AAYAAAA! WOOOH! ... del 2

Och vansinnet fortsätter. Runt åtta-tiden igår blev det tyst på karln i lägenheten under. Jag trodde i mitt enfald att det betydde att allt var tillbaka till det normala, och det var det också - till fyra imorse. Då började han skrika igen. Vid halv fem var jag ordentligt trött på hans gapande och bollande av möbler så jag ringde polisen. Svaret jag fick var att de inte hade resurser till sådant och att det var upp till fastighetsägaren att sköta sådant. Jaha, då ringde jag till vaktbolaget igen. Någon gång efter fem somnade jag.

Klockan sju imorse började han igen. Gapande, skrikande och dunkande. Min plan var att ringa polisen igen från jobbet men det behövde jag inte, för jag mötte två farbror blå i trappan. De var snälla och trevliga och hade varit där även inatt. I porten mötte jag sedan ytterligare två poliser tillsammans med fastighetsskötaren. Jag hoppas att de tog med sig karlsloken den här gången för inatt vill jag sova!

Sa jag förresten att jag är sååå glad att vi flyttar om en vecka?

AAYAAAA! WOOOH! WOOOHOOHO! AAUARGUA!

Så låter det från lägenheten under mig. En sjuk alternativt påtänd karl vrålar och skriker och har gjort så i flera timmar. Inte en chans att jag vågar gå ned och säga åt honom att hålla käften. Jag har däremot ringt vaktbolaget som ska komma och ta hand om honom.

Nu står han på balkongen och skriker. Den precis under våran. Jag är så glad att jag sitter inne och inlåst men jag önskar att jag hade sambon här. Inte för att han på något vis skulle tillåtas gå ned men det hade varit lite tryggare.

Jag är så glad att vi ska flytta härifrån om en vecka.

Idag älskar vi:

starkt, surt och salt.

Yep, jag har just ätit en Brooklyn-sallad (utan rödlök, oliver och soltorkade tomater) från det där deli-stället under Aldardos. Det var huuuur gott som helst! I tre dagar har jag i princip uteslutande ätit tomater och idag var jag sugen på en riktigt god sallad. Sallad, tomat, gurka, majs, ägg och feta. Sedan blandas allt ordentligt i en supergod dressing. Istället för de bortvalda ingredienserna fick jag peperoni - och vilken lyckoträff det var! Jag är över huvud taget sugen på starka, salta och syrliga saker, inte så mycket söta. Nu vill jag genast ha en till likadan sallad. Om jag inte hade haft ont i fogen hade jag utan tvekan åkt in och köpt en. Hade jag bott i Gamlestan hade jag nog gjort det oavsett.

På bebisinköpsfronten har detta tillkommit:
Katvig-set 2
Ap-dress från Åhléns
Katvig-body
Robot-body från Lindex

Alla kläder vi köpt hittills är i storlek 56... det är ju så svårt att veta vilken storlek bebisen kommer att ha när den föds. Är den stor, som Edward, kan den precis ha 56 från början, är den mindre, som jag, kanske till och med 50 är ör stort. Hur ska man göra?

Första inköpet av bebistillbehör!

Nu är det gjort! Vi har köpt det allra första tillbehöret till bebisen. Jag tycker ju självklart att det är superläskigt eftersom jag inte vågar vara säker på att det verkligen blir en bebis förrän den ligger i mina armar. Om ens då. Å andra sidan har jag ju läst om de som beställer barnvagn i vecka 12.

Premiärinköpet gjordes via Tradera (I love) och består av ett set med svart- och grårandig body och byxa från Katvig. Ni kan se bild här. Sött va? Vi har en del andra auktioner med babykläder på g, jag uppdaterar om vi vinner dem. Hittills har vi kommit fram till att po.p, Katvig, Åhléns och Lindex har fina babykläder. Hittills har jag inte sett så mycket alls från H&M på Tradera, men det är väl antagligen för att deras kläder inte håller för mer än en bebis-runda kan jag tänka.

Appropå inköp. Nu har vi även bestämt vilken vagn vi vill ha. Det blir en Brio Go. Brun med svart chassi. Den är toppen på alla sätt och jag kan inte ens komma på en enda nackdel, förutom priset. Här finns bilder.

