Min lilla tiomånadersebis, krypet.

Nu har vi kommit hem från en helg hos svärisarna i Munktorp. Det har varit trevligt och som vanligt har jag ätit mer på en helg än jag gör på en vanlig hemmavecka. Theodore har smakat på allt möjligt tvivelaktigt. Som småkaka, brie-ost, apelsinris och lingonglass. Allt med god aptit och fågelunge-mun. Socker och fett om vartannat. Det gör inte så mycket om han smakar en kaka när han är hos farmor och farfar tycker jag. Så länge han inte äter socker och andra onyttigheter när han är hemma.

Förutom att äta har vi lekt och sovit. Ja, sovit förresten, svärisarna var snälla nog att, på äkta engelskt manér, låta oss sova i de bästa sängarna. Alltså deras egna. Jag, mannen och Theodore sov i deras sovrum och Edward i ett rum intill. Svärisarna och Andrew sov i gäststugan! Det var liksom smidigast så eftersom om vi sov i gäststugan så skulle en av oss få sitta därute hela kvällen efter att Theo somnat. Lite tråkigt.

Lillpojken sov hyfsat bra med tanke på att det var en annan säng med andra sängkläder och i samma rum som oss. Han fick dock komma upp till min säng en stund båda nätterna. Jag var lite orolig att den här sömnrutinstörningen skulle tvinga oss att börja om lite här hemma men pojken somnade i sin egen säng efter bara några minuter. Han var i och för sig väldigt trött, som vi andra, efter att ha åkt ett en timme och tjugo minuter försenat tåg hem. Han är så duktig min lilla man.

Hur som helst. Jag jobbade lite också, och missade en filmkväll - men sånt är livet på en pinne. Eller hur det nu heter. Nu till film- och bildkavalkad från helgen.

Theodore lekte förtjust med alla de för honom helt splitternya leksakerna. Som den här gröna plåttraktorn. Det var grejer det.

Han var dock inte så jätteförtjust i att bli fotograferad stup i kvarten. Utan minsta polkagris i betalning!

Brolle Junior Junior var också där.

Det lilla krypet leker med sin pappa och blir ledsen på den dumma bilen som åker så långt bort.

Det har dreglats en hel del också. Det och det mer frekventa tuggandet och bajsandet tyder på nya tänder på gång, men jag ser inga förutom de sex som redan kommit upp. Vi får la se.

Storebror är med och spexar som vanligt. Jag tror att han tror att han ser cool ut. Som en cool hiphoppare som putar lite coolt med munnen. Typ så.

Den här bilden har jag inte ens någon fyndig eller upplysande kommentar till. Han är bara så himla söt här. Ser ni dreggelsträngen?

Pojken lekte inte bara med sin pappa. Han lekte lite med mamman också.

Det fanns ingen hejd på lekandet. Här ger han sig i kast med ett parti Twister.

Ja här sitter jag på ett tåg och lyssnar på musik

Jag upptäckte att man kunde välja "spela upp allt" och shuffle så nu är det Frida Hyvönen, Speed of sound Enterprise, Leonard Cohen, Nick Cave, Gossip och massa annat bra i lurarna.

Musik non stop till slut!

Fortfarande hjärntrött

Läsning på jobbet idag igen. Och lite annat roligt visserligen men jag är minst lika trött idag som igår.

En fin sak är i alla fall att jag har fått en award från Malin. En sån där man ska säga sju sanningar om sig själv. Jag har redan gjort det några gånger så jag hoppar över det, men blir jätteglad ändå!

En annan fin sak är att Theodore ställde sig upp från sittande genom att dra sig upp mot mitt ben. Ingen big deal kanske men han har inte gjort det förut. Det händer saker titt som tätt och han är verkligen den bästa lilla bebisen någonsin!

Imorgon är det sista arbetsdagen för veckan och sedan bär det av till Munktorp och svärisarnas hus på landet. Där ska vi ha Edward och jag tippar att det kommer att stå mycket snowracer-åkning på schemat.

Nu ska jag packa ihop stickning och böcker att ha på resan, sen är det godnatt!

Hjärntrött

Eeeeh. Bokstäver och ord och meningar. Och så något slags sammanhang. Error.

Jag är så trött i huvudet! Det är ultramycket att göra på jobbet just nu och jag har läst hundratals sidor text idag. Om biogas och fjärrvärme och sånt. Mycket nya tekniska termer som gör det extra snurrigt.

Annars har jag ätit på Pizza Hut och bokat tågbiljett till helgens resa till Munktorp. Vi ska hälsa på svärisarna.

Nu måste jag sova. Upp till BVC tidigt imorgon bitti.

Krypet!

Alltså nu händer det grejer när man är på jobbet. Helt utan vidare bestämde sig Theodore för att krypa från sin lekmatta till tv-möbeln. Bara sådär!

Och lite senare satt han och åt hela vindruvor. Han tuggar så noga och när han blir lite trött på att tugga så tar han ut vindruvan ur munnen och vilar lite. Han är en så duktig tuggare mitt lilla kryp!

Min lilla krypis!!

När katten är borta

Det räcker att man går till jobbet ett par timmar så är det party hemma. För en liten kille i alla fall. Theodore lekte så oskyldigt hemma hos Alma och såg plötsligt mycket hemlighetsfull ut. Tyst. Med stängd mun. Mycket misstänksamt. Och mycket riktigt, han hade fått tag i sin första godis och satt förnöjt och sög på en polkagriskaramell!! Den åkte självklart ut fortare än kvickt eftersom en karamell inte bara är sprängfylld av socker utan även en läskig kvävningsrisk. Theodore var dock oförstående om uppståndelsen och ville nog helst ha tillbaka den där godbiten.

