Proppen

Ledsen pojke på väg till doktorn. Väl där var han duktig och sa inte ett pip under hela undersökningen.

Idag var Theodores fjärde feberdag och eftersom han verkade ha ont och inte bli bättre så tyckte jag att det var dags att gå till vårdcentralen. Det tyckte sjukvårdsupplysningen också så jag packade ned en gråtande sömnvägrande Theodore i vagnen och tog en nummerlapp. Drop in är jättebra och vi är vana vid att vänta i det där väntrummet under jourcentralstid men nu hann vi inte ens sätta oss innan det var vår tur. Vi fick träffa en jättesnäll och trevlig doktor Sofia och sköterskan bar till och med våra väskor åt oss. Många pluspoäng till vårdcentralen Gamlestadstorget.

Väl inne hos doktor Sofia lyssnades det på hjärta och lungor vilka lät bra. Hjärtat slog lite fort men det gör det tydligen när man har feber. Jovars, det känner jag igen. Någon trumhinna kunde doktorn dock inte se för pojken har två vaxproppar som sitter i vägen. I vanliga fall är det ingenting man behöver åtgärda om de inte ställer till besvär men nu är det viktigt att kunna se hur örat ser ut så vi fick en tid till öron-näsa hals på Lundby sjukhus för spolning och undersökning. Enligt doktor Sofia är det i princip bara öroninflammation och urinvägsinfektion som är aktuella för en liten pojke med Theodores symptom - och eftersom de flesta nittonmånaders barn inte kan kissa på kommando så är alternativet för urinprov att punktera blåsan. Det gör man inte i onödan och därför vill hon utesluta öroninflammation först. Alltså bär det av till Hisingen imorgon förmiddag.

Ordinationerna är så länge Panodil och vätska. Vad helst pojken vill ha, glass, juice, saft, Coca-Cola. Doktorns order. Vi kör på glass och Festis, det har fungerat.

Våra mat- och sovproblem har blivit lite bättre nu när vi gett Panodil regelbundet istället för vid behov. Maten har gått hyfsat bra hela dagen och ingen envis vägran har visat sig. Pojken sov värdelöst dåligt vid lunch efter en lång figth - det var då jag bestämde att det var dags att gå till doktorn. Nu har jag lagt Theodore för natten och det var en lugn och mysig nattning. Han somnade själv som vanligt och har visserligen vaknat en gång sedan dess men ville bara bli omstoppad. Nu håller vi tummarna för att natten blir rofylld.

Så, spolning alltså. Jag har hemska minnen från när jag var liten och fick öronen spolade. Mina föräldrar som höll i mig och jag som kämpade emot. Är det verkligen så obehagligt som jag minns det eller har tiden gjort minnet värre än det var? Och har Theodore nu öroninflammation - borde det inte göra jätteont att få öronen spolade då?

Mamman blir så glad när pojken äter. Här har jag serverat favoritmix - fylld pasta, fetaost i tärningar, majs och min egna creme fraichesås med sweet chili. Jordgubbsfestis till det.