Föräldraledighet revisited

Idag började mannen jobba igen efter att ha varit föräldraledig sedan januari. Eftersom Theodores farmor ska passa pojken den här veckan men inte kommer förrän imorgon eftermiddag får jag chansen att vara hemma med min lilla son igen. Det känns så himla mysigt och bra. Vädret är fint, vi har sovit till tjugo i åtta, ätit frukost och lekt. Nu sover lilleman och jag ska hoppa in i duschen. Efter lunch ska vi ta en promenad in till stan och besöka kontoret för lite mailkoll och genomgång. Sen åker vi hem och myser med mannen.

Det är verkligen jättebra.

Bedårande till tusen

Jag har väl nämnt någon gång att jag hade en crush på Bingo Rimér i min ungdom? Inte? Jo, men så var det. Kolla på den här filmen han gjort om sin nya lilla son så förstår ni snart.

Mors dag nummer två

Far och son sitter och tittar på F1-kval. I eftermiddag är det tävling.

Först och främst vill jag gratulera min egen världens bästa mamma på mors dag. Sedan vill jag gratulera mig själv på min andra riktiga mors dag. Redan för några år sedan fick jag blommor som extramamma på mors dag och förra året var ju min första riktiga. Då firade vi inte på något särskilt vis men allt kändes ju så nytt och fint ändå.

I år ska vi städa på mors dag, och äta god lax från igår. Och se på F1. I morse fick jag sovmorgon då Theodore sov i sin egen säng ända till fem över åtta! Och så var ju min nya cykel med tillbehör kombinerad mors dags- och födelsedagspresent. Jag känner mig glad och uppskattad. Jag älskar min familj så mycket. Jag har världens finaste och bästa man och världens duktigaste och sötaste lilla pojke och världens finurligaste och goaste stora pojke.

Cykeln premiäråkte jag för övrigt hem från jobbet i fredags och det kändes hur bra som helst. Med alla oändligt många rödlysen och stopp tog det 23 minuter och det är ju hur bra som helst. När jag vant mig lite vid cykelvägar och växlar och så kommer det gå ännu snabbare. Inte behöver jag åka spårvagn inte!

"Hurra för Göteborg, och hårdrock"

Theodore och jag på hårdrockskonsert.

Nu har Theodore varit på sin allra första konsert. Mustasch stod för musiken och Liseberg var arenan. Vi föräldrar var allt lite nervösa när vi stod där i den milslånga kön till entrén. Klockan var redan åtta (läggdags för Theo) och pojken var minst sagt trött och gnällig. Att några skyddskåpor skulle sitta på huvudet kunde vi glömma. Det ordnade dock till sig när vi väl kom in och med en napp i truten och en i varje hand fick kåporna sitta på. Sedan var han lugn och duktig resten av konserten och vi hade alla mysigt.

Visst saknade jag att stå längst fram och gasta med i låtarna men att stå längst bak och digga är helt klart bättre än stanna hemma.

Bandet gjorde en bra insats och det var undehållande även om Ralf Gyllenhammar var lite väl tjötig ibland. Ja, vi fattar att du gillar blåvitt liksom. Han kläckte i och för sig ur sig en del bra grejer. Som citatet i rubriken till exempel.

Cykel!!

Jag har fått en cykel! Det är en tidig födelsedagspresent och jag är så glad! En Giant X Sport 3,0 blev det. Silverfärgad. Som på bilden. Nu ska jag börja cykla till jobbet.

Vi måste köpa till stänkskärmar och hjälm och cykelkorg. Barnstol har vi redan i Munktorp och när den kommer hem ska Theodore få se på sjutton. Jag tror att han kommer att älska att åka cykel.

Promenadrekord

Idag gick Theodore med nästan full kontroll 35 steg i en enda lång promenad. Mammas duktiga kille!

Läshörnan

Theodore är märkligt fäst vid skåpet under diskbänken i köket så mannen skurade ur det och gjorde det till pojkens egna lilla krypin. Här sitter han allt som oftast och bläddrar i sina böcker när vi pysslar runt i köket. Han är nöjd och vi är nöjda. Och så ser det urgulligt ut också.

Äntligen hemma!

