Dagen började så bra. Jag gick upp en hel timme tidigare än vanligt (10.00) och kände mig nästan helt som vanligt! Jag åt upp några isglassar, kräktes upp dem och fixade med kattgrejerna. Mjölk fungerade bättre och jag fick i mig två mackor. Jag mådde fint och dagen flöt på. Jag orkade prata lite med Jenny och pappa innan sambon kom hem från jobbet efter att ha inhandlat nödproviant i form av mer mjölk, bröd och ost (för man måste ta tillvara på det som fungerar) men sedan däckade jag fullkomligt. Jag fick faktiskt gå och lägga mig i sängen och sova ett par timmar.
Någorlunda utvilad vaknade jag för att se sambon sova i soffan. Då tvingade jag upp honom för att steka plättar åt mig (jag ville egentligen ha pannkakor men jag antar att det måste finnas någon hejd på bortskämdheten). Sedan dess har jag mått som vanligt med illamående och sur och uppblåst mage. Jag antar att jag ändå ska vara tacksam. Igår bad jag om en enda dag då jag skulle få må bra och idag fick jag det. Tack. Kan jag få en till? Jag gillade det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar