Fredagseftermiddagsfunderingar

Imorgon har jag en presentation att göra. Jag tycker verkligen inte om att presentera mina idéer på ett formellt sätt framför grupper av människor. Jag har inga problem med att sitta runt ett bord och förklara hur jag menar. Det är bara någonting med manus och pdf-stöd som gör mig obekväm. Jag har slutat att bry mig om att alla tittar på mig. Det var mitt problem i grundskolan och gymnasiet. Nu har jag insett att de inte kommer att se någonting de inte redan sett. Att de förhoppningsvis funderar mer på vad jag säger än att mina kläder sitter illa eller att jag har blank hy. Nej, jag är nervös över att min briljanta idé inte ska framstå som särskilt briljant för att jag inte kan presentera den tillräckligt bra. Tur att jag tänker vara professionell och låtsas som att jag inte alls är orolig över vad de ska tycka. Det är ju faktiskt en bra idé och håller de inte med är det de som förlorar. Nog med det. Rak i ryggen och t a l a l å n g s a m t .

Jag har börjat på två nya stickningar. Det gör att min wip-lista är ungefär 13 kilometer lång. Till mitt försvar "broderade" (för att jag inte kan brodera for shit) ögon på Edwards lilla mongo-tiger igår (en sån här men randig som en tiger. Den blev jätteliten och styv. Behövde inte ens stoppas för att stå.) Ett minus på listan betyder att jag får lägga till två. Självklart.

Eftersom jag strandat med köksgardinen (men inte gett upp helt) började jag på en sovrumsgardin. Självklart. Det är inte riktigt så dumt som det låter för fönstret i fråga är typ 1x1 meter. Bit kaka. Gardinen stickas i ljusblå Muskat från Drops och på rundsticka nummer tre. Jag använder det här mönstret. Men i gardinformat då.

Nystartade projekt nummer två är helt galet olikt mig. Jag är som bekant inte så förtjust i melerade och konstnärligt konstlade garner. Jag gillar dem solida. Alltid. Men inte nu. Jag botaniserade lite i den där garn- och brodeributiken som ligger typ vid Elboden i Göteborg. (Jag får vara värdelös på gator i Götet för jag kommer från Stockholm). Där i en liten rea-korg låg några små ledsna och trassliga nystan och lyste.

De var melerade. (För jag älskar ju melerat).
Färgerna var mörkrosa, ljusrosa och ljusgrönt. (Ja, för jag är ju verkligen så rosa).
De var lite riviga. (För jag vill ju inte alls att mina garner ska vara mjuka).
Och de glittrade. (Självklart. För min röda och blanka hy behöver verkligen glitter för att glänsa ännu mer).

De hade kostat runt 80 har jag för mig men nu såldes de ut för ynka 20. Jag tyckte synd om dem men det var inte alls därför jag köpte två av dem. Jag var helt enkelt kär. De är så tokiga! Värsta cirkusgarnet. Det ser så glatt och skojigt ut att jag blir fnittrig när jag ser det. Mina adoptivnystan ska få bli en liten scarf. En somrig tokrolig glittrande cirkus-scarf. Jag äger inga plagg som matchar med en cirkus-scarf men det struntar jag blankt i. Och det är första gången. Det kan låta som ett sundhetstecken men mitt kontrollbehov muttrar hotfullt någonting om att världen går under.

Nog med det.

Nu ska jag sitta och ha resfeber över en löjlig liten Stockholmsresa. Bah. Jag åkte ju den där vägen varannan fucking helg förut. Med snigel till och med, nu är det ju lyxigt x2000. Vi kan ju låtsas att det är resfeber det handlar om. Jag och ni vet ju att det egentligen handlar om att jag måste läsa på manuset på tåget. Nöta nöta nöta. Och jag vill bara lyssna på ljudbok och sticka cirkus-scarf.

Ält, ält, ält. Nog med det! Nu växer jag upp och inser att det värsta som kan hända är att det går lite fel. Jag faller inte död till marken för det. När det är över har jag en underbar man och en glad nästan-femåring som väntar på mig. Och ett kursintyg i handen. Jag har ju faktiskt sparkat rumpa på elva uppgifter. So what om jag inte smiskar tolvan. Men det lär jag ju göra...











Tokeriet.