Vi har även börjat fundera på spjälsäng och skötbord. Det blir svart. Och skötbordet blir en ommålad byrå med en sån där skötbordsdel på. Såna som går att köpa lösa och montera fast. Någon som har några bra måla-om-möbler-tips? Eller som helt enkelt vill komma hit någon gång innan april och måla två små byråer åt oss? Tack?

För övrigt börjar även sambon vackla i könsfrågan. Nu vet vi varken ut eller in. Pojke eller flicka? Jag är nöjd så länge det inte är en hundvalp.

Vecka 16

Idag är det äntligen helg och lördag! Så mycket skulle göras men hittills har jag bara sovit i badkaret och legat i soffan. Igår var jag väldigt pigg på dagen men efter att ha varit ute och sett ut en passande barnvagn var jag så slut att jag bara vill grina. Resten av kvällen var jag i princip invalid av foglossning och somnade innan tio.

Idag är foglossningen bättre men jag är seeeg.

Bebisen är i alla fall 16 veckor gammal.

--------------------------------------

Vecka 16

Kroppen:
Nu kan man ofta se att man är gravid, i alla fall om man bär tunna trikåkläder. Försök att ha lite ledigare kläder som inte klämmer åt om magen. Kanske är det till och med dags att införskaffa mammakläder. I vecka 16 är livmodern stor som två knytnävar och når 4-5 cm över blygdbenet. För en barnmorska är den nu lätt att känna, är du smal kan du nu också själv känna toppen på den. Muskulatur och skelett är nu så pass utvecklat att det vanligt att man börjar känna fosterrörelser, men det kan lika gärna dröja tills vecka 22-24 innan man med känner något. Ditt hjärta pumpar 20 % mer blod än tidigare och det kommer öka upp till 50% i slutet av graviditeten.

Fostret:
Fostret mäter cirka 16 cm, ungefär som ett päron, och väger omkring 100 gram. Ögonen har vandrat fram till ansiktets framsida men sitter fortfarande ganska långt ifrån varandra. Ögonlocken har mötts och helt vuxit samman och ögonen öppnas inte igen förrän i vecka 27. Fingernaglar har bildats och fostret kan rynka pannan, röra ögonen och svälja. Fostret kan även ta tag i navelsträngen och börja undersöka det vattenfyllda rummet som det befinner sig i. Det omges av ungefär 1,5 liter vatten som byts ut flera gånger per dygn vilket behövs eftersom fostret kissar ungefär med 45 minuters mellanrum. Vattnet fungerar även som stötdämpare. Barnmorskan kan höra barnets hjärtljud med hjälp av en doppler, ett slags ljudförstärkare.

Vad gör ni 19.30 ikväll?

Jag vet vad jag gör i alla fall. Jag får en ansiktsbehandling!

Min snälla söta sambo tyckte att jag skulle få det eftersom jag satt hemma igår eftermiddag och var allmänt håglös och ledsen. Det är lätt att bli det när energin inte räcker till för det man vill göra, som att färga håret, plocka ögonbrynen eller sminka sig. Sånt som åtminstone jag behöver ibland för att inte känna mig helt och hållet insnöad. Nu ska jag i alla fall få bli lite extra ompysslad! Först lyxigt badande, sen själva behandlingen. Jag har aldrig unnat mig själv någonting liknande innan och är mycket förväntansfull.

Glöm inte att rösta i högerspalten

Blir det en pojke eller flicka?

Vill ni ha mer information innan ni bestämmer er, såsom könet på mammans och pappans syskon, andelen pojkar/flickor i släkten osv är det bara att fråga.

---------------------

Bild på magen får ni se när det finns en bebismage att se. Nu ser den bara tjock och dallrig ut som vanligt. Jag återkommer...

Jag lever och... vad är motsatsen till frodas?

Inga stora nyheter egentligen. Läget är så här:

• Bebisen är 15 veckor gammal i magen. Jag känner inte av den ännu men själva magen är väldigt spänd. Om två veckor är det ultraljud.
• Jag mår fortfarande kasst men jobbar 50%. Lite olika åkommor varje dag. Igår var fogen värst, idag mår jag illa och har ont i magen. Till och med chefen säger att jag ser lite blek ut. Jag är verkligen inte kry.
• Jag har lunch-date med Martin idag men jag tror att jag måste ställa in för jag orkar inte. Jag vill bara hem och sova.
• Jag sov 10,5 timmar i natt.
  