Nu är det Medium på tv och jag har just pratat med min bästa Jenny i telefonen. Det var verkligen välbehövt och jag kommer nog sova gott inatt.

På tal om att sova gott: Theodore sov hela natten inatt! Heja!

Söker: Mossgrön Alpaka Fashion, nummer 577

Min vän Caroline virkar en jättefin filt i Alpaka Fashion men har fått slut på det ena garnet just när den ska avslutas! Kan ni inte vara snälla och hjälpa mig att hjälpa henne att hitta fler nystan?

Det är alltså Alpaka Fashion, en mossgrön färg med nummer 577. Det verkar vara en utgången färg.

Är det någon garnälskare som har det garnet någonstans i sin stash och vill sälja 2-3 nystan? Eller känner ni någon som ni tror kan ha garnet?

Kan inte ni som vill sprida efterlysningen till era stickvänner? Det skulle vara toppen! Snälla.

Vem är det som gömmer sig där bakom giraffen?

Nämen det är ju killen som satte sig upp från liggande!

Jag missade själva vägen upp men jag misstänker att han drog sig upp via blomstermöbeln. Jag filmade i förhoppning att han skulle göra det igen men icke. När jag hade slagit av kameran satte han sig upp igen. Rackarunge!

Dock syns ett par krypsteg här och där!

--------------------------------------

Nu har jag sett honom sätta sig upp. Inte använde han något stöd inte!

Vattumannen

Där stod jag i godan ro och njöt av min dusch då jag plötsligt fick sällskap. Plötsligt knackade världens sötaste lilla nakenfis på och ville komma in. Självklart fick han det.

Några timmar senare, efter den stora bajskatastrofen, var pojken tillbaka i duschen. Inte honom emot.

Stickare of the world unite!

Min vän Caroline virkar en jättefin filt i Alpaka Fashion men har fått slut på det ena garnet just när den ska avslutas! Kan ni inte vara snälla och hjälpa mig att hjälpa henne att hitta fler nystan?

Det är alltså Alpaka Fashion, en mossgrön färg med nummer 577 (tror hon). Är det någon som har det garnet och vill sälja något nystan? Eller känner ni någon som ni tror kan ha garnet?

Det skulle vara toppen!

Jaaaa!

Pojken är vällingad, sjungen och sövd. Han är mysig den lilla mannen. Jag sitter och tittar på inspelad handboll från tidigare ikväll. För mig är det alltid fest när det är handboll på tv - även om det går dåligt för Sverige. Jag minns den glada storhetstiden på nittiotalet.

Ostkaka till middag idag. Det är trots allt fredag.

Skrev lite återförsäljarbrev på jobbet idag. Inventerade kontorsmaterial och gjorde lite ärenden. Familjen kom på besök under lunchen och hade med sig en morotskaka som vi på kontoret fikade på senare. Väldigt fint.

Theodore har blivit väldigt tuggig och dreglig igen. Alla tecken tyder på att det är tänder på gång igen. Han har ju fem tänder som kommit upp och en tand som precis håller på att spricka igenom. Det är dock inte då han brukar vara som tuggigast, utan tidigare, innan den lilla tanden börjar synas. Kanske är det tänderna bredvid framtänderna i underkäken som är på väg upp. Han bet mig i alla fall i handen på jobbet. Så hårt att jag fortfarande har röda märken.

Den bästa nyheten idag är dock att Kullamust med äpple och körsbär kommit tillbaka till Konsum!! Jag var helt besatt av den musten under förra året men den försvann från vårt lokala Konsum och jag hittade den inte i någon annan butik. Jag sade till och med till i kassan att jag ville ha den tillbaka. Nu har den äntligen gjort det och jag köpte hem två flaskor på direkten!

Nu ska jag fortsätta att förbanna de serbiska domarna i handbollsmatchen.

Nattbloggning

Snart är det dags för arbetsmamman att gå och lägga sig. Man blir trött av att jobba heltid när man varit hemma i tio månader. Det är ett annat tempo och helt andra rutiner och det är jobbigt att ställa om.

Jag kommer hem vid halv sju, då intensivgosar jag med Theolainen innan han får välling och nattas. Sen äter jag och mannen middag och myser i soffan. Jag bläddrar igenom mina favoritbloggar och senast klockan tio blir jag trött och vill sova. Då skyndar jag mig att knåpa ihop ett blogginlägg till den egna bloggen och gör mig i ordning för natten.

Men hallå var får vi tid för hushållsarbete? När ska vi hinna tvätta och diska? På helgen har vi ju redan storhandlingen som tar en halv dag minst. Helgen är ju helig nu när jag jobbar. Det här kommer ta ett tag att vänja sig vid och få på rätt köl.

Det är i alla fall roligt på jobbet och det är jag väldigt glad för. Det hade varit en riktig mardröm att komma tillbaka till ett tråkigt jobb. En arbetsplats fylld av skvaller och konflikter. Nej tack.

Nu somnar jag nästan vi tangenterna. Godnatt!

Dagens roligaste

På Egionas mammas blogg hittade jag det roligaste jag sett sedan Eddie Izzard. Små grodorna på norska.