All work and no play makes Fuck Up want a vacation

Nu har jag verkligen en never-ending ström av projekt på jobbet som måste vara klara igår. Det är mitt straff för att jag valde att vara med på en hel dags fotning igår. Men det var det värt. Jag stoppar den erfarenheten i säcken och vet nu hur det går till med styling och modellfotning. Förra gången var det ju ägg som fotades och jag själv som stod för stylingen så det här var något helt annat. Mer levande kan man säga.

Nu får jag alltså jobba som en tok som straff. Jag får verkligen chansen att sätta mitt nya mantra på prov. "En sak i taget. Ingen stress. Jag sätter det på att-göra-listan". Det fungerar bra hittills. Jag är inte särskilt stressad. Faktum är att jag just nu sitter och skriver ett blogginlägg mitt under arbetstid. Jag ursäktar det med att jag faktiskt jobbat in i stort sett varenda lunch den här och förra veckan, plus att jag har jobbat över en del. Det är ok. En bloggpaus är ok. Listan finns kvar. Efter bloggande - skriva intervju. All good.

Dessutom har jag ju slutredovisning i skolan på lördag! Det bär med andra ord av till hufvudstaden i helgen. Och en himla massa jobb att göra till dess. Jag har skrivit klart manuset och ikväll ska presentationsmaterialet vara klart. Det ger mig en kväll och en tågresa att förbereda och memorera. Redovisningen är bara tre-fyra minuter så det är verkligen inget långt manus men det gör nästan saken svårare. Det handlar ju om att sälja in en marknadsföringsidé på tre minuter för bövelen! Det blir i alla fall jäkligt bra. Såklart.

Ikväll ska jag och sambon inleda vårt sundare liv genom att promenera i världens jobbigaste elspår utan el. Ja, utan lampor alltså. Men vad heter då ett spår i skogen utan lampor? Skogsspår? Det är inte en stig direkt... ja, nu får ni se på vidden av min totala slapphet. Jag vet inte ens vad motionsspåren heter. Ha! Där har vi det ju. Motionsspår heter det. Där ska vi gå i alla fall. Lärjeleden heter det, spåret, och har alltså världens jobbigaste backar. Två stycken lår-förgörare. Jag och Jenny brukade gå där ibland när vi bodde ihop (vi fick också nyttighetsryck då och då) och spåret är så hysteriskt att vi kallad det för Härjeleden. Mycket roligt. Hur som helst, där ska vi alltså gå idag, med gymnastikskor och allt (nej, sneakers är inte gymnastikskor). Efter det blir det tvätt för man och skoljobb för kvinna. Om hon lever.

Skogen blir ett eldprov för min alldeles nyfödda allergi också. Jag har ju belönats med väsande hals och igentäppt näsa varje gång det blivit soligt väder den här våren. Very nice. Jag behöver verkligen en extra väsande hals när jag släpar mig upp för härjebackarna. Tack allergi-fén.

Om en timme ska jag äta ett grönt äpple.

Om tre timmar ska jag äta en Bärry med skogsbärsmak.

Nu genast ska jag skriva klart intervju tre, fyra och fem.

En bra man är få förunnat

Idag är det Mors dag och jag har fått en blomma. Nej, det var ingenting jag förväntat mig. Det är ju mammor som får blommor på Mors dag, tänkte jag. Så tänkte tydligen min sambo också för när jag fick blomman sa han att den var till världens bästa extramamma. Jag blev verkligen rörd på riktigt. Och glad. Och rädd för att jag ska lyckas döda den. Mina fingrar är inte direkt gröna.

Nej, jag tänker inte låna ut min älskling. Inte ens hyra ut honom mot garnbetalning. Han är bara min och ni andra får hitta egna.

Har jag lärt mig knepet att sluta stressa?

Jag är en person som väldigt lätt stressar upp mig. Det har inte alltid varit så men efter att ha lidit av panikångest under en ganska lång period för en sex-sju år sedan så har det varit en del av min personlighet att oroa mig hela tiden. Saker blir ofta "för mycket". De buntar ihop sig och blir oöverkomliga. Har jag en skol-deadline, en disk, någonting att sticka klart åt någon och för mycket/för lite att göra på jobbet (vilket är helt normalt i livet) kan jag utan förvarning (för andra) bara sätta mig ner och gråta när jag kommer hem. Det går liksom inte att reda ut, det är för mycket och pressen blir för stor. Det handlar alltså om helt vanliga sysslor. Det är inte som att jag förväntas rädda världen, jag ska bara diska.

På senaste tiden har jag funderat mycket på någonting som min sambo berättat för mig. Att han i arbetssituationer ofta missuppfattas som oengagerad för att han är så lugn och laid back i stressade situationer. Eller hela tiden. Det var ganska länge sedan vi pratade om det men under min senaste panikstresss-omöjliga deadline på jobbet slog det mig: Den här situationen kan aldrig bli bättre av att jag stressar och sneglar på klockan och "att göra"-listan var femte minut. Jag får inte mer gjort snabbare för det. Känsan av myror som bygger bo i bröstet gör inte att datorn öppnar dokumentet snabbare. Jag skriver inte snabbare för att jag har "jag hinner inte jag hinner inte jag hinnner inte" i huvudet. Så jag bara lade ned händerna, tittade på listan framför mig och sa för mig själv: Nu gör jag en sak i taget på listan så fort jag kan utan att stressa. En sak i taget. Det tar den tiden det tar och hinner jag inte så är det för att jag hade för mycket att göra på för lite tid. Så började jag arbeta igen. Medan jag gjorde klart första punkten på listan ansträngde jag mig för att inte tänka på de andra punkterna. De kom sen. En sak i taget. Ingen stress, bara gör.

Hur kan någonting så enkelt, simpelt, göra så stor skillnad. Från och med nu är "en sak i taget" mitt mantra. Jag slipper ångesten och arbetet blir plötsligt lustfyllt - inte pressande. Vilket framsteg!

Jag märker att tankesättet även hjälper mig hemma. Jag har (som det känns) en miljon saker som är mer eller mindre roliga och med större eller mindre press att göra. Allt känns bara som måsten måsten måsten och helgen är inte en rolig tid utan en måste-tid. Men jag tänker avklara dem en sak i taget. Och jag tänker tillåta mig själv att pausa och vila utan dåligt samvete. Det är trots allt helg och jag har trots allt jobbat väldigt hårt i veckan. Jag har förtjänat en lustfylld helg - trots att den är fylld av saker som ska göras.

Så här kommer min lista på vad jag sa göra den här helgen. I tur och ordning. En sak i taget. Helt vardagliga saker med det viktigaste först så att det som inte hinns med helt enkelt får vara ogjort. Jag vet att det kan anses lite sjukligt att strukturera upp sitt liv efter listor, men var och en gör vad som krävs för att leva sitt liv. Och i mitt liv behövs listor. De styr inte mitt liv, de strukturerar upp och gör att det känns verkligt och överblickbart. Under tiden då min panikångest var som värst och jag inte kunde gå utanför min egen ytterdörr var listorna det enda som fick mig att gå upp ur sängen över huvud taget. De började nämligen allihop med "1. Gå upp. 2. Borsta tänderna..." osv.

Helgens lista handlar inte om att överleva utan om att slippa stress. Jag hinner det jag hinner och allt jag gör ska kännas angenämt och lustfyllt.

Lördag:

1. Skriv ut den här listan och lägg den i väskan
   
2. Packa ur onödiga saker ur väskan
   
3. Duscha och tvätta håret.
4. Välj ut och ta på en fin somrig klänning.
5. Borsta håret och sminka ögonfransarna
6. Åk in till stan och utför det där ärendet
7. Köp mugg till tandborstarna
   
8. Köp med något gott och mysigt till kvällen
9. Åk hem
10. Sortera tvätt och plocka rent i vardagsrummet till 13.55
11. Se på Formel1-kvalet och sticka på Shoulderetten
12. Släng allt skräp i köket
13. Diska
14. Pusta ut en stund efter den gigantiska disken. Lyssna på Jenna Jameson-boken och sticka lite. En timme är nog lagom
    
15. Torka alla ytor i köket
16. Plocka rent det som är kvar i vardagsrummet
17. Laga mat och ät med älslingen
    
18. Nu räcker det med sysslor för resten av dagen. Nu får jag göra vad jag vill

Söndag:

1. Gå upp senast nio
2. Ta på vilket mysplagg som helst, jag ska i alla fall inte gå ut alls idag
3. Borsta tänderna och sätt upp håret i en slarvig tofs
   
4. Ät frukost
5. Diska eventuellt sambons disk om det inte är för mycket
   
6. Rensa kylskåpet och torka ur det
7. Frosta av frysen om jag kan lista ut hur man gör
8. Plocka rent i badrummet och torka av alla ytor
9. Gör rent toaletten
10. Vila lite och gör vad jag vill i en timme
    
11. Rensa badrumsskåpet
12. Vattna blommorna om det behövs
13. Läs igenom sista skoluppgiften och strukturera upp presentationen.
    