• Flytten börjar närma sig, vi har bokat lastbil men ännu inte fixat öveföringen av el och sånt jox. Tror jag.
• Bröllopet börjar närma sig. Jag har ingen aning om vad status är med alla förberedelser. Klänningen blir i alla fall perfekt.
• Den 11 november tänkte jag börja på gravidvattenjympa.
• Jag älskar mammakläder.
• Vi har bestämt oss för att inte göra köns-ultraljud trots allt. Det får bli en överraskning i april. Någon som har några gissningar? Hittills har alla som gissat sagt att det blir en flicka, dvs mamma, pappa, sambon, brorsans tjej och Jenny. Vad tror ni?
  

-----------

Vecka 15:

Kroppen:
Livmodern når ett par, tre cm över blygdbenet. Några gravida kvinnor kan känna av ligamentsmärtor: stickande, dragande smärtor från ena eller i bland båda sidorna om livmodern. Men denna typ av smärtor kan du känna av redan i graviditetsvecka 7-8! Smärtorna kommer oftast när du ändrar kroppsställning - när du vänder dig i sängen eller reser dig upp från sittande ställning. Smärtorna beror på att det stramar i upphängningsapparaten till livmodern, i ligamenten. Det är inte farligt för graviditeten och brukar oftast försvinna senast kring graviditetsvecka 20.

Man kan känna sig nästäppt och ha lätt för att blöda näsblod när man är gravid även om det är mer vanligt under slutet av graviditeten. Nästäppa beror till stor del på den ökade mängden östrogen samt ökad blodmängd som i sin tur mjukar upp brosk och vävnader vilket gör att man blir täppt i de trånga näsgångarna. Det kan i sin tur göra att man snarkar om nätterna. Blodkärlen kan även vidgas vilket medför att man lättare blöder näsblod.

Fostret:
I vecka 15 är kroppslängden omkring 13 cm (huvud/stjärt) och vikten i medeltal 70 g.
Öronen som från början sitter långt ner mot halsen har flyttat upp till sitt slutliga läge. Öronmusslorna har veckat sig och har i det närmaste utseendet som hos ett nyfött barn. Huden är tunn och skär till färgen och tunna blodkärl lyser igenom. Könsorganen är färdigutvecklade och man kan se om det är en flicka eller en pojke. På ultraljud kan man se könet men bara om man har tur och barnet ligger i ett gynnsamt läge. Riktigt säker kan man aldrig bli och undersökning för att konstatera kön förekommer inte. Armarna kan röra sig och händerna kan knytas. Hjärtat pumpar ungefär 28 liter blod/dygn och hjärtljuden kan avlyssnas med en doptone. Ögonlocken stängs och kommer inte att öppnas igen förrän i sjunde månaden.

Idag hatar jag griniga gamla tanter (och inser att jag är en själv)

Morgonen började med att radion markerade att det var dags att gå upp. Rösten varnade mig att snart var det livespelning med I'm from Barcelona och det klarade jag absolut inte av så tidigt på dagen så jag stängde av. Och somnade om. 20 minuter senare vaknade jag igen men det var ingen katastrof för jag har alltid god tid på mig på morgonen.

I duschen fick jag sömnkoma och kunde på inget sätt tvätta håret utan satt bara på badkarskanten och tyckte synd om mig själv. Detta ledde till att jag fick gå ut med mössa och utan frukost i magen. (Vilket så småningom kommer leda till att jag mår illa idag).

Bra början.

När spårvagnen kom hade den tre vagnar istället för det optimala antalet två, och jag stod på fel läge på perrongen. Det ledde till att en massa personer kom på före mig vilket i sin tur ledde till att jag fick en dålig plats. Dvs inte min vanliga.

Vid en hållplats som skulle kunna vara Bellevue steg två jävla kärringar på. Den ena fick en plats bredvid mig och den andra fick en mittemot för att en snäll kille gav bort den.

Jag hade ingen lust att ge upp min plats eftersom jag var komatrött, illamående och dessutom hade ont av foglossningen så jag satt kvar. Ska inte platser vara reserverade för handikappade, äldre och gravida ändå va? Hur som helst. Jag satt i godan ro med en sur min och lyssnade på musik i mina hörlurar när jag märkte att kärringarna pratade om mig. Någonting om att min plats var reserverad för handikappade osv osv. De pratade på ett sånt där typiskt svenne-kärring-vis, högt nog för att jag skulle kunna höra men inte åt mitt håll. Den ena suggan stirrade dessutom på mig ibland. Vad var deras problem? Båda hade fått en plats på samma ställe men snett mittemot varandra och inte bredvid eller mittemot. Dög inte det? Skulle de ha någon slag förtur i val av plats bara för att de var gamla och bittra?