Läs och skratta som jag.

Arbeterskan rapporterar

Första arbetsdagen efter föräldraledigheten är nu över. Det gick bra, faktiskt bättre än förväntat. Alla var glada att se mig (eller så verkade det i alla fall) och det bjöds på god utelunch. Jag behövde inte alls vara orolig över att jag blivit överflödig under de tio månaderna jag varit borta för det var bara att sätta tänderna i arbetet på en gång. En ny praktikant hade lagts till skaran och tillsammans började vi knåpa på logotypeförslag åt vår största kund. Det kändes mycket ovant att sitta vid datorn och Illustrator var som rena grekiskan men jag känner att det kommer att ge sig med tiden.

Jag saknade såklart mina pojkar hela dagen men det gick bra ändå. De var glada när jag kom hem och Theodore får numera lägga sig en timme senare så vi hinner gosa lite. Och det gjorde vi. Gosade lite. Lite. För det är verkligen inte mycket att gosa och leka i en och en halv timme när man är van vid hela dagar. Men jag tar det jag får.

Tiden, eller bristen på den, är nog det jobbigaste. Det är inte så att man har oceaner av tid till övers när man är föräldraledig, men eftersom jag har sån tur att jag har en man som jobbar skift så har vi haft mycket tid tillsammans. Nu blir det bara ett par timmar på kvällen och då ska jag hinna umgås, äta, vila lite, blogga, läsa lite bloggar och sticka eller läsa alla böcker som står i kö. Jag vet att det är så det är i livet som arbetande småbarnsförälder och jag vänjer mig nog med tiden.

Jag lovade ju att jag skulle utvärdera 5-minutersmetoden nu när det gått över en vecka sedan vi började. Det har fungerat över all förväntan! De första kvällarna skrek Theodore ganska länge (men inte längre än normalt) men redan andra kvällen märkte vi en skillnad till det bättre. Sedan började han skrika mindre och mindre och snabbare än jag trodde somnade han plötsligt själv. I början vaknade han efter en stund och skrek en stund men sen slutade han med det också. Inatt var första natten han somnade om själv alla gånger han vaknade. Det är som magi! Vi hörde honom gnälla från rummet men han tystnade efter en liten stund och vi somnade om allihopa.

Jämfört med vad vi är vana vid så är det här helt fantastiskt och jag märker tydligt att Theodore är så mycket mer tillfreds när han ska somna.

Tack igen moster och Johnny för tipset!

Jaha, då går vi då

Imorgon börjar nästa fas i livet

Klockan nio imorgon bitti börjar jag jobba.

Jag återkommer under morgondagen angående hur det känns. Och med uppdateringar om nätterna och 5-minutermetodens inverkan.

Hehehe. Hehehehe.

Dan före dan före dan

Idag var vi hemma hos familjen Wendel/Andrén och åt lunch som de lagat och paj som vi lagat. Barnen lekte och vi snattrade. Martins trevliga syster var där med hennes söta bebis. Very nice.

På vägen hem tog vi en sväng förbi bibblan där jag lånade tio nyttiga/spännande böcker. När jag kom hem låg dessutom några överraskningshäften på hallgolvet och väntade. Det var snälla mosterns man som beställt dem till oss. Tre häften om sömn, skrik och annat bebisaktigt, en vis- och ramsbok och en söt groda som vi ska rama in. Tack Johnny!

Sedan åt vi ägg-och-bacon-middag och nattade Theodore. Han somnade än en gång utan skrik och protester och vaknade inte för att skrika alls. Tre gånger har vi hört honom gny nere i barnrummet men han har somnat om själv utan att vi ens gått ned och sett till honom. Gud vilken duktig pojke vi har!

Jag vet inte om det är så att han helt enkel har börjat lära sig att somna om själv så smått eller om det kan vara den där snuttegrejen jag lade bredvid honom vid nattningen. Ett av mina använda sovlinnen alltså. Det luktar... använt, men det är ju precis den doft han älskar. Mammadoften. Svett och lite mjölkläckage typ. Kanske gjorde den att han kände sig trygg/avdomnad?

Natten var dock inte vidare bra. Han vaknade fler gånger än vanligt och en av gångerna var han så vaken att han fick komma till vår säng för att somna. Så där blev inte mycket sömn. Bättre lycka inatt.

Imorgon är min sista dag som föräldraledig.

Dagens humör: Bra förutom när jag och mannen absolut skulle bråka om hur äppelpajen skulle bakas. Very moget av oss.

Dagens natt: Njaeh.

Dagens väder: Sådär lite blaskigt och snöigt.

Dagens frukost: Citronyoghurt

.

Dagens lunch:

Soppa hemma hos familjen Wendel/Andrén.

Dagens middag:

Ägg-och-bacon-middag.

Dagens godis: Äppelpaj och lite smågodis.

Dagens klädsel: Svarta fejkjeans-leggings, leopardmönstrat linne, vit kofta, svarta strumpor.

Dagens frisyr: Utsläppt och naturellt.

Dagens smink: Nej.

Dagens bästa: Söta bebisarna.

Dagens sämsta: Att jag fortfarande kan bli tonåring ibland.

Dagens vill ha: Sådär ett halvår av gemensam föräldraledighet.
Dagens utflykt: Hem till familjen Wendel/Andrén.

Dagens handarbete: Nä.

Dagens musik: Nån jazz som mannen spelade imorse.