Sedan sist har jag hunnit få helkroppsmassage av mannen, duschat, sminkat mig, fixat håret, lunchat lilla pojken, åkt in till stan och kommit hem igen. Åh så skönt det är att vara hemma! Det var mysigt i stan men det var så varmt och så mycket folk! Dessutom går spårvagnarna lite hur som helst beroende på diverse stopp och springlopp. Vi fick gå från stan till Ullevi Norra och från Redbergsplatsen och hem. Men det var inga problem nu när jag har promenadtakterna inne.

I stan tittade vi lite i affärer men köpte ingenting. Mycket olikt oss. Vi åt mackor/fruktpuré på Steinbrenner & Nybergs (och vi vuxna fick var sin kall öl!) och B&J-glass på pinne från Pressbyrån. Mycket bra alltsammans. På Hemköp i Nordstan köpte vi middagsingredienser och överdrivna mängder mys. Jag längtar till kvällen då det blir svalare och vi ska se på film.

Det finns fortfarande mycket kvar av Min Stora Dag ...

God morgon!

Så här nöjd är man när man precis slagit upp ögonen på sin stora dag. Jag vaknade inte förrän klockan sju, då Theodore längtade efter sina föräldrar. Han somnade sedan om i min famn och vi sov till halv åtta. Då gick han och pappan upp och jag låg och drog mig till tio över åtta.

Theodore är utfodrad och jag hör att mannen stökar i köket. Det är snart dags för vår frukost. Perfekt morgon!

Vet ni vad det är för dag imorgon?

Vet ni vet ni vet ni?

Ja, jo, det är Göteborgsvarvet imorgon, men det var ju inte det jag menade.

Visst, det stora pariserhjulet öppnar imorgon, men skit i det, för vet ni vet ni vet ni.

Det är min dag imorgon!!

Näe, det är inte min födelsedag. Inte ens namnsdag. Det är Min Stora Dag. Utnämnd av min man. Han tyckte att jag förtjänade en hel dag som är bara min. Då han ska passa upp på mig. Då jag får bestämma och jag får sovmorgon. Jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna det men jag är inte den som är den. Så här har jag bestämt:

Jag får sovmorgon. (Jag vet att jag ändå kommer att vakna klockan sex men jag måste åtminstone inte gå upp).

Mannen ska tvätta och jag behöver inte vika (faktum är att jag är förbjuden att vika).

Vi ska promenera in till stan (där hela världen kommer vara) där jag ska titta på kläder och kanske till och med prova någonting!

Godsaker ska inhandlas och jag har dagdrömt om vad för slags godsaker hela veckan. Fredags-mix, ugnsbakade chips med sweet chili-smak, polkagrischoklad och cola/fanta/äppelmust med körsbärssmak.

Jag får bestämma att vi ska äta comfort food från min barndom. Det vill säga kött pommes och bea. Yum!

Dagen ska annars bjuda på pussar från man och bebis i långa rader.

Och på kvällen blir det Alice i underlandet med Johnny Depp för hela slanten! Och kanske Wanted.

Värsta perfekta dagen!!

Och en bra grej till. Eftersom jag får sovmorgon imorgon kan jag vara vaken till senare än elva ikväll. Woot!

Dagens polaroid tjugonde maj tvåtusentio. Vad är det med ätande och nakna barn?

Dagens polariod. Ja, ni gissar rätt. Theodore har ätit pannkaka med blåbär idag.

När jag tittar igenom barnbilderna från när jag och min bror var små så slås jag av att det finns vissa återkommande teman. Förutom firandet av födelsedagar och julaftnar är det mest bilder där vi antingen äter, badar eller är nakna av någon annan anledning. Jag förstod inte riktigt grejen men nu när jag själv har barn måste jag erkänna att även våra "fotoalbum" (bildmappar) är fulla av ätande, badande och nakna Theodorar. Jag kan inte riktigt förklara varför det är just vid de här tillfällena kameran åker fram. Det ligger kanske djupt inne i oss en vilja att dokumentera att barnet är välgött med god hygien. Eller nåt.

Mer matbilder, i rörlig form. Ljudet har tydligen fallit bort men det förtar inte upplevelsen nämnvärt.

Somrigt!

Idag när jag klev ut genom porten på vägen till jobbet luktade det häggblommor på hela gården. Skolavslutningskänsla!

Att vara förälder är inte lätt ...

säskilt inte när barnen når upp till den där röjaråldern då ingenting någonsin är säkert och allt kan tas sönder på fem sekunder. Glöm att ha en duk på bordet. Glöm att ha någonting på bordet. Glöm att ha någonting på de två understa hyllplanen. Glöm att tvätten ligger kvar i tvättkorgen. Glöm all form av ordning.

Men så är det, och det är en del av livet. Skönt då att sidor som Shit my kids ruined finns. Där hittar man föräldrar som orkar skratta åt eländet och det är åtminstone bättre än att bli vansinnig.

Pustar ut lite

Nu har vi varit och vinkat av Edward och farbror Andrew. Theodore ligger och sover och det är alldeles tyst här hemma. Snart börjar helgens F1-lopp och då blir det liv i luckan igen. Så jag tar den här pausen. Vilar ryggen och öronen lite. Pustar ut.

Helgen har varit så fin och bra. Brorsorna har lekt och varit snälla och söta. Igår blev det som planerat en tur till Bushuset och ICA MAXI i Mölndal. Barnen lekte järnet i de två och en halv timmarna vi var i inomhus-lekplatsen. Det är ett perfekt litet ställe när man har ett stort och ett litet barn. Den stora pojken kan leka helt självständigt och den lilla kan kravla runt i området "för barn under en meter" utan att bli överkörd av livsfarliga cykelbilar eller Bobby cars.

Senare på eftermiddagen hittade Edward två kompisar ute på gården och tog med sig dem in för att leka. Vi bjöd på saft och bullar och var så glada över att han äntligen fått lite jämnåriga kamrater att leka med här i Göteborg. Hoppas att de kan leka igen när Edward kommer nästa gång.

Långhelgen är nu nästan slut, och det har gått på ett kick, men vi har hunnit med massor av mysiga familjeaktiviteter. "Och dessutom," som Edward brukar säga, fick jag sovmorgon imorse! Det kan jag med hundra procent ärlighet säga är otroligt sällsynt. Faktum är att jag fick lite pyttesovmorgon igår också. Två dagar i rad har Theodore sovit lite mindre på förmiddagen och två morgnar i rad har han somnat om i vår säng efter att ha vaknat klockan sex. Igår sov han till någon gång innan åtta men imorse slog han till och sov nästan till nio! Det har han inte gjort sedan han var minibebis. Det rubbade ju rutinerna lite eftersom han brukar sova första middagsluren klockan tio så vi tog tillfället i akt och testade på att låta honom sova bara en gång. Alltså lade vi honom klockan ett och nu får vi se hur länge han sover. Och hur kvällen ter sig. Spännande!

Nu börjar försändningarna så nu har jag inte tid längre. Jag ska virka på min stora mormorsrutefilt och titta på bilar som åker runt, runt.

En dag i solen och dagens polaroid fjortonde maj tvåtusentio

Åh vilken fin dag vi har haft idag. Jag promenerade hemifrån till svingeln, jobbade halvdag och var sedan i Slottsskogen med familjen resten av eftermiddagen. Först spelades det minigolf medan jag och Theo traskade runt och kollade på alla spännande banor, sedan åt vi glass och myste på gräsmattan. När Theodore blev trött fick han sova i vagnen medan Edward och de andra pojkarna lekte i Plikta.

Vi har fått så mycket sol och det känns verkligen skönt för kroppen att ha varit ute i det fina vädret. Imorgon ska det regna så då planerar vi att åka till ICA MAXI och handla, och besöka det där lilla leklandet som ligger där. Bör vara roligt för alla inblandade, barnen får leka och sedan får de vuxna gå och handla lördagsmys.

Och så till dagens polaroid. Den föreställer (trumvirvel) Theodore (!) på hans ettårsdag. Han fullkomligt älskade tårtan och åt två bitar snabbt som attan. Det var verkligen som om han visste att det var speciellt. Han var så uppspelt att han nästan skakade när jag lade fram tårtbiten direkt på bordet framför honom. Sen var han idel skratt och glada tillrop. Det var härligt att se!

Dagens polaroid trettonde maj tvåtusentio

Utsikten från mitt förra köksfönster, tio våningar upp.

Idag åkte vi elvan ut till Bergsjön för att hälsa på/flytthjälpa Stefan och Josefin. Det känns konstigt att de inte ska bo i Göteborg längre. Att vi inte bara kan ringa dem om vi vill fika i stan eller bli serverade middag. Det kändes också konstigt att åka den där bekanta vägen med spårvagnen förbi Nymånegatan och Kortedala torg. Som om det var en evighet sedan vi bodde där borta på Januarigatan. Fotbollsplanerna vid Kviberg är nu en byggarbetsplats och jag kände inte igen en enda person som gick på eller av på under hela resan.

