Da weekend

Här är allt som vanligt. Jag mår illa och magsyran lever sitt eget high-life som vanligt. Livet är soffa och tv som vanligt. Spännande va?

Men faktiskt! I lördags vaknade jag och kände att det var en bra dag. Visst mådde jag illa och inte kunde jag äta något men jag orkade stå rak i ryggen och för första gången på mycket länge kändes livet ljust och hoppfullt. Det krävs tydligen energi för att vara glad. Jag orkade tvätta håret! Jag orkade raka benen! Jag plockade ögonbrynen!

Det här var en bra dag för att åka in till stan för att köpa nya underkläder till bröllopet. Ni med obehagligt bra minne kan kanske erinra er att jag redan köpt underkläder till den stora dagen men nu råkar det sig ju så att det här med ett extra liv i kroppen förändrar den ganska mycket. Brösten är typ en storlek större (som om det skulle behövas) och en torselett är inte direkt vad min slappa magmun och bråkiga magsäck röstar för. Dessutom känns det som att magen är uppblåst som en luftballong och står ut en meter från kroppen. Försök klämma in det i sexiga underkläder.

Jag försökte i alla fall, för säkerhets skull och för att torseletten är så jävla snygg, och tro på fan: den passade perfekt! Ok, jag fick knuffa och puffa lite på brösten men det såg banne mig bara ännu bättre ut. Och sedär, där hade jag en midja igen och det kändes hur bra som helst! Inte behöver jag köpa nya underkläder inte. Allt kräkande hade dessutom lönat sig, vågen står på -4,8 kilo. Mycket välbehövt.

Men! Jag hade ju en så bra dag, varför låta bli att åka in till stan bara för att jag inte behövde underkläder? Det finns ju så mycket mer att konsumera! Sagt och gjort, efter Formel1-kvalet begav jag mig in till stan. Förstår ni vilket stort steg det var? Jag hade inte varit så långt hemifrån på veckor, särskilt inte ensam.

Med Danzig i öronen och nyfiken på världen var min första (och egentligen enda) uppgift att hitta mamma-strumpbyxor. Det fanns inte någonstans förutom på H&M som bara behagade sälja M och L. Thanx. Lindex har för övrigt helt gett upp sin mamma-avdelning verkar det som. Trist. Jag blev för övrigt än en gång djupt besviken över mamma-modet. Man blir faktiskt inte en kärring i samma ögonblick som man ser ett plus på stickan. Vad ska jag ha på mig i höst? Vinter? Vår? Hjälp mig!

Eftersom jag gick bet på strumpbyxorna köpte jag andra saker istället. Eyeliner, mascara, ögonbrynsfärg och lite diadem och så. Efter en månad utan så mycket som lypsyl kändes det skönt att köpa lite ompysslingsprodukter.

Helgen gick och nu är jag inne på min sista sjukskrivningsvecka. Det gör mig lite orolig och nervös för även om jag tycker att jag mår lite bättre är det inte bra ännu och jag vet inte hur jag ska orka börja jobba igen. På torsdag har jag en ny läkartid och då ska jag fråga om han inte kan förlänga sjukskrivningen lite, på 50%, så att jag kan börja lite försiktigt. Men helst av allt vill jag bara börja må bra igen...