Dagens saknad: Inget tror jag.

Dagens dummaste:

Näe... inget tror jag.

Dagens sjuka: Njae. Vi är väl rätt halvfriska allihopa.

Dagens drog: Att se Theo hoppa i Almas hoppgunga. Skrattfest!

Dagens köp: Inget.

Dagens morgondag: Lite städning och så hemma. Mys och sånt.

Nu: Tandtråd sedan sömn.

Bra grej med skräp-tv

Nattningen gick fint ikväll med. Pojken lästes för, sjöngs för och somnade i sin egen säng utan gråt. Rekordsnabbt tror jag dessutom. Efter ungefär 50 minuter vaknade han som vanligt men grät bara i tio minuter. Sedan vaknade han av dammsugaren och grät lite, i en minut eller så. Just nu sover han.

Natten till idag såg ut ungefär som tidigare nätter. Theodore sov non stop (for all I know) fram till strax innan fyra (yey!), sedan vaknade han två-tre gånger till innan vi fick sovmorgon ända till nio! Vi kom inte upp förrän halv tio och hela dagen blev lite upp och ned med sömn och mat. Theodore sov till exempel bara en middagslur. Men det var det värt!

Det här har verkligen gått så mycket bättre än jag vågade tro.

Slutpratat om sömn för idag. Theodore har varit så himla mysig! Han blir verkligen mer och mer medveten för varje dag och myset är nu mer "med flit" från hans sida. Det värmer mammahjärtat. Jag börjar faktiskt komma till freds med tanken på att jag ska börjar jobba om några dagar. Jag har kommit till freds med att lämna över det dagliga ansvaret för Theodore till mannen. Jag vet att de kommer att ha det supermysigt tillsammans.

Idag fick jag en insikt från oväntat håll. Jag satt och slötittade på ett sånt där Models of the runway, ni vet spinoffen från Project runway. Istället för att gråta eller svära över sitt öde sa hon bara att bra och dåliga saker händer i livet - hon valde att fokusera på de bra. Inget nytt under solen, jag vet. Inte ett dugg originellt faktiskt, men enkelheten i hur hon uttryckte sig slog an en sträng hos mig. Självklart är det så. Bra och dåliga saker händer i livet - så är det. Antingen väljer jag att fokusera på de dåliga - och är olycklig, eller så väljer jag att fokusera på de bra - och är lite mindre olycklig.

Det är verkligen inte svårare än så. Tack, skräp-tv!

Dagens humör: Himla bra med några formsvackor.

Dagens natt: Bra! Första vakningen strax innan fyra (alltså många timmars ostörd sömn), sedan två-tre vakningar innan vi steg upp så jättesent som halv tio!! Enda minuset är att jag drömde helt surrealistiska men ändå jätteverkliga mardrömmar och vaknade några gånger med ont i ryggen. Men bra ändå!

Dagens väder: Nollgradigt och blaskigt - sedan lite kallare.

Dagens frukost: Citronyoghurt och ostmackor

.

Dagens lunch:

French hot dog på ICA MAXI i Mölndal.

Dagens middag:

Nachos deluxe.

Dagens godis: Smågodis.

Dagens klädsel: Svarta fejkjeans-leggings, svart- grå- och vitmönstrad tunika, svarta strumpor.

Dagens frisyr: Snedlugg och hästsvans.

Dagens smink: Nej.

Dagens bästa: Familjemys.

Dagens sämsta: Att det är så himla dyrt att handla mat.

Dagens vill ha: Sådär ett halvår av gemensam föräldraledighet.
Dagens utflykt: ICA MAXI i Mölndal.

Dagens handarbete: Lite stickning på nya sockor och mössa till Theo. Likadana som på den här bilden.

Dagens musik: Grand archives och lite blandad nostalgi från slutet av the nineties.

Dagens saknad: Inget tror jag.

Dagens dummaste:

Näe... inget tror jag.

Dagens sjuka: Njae. Vi är väl rätt halvfriska allihopa.

Dagens drog: Cola Light.

Dagens köp: Veckohandling.

Dagens morgondag: Träff med familjen Wendel/Andrén.

Nu: Restaurangtävlingsprogram på BBC Lifestyle och godis i truten.

Fina minnen

Har ni tre och en halv minut till övers tycker jag att ni gott kan se det här roliga klippet från Eddie Izzards roliga show i Göttelaborrg den 20 december. Den jag var på.

Kommer ni sedan på att ni har lite fler minuter som ligger och skräpar tycker jag att ni ska se lite fler tub-klipp från showen. Jag har länkat åt er här.

Visar det sig sedan att

a, även ni inser att Izzle Dizzle är den roligaste mannen på jorden

b, ni har kollat alla bloggar och läst aftonbladets skvallersidor från pärm till... eh frame till frame, och ändå vill slösurfa lite mer

så rekommenderar jag att ni kollar på några äldre klipp. De är också skratta-högt-roliga. Här har jag fixat så ni har en hög att browsa bland.

Och för er som ändå inte har fått ert skrattsaldo fyllt kan jag rekommendera Mitch Hedberg. Det finns tyvärr bara gamla klipp för ha gick sorgligt nog och dog för ett par år sedan. Mycket sorglig historia, men en mycket rolig man! Här finnes klipp.