Mitt liv är helt annorlunda nu men när jag ser bilder som den här får jag ändå ett litet sting av saknad i hjärtat. Kortedala var fint under en tid i mitt liv. Åtminstone by night.

Nästan långledigt

Idag är en ledig dag och jag myser så mycket jag kan med min familj. Mannen har varit flytthjälp och ska snart iväg och se fotboll (av alla sporter!) med en kompis så honom ser jag inte så mycket av men Theodore ställer alltid upp på bus och gos. Det var dock en jobbig natt med mycket skrik. Jag tror att det är en förkylning på gång.

Ikväll kommer farbror Andrew och Edward och de stannar till söndag. Jag jobbar halvdag imorgon men vi hinner nog hitta på en massa roligt ändå. En utflykt till Slottskogen skulle vara trevligt om vädret tillåter. Jag har en hemlig dröm om att jag och mannen skulle kunna gå ned till den lokala puben imorgon kväll när barnen sover. Om farbror Andrew ska plugga kan han kanske passa de sovande barnen. Om Theodore inte blir förkyld alltså - och sover dåligt. Om och kanske. Möjligtvis.

Dagens polaroid tolfte maj tvåtusentio

Det här är en bild som gör mitt hjärta alldeles varmt och luddigt lyckligt. Här var våra förlovningsringar helt nya och skinande. Jag och mannen var nykära och det var idel mysiga restaurangmiddagar och långa söndagar under filtar i soffan. Vi bodde i en nedgången lägenhet i Kortedala och hade all tid i världen för varandra.

Sedan dess har det tillkommit en ring på mitt finger. En ring som betyder än mer än den första. Den sitter på ett finger som hör till en kropp som sitter i soffan under ett täcke och myser framför teven med den underbare mannen. Den nedgångna lägenheten är bytt mot en ståtlig bostadsrätt i etage och på nedervåningen ligger en liten pojke och sover i sin frackpyjamas. Vår lilla pojke.

Livet är så himla fint.

Dagens polaroid elfte maj tvåtusentio

Polariodbilden för dagen ser ut så här och är hyfsat nytagen, en månad gammal eller så. Den föreställer världens finaste Theodore som sitter och biter på en sladd. Nu vet jag att jag har sagt att varje bild ska berätta en historia men idag kan jag inte komma på någon. Räcker det inte att han är bedårande?

Jo det gör det!

Lek på gården

Det är när man ser sådana här bilder som man blir så avundsjuk på den föräldern som är hemma. På den föräldern som får ta med sig en kaffe och sitta på gården och fika medan sonen är glad och söt med en maskros.

Dagens polaroid tionde maj tvåtusentio

Det här är Theodores halvstorebror Edward. Bilden är nästan prick två år gammal vilket betyder att han var nästan fem år gammal på bilden. Jag har haft äran att få vara med i hans liv sedan han var nästan fyra och har fått massor av kärlek och inte så mycket trots. Det har mannen fått istället. Det är liksom det som är det götta med att vara en extramamma. Nu är han stora killen och fyller sju år om ett par veckor. Sju! Och när jag träffade honom första gången kunde han inte ens prata rent!

De två bröderna älskar varandra och är fullkomligt bedårande när de leker och gosar. Det är alldeles underbart att se. Edward längtade länge efter en lillebror innan han äntligen kom och nu har han beställt fler.

En ny dagens

Jag har snappat upp i bloggosfären att det finns någon slags hatkärlek till listor och "dagens". Att det är någonting man tar till när idétorkan slår till. Jag tycker däremot att det är ganska trevligt att läsa blogginlägg av typen "dagens" och drar mig inte för att slänga in några då och då.

Igår blev jag som sagt fullkomligt besatt av att polaroidisera mina bilder och jag satt i flera timmar och såg hur helt ordinära fotografier blev underbart vackra i polariod-style. Jag gick igenom familjens bildmapp som sträcker sig från att jag och mannen träffades till nu (var bilderna från mitt tidigare liv finns vet jag inte längre) och det var många fina minnen (och en del jobbiga) som blev till polaroid-bilder.