14. Skriv ned vad som behövs göras
15. Leta skissbilder
16. Börja skissa på manus
17. Nu räcker det för den här helgen. Gör vad jag vill
18. Laga mat med sambon och ät
    

Fredagsmys

Eftersom jag var elak och bråkade om städning och disk igår bestämde jag mig för att det nog var bäst att vi ignorerade det stökiga hemmet en stund och möttes i stan för middag. Vi åt på Caleo och det var hur gott som helst. Tyvärr var bordsgrannarna desto hemskare. Varför ska vi alltid hamna bredvid avskyvärda spacklade brudar som pratar om att gå ned från 70 till 65 kilo, i all oändlighet. Varför måste de alltid prata så högt att vi, det romantiska paret, ska känna oss obekväma och gå innan vi ens druckit ur vinflaskan vi beställt. Vi satt faktiskt där innan de kom. Dumma äckliga störiga egotrippande brudar.

Bort med dem.

Eftersom vi inte orkade sitta kvar för efterrätten tog vi den på det där franska caféet på Västra hamngatan som inte är Le Pain Francaise. Vi var så kissnödiga att vi nästan dog. Efter det köpte vi en Fair Trade-cola på 7eleven och åkte hem för att utföra fysiska aktiviteter.

Nu ligger jag i soffan med datorn i knäet medan sambon sitter ihopkurad framför den andra. Vi kollar läget i våra städer i spelet Ikariam som vi båda blivit smått besatta av. Jag skyller allt på sambon.

Vi borde verkligen sova nu. Stackars mannen börjar jobba klockan sex imorgon och jag har lovat att gå upp med honom. Vad han inte vet är att jag planerar att sova lite till efter att han gått, men det är bara rättvist för så brukar han göra när jag börjar tidigare. Jag borde iofs ta tillfället i akt och börja dagen tidigt så kan jag slappa sen. Jag har ju en del att göra. Jag ska plocka undan i hela lägenheten samt städa badrummet och köket. Och sortera tvätt. Sedan får sambon ta sovrummet och golven. Och tvätten. Men jag viker. Det får dock ske nästa vecka när han är ledig.

Jag vill hemskt gärna hinna med att sitta i soffan och lyssna på ljudböcker med en stickning i näven, men jag har sista skoluppgiften att göra och ett ärende inne i stan... så jag vet inte hur det blir med det...

Nu måste jag fösa mannen i säng. Puss!

Ynk!

De senaste tre veckorna eller så har jag haft massor att göra på jobbet. Jag har ofta jobbat över lunchen och idag kulminerade det med ett trettontimmarspass. Jag är trött. Dessutom skulle jag gjort en hemlig rolig sak på lunchen. Dessutom har jag en skoluppgift med deadline klockan sju imorgon bitti. Dessutom blev jag lite ledsen på sambon som inte diskade min disk. Man skulle ju kunna tycka att jag kunde diska min egen disk men nu tyckte jag i alla fall inte det. Jag skyller på att jag har mens. Jag är känslig och lättstött. Så det så. Diska åt mig. Och ge mig islatte med vaniljsmak.

Idag går mina tankar till Knut

Boy wonder, Prince of the Rodeo, gitarristen i Turbonegro behandlas just nu för lymfcancer. Det känns sorgligt samtidigt som det faktiskt ser ganska ljust ut om man läser artikeln men vem vet. Cancer är inte att leka med. Det var längesedan jag lyssnade på Turbonegro men som av en händelse såg vi senaste dokumentären hemma hos Niklas i söndags. Och nu läser jag det här. Stackars Knut. Jag hoppas att han blir bra snart så att han kan komma och spela för oss igen. Jag vet inte om jag vill gå med på att aldrig se honom med sin gitarr uppe på Pål Pots axlar live igen.

Heja Knut!

Leverans avklarad

De svarta halvvantarna kom fram till sin mottagare och hon tyckte jättemycket om dem. Klockrena till och med. Tjoho! Så skönt att de passade.

Att välja och vraka för Jenny:

1. Shoulderette
2. Lost in music
3. Unshaped shrug
4. Boobholder
5. One skein wonder
6. Anthropologie capelet
7. Circular shrug
8. Shawl collar vest
9. Miss Gertrude Wright's shoulderette
10. Diamond rib lace shrug

De olika mönstrena kräver olika mycket garn och se upp med om de är tjocka eller tunna, så du inte behöver gå omkring med värsta ylle-plagget på sommaren om du inte vill det.

Fyra klänningar och en myshelg

Yep! Som den lyxfru jag känner mig som har jag fått fyra nya klänningar på två två veckor. De är jättejättefina och ser ut så här:




















Det här är ett helt underverk av vackra prickar och fantastisk passform. Ingenting jag är van vid direkt.





















Jag tror aldrig att jag har köpt en helt axelbandslös klänning förut. Den här satt bara så bra i övrigt så jag älskade den på en gång. Rosa och grå. Inte svart och vit. Duktig flicka.





















Den här var sambons favorit. Mysig och mjuk med fickor.





















Jag var så kär i den prickiga klänningen att jag köpte två. Den ena satt på kroppen vid fototillfället så den fick porträtteras så här.


Det där bruna stickade som sticker fram är en sån där Unfitted shrug. Den blev inte alls som det var tänkt men det gör ingenting. Tog ett par timmar att sticka medan jag lyssnade på Det femte barnet av Doris Lessing. Här kommer lite mer bilder:




















































Nästa axel-och-överarms-skylare blir en rosa Shoulderette. Den stickas medan jag lyssnar på Att älska som en porrstjärna. Den blir hot, och så lär jag mig nya praktiska och användbara saker.

Idag kom sista hemlispaketet!

Och döm om min förvåning när jag öppnar paketet och ser en ost! Hur kunde hon veta att jag älsar ost? Dessutom är det ost hon själv gjort! Det visar sig att min hemlis har ett ostmejeri! Hur colt är inte det? Min hemlis heter Karin och hennes blogg finns här men sidan fungerade inte när jag prövade. Här är mejeriets hemsida i alla fall. Med i paketet fanns också en jättefin handmålad handduk.

Osten var hur god som helst och jag ville äta upp hela på en gång.

Jag är den...

som fick löneförhöjning idag.

Lista

Jag har lyckats med:

• Att bli kär i alla mina nya glasögon.
• Att övertala mig själv om att 50% garn-rea visst är en anledning att köpa nytt garn trots att jag inte borde.
• Att laga mat flera dagar i rad, utan någon man som gör det åt mig.
• Att skölja munnen med Listerine flera dagar i rad trots att det känns som att munnen ska frätas sönder.
• Att måla ögonfransarna flera mornar i rad - och tvätta bort det varje kväll!!

Jag har inte lyckats med:

• Att diska.
• Att hålla min så kallade diet.
• Att träna över huvud taget.
• Att sticka så att tråkiga saker blir klara och jag kan börja nya roliga utan att ha dåligt samvete.
  
• Att hålla upp läsarantalet på min blogg genom att publicera otroligt intressanta bilder.
• Att ogilla Amanda Jenssens skiva.
  

Jag låtsas:

• Att garnet jag köpte var det som var på rea.
  
• Att jag har fluffigt och volumöst hår som inte ligger som en trasa på mitt huvud.
• Att det är fredag idag.
• Att jag ska få äta pizza till lunch trots att det blir gårdagens spaghetti.
• Att jag inte är hur hungrig som helst trots att det är 30 min kvar till lunch.
  

Den osminkade sanningen

Idag har jag och sambon hämtat ut två par glasögon var. Han är så stilig i sina att jag måste mysa vid tanken. Mina är coola, särskilt det ena paret som är helt vansinnigt stora. Jag tänkte visa er en massa bilder på mig i mina nya brills. Helt oredigerade (förutom att jag beskurit dem) visar de hur jag ser ut klockan åtta en osminkad och flottig dag efter övertid på jobbet och en halvtimme framför en varm spis. Håll till godo.

Puh. Måndag.

Så var helgen över med maratonbesök på Liseberg, småpojkslek och svärmorsprat. Mysigast av allt var nog ändå när jag och lillpojken hade godispicknick i solen på lördagsförmiddagen. Han är en liten sötnos.

Jag hann knåpa ihop en nästan helt färdig ful tiger också. På pojkens beställning. Nu saknar den bara ansikte och vi får se när jag hinner med att fixa det. Jag är asdålig på att brodera.