Somna själv och sova hela natten (helst): Kväll 5

Nu är Theodore nattad och somnade i sin säng utan minsta skrik. Han sov i ungefär en halvtimme innan han vaknade och skrek. I ungefär 25 minuter. Sedan somnade han igen. Samma visa som igår alltså, förutom tio minuters extra skrik. Det går ändå framåt vill jag säga.

Tidigare under dagen hade vi besök av en gammal kompis (egentligen gammalt ex om man ska vara noggrann) till mannen, hennes man och 5,5-månaders bebis. Bebisen heter Alvin och är jättesöt. Nu väntar vi bara på en Simon så är chipmunkarna kompletta. (Theodore är givetvis den lilla tjocka munken).

Piggelin!

Jaa! Efter den 15 minuters långa skrikparaden somnade lilleman och sov ända till fyra på morgonen! Det är inte klokt så bra det är! Sedan vaknade han två gånger till men somnade om med nappen och vaknade inte för dagen förrän kvart i åtta. Då var han fortfarande lite småtrött så vi låg i min säng och myste ända till halv nio.

Det är det mysigaste som finns att ligga med en liten varm och mjuk bebis på armen och titta in i de stora sömniga ögonen medan han undersöker allt som finns i ditt anskte. Lite jobbigt bara när han ska trycka in ögonen eller stoppa de små korvfingrarna långt upp i näsborrarna. Annars bara mys!

Ålen Råland ute på nya äventyr

(Tro inte att det är en gammal vissen gran som står där i bakgrunden. Och om det hade varit det så hade det berott på att föreningen inte meddelat oss var vi ska slänga den ännu.)

Kväll fyra

Pojken lästes för, sjöngs för, lades i sängen - och somnade. Utan minsta skrik. Nu väntar vi bara på den där skrikperioden som kommer när han vaknar.

--------------------

Och så kom den där skrikperioden, men den varade bara i 15 minuter.

Förskolor i Gamlestaden

Så, då har vi varit och hälsat på alla de tre förskolorna här i Gamlestaden. Sammanfattningsvis kan jag säga att jag är mycket nöjd och positivt överraskad. Alla tre har exempelvis sina egna kokerskor. Åtminstone en av dem (på Måns Bryntessons förskola) bakar dessutom bröd.

Den förskola som faller mig mest i smaken är Varnhemsgatans förskola. Lokalerna är jättefina med många olika rum och massor av roliga leksaker, pedagogerna är varma, engagerade och trevliga, gården är fin och stor, inskolningsmetoden låter bra, de är miljöcertifierade och alla barn såg nöjda ut. Till och med de nyinskolade. De har fin interaktion mellan de olika avdelningarna och det finns så kallade syskonavdelningar. De två småbarnsavdelningar är för 1-3-åringar.

Måns Bryntessons förskola är också fin och verkar bra. Jag gillar pedagogen vi träffade och lokalerna är jättefina med bra lekutrymmen och roliga leksaker. Gården är dock ganska tråkig, vilket pedagogen själv poängterade. Inskolningsmetoden verkar också lite knäpp (en timme om dagen i två veckor). Det verkar dock vara fin interaktion mellan de olika avdelningarna, småbarnsavdelningen är för 1-2-åringar. Ett stort plus är att när barnen byter avdelning följer en (eller två?) pedagoger med så att det blir tryggt och bra. Fint det!

Lars Kaggsgatans förskola har en jättefin gård och fin natur precis utanför staketen. Lokalerna är dock inte så fina med små rum och inte så mycket roliga leksaker, förutom det lilla bollhavet på den ena småbarnsavdelningen. Dessutom är det trappor upp till avdelningarna för de större barnen. Jobbigt. Ett stort plus är att de har en manlig pedagog. Det två småbarnsavdelningarna är för 1-3-åringar.

Jag är nöjd vilken förskola han än kommer in på. Alla tre ligger ungefär lika nära och på alla tre ställena verkade barnen glada och nöjda. På måndag ska jag ringa den som ansvarar för kö-listorna och ställa lite frågor, sedan är det bara att skicka in blanketten. Det känns bra!

Hur ska det gå ikväll?

Ikväll var det dags för kväll nummer tre av operation Sova själv och hela natten. Vi körde den sedvanliga nattningsproceduren och gick ut. Det kändes annorlunda redan från början, innan jag gick ut. Till att börja med låg han jättelänge med huvudet mot min axel när vi kramades godnatt, sedan lade han sig direkt på sidan och låg helt still medan jag sjönt godnattsångerna Sov du lilla vide och Björnen sover. Han låg fortfarande still och sade ingenting när jag sade godnatt och gick ut.

??

Vi satt i köket och väntade på att han skulle börja skrika. Att han skulle upptäcka att jag inte var kvar i rummet. Men det var fortsatt tyst. När jag kikade in genom dörrspringan sov han. Vi hade inte ens hunnit gå in en enda gång. Tänka sig.

Sedan vaknade han några gånger men tystnade ganska snabbt utan att vi varit inne hos honom.

Nu har han vaknat upp igen och skriker, så det är väl nu som den verkliga kvällsnattningen börjar kan jag tänka...

----------------------------------

Han skrek i ungefär 30 minuter innan han somnade om igen, själv. Sedan sov han gott och vaknade en 3-5 gånger kanske. Han var lite extra pigg runt 4-5 och då fick han komma upp till min säng. Då fick åtminstone en av oss sova.

