24 maj 2008

Har jag lärt mig knepet att sluta stressa?

Jag är en person som väldigt lätt stressar upp mig. Det har inte alltid varit så men efter att ha lidit av panikångest under en ganska lång period för en sex-sju år sedan så har det varit en del av min personlighet att oroa mig hela tiden. Saker blir ofta "för mycket". De buntar ihop sig och blir oöverkomliga. Har jag en skol-deadline, en disk, någonting att sticka klart åt någon och för mycket/för lite att göra på jobbet (vilket är helt normalt i livet) kan jag utan förvarning (för andra) bara sätta mig ner och gråta när jag kommer hem. Det går liksom inte att reda ut, det är för mycket och pressen blir för stor. Det handlar alltså om helt vanliga sysslor. Det är inte som att jag förväntas rädda världen, jag ska bara diska.

På senaste tiden har jag funderat mycket på någonting som min sambo berättat för mig. Att han i arbetssituationer ofta missuppfattas som oengagerad för att han är så lugn och laid back i stressade situationer. Eller hela tiden. Det var ganska länge sedan vi pratade om det men under min senaste panikstresss-omöjliga deadline på jobbet slog det mig: Den här situationen kan aldrig bli bättre av att jag stressar och sneglar på klockan och "att göra"-listan var femte minut. Jag får inte mer gjort snabbare för det. Känsan av myror som bygger bo i bröstet gör inte att datorn öppnar dokumentet snabbare. Jag skriver inte snabbare för att jag har "jag hinner inte jag hinner inte jag hinnner inte" i huvudet. Så jag bara lade ned händerna, tittade på listan framför mig och sa för mig själv: Nu gör jag en sak i taget på listan så fort jag kan utan att stressa. En sak i taget. Det tar den tiden det tar och hinner jag inte så är det för att jag hade för mycket att göra på för lite tid. Så började jag arbeta igen. Medan jag gjorde klart första punkten på listan ansträngde jag mig för att inte tänka på de andra punkterna. De kom sen. En sak i taget. Ingen stress, bara gör.

Hur kan någonting så enkelt, simpelt, göra så stor skillnad. Från och med nu är "en sak i taget" mitt mantra. Jag slipper ångesten och arbetet blir plötsligt lustfyllt - inte pressande. Vilket framsteg!

Jag märker att tankesättet även hjälper mig hemma. Jag har (som det känns) en miljon saker som är mer eller mindre roliga och med större eller mindre press att göra. Allt känns bara som måsten måsten måsten och helgen är inte en rolig tid utan en måste-tid. Men jag tänker avklara dem en sak i taget. Och jag tänker tillåta mig själv att pausa och vila utan dåligt samvete. Det är trots allt helg och jag har trots allt jobbat väldigt hårt i veckan. Jag har förtjänat en lustfylld helg - trots att den är fylld av saker som ska göras.

Så här kommer min lista på vad jag sa göra den här helgen. I tur och ordning. En sak i taget. Helt vardagliga saker med det viktigaste först så att det som inte hinns med helt enkelt får vara ogjort. Jag vet att det kan anses lite sjukligt att strukturera upp sitt liv efter listor, men var och en gör vad som krävs för att leva sitt liv. Och i mitt liv behövs listor. De styr inte mitt liv, de strukturerar upp och gör att det känns verkligt och överblickbart. Under tiden då min panikångest var som värst och jag inte kunde gå utanför min egen ytterdörr var listorna det enda som fick mig att gå upp ur sängen över huvud taget. De började nämligen allihop med "1. Gå upp. 2. Borsta tänderna..." osv.

Helgens lista handlar inte om att överleva utan om att slippa stress. Jag hinner det jag hinner och allt jag gör ska kännas angenämt och lustfyllt.

Lördag:
  1. Skriv ut den här listan och lägg den i väskan
  2. Packa ur onödiga saker ur väskan
  3. Duscha och tvätta håret.
  4. Välj ut och ta på en fin somrig klänning.
  5. Borsta håret och sminka ögonfransarna
  6. Åk in till stan och utför det där ärendet
  7. Köp mugg till tandborstarna
  8. Köp med något gott och mysigt till kvällen
  9. Åk hem
  10. Sortera tvätt och plocka rent i vardagsrummet till 13.55
  11. Se på Formel1-kvalet och sticka på Shoulderetten
  12. Släng allt skräp i köket
  13. Diska
  14. Pusta ut en stund efter den gigantiska disken. Lyssna på Jenna Jameson-boken och sticka lite. En timme är nog lagom
  15. Torka alla ytor i köket
  16. Plocka rent det som är kvar i vardagsrummet
  17. Laga mat och ät med älslingen
  18. Nu räcker det med sysslor för resten av dagen. Nu får jag göra vad jag vill

Söndag:
  1. Gå upp senast nio
  2. Ta på vilket mysplagg som helst, jag ska i alla fall inte gå ut alls idag
  3. Borsta tänderna och sätt upp håret i en slarvig tofs
  4. Ät frukost
  5. Diska eventuellt sambons disk om det inte är för mycket
  6. Rensa kylskåpet och torka ur det
  7. Frosta av frysen om jag kan lista ut hur man gör
  8. Plocka rent i badrummet och torka av alla ytor
  9. Gör rent toaletten
  10. Vila lite och gör vad jag vill i en timme
  11. Rensa badrumsskåpet
  12. Vattna blommorna om det behövs
  13. Läs igenom sista skoluppgiften och strukturera upp presentationen.
  14. Skriv ned vad som behövs göras
  15. Leta skissbilder
  16. Börja skissa på manus
  17. Nu räcker det för den här helgen. Gör vad jag vill
  18. Laga mat med sambon och ät

5 kommentarer:

Anonym sa...

det var världens aha-upplevelse när jag insåg att det var stress som förstörde mitt liv också. det känns liksom inte tillåtet att känna stress när man inte arbetar, men det gör man! småsaker blir helt överväldigande. jag gör också listor. hela tiden. det är skönt att få det ur huvet och ner på pappret så får det ligga där istället och så kan jag tänka på annat. att ta en sak i taget har jag också börjat med. ibland blir det lite väl extremt, som 1.gå upp, 2. klä på mig...osv... ibland handlar det om större saker. men struktur är fan nyckeln till allt! heja struktur.

Agata sa...

Klokt! Det är lätt att snurra in håret i hårtorken när det enda man ville var att bli fin.
Ett steg i taget är en bra strategi.

Strumpstickan sa...

Tänk sen om du kan träna på att inte skriva några listor alls och bara ta en sak i taget med frågan - ok, vad är nr 1 just nu, och bara göra just det...

Kan man göra något annat än att vara i nuet egenetligen?

Bra jobbat!

sambomaria sa...

Listor är faktiskt teh shizzle tycker jag med. Jag skriver listor i princip över allt, för att det hjälper mig att slappna av och släppa en massa ältande som jag annars sysslar med.
Så slipper man gå omkring och komma ihåg en massa saker också...
Visst kan det vara svårt att bara ta en sak i taget, men jag tycker att det blir lättare med en lista.
Nuet är fint när man hittar det.

Knit-Marie sa...

Det som inte hamnar på mina listor, i tidkalendern eller på griffeltavlan i köket, blir inte gjort. Känslan av att ha saker hängande över sig + känslan av att ha glömt nåt kan ge vem som helst hjärtinfarkt. De verkar vara din egen bästa terapeut!