Annars fick jag mycket lite tid till stickning och inget har egentligen gått framåt.

Nu ska jag hem och städa upp besökskaoset och laga middag. Mannen jobbar eftermiddag och kommer hem sent. Jag måste vara vaken eftersom han glömde nycklarna hemma. Jag brukar i och för sig vara vaken tills han kommer hem. Det blir nog stickning och Dexter-maraton för hela slanten efter städningen. Även om jag egentligen bara vill se Pushing Daisies.

Jag glömde Lost in Music

Den stickar jag ju också på....

Liseberg

Japp, nu har vi varit på Liseberg och tröttat ut oss alldeles. Självklart glömde vi kameran hemma. Jag som lovade bilder. Istället får jag bjuda på lite andra bilder och hoppas att de duger... Det blir bildbevis på de färdiga halvvantarna.




































Och om det inte duger visar jag dessutom bilder på alla mina andra pågående projekt. Utom lilla tigern, för den är så ny så den har inga bilder ännu.















Min vita Ice Queen med ljusblå pärlor.





















Min Drops babykofta i Alpaca som alla stickat.





















Väldigt multifärgad för bred halsduk/för smal sjal i mestadels Drops Alpaca.





















Min lustiga figur i Drops Alpaca. Den har sett ut så här i snart ett år. Ingen vet vad han ska bli eller när.
















Mina raggsockor åt mannen. Vitt och guld. 1,25 stickade sockor. Varning för sss.















Mina ljusblå fingervantar i Drops Alpaca (surprise!). Bara 4,5 fingrar kvar att sticka på nummer två.

Det var allt för ikväll. Imorgon ska vi vinka av Edward och hans farmor vid tåget, jag ska köpa en ny sommarklänning och en ny tandborstmugg (eftersom jag nyss slog sönder den gamla). Sedan ska vi se på formel ett, städa, mysa, datorisera och sova.

Puss!

Idag tycker jag att alla som bor i Göteborg ska gå till Fröken Olssons och fika

... för imorse fick jag ett så fint mottagande där när jag skulle köpa min bakisfrukost. Ja, jag var visst ute på lite reklambranch-stohej igår. Tjejen i kassan var så gullig och trevlig att jag typ vill gå dit och handla igen och igen bara för att.


För övrigt är Edward och hans farmor hemma hos oss den här veckan och det är jättemysigt. Synd bara att jag måste jobba och missar nästan allt kul men imorgon ska vi banne mig till Liseberg. Bildredovisning kommer förmodligen på söndag.

Baskermönster

Det är det här.

En bra sak och flera bra saker

Jag har tur med månadskorten. Kommer ni ihåg den där gången när de precis bytt ut systemet mot plastkorten som vi har nu? Då det blev något fel på registreringen och jag fick åka en månad gratis? Det var bra. Idag hände en till bra månadskortsrelaterad sak. Jag hade helt glömt bort att fylla på så vi gjorde det när vi veckohandlade på ICA. På vägen ut verkade mannen lite underlig. Han visade mig kvittot men jag fattade som vanligt ingenting. Han visade mig igen och nu såg jag. Kassörskan hade dragit 3,10 istället för 310. Synd för ICA. Vi kände oss lite elaka först eftersom vi inte hade en tanke på att gå tillbaka. Men vi tröstade oss med att resonera som så att om det hade varit en liten kiosk eller så så hade det varit en annan sak. Men hallå, det var ICA. Och vi hade fått ett månadskort nästan gratis!

Bara för att jag är på så bra humör tänker jag visa er ett par favoritställen i mitt hem. Bortsett från sovrummet och badrummet för de är inte städade ännu.















Vi börjar med köksbordet. Här ligger en liten duk och på den står en blomma och två ljushållare. Blomman var jättefin när den levde men nu börjar blommorna vissna. Jag kan inte det där med blommor. Alls. Ser ni att ljushållarna är sådana där som fanns på dagis? Jag blir, den döende plantan till trots, alltid glad när jag ser den här synen.
















Den här bilden har ni nog sett förut. Ja, visst är väggen skabbig, men det är knappast mitt fel eftersom det såg ut så när jag flyttade in och värden verkar inte bry sig. Jag tycker att det ser lite charmigt ut. Var det mitt hus skulle jag aldrig vilja att det var sprickigt och trasigt men jag har gjort lemonad av citroner. Om ni fattar min engelska. Jag älskar den fina vågen och kaffeburken och morteln och den svarta spetsduken av silikon. Och de svarta grytunderläggen.
