Detta födde idén om den nya "dagens" och jag lanserar nu följetongen "Dagens polaroid". Det kan vara en nytagen bild eller en gammal från arkivet men den ska säga någonting. Berätta en historia eller väcka en tanke hos mig. Här kommer premiärbilden:

Här sitter Theodore, fyra månader, i en fåtölj på Espresso House i stan. Jag saknar tiden då vi var hemma tillsammans och kunde åka in till stan och fika. Vi hade våra vattenhål, exempelvis amningsrummet på Åhléns och just det här Espresso Houset som hade så bra och amningsvänliga korgstolar. Jag tog en frappino med hallon- och granatäpplesmak medan Theo nöjde sig med bröstmjölk och vadhelst han fick gnaga på. Här har han fått lapp-kudden som Eleonor sytt, favoriten just då.

Det här är en tid som aldrig kommer tillbaka. Det är inte samma sak att fika med en ettåring som en fyra månaders bebis kan jag lova. Både lättare och svårare och roligare och jobbigare.

Förälraledighetens tempo under bebistiden med första barnet är någonting unikt. En tid då man helt och hållet anpassar sitt liv efter en liten liten individs rytm utan att ta hänsyn till sig själv eller eventuella syskons behov eller önskningar. Jag vet att det var en otroligt krävande tid utan sömn och med stor förvirring. Men jag saknar den ändå.

Det kommer jag nog alltid göra.

Roliga saker på The Internetz

Bloggen i ord från Wordle.

Dessutom har jag upptäck (tio år efter alla andra) tjusningen med att polaroidisera sina bilder. Och nu är jag besatt. Från och med nu kommer typ alla bilder som publiceras från den här datorn vara polaroidiserade.

Tack Sweet Dreams för tipsen.

Knatar'n the movie

Se så duktig han är, vår lilla spatserare. Han klarar av fler och fler steg och blir bättre och bättre på att parera. Duktighetsministern!

Han var också duktig när han gav oss den här presenten. Han har omorganiserat lite i bokhyllan.

Ibland är det himla tur att han är så söt ...



Idag är det äntligen lördag. Äntligen för att jag är lite trött och behöver vila kroppen. Äntligen för att jag får äta godsaker. Äntligen för att det är SM-finaler i handboll idag!

Vilan har det gått sådär med. Ryggen gör ont och jag trodde att en rask promenad skulle råda bot men det blev snarare värre. Måste vara det regniga vädret. Nu är planen att sitta i soffan istället.

Godsakerna är det däremot inga problem med. Promenaden gick till godisaffären Sweets 'N Chocolate i Olskroken där vi handlade smågodis, sedan bar det av till ICA för införskaffning av läsk och ugnsbakade chips. På vägen hem gick vi förbi en Donut-vagn och kunde inte motstå frestelsen. Och så pizza till middag. Det är tur att jag ätit nyttigt hela veckan.

SM-final ett pågår as I write. Sävehovs och Skövdes damer drabbar samman och jag hejar på Partille-tjejerna. Hittills står det 9-8 till Sävehof efter 20 minuter av första halvlek.

Nu åter till helgfirandet.

Här står jag och diskar och sjunger på Fireflies med Owl City

Little footballers

Jag såg just Liberos nya reklamfilm på tv. Den marknadsför en ny blöjdesign med fotbollstema. Filmen är så gullig att jag var tvungen att grina lite. Antingen är reklamfilmen urgullig eller så är jag en blödig mamma. Det är någonting helt annat än photoshopade Lindex-bebisar.

Roligt också att jag såg filmen bara några dagar efter att Theo premiärbar sin fotbollsdress som han fick i julas.

Filmen kan ni i alla fall se på Liberos hemsida.

Bebismys upphöjt till tusen miljoner

Theodore har börjat göra en massa roliga miner, gester och ljud den senaste tiden. Det märks att han testar alla olika aspekter av livet.

Vad händer om jag slänger muggen på golvet?

Inget speciellt.

Vad händer om jag försöker ställa mig upp i duschen?

Jag ramlar, ajaj.

Vad händer om jag stoppar in handen i den här leksaken?

Handen fastnar.

Vad händer om jag vinkar till mamma när hon ska gå till jobbet?

Jag får en vink och massor av pussar.

Vad händer om jag skakar på huvudet åt en massa olika håll?

Det är roligt!

Vad händer om jag fnyser luft ut och in med näsborrarna?

Mamma härmas - succé!