Håret

Idag känns den nya frisyren bättre. Jag är inte 100 procent nöjd men nu när jag tvättat håret igen och låtit bli att styla det (som vanligt) är det bättre. Det kan också vara så att jag är mer tillfreds och mindre grinig när jag fått sova ordentligt. He he.

Hur som helst så vågade jag knäppa en helt osminkad (som vanligt) bild imorse. Håret är fortfarande lite blött så det syns inte att det lockar sig lite (eller böjer sig till små böjar) när det är så här kort. När det var långt som innan är det spikrakt.

Ser ni. Jättekort!

Jag har försökt hitta en bild som visar håret innan det klipptes men ingen bild visar var håret slutar. Så långt var det. Jag saknar det massor men nu är håret så silkeslent och otrassligt att det nog är värt det.

Jag vill passa på att tacka alla som tipsade mig om Clinique förresten! Min hy känns så himla mycket bättre nu när jag använt produkterna ett par dagar. All torrhet är borta och färgen och utan är mycket jämnare. Nu ska jag bara ha råd att köpa de stora, riktiga, förpackningarna också. 700 är mycket ur min plånbok. Och då måste jag ha en extra ansiktskräm också. Men funkar det så funkar det.

Fasta rutiner är ett måste för ett barn. Tror jag i alla fall.

Jag fick en kommentar angående Theodores sömn som tog upp rutiner och vikten av att ha dem. Jag håller med till 100 procent. Vi har väldigt fasta rutiner kring det som är praktiskt möjligt för oss, dvs maten och nattsömnen. När det gäller hur Theodore sover middag på dagarna beror det helt på hur han sover på natten. Det händer jättesällan att han sover över ett mål (det kan ibland diffa på en kvart eller så men det är ok). Det är bara i väldigt speciella fall, som i förrgår när han vaknade fem på morgonen och inte somnade igen förrän vid hav sju, som det blir tokigt. Då var hela dagen ur led.

En helt vanlig dag ser ut så här:

• 07-08 Vi vaknar, myser i sängen en stund.
• 08 Gröt till frukost.
• Vid 09-10 Theodore blir trött och sover middag.
• 12 Lunch.
• Vid 13-14 Theodore blir trött och sover middag.
• 15 Gröt till mellanmål.
• 18 Välling till kvällsmat.
• 19 Theodore blir trött och nattas för natten.

Beroende på hur mycket han sov under middagslurerna kan han vilja sova en gång till vid 15-16-tiden. Han är precis i gränslandet mellan att sova två eller tre gånger per dag men oftast är det två. Nu när mannen tar över kan rutinerna komma att anpassas efter hur han känner är bäst, kanske byts till exempel ett grötmål ut mot ett till matmål.

Kvällsnattningsrutinen ser ut så här:

• Vällingflaska klockan 18.
• Theodore får leka en stund så att han blir trött och börjar gnugga sina små ögon.
• Klockan 19 går vi ned och byter om till pyjamas och borstar tänderna.
• Vi läser ur en av pekböckerna.
• Sen är det puss och godnatt och ned i sängen.
• Godnattsång.

Ja och nu den här veckan följer en massa skrik, förut satt vi hos honom och höll händerna på hans axel/höft tills han somnade.

Jag blir glad och tacksam över de råd jag får. Det är väldigt omtänksamt av er att försöka hjälpa till. Det är dock viktigt i den här diskussionen att skilja på barn som har problem med sömnen och barn som inte har det. Det går inte bara att bestämma att "nu ska barnet sova så här eller så här". Det fungerar inte med ett barn med sömnproblem. Man måste pröva sig fram och anpassa sig efter barnets behov vid givet tillfälle. Vid given utvecklingsfas.

Vi tampades varje dag med att "ta itu" med Theodores sömnproblem när han var mindre också, även runt fem månader som kommentaren föreslår. Då var kaoset ännu större än det är nu och han sov mycket sämre både på dagen och natten. Han var alldeles för liten för någon form av "metod", men vi kämpade på med fasta rutiner. Eller så fasta som det går att ha med en bebis som fortfarande helammas. Vi prövade allt som bvc, böcker eller Internet föreslog (förutom Anna Wahlgrens metoder, de anser jag är alldeles för extrema för vår del) men ingenting fungerade.

Så plötsligt blev det bara lite bättre. Plötsligt fungerade våra försök att söva honom i hans egen säng istället för i BabyBjörnen eller vagnen. Sedan dess har det gått lite upp och ned men det har aldrig blivit så dåligt som det var då. Han somnar alltid i sin egen säng, även om det kan ta lång tid ibland.

Nu känner vi av en sådan förändringsperiod igen. Vi känner att han är redo att lära sig sova bättre. Så kändes det inte för några veckor sedan. Det återstår att se hur det går och om just den här metoden kommer att fungera. Annars prövar vi någonting annat. Inatt sov han i alla fall bättre än han gjort på flera månader.

Vad som än händer så ger vi i alla fall inte upp. Han ska sova bra. Någon gång.

Tack, mammas älskling!

Yes yes yes yes!!

Jag vet inte om det var gårkvällens metod eller om det bara var ett lyckligt sammanträffande men inatt vaknade Theodore bara två gånger! Eller, han väckte mig bara två gånger i alla fall. Det var helt otroligt skönt att vakna kvart i åtta och känna sig utvilad! Inte var det några krångliga omnattningar heller, stoppa in nappen och gå och lägga sig igen.