Det här är min köksfläkt. På den står en burk flingsalt, två ljushållare och en flaska Tabasco. Det är mycket möjligt att det är fullkomligt meningslöst att ha ljushållare på köksfläkten, särsilt eftersom de inte innehåller några ljus. Äh, jag tycker att de är fina och blir glad av att se dem när jag lagar mat. Meningslösa eller inte.
















Det här är vår mikrovågsugn och espressomaskin. Det kan verka konstigt att bli glad av att se dessa opersonliga maskiner men det skulle inte kunna vara helt fel. Mikron är sambons. Vi var tvungna att göra oss av med min, för vem behöver två mikrovågsugnar? Den var ganska ny men eftersom sambon var så förtjust i sin så behöll vi den. Den kan grilla and whatnot. Espressomaskinen må vara ett shabrak men den påminner mig om när jag var hos min älsling för första gången. Hans ungkarls-etta utan gardiner och blommor med med en stor kaffemaskin. Och knivblocket! Det som jag omedelbart avskydde tillsammans med alla omaka knivar. Jag tänker måla blocket vitt. Eller kanske någon klatshig färg. Knivarna byter vi ut vad det lider. Och så bakböckerna fulla av godsaker, en annan av min sambos favoritsaker. En del maskiner är fina. Rent av fyllda av kärlek.





















Här är en till sån där kompromiss som blev hur bra som helst. Sambon hade en ful lampa med en fuuul skärm. I svaga ögonblick såg jag något fint i den gamla skrothögen och gick med på att den skulle få följa med till Göteborg. Nu när den fått en ny skärm ser den ut som en helt annan lampa och är min bästa kamrat under mörka stick-kvällar.
















Nu kommer lite bilder från bokhyllan i vardagsrummet. Det finns mycket fint att se på i den. Här är en klätterplanta som jag adopterat från min förra rumskamrat och bästa vän, Jenny. Den är odödlig och vacker.
















Vad vore favoritbilder om de inte innehöll lite garn. Nuförtiden är mitt garnlager inte särskilt stort. Det tar upp ungefär tre sådana här sektioner och det här är den finaste.
















Till sist visar jag min favoritliteratur. Jag är inte ett dugg pretentiös. Jag läser hellre Kilmister än Kafka aaany day. Biografier av olika slag är min boklast, även om en hel del skönliteratur slinker ner då och då. Favoriten är ju till exempel Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren. Just nu håller jag på att läsa en annan av hans böcker, Dokument rörande spelaren Rubashov. Mycket bra.

Nu måste jag gå och lägga mig. Navy CIS har börjat på trean och alla vet ju att det är ett tecken på att man varit vaken för länge.

Puss och godnatt!

Är det fortfarande väder för en yllebasker?

Här är den. Mycket finare efter blockning.

En luvtröja som kan stå av sig själv

Jag ser att vissa av er vill se tröjan jag stickar åt mig själv. Den är ett helt kapitel för sig sig egentligen men jag kan väl dela med mig ändå.

Det är ett projekt som började med ett nybörjarfel och fortsatte med en ovilja att repa upp trots att jag borde. Luvtröjan ska egentligen stickas i Vivaldi men jag var inte sugen på en luddig tröja utan frågade en flicka på Strikk om hon kunde hjälpa mig att ta fram andra alternativ. Hon velade lite fram och tillbaka med stickfastheter men sa sedan att jag kunde sticka med en tråd Alaska och en tråd Alpaca istället för två trådar Vivaldi. Sagt och gjort, jag började sticka med en svart tråd Alaska och en mörkgrön tråd Alpaca.

Det kändes aldrig riktigt bra med det där gröna för jag gillar inte melerade stickningar. Efter ett par centimeter såg jag dessutom att det blev hur tätt och styvt som helst. Det var ett sittunderlag och inte en tröja. Jag tog bort Alpaca-tråden och började om. Nu stämde ju inga mått längre (det gjorde det nog inte ens från början) så jag justerade genom att sticka efter en större storlek. Nu har jag gjort klart bakstycket och ett framstycke och det blir hur styvt som helst. Alaska på stickor 5,5.