Just den här sista leken utvecklades till någonting rekormysigt. Theodore fnös med näsan åt mig och jag svarade genom att dra in luft genom näsan. Han började gapskratta och snart fanns inget roligare än att snörvla med näsan. När jag lyfte upp honom för att bära honom upp till övervåningen snörvlade jag lite åt honom varpå han lutade fram sitt lilla ansikte och snörvlade mot mig. Jag sniffade lite på hans näsa och han sniffade på min. och så gjorde vi då och då under kvällen. Ofta följt av ordentligt blöta pussar. Det var helt fantastiskt mysigt!

Plupp

Jenny, kommer du ihåg när vi hade vår Pulp-revival och var fulla och skrik-sjöng den här låten jättefalskt på Sticky Fingers? Det var dagar det.

Slut på gnället

Ja det har väl varit lite mycket surtant de senaste dagarna. Men slut på det för en himla bra grej är att Morrissey-albumet Years of Refusal har fått nytt liv i mina lurar efter att ha fullkomligt lyssnats till döds när Theo låg i magen.

Och det är så himla himla bra!

Gnälltanten fortsätter

Bilden kommer från utskicket men den finns också på Lindex hemsida.

Nu när jag ändå varit inne på det här med retuschering och overkliga "ideal" kan jag inte inte låta bli att bli lite upprörd över ett e-postutskick jag fick från Familjeliv i samarbete med Lindex. Syftet var att marknadsföra Lindex nya bebiskläder med en tävling. Jag blev väldigt förvånad över hur "perfekta" bebisarna såg ut.

Det är mycket möjligt att just de här bebisarna föddes med foundation och puder över hela kroppen men jag tycker att det ser väldigt Photoshopat ut. Väldigt. Jag tycker till och med att det ser lite obehagligt ut. Bebisar är bedårande från början och behöver verkligen inte jämnas ut och fixas till på det här viset. Bebisarna har väldigt karaktäristiska utseenden, och det är sött, men här ser de ut som små vaxdockor. Synd tycker jag.

Det finns mer exempel på Lindex hemsida.

Duktiga knataren

Snyggobert vinkar.

Theodore gick ju några enstaka steg förra veckan. Sedan dess har han spatserat omkring hej vilt här hemma - men med ett stenhårt grepp om ett vuxenfinger. Släppte vi taget satte han sig med en gång. Idag kom han plötsligt på att han kan gå själv. Lite i alla fall. Han började med ett par stapplande steg från diskbänken till mig vid köksbordet men i slutet av kvällen gick han säkert sju steg på raken. Han blev ett proffs på att gå mellan våra famnar. Duktiga lilla karln!

Visst var det ett tag sedan jag bjöd på en familjefilm? Det går ju inte för sig så här får ni se lite bebismys som helt oväntat övergår i kannibalism.

I år tar jag musiken tillbaka!

Det har varit rätt dött på livemusikfronten för mig sedan Theodore blev till. Jag minns knappt när jag senast var på en spelning. Kan det ha varit Marit Bergman på Storan? Jag minns att jag drack öl så det måste ha varit innan jag blev gravid. Skandal med andra ord.

Det är svårt att få barnvakt när man bor långt ifrån släkt och familj. Vi har fina vänner som gärna sitter barnvakt men vi vill inte utnyttja dem alltför mycket. Och inte vill/kan/får man ta med sig små barn till spelningar hur som helst. Nu har det dock uppenbarats en lösning. Liseberg! I år uppträder faktiskt ganska många band/artister jag kan tänka mig att se. Och allt som behövs är ett årskort för någon hundralapp. Och så hörselskydd till Theo. Och blir han uttråkad och börjar konstla är det bara att gå bort en bit och göra något annat en stund. Man är inte instängd i en lokal full med folk. Det kan bli bra!

Det här vill jag/kan jag tänka mig att se:
27 maj - Mustasch
1 juni - Salem Al Fakir
7 juni - Amanda Jenssen
8 juni - Timo Räisänen
16 juli - Moto Boy (kanske)
30 juli - Elin Ruth Sigvardsson (kanske)
3 aug - Marit Bergman
2 sep - The Baseballs
17 sep - Veronica Maggio

Jag kan kanske till och med tänka mig att slänga in lite The Ark också, bara för att det inte kostar något extra. Jag kan ju alltid hoppas på att de kör någonting nostalgiskt från första skivan.