Det är sån otrolig skillnad på att få sova ordentligt och att inte få det. Jag känner mig hundra gånger gladare och som en tusen gånger bättre mamma. Vi började dagen med att mysa 15-20 minuter och jag fick massor av pussar och kramar. Mys!

Om några timmar kommer en massa bebisar och deras föräldrar hit och hälsar på. Det är sista gången jag träffar dem innan ja börjar jobba. Då får vi försöka träffas någon helg istället. Det känns lite vemodigt.

Kvällens nattning

Skrik: 50 minuter (minus 10, yey!)

Sov: 40 minuter (samma som igår)

Skrik: runt 20 minuter (samma som igår)

Så gick det ikväll. Inga stora framsteg men heller inget bakslag. Det kändes dock lite annorlunda ikväll, skriken var inte lika intensiva och han tog pauser emellanåt då han bara låg tyst.

Annars har vi mest varit på öppnis idag. Jag har aldrig sett Theodore ha så roligt och vara så social med andra vuxna och barn. Han ålade omkring och ville upp i andra pappors knän och skrattade och var bedårande.

Nu orkar jag inte rapportera mer eftersom jag varit vaken sedan fyra imorse. Andra dagen i rad som Theodore inte vill somna om vid den tiden.

Hej och god natt.

Mer om metoden

Jag känner att jag vill utveckla mina tankar och känslor kring den här 5-minutersmetoden.

Jag har som jag tidigare nämnt känt mig väldigt skeptisk till alla slags "metoder" innan. Det har känts helt fel för oss och jag har instinktivt valt ett "mjukare" sätt att ta hand om Theodore och alla situationer som uppstår. När allt var som värst med sömnen ammade jag honom till sömns och när det är som jobbigast nu får han sova i vår säng med oss. Det har känts rätt i hjärtat men jag har hela tiden haft en känsla av att jag gjort "fel". Att jag motverkade syftet på något vis. Allt jag ville var ju att vi alla skulle vara trygga och nöjda men jag kände ändå att jag kanske gjorde saken värre i det långa loppet.

För ett barn som har en fungerande sömn är det kanske ingen stor sak att rutinerna inte är så fasta. Om det får sova i mamma och pappas säng eller famn ibland. På samma sätt som att vi inte behöver lägga så stor energi på mat och ätning eftersom det fungerar så bra. Det är ingen panik om maten till exempel blir en timme sen eftersom vi vet att ha kommer att äta ordentligt. Eller som igår, att han helt enkelt missade ett mål eftersom sömnen gjorde att dagen blev lite upp och ned.

Har ett barn dock problem med att sova måste vi som föräldrar hjälpa det så gott vi kan. Vi kan inte förvänta oss att Theodore plötsligt ska lära sig självt om det har gått så långt som det har för oss. Vi måste lära honom att somna. Det är först nu det faktiskt känns så och det är först nu det faktiskt känns som att han är redo. Och vi såklart.

Jag är en otroligt blödig hönsmamma som inte gärna lämnar bort Theodore några längre stunder till personer utanför familjen. Nu under julen var första gången jag och mannen var borta från Theodore samtidigt, och det bara för några timmar. Trots det känner jag att gårkvällen gick bra. Det var inte alls så outhärdligt som jag trodde att det skulle vara. En viktig del tror jag är att vi gjorde det tillsammans, jag och mannen, och vi bestämde oss för att verkligen försöka. Inte ge upp efter tio minuters skrik. Dessutom satt vi inte bara utanför Theos rum och lyssnade på skriken utan stökade runt i köket, lagade mat och pratade. Det gjorde det mycket lättare.

Det återstår att se om den här metoden kommer att fungera för oss men vi ger det en vecka och ser vad som händer.

När man är trött är allt precis hur roligt som helst

Ni vet när man är sådär jättetrött så att man bara fnittrar åt allt och inget. Så kan bebisar också känna sig. Se här bara.

Alltså, finns det någonting som kan göra en så vardagsursinnig som hår?

Få saker gör mig så rasande som när håret inte fungerar. Jag kan välta ut ett helt flingpaket över golvet eller spilla på den rena tröjan två minuter innan jag ska gå - och det gör mig såklart arg och irriterad. Men när jag har en dålig hårdag gör det mig så vansinnigt arg att jag likt en tonåring kan bestämma mig för att helt enkelt stanna inne hela dagen. (Inte när jag ska till jobbet förstås, då är det bara att slänga ihop en ful hästsvans och gå.)

Idag är en sådan dag och det är extra irriterande eftersom jag klippte mig igår och alltså borde vara extra nöjd istället.

Oftast när jag är nyklippt brukar jag vakna upp dagen efter och se ut nästan som kvällen innan eftersom frisörernas styling håller mycket bättre än min egen. Dagen efter en klippning brukar vara en fin dag där allt känns roligt, garderoben känns plötsligt ny och jag vill bara ut och visa upp mitt nya jag.

Idag är inte alls en sån dag. Tvärt om faktiskt. Jag vaknade upp och håret stod åt alla håll alternativt låg slickat mot huvudet. Jag antar att det beror på att min nattsömn ser så annorlunda ut nu. Istället för att ligga med huvudet mot kudden hela natten springer jag fram och tillbaka mellan min säng och Theos. Under täcket är det varmt och uppe i luften är det svalt, så jag tar på mig varmare kläder för att inte frysa när jag står/sitter vid Theodores säng och nattar om. Så jag blir varm och kall om vartannat vilket gör att håret blir fuktigt och torrt flera gånger under natten. Jag antar att det är därför det ser ut hur som helst när jag vaknar. När jag väl sover, eller försöker sova, är det dessutom mer oroligt.

