alltid lite stressigt att hämta från dagis och hinna hem och laga mat själv innan det blir för sent. Särskilt om Theodore också är trött och gnällig och bara vill hänga i mina kjolar och inte alls låta mig laga mat. Idag hade vi dessutom en hel middagsbjudningsdisk från kvällen innan som tagit över hela köket. Ingen plats att laga mat + trött mamma + trött pojke = jobbig kväll.

Men när jag som mest behövde det visade sig min son från sin allra bästa sida. Det gick lugnt och nästan gnällfritt att hämta honom från dagis trots att jag avbröt mitt i trolldegen. Overall, vantar, skor och mössa kom på plats nästan helt utan ålningar och rymningsförsök. När vi kom hem och jag började plocka undan lite för att få plats att laga mat började Theodore pyssla med kastruller och bunkar på golvet. Alldeles tyst och lugn. Jag fick laga mat utan minsta gråt eller tandagnisslan.

Själva måltiden gick till på vanligt vis. Mjölk i tallriken och mat på golvet - men det var inte värre än vanligt. Efter maten duschade pojken och hittade på en ny lek som gick ut på att med hjälp av ett litermått i plast hälla vatten över sitt eget huvud. = glatt och rent barn.

Mamman och det glada och rena barnet gick sedan upp på övervåningen för att titta på barnprogram en stund innan det var dags för tandborstning och godnattsaga. Framför Byggare Bob och Koalabröderna myste vi i soffan och Theodore var så himla duktig. Gick fram till högtalarna och pekade med "ajaj-fingret" istället för att riva och slita. Klappade fint på min kind istället för att nypa allt han har. Satt i min famn och lutade huvudet mot mitt bröst. Jag var nästan lite besviken när klockan blev sju.

Nattningen gick också helt perfekt, inte ett ljud från sängen när jag stängde dörren och efter att ha diskat mastodontdisken kunde jag gå in och titta till en sött sovande liten liten pojke.

Han är verkligen bäst den lille mannen. Min lilla stora duktiga kille. Som gör det så himla lätt att vara mamma.