En annan artist, på tal om ingenting egentligen, som syns och hörs överallt just nu är Imogen Heap. Det är ett namn som jag känt till länge men inte varit intresserad av för att jag inte förstått vilken typ av musik det innebar. Jag tror att jag blandat ihop det med Uriah Heap eller så. Hur som helst. Lite av en slump provlyssnade jag lite på Spotify och blev helt överförtjust. Hon är ju hur bra som helst! Och efter det har jag hört och sett henne överallt. När vi var och kollade efter nya hörlurar i helgen så spelades en av hennes låtar ur ipoden man provlyssnade ur, och nyss på kontoret hörde jag en annan av hennes låtar spelas ur en kollegas hörlurar. Ja, alltså, det var ju bara två exempel men det finns fler! Jag lovar. Jag kommer bara inte ihåg dem just nu.

Hur som helst. Två av de bästa låtarna är Say Goodnight and Go och Headlock. Lyssna här nere.

------------------------------------------------

Uppdatering: Som min moster så rätteligen påminde mig om var jag på Morrissey i början av förra sommaren, när Theodore var sådär en tre månader. Hur kunde jag glömma det, det var ju fantastiskt!

Aaargh!

MAX har börjat med utkörning, men inte i min stad!

Lyckos dig som bor i Helsingborg, Karlstad, Linköping, Luleå, Lund eller Malmö.

Barnvakt är bra grejer.

Ikväll har Theodore för första gången barnvaktats av någon utan blodsband. Alltså inte farmor/farfar osv. Det var styrelsemöte med bostadsrättsföreningen och det var ju ett utmärkt tillfälle att få lite vuxentid tillsammans och bara mysa. Eh. Nej, men det är en sån där sak som är bra att gå på tillsammans, så att båda har koll. Och så är det lite roligt.

Stefan och Josefin ställde upp och barnvaktade i några timmar och det gick galant. Vi kom hem lite tidigare än väntat så de behövde inte natta men det hade nog inte varit några som helst problem för vi verkar inte ha varit saknade alls.

Nästa gång kanske vi slår till med en riktig myskväll tillsammans. Kanske en bio!!

Gött med eller utan choklad

Enligt en artikel i DN har forskare i USA kopplat ihop depression och chokladkonsumtion. Att frossa i choklad kan enligt undersökningen tyda på att man är depressivt lagd.

Det fick mig att börja fundera över mina egna chokladvanor. Jag älskar ju choklad och tycker att den är given vid varje helgmys. Men nu när jag tänker efter har jag på senare tid ätit chokladen mest på rutin. Valt den i godisdisken mest för att jag vet att jag brukar vilja ha den. Inte så mycket för att jag verkligen måste ha den. Som förr. Och i fredags, när det var efterrättsdags på Cyrano, valde jag creme caramel istället för chokladmousse. Utan att jag riktigt tänkte på det. Det hade aldrig hänt förr i tiden.

Så, är det kanske ett tecken på att livet faktiskt är rätt gött nu? Jag tror det. Det känns så.

Smalt från BIKBOK

På vägen till jobbet idag såg jag den här annonsen från BIKBOK och var tvungen att bli lite gnälltant. Är hon inte lite väl smal, även med annonsmått mätt? Och ser hon inte väldigt ung ut? Jag vet ju att BIKBOK är en ungdomsbutik, och alltså bör modellen se hyfsat ung ut, men det gör det hela ännu värre i mina ögon. Det är som vanligt de unga tjejerna som ska bombarderas med bilder på pinnsmala "ideal"-modeller. Den här är dessutom lite bootylicious vilket är nästan omöjligt jämfört med resten av kroppen. Det är mycket möjligt att modellen ser ut så, att bilden inte alls är väldigt retuscherad. Hur som helst så är den kroppsbilden oerhört svår att leva upp till.

Jag anser mig vara ganska luttrad när det gäller modeller i reklamsammanhang, jag jobbar ju trots allt inom reklambranschen, men den här gången tycker jag faktiskt att det var för smalt. Jag hittade samma bild på BIKBOKs hemsida, här syns modellen bättre. Midjan är minimal och armarna är ju alldeles beniga och taniga. Alltså. Midjan/magen ser smalare ut än de smala låren.


Nej då står jag hellre upp för Dove och deras Campaign For Real Beauty. Det är ett fint initiativ tycker jag, med helt vanliga kroppar. Eller Kroppsbilder, som jag länkade till för ett tag sedan. Sådana rörelser behövs för att väga upp dagens smal-och-snygg-hets.