Ingen av platserna var sämre eller svårare att nå än min. Varför ville de ha den? Bara för att jag satt där och såg tonårssur ut med mössa och skinnjacka? För att de tyckte att jag var ung och kunde stå trots att det fanns lediga platser? Vad fan ville de mig? Ingenting förmodligen, de ville bara ha ännu en anledning att vara griniga.

När vi var framme vid min hållplats var jag rasande och hämnades genom att mycket teatriskt och mödosamt resa mig från min plats (med handen mot ryggen till och med) på ett mycket överdrivet havande sätt och trampa den ena kärringen på foten då hon inte flyttade sig ett dugg. Hoppas hon bröt en tå.

That's because you're boooring

Idag har jag tråktråkigt. Ni vet, i det där mellanläget mellan att vara för pigg för att inte göra något och för trött för att typ diska eller städa eller något annat man verkligen borde. Jag har obbat halva dagen, läst alla bloggar, skrivit ett cv till en familjemedlem, glott på tv, pratat i telefon, läst forumsinlägg på familjeliv.se tills jag mådde illa, gjort en halvfärdig illustration, ätit onyttiga Start-flingor med mjölk... Jag har gjort allt. Jag skulle kunna sticka men alla stickningar jag stickat under illamåendeperioden gör mig kräkfärdig och den enda roliga stickningen är pausad tills jag har nystat upp två Drops Alpaca-nystan ihopnystade till en boll. Jag repade upp något jag stickat med två trådar, nu är de alldeles ihopluddade och tvinnade till förbannelse. Orka! Istället sitter jag här och tycker synd om mig själv för att jag har tråkigt.

Sambon sitter på ett tåg och har tråkigt. Han har lämnat lillpojken och åker snigeltåg tillbaka. Stackars. Det är faktiskt till och med lite mer synd om honom än om mig. Snigeltåg mellan Stockholm och Göteborg är tråkigare än modebloggar.

För övrigt känns foglossningen lite bättre idag. Visst molar det lite och ryggen blir fort trött men det är inga knivar som det var igår. Skönt.

Annars då? Någon som har något roligt att berätta? Inga spännande nyheter? Meeen! Ge mig något!

14 veckor

Jaaa, jajajaj. Jag har varit ungefär världens sämsta bloggerska sedan i somras. Ni vet, man hamnar ju i såna där bloggsvackor ibland. När den lilla extra-energin man har läggs på andra viktiga saker. Som att vara vaken till exempel. Jag är med andra ord väldigt väldigt trött hela tiden.

På stickfronten händer det inte jättemycket men jag ska försöka sticka en bebiskofta i alla fall. Hittills har jag åstadkommit ett framstycke och en arm ungefär.

Annars är illamåendet bättre men magsyran mycket sämre. Jag jobbar numera halvtid och trivs med det. Jag har dessutom gått och fått foglossning redan. Grattis! Jag antar att jag får vara nöjd så länge det inte påverkar min vardag så mycket.

Bebisen verkar växa och frodas, jag är nu i vecka 14... snart 15 faktiskt.


Vecka 14

Kroppen:

Livmodern når några cm över blygdbenet. Ofta förefaller magen större och du och din omgivning kanske misstänker att du är längre gången. Det beror på att väggar och slemhinnor i magsäck och tarmar svullnar, födan passerar långsammare genom matsmältningskanalen och det samlas mer gas i tarmarna. Man kan märka av tendens till förstoppning tidigare än så här men många tycker nu att det kan bli verkligt besvärande. Anledningen är att hormonerna gör att maten passerar långsammare genom magsäck och tarmar.

Förstoppning är så vanligt att du tidigt bör öka mängden fiber i kosten. Det stimulerar tarmen till arbete och ökar tarmrörelserna (motoriken). Du bör också dricka mer, det behövs rikligt med vätska för att fibern ska göra nytta. Det är också viktigt du rör mycket på dig, det stimulerar tarmen.