Jag har ingen aning om hur storleken är utan kommer glatt sticka vidare tills den är färdig. Jag stoppar huvudet i sanden och bara kör. Jag hoppas på att ullet, som i baskern jag stickade igår, kommer att bli tunnare och mjukare efter lite blockning. Den som lever får se. Blir det ingen tröja så blir det väl en sköld för Edward att leka med. Eller nåt. Här hänger den i alla fall och poserar för kameran. Ser ni att den hänger helt spikrakt och knappt draperas alls....

Blå babyomlottkofta

Stickad i oidentifierbart akrylgarn från garnhinken i köket. Mönstret finns här. Den såg så lagom lätt och spännande ut men guuud så tråkigt det blev efter någon decimeter. Nu är den i alla fall färdig och jag piffade upp den med supersöta knappar från Strikk.

Jag har för övrigt stora nyheter! Jag stickade en hel basker idag, på nästan ingen tid alls. Jag lade upp maskorna medan mannen sov imorse och trots att vi städat lägenheten typ hela dagen ligger underverket där och blockas runt sin tallrik. Det ska bli spännande att se hur den blir för den var allt lite liten innan blockningen. Ganska mycket liten...

Lystring!

Jag tänkte bara titta in och säga att jag nu lärt mig en ny uppläggningsteknik, tubular cast on. Innebär det att jag har påbörjat någonting nytt innan jag gjort klart någonting annat? Jajamensan! Min dåliga karaktär stäcker sig även över min stickning, men vaddå, det ska ju vara roligt att sticka.

Kom tillbaka om ett par timmar så ska du få se bilder av någonting som inte alls var roligt att sticka efter en stund. Trots att den var både liten och lite spännande.

Tillåt mig presentera: Branching out-löparen som blev en duk!

Massor av små fel och konstigheter. Blockningen blev inte alls bra (för att jag inte har något bra blockningsutrymme och för att jag inte kan) och jag var sååå trött på mönstret efter typ halva. Ändå är jag lite kär i den nu när den ligger på plats med alla sina tillkortakommanden. Stickad i Flox från Marks&Kattens.

Återkom senare för nästa bilduppdatering. Då presenterar jag den ljusblåa babyomlottkoftan med kiwifågelsknapparna.

Aptitretare

Jag vet att jag har lovat bilder och bilder ska ni få. Jag börjar med att bjuda på en ögonblicksbild från vardagsrumssoffan i Kortedala. Jag och vännen Nicke. Ni får se mig i all min osminkade oborstade hemmasunkighet

Så här ligger det till

Igår var en mysig dag med en massa städning och lite fingervantestickning.

Idag var jag på jobbet men klockan halv tre sa mina chefer att nu packar vi ihop och stänger. Jag jublade och ringde mannen som mötte upp mig i stan för lite strosande i solskenet. Först fikade vi på Espresso House. Vårt stammisställe. Sedan bar det iväg till HiFi-klubben där vi bestämde vilka högtalare vi ska köpa i vinter. Därefter blev det lite allmänt inredningstittande och gourmetkorvsätande innan vi tog vagnen ut till Haga. Det är verkligen jättemysigt där! Vi tittade i en massa affärer, köpte tvålkritor till Edward, och höll handen. Vi fortsatte till Järntorget och genom Linné. Där var vi inne på Systemet och handlade gin och Bacardi Razz, sen åte vi hemåt. Vid vårt lilla torg köpte vi hallongrottor och lite småkakor. Jag blev baksugen men tog tag i min skoluppgift. Den är i princip färdig och jag tror att jag är nöjd.

När det gäller stickningen kunde jag självklart inte hålla mig utan har börjat lite lite på de svarta halvvantarna. Bara mudden och lite tum-ökning. De ljusblåa fingervantarna går bra efter ett mindre missöde igår då jag i ilska och frustration slängde den ofärdiga vanten över halva vardagsrummet då alla tre stickorna gled ur sina lillfingersmaskor. Jag får vara glad över att det ordnade sig hyfsat och att jag trots allt bara har fyra och ett halvt finger och lite trådfästning kvar. Eventuellt ska jag sticka lite på hoodien i helgen också men det vet jag inte om jag hinner. Bakstycket och ett framstycke är färdigt och nu ska jag börja på det framstycket som ska ha knapphål. Nu måste jag alltså bestämma mig om jag vill ha det som i beskrivningen eller större eller mindre eller fler eller färre knappar. Med tanke på hur grov stickningen blir ska jag nog hålla mig till mönstret...

Bilder ska jag i alla fall se till att få fram.