Jag läste nyligen i GP:s ungdomsdel Graffiti om en 13-årig tjej som oroade sig över om hon var överviktig. Hon var 153 cm lång och vägde 48 kilo. Jag har fortfarande en massa kroppsbildsångest kvar men den blir mindre med tiden. Jag är så otroligt glad att jag inte är tonåring längre och jag tycker så synd om de tjejer som mår som jag gjorde då.

Lite vårnytt i bebisgarderoben

Det har ju varit dags att uppdatera Theodores garderob med en ny vårjacka och vårmössa ett tag, men vi har haft så stora problem att hitta plagg som både är praktiska och fina. Vi har letat och letat men så plötsligt idag var outfiten komplett. Av en slump gick vi in i en klädbutik i Olskroken (kommer inte ihåg vad den heter, kanske Next? Den säljer i alla fall typ Esprit, Vero Moda, Name it, Me too osv) och hittade den perfekta vårjackan! Den är snygg, tunn, lagom lång, vind- och vattentålig och andas. Pefekt för våren och småkalla sommardaga

Outfiten är komplett. Skorna hittade vi ju på Vincent. Mössan (Rockefella) köptes i den där barnbutiken mitt emot Minishop på Vallgatan. Jackan är ju då en Me too från den där affären i Olskroken.

När vi ändå var på gång med barnklädes-shoppingen fick vi med oss en tisha och ett par jeans hem. Båda från Name it. Tishan är så himla söt med sitt ninjamotiv, den kommer att sitta bra på dagis i höst. Jeansen passade på pricken så dem ska vi byta till en storlek större.

Som en liten parentes kan jag tala om att Theodore numera har börjat vinka och klappa händerna. Inte på beställning så klart.

Fina tulpanerna

Här är de fina tulpanerna vi fick igår. I bakgrunden syns mannen som inspekterar Theodores nya kläder som jag tänker redovisa om en stund.

På väg in till stan

Theodore har fått ny mössa och jacka. Här är han på kyrkogården på väg in till stan. Vädret är perfekt för en promenad på små små fötter.

Sunday=soldag

Idag är det soligt och fint vårväder så det blir alldeles säkert en promenad in till stan efter lunch.

Och lägenheten är fortfarande skinande ren. Det är en bra dag.

Grattis Sävehof!

Dubbelt Sävehof i handbollens SM-finaler i år nu när damerna vann över Lugi. Jag hoppas att de får spela mot Skövde.

Nu närmar sig två spännande finaler i Malmö sen är säsongen över. Vänta bara till nästa, då ska jag gå på massor av matcher!

På tal om Courtney

Jag vill alltid lyssna på musik när jag städar. Annars blir jag på dåligt humör. Det gills inte med mannens musik - det måste vara min. Annars blir jag på dåligt humör. Detta gäller tyvärr även för mannen, ja fast tvärt om då, så vi får turas om att välja.

I förmiddags hade det alltså spelats allt från Johnossi till marsch-musik och jazz och Elvis där emellan. Theodore röjde runt och lekte som vanligt och diggade då och då till musiken. Det var först när jag satte på Holes nya skiva, närmare bestämt låten Skinny Little Bitch, som han började headbanga på riktigt. Det var hur lustigt och bedårande som helst!

Bästa grejen med gäster. Egentligen.

Det bästa med att få gäster (om man bortser från det här med fint umgänge och så) är att man måste städa. Då blir lägenheten så himla fin och fräsch att man genast känner sig som en ny människa. (Trots att hela sovrummet är ett tvättkaos bakom lyckta dörrar). Dessutom kan det hända att man får en blomma, som idag. Ett knippe jättefina tulpaner står på köksbordet och sprider vårkänslor.

Igår hade jag lust att gå och titta på en fin Valborgsbrasa. Det kändes familjärt och fint, men mina kollegor lurade i mig att man inte firar Valborg med eld i Göteborg. Idag läste jag i GP att det visst hade en brasa. I Slottskogen till och med. Jag känner mig lite snuvad på konfekten men vi var och åt vedugnspizza på Cyrano och det var mysigt det med.

Nu är det eftermiddag och gästerna har åkt hem. Theodore sover och jag och mannen sitter i soffan och pustar ut lite. Nu är det myskväll som gäller! Film, chips och choklad står på schemat och det ska bli såååå mysigt. Det ryktas att vi ska se Avatar och Daybreakers. Men först ska vi leka med Theo när han vaknar. Och kanske äta indiskt.

Mys!