Fostret:

I vecka 14 är kroppslängden 11,5 (huvud/stjärt). Tillväxten går nu i en rasande fart och först i v.22 avtar denna tillväxtspurt.

Mellersta delen av tarmen, som delvis legat utanför buken som ett bråck som buktar ut i navelsträngsroten, återvänder till bukhålan. Galla utsöndras till tarmen. Sköldkörteln producerar hormoner som är viktiga för tillväxten. De yttre könsorganen syns och är helt utvecklade till flicka eller pojke nu i vecka 14.

Heja!

Idag hämtade jag ett paket på posten. Det innehöll två supersöta hejare och ett smaskigt garnnystan. När jag blir pigg ska jag fota dem och visa för er. Nu ska jag vila efter den ansträngande postutflykten.

Da weekend

Här är allt som vanligt. Jag mår illa och magsyran lever sitt eget high-life som vanligt. Livet är soffa och tv som vanligt. Spännande va?

Men faktiskt! I lördags vaknade jag och kände att det var en bra dag. Visst mådde jag illa och inte kunde jag äta något men jag orkade stå rak i ryggen och för första gången på mycket länge kändes livet ljust och hoppfullt. Det krävs tydligen energi för att vara glad. Jag orkade tvätta håret! Jag orkade raka benen! Jag plockade ögonbrynen!

Det här var en bra dag för att åka in till stan för att köpa nya underkläder till bröllopet. Ni med obehagligt bra minne kan kanske erinra er att jag redan köpt underkläder till den stora dagen men nu råkar det sig ju så att det här med ett extra liv i kroppen förändrar den ganska mycket. Brösten är typ en storlek större (som om det skulle behövas) och en torselett är inte direkt vad min slappa magmun och bråkiga magsäck röstar för. Dessutom känns det som att magen är uppblåst som en luftballong och står ut en meter från kroppen. Försök klämma in det i sexiga underkläder.

Jag försökte i alla fall, för säkerhets skull och för att torseletten är så jävla snygg, och tro på fan: den passade perfekt! Ok, jag fick knuffa och puffa lite på brösten men det såg banne mig bara ännu bättre ut. Och sedär, där hade jag en midja igen och det kändes hur bra som helst! Inte behöver jag köpa nya underkläder inte. Allt kräkande hade dessutom lönat sig, vågen står på -4,8 kilo. Mycket välbehövt.

Men! Jag hade ju en så bra dag, varför låta bli att åka in till stan bara för att jag inte behövde underkläder? Det finns ju så mycket mer att konsumera! Sagt och gjort, efter Formel1-kvalet begav jag mig in till stan. Förstår ni vilket stort steg det var? Jag hade inte varit så långt hemifrån på veckor, särskilt inte ensam.

Med Danzig i öronen och nyfiken på världen var min första (och egentligen enda) uppgift att hitta mamma-strumpbyxor. Det fanns inte någonstans förutom på H&M som bara behagade sälja M och L. Thanx. Lindex har för övrigt helt gett upp sin mamma-avdelning verkar det som. Trist. Jag blev för övrigt än en gång djupt besviken över mamma-modet. Man blir faktiskt inte en kärring i samma ögonblick som man ser ett plus på stickan. Vad ska jag ha på mig i höst? Vinter? Vår? Hjälp mig!

Eftersom jag gick bet på strumpbyxorna köpte jag andra saker istället. Eyeliner, mascara, ögonbrynsfärg och lite diadem och så. Efter en månad utan så mycket som lypsyl kändes det skönt att köpa lite ompysslingsprodukter.

Helgen gick och nu är jag inne på min sista sjukskrivningsvecka. Det gör mig lite orolig och nervös för även om jag tycker att jag mår lite bättre är det inte bra ännu och jag vet inte hur jag ska orka börja jobba igen. På torsdag har jag en ny läkartid och då ska jag fråga om han inte kan förlänga sjukskrivningen lite, på 50%, så att jag kan börja lite försiktigt. Men helst av allt vill jag bara börja må bra igen...

När man är gravid är det helt ok att sambon får åka 40 minuter enkel väg för att köpa mat på Texas Longhorn. Jag har ju faktiskt fått utstå akupunktur idag igen. Mycket läskigare den här gången.