Hur som helst. Detta i kombination med att jag alltid tycker att det är väldigt jobbigt att klippa håret. Eller, jag känner väldigt blandade känslor. Å ena sidan älskar jag förändringen, att bli ompysslad och göra någonting nytt. Å andra sidan är det väldigt ångestladdat att det försvinner hår. Hur mycket jag än förbereder mig på att det kommer att bli kortare och tunnare (om det blir uppklippt vilket det nästan alltid blir) så får jag nästan alltid lite panik när jag drar fingrarna genom håret dagen efter. Nu var det verkligen så. Jag hade ett väldigt långt och jämnlångt hår innan klippningen. Ned till halva ryggen ungefär. Frisören klippte minst 10 centimeter på längden plus säkert 20 centimeter i uppklippningen. Det kändes så himla skönt då men nu har jag hår-ångest!

Dessutom tycker jag att luggen är väldigt konstigt klippt. Jag ville ha en snedlugg som liksom är inklippt med håret på sidan, så att den liksom flyter in i resten av håret om ni förstår vad jag menar. Nu är den tvärt om, det blir som en kant mellan luggen och resten av håret. Det ser inte klokt ut.

Ja, det blev visst en hel massa gnäll men just nu känns det mest som att jag vill dra en gammal säck över huvudet och stanna inomhus. Ingen bild med andra ord.

Gnäll gnäll gnäll.

Det här med sömnmetoder (och lite hår)

Nu har jag kommit hem från salongen och är alldeles nyklippt! Jag fegade ur lite och klippte inte riktigt så som på bilden, men väl 10 cm kortare och mycket uppklippt. Jag är nöjd men behöver vänja mig vid att det är så kort! Jag gillade för övrigt frisörskan och ska gå dit igen. Väldigt prisvärt också, bara 380 kronor. Salong Unik, alltså. (Jag kan visa bild på rufset imorgon)

När jag kom hem möttes jag redan i trappan av skrik. Vafalls? Har mannen däckat? Ligger lilleman ensam och skriker för döva öron? Nejdå, såklart inte. Det var bara mannen som lagt den mindre mannen i spjälisen för att sova - och istället för att klappa honom till sömns gått ut från rummet. Lilleman var ilsk ilsk ilsk!

Som bekant så har vi ju lite problem med vissa små mäns sömn här i familjen Sharp, det har inte undgått många. Särskilt inte min snälla moster och hennes snälla man, för på hallgolvet låg idag ett kuvert innehållande två broschyrer om att lära barn att sova. Trots att jag trodde att jag läst allt som gick att läsa om bebisars sömn och olika "metoder" var det två broschyrer jag inte sett förut. De tog upp den omdiskuterade 5-minutersmetoden och med glädje i hjärtat läste jag för första gången information som kändes sund och vettig.

De 5-minutermetoder (och likande) jag läst om tidigare var så hjärtlösa och utan vare sig vettiga förklaringar eller förståelse för föräldrarnas bristande hjärtan. "Låt barnet ligga och skrika, gå in var femte minut. Det är bara att stålsätta sig". Typ. Inga lugnande försäkringar utan snarare tvärt om, "gör precis som vi säger och inte minsta lilla annorlunda för då är allt förgäves, fråga inte varför".

I den här skriften tas det upp att det är jobbigt att behöva gå emot sina föräldrainstinkter att vilja ta upp sitt gråtande barn. Det är inte oss det är fel på. Det är vår kultur. Vi är inte anpassade för att sova i separata rum osv osv. Jag ska inte tråka ut er med det exakta innehållet utan bara konstatera att det nu känns moget att pröva.

Sist vi funderade kring "metoder" var Theodore bara en liten ankunge på 4-5 månader och det var inte tanke på att låta honom ligga och skrika i sängen. Han var på tok för liten och inte alls redo, skriken var panikskrik. Nu är det annorlunda och Theodore lite mer medveten om sin omvärld (vi är också lite mer luttrade som föräldrar).

Alltså ger vi det ett försök. Hittills har det gått så här:

Pojken skrek i ganska precis en timme. Vilket, enligt broschyren var normalt för ett barn i Theodores ålder.

Pojken somnade.

Pojken vaknade efter ungefär 40 minuter. Då fortsatte vi med att låta honom skrika men gå in till honom var femte minut (eller så) eftersom det stod att man skulle göra så om barnet vaknade inom en timme efter insomnandet - för då är barnet fortfarande så trött att det inte orkar skrika så länge. Om det gått längre tid har det hunnit med en djupsömnsperiod och samlat nya krafter - då kan det bli för jobbigt för föräldrarna att fortsätta så man får då använda sin "vanliga" nattningsmetod.

Pojken skrek i 20 minuter.

Pojken somnade om.

Enligt boken ska skriktiden i de flesta fallen halveras för varje kväll, vilket betyder att Theodore imorgon kväll bör skrika i ca 30 + 10 minuter innan han somnar. Vi får väl se. Hur som helst kändes det inte alls lika jobbigt som jag trodde och jag har inte ens dåligt samvete. Vi stökade runt i köket och mannen lagade god mat.

Jag är nöjd. Vi får se hur natten blir och hur det känns imorgon