Nejmen faktiskt, han ville åka. Han sa att han skulle åka varsomhelst inom Göteborg, föreslog Texas Longhorn och jag kunde inte motstå frestelsen. Stackars älskling. Så här ompysslad har jag inte varit sedan jag var typ fem eller så. Han är verkligen perfekt. Jag visste redan innan hela bebisgrejen att han var världens bästa men han överraskar mig fortfarande varje dag. Oanade mängder tålamod och oändligt mycket omhändertagande. Tack älskling, jag skulle aldrig vilja göra det här med någon annan.

Dagens stickning

Dagens uppgift var att åka in till Gamlestan och agera nåldyna. Mot illamåendet alltså. Jag fick för första gången pröva akupunktur och det var en blandad upplevelse. Jag vet inte om det fungerar men det var ganska avslappnande att ligga i ett vilorum och lyssna på avslappningsmusik i tio minuter med nålar i armarna. Nålar som var uppkopplade till ström.

Först fick jag en nål i huvudet, en som inte skulle vridas och hålla på med. Det kändes inte alls och den skulle tydligen vara avslappnande. Sedan fick jag två nålar i varje arm och det kändes jäääättekonstigt! Själva sticken kändes inte alls men när hon vred på dem för att liksom aktivera punkterna gick det som en stöt genom armen. I den vänstra var det så starkt att mitt pekfinger domnade bort. Och då var strömmen inte ens på.

Sen låg jag där ett tag och försökte slappna av men låg mest och var fnittrig och ställde löjliga frågor till sambon (som var i närheten och passade på att följa med), som exempelvis "tror du att de glömmer nålar någon gång? Så man går omkring med en nål i huvet hela dagen?". Det var i alla fall avslappnande men de där stötarna vill jag helst inte ha varje dag. Ena armen är fortfarande lite domnad.

Det var meningen att jag skulle hem och vila efteråt men eftersom jag ändå var ute (händer inte så ofta nuförtiden) och för att det låg så nära bestämde vi oss för att gå in en sväng på Mio. Vi kom därifrån med ett nytt vitt köksbord (ovalt med spännben)och fyra svarta köksstolar (såna där formpressade runda liksom). Yey! Till nya lägenheten alltså. De ska hämtas 1 november. Wee! Riktiga köksmöbler, äntligen!

Det var kanske lite mer än jag orkade med för jag fick kräkas magsyra bakom en buske och sen var jag helt död tills vi kom hem runt fyra eller så. Vi köpte med oss thai-mat hem och det var välbehövligt eftersom jag inte fått behålla något alls på hela dagen.

Efter maten sov vi middag (sambon har ledigvecka och jag har sällskap hela dagarna!) och kollade på tv och nu är det natt.

Imorgon ska jag tillbaka till MVC för mer sticking.















Så här ser man ut om man är gravid i tionde veckan och har nålar i armarna.



















Och här är nålarna.

Blä

Här var jag så nöjd och glad för några dagar sedan för att jag mådde bättre. Upplagt för bakslag alltså, och det har jag minsann fått uppleva. I tre dagar har jag i stort sett inte fått behålla någonting innan klockan sex på kvällen. Magsyran och magknipet har möjligtvis blivit lite bättre men illamåendet har stigit till nya höjder. Jag ska inte gå in på några detaljer.

Till min stora förvåning blev jag ikväll mycket sugen på chips och dip. Så blev det och nu en timme eller så senare så ligger de kvar och gurglar i magen. Det hade jag aldrig trott.

---------------------------------------------------

Du är på dag 68 av 280. (24,3%).
Du är i vecka 10.
Du har gått 9 fulla veckor och 4 fulla dagar (v9+4).
Du är i 2:a kalendermånaden.
Du är i 3:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester ett.
Beräknat förlossningsdatum Ons 8 apr 2009
Du har 212 dagar kvar till förlossning.

Äntligen fungerar Familjelivs graviditetsmätare!

Den har trilskats länge genom att vägra acceptera att alla kvinnor inte har en menscykel på 28 dagar. Nu visar den i alla fall vad jag tror är hyfsat rätt, så här får ni se:

Du är på dag 66 av 280. (23,6%).
Du är i vecka 10.
Du har gått 9 fulla veckor och 2 fulla dagar (v9+2).
Du är i 2:a kalendermånaden.
Du är i 3:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester ett.
Beräknat förlossningsdatum Ons 8 apr 2009
Du har 214 dagar kvar till förlossning.

En halvhyfsad dag

Dagen började så bra. Jag gick upp en hel timme tidigare än vanligt (10.00) och kände mig nästan helt som vanligt! Jag åt upp några isglassar, kräktes upp dem och fixade med kattgrejerna. Mjölk fungerade bättre och jag fick i mig två mackor. Jag mådde fint och dagen flöt på. Jag orkade prata lite med Jenny och pappa innan sambon kom hem från jobbet efter att ha inhandlat nödproviant i form av mer mjölk, bröd och ost (för man måste ta tillvara på det som fungerar) men sedan däckade jag fullkomligt. Jag fick faktiskt gå och lägga mig i sängen och sova ett par timmar.

Någorlunda utvilad vaknade jag för att se sambon sova i soffan. Då tvingade jag upp honom för att steka plättar åt mig (jag ville egentligen ha pannkakor men jag antar att det måste finnas någon hejd på bortskämdheten). Sedan dess har jag mått som vanligt med illamående och sur och uppblåst mage. Jag antar att jag ändå ska vara tacksam. Igår bad jag om en enda dag då jag skulle få må bra och idag fick jag det. Tack. Kan jag få en till? Jag gillade det...

Om katten

Tack för alla svar angående den stackars lilla katten. Jag har för min del drömt om den hela natten. Jag ringde i alla fall till kommunens ansvariga idag och hon var snäll och trevlig. Hon hade eventuellt någon som skulle kunna hämta katten men det lät nästan som en sån som gör sig av med dem. Hennes råd var i alla fall att sätta in en "upphittat djur"-annons i GP och det har jag gjort. Man vet ju aldrig. Nästa råd var att sätta upp lappar omkring i området och det låter som en bra idé men då måste jag piggna till lite först... för större äventyr och promenader är lite för mycket för mig i mitt sjukskrivna tillstånd.

Självklart vill jag egentligen ta hem katten, och visste jag att det var för typ en dag hade jag nog gjort det, men vi vill inte ha en katt och kan inte ta hand om den och om den gått omkring i området i över två veckor så är sannolikheten tyvärr liten att någon ska komma och hämta den. Då återstår ju bara att lämna in den till en veterinär (för katthemmen är fulla) och det vet jag inte om mitt samvete orkar med.

Planen just nu är att ringa ett nummer till, någon instans som jag inte kommer ihåg vad den heter men de sysslar i alla fall med borttappade djur på något sätt. Där kunde jag, om jag hade tur, hitta någon som letade efter just den här katten. De har telefontid från elva så jag prövar då.

Det var så mycket som jag kunde göra enligt kommunansvariga så jag börjar där... kanske är det faktiskt så att den har en ägare men får gå ute på kvällar och nätter. Jag är nöjd bara den får komma in nu till hösten och vintern.

Vad gör man med en hittad katt?

Idag hittade jag en liten katt utanför torget där vi bor. Den är grå med svarta fläckar/ränder och har ett rosa halsband. Jag kan ingenting om katter men den såg inte helt vuxen ut, eller så var den bara mager. Den är mycket kelig och kommer fram till människor den möter.

Jag såg den vid tvåtiden idag och tanken på den stackars katten nötte i mig så mycket att jag gick ut med sambon vid tio ikväll och letade efter den. Vi hittade den rätt snabbt på ungefär samma ställe där jag såg den sist och några tjejer som hängde där sa att den sprungit omkring där i kanske två veckor.

Om man försöker bära upp katten är den kelig men så fort man kommer förbi ett visst område, som jag antar är dess revir, så vill den ner. När vi lämnade den alldeles nyss slickade den på en gammal behållare för frityrolja så jag gissar att den är väldigt hungrig.

Jag kan ingenting om katter, vad ska jag göra? Min plan är att hitta numret till Polisen här i Kortedala, hitta katten och be dem komma och hämta den. Sambon läste på en katträddningssida att de rekommenderade att man ringer polisen. Förhoppningsvis lämnar de den till katthemmet och inte till en veterinär som avlivar den. Vad är egentligen bäst för katten, att leva hungrig och vild ute när hösten/vintern kommer eller att bli avlivad? Det gör ont bara att tänka tanken på det sistnämnda men tänk om den lever ett hemskt liv?

Tror ni på idén om polisen? Vad skulle ni gjort? Garngalningar brukar ju ofta ha katter, vad gör man?