Julafton

Så var den äntligen här, julafton! I år har jag verkligen sett fram emot den. Precis som det två senaste åren bestämde vi oss för att fira hemma, bara familjen. Vi har våra släkter alldeles för utspridda och långt bort för att orka flänga runt. Vi vill ta det lugnt och ta till vara på varandra. Skönt men lite sorgligt att inte få vara med sina egna föräldrar under julen.

Morgonen startade tidigt. Theodore vaknade strax efter fem och ville inte somna om igen. Febrig och förkyld efter en veckas friskhet. Som vanligt med andra ord. Vi åt frukost vid sex - ostkaka med frysta hallon - sedan myste vi en stund i vardagsrummet.

Det här är det enda rätta innan klockan sju en julaftonsmorgon.

Men till slut måste det ju faktiskt vara dags att öppna morgonklappen. Ett Micki.kök!

¨¨

Efter lite mer morgonmys bakade vi julgodis. Rocky road och chokladnougatcornflakes.

Sedan åt vi jullunch bestående av fyra olika sillar, fyra olika ostar, skinka, rökt renkorv, pastejtårta, ägghalvor med kaviar, gravad lax, rödbetssallad, sillsallad, vörtbröd, surdegsbröd, prinskorvar och potatisgratäng. Vi var otroligt mätta och har ändå maaassor av mat kvar. Resten av dagen lekte vi och Theodore sov lite i omgångar som han brukar göra när han är sjuk.

När man är sjuk kan man vilja sova lite när som helst och hur som helst. I sitt tält till exempel.

Vi lät honom också öppna paketen lite då och då för att han skulle få leka lite med sakerna och inte bli så överväldigad av alla nya leksaker. Han fick i alla fall en massa fint från oss och släkten. Förutom Micki-köket till exempel: Köks-set med kastrull, stekpanna, skål, slev, visp, måttsats och grytvante. Duplo, böcker, kläder, docka, presentkort på BR Leksaker och jättefin låtsasmat i trä. Mannen fick en grå kofta av mig och jag en grå klänning av honom. Det är nästan så att man kan tro att vi är gifta eller så.

Fina låtsasmaten. Stekt ägg, kokt ägg, korv, bacon, toast, ost, fralla, äggkopp, salt- och pepparströare och en liten bricka.

Dockan som matas med korv.

Fin långärmad t-shirt.

Supersnygga röda jeans.

Världens coolaste flanellskjorta.

Mysig stickad tröja (och lite Duplo).

Bamse och Alfons. (och lite Duplo).

Till middag blev det risgrynsgröt även om ingen var särskilt hungrig. Theodore fick frysta bär i sin och efter det var det raka vägen in i duschen som gällde. Sedan var det godnatt och sedan dess har han försökt sova men vaknar hela tiden av sin hemska hosta. Han och jag låter likadant. Imorgon är det vi som beger oss till jourcentralen för att låta doktorn undersöka oss båda.

Theodore kan duscha själv, som en stor pojke. Han ställer sig under strålen med  håret och allt. Så himla duktig.

Nu ska jag pusta ut och spela lite julaftons-WoW.

God jul!

Årets julgran med hemmastickade barnvänliga dekorationer. Förra årets julgransberättelse kan ni läsa om här.

Julklappsticknings-redovisning nummer två

Ännu ett paket har nått sin adressat och nu kan jag presentera påspåsen! (en påse man har plastpåsar i)

Påspåse.
Mönster: Feather and Fan Bag Bag, finns här. Garn: en tråd Drops Muskat och en  Kinna Textil Jasmine. Båda turkosa. Stickor: 4mm och 5mm.

Annars finns inte mycket att rapportera om. Jag har enormt mycket att göra och är lite stressad över att hinna allt till jul, och då får vi inte ens besök förrän på annandagen.

En dålig grej är att jag fortfarande är förkyld och hostig sedan i september, och har fått ögoninfektion. En bra grej är att jag har ett spännande paket att hämta. En annan bra grej är att jag fått en award av Jennie!

Jag ska avslöja tre egenskaper om mig själv och sedan skicka awarden vidare till tre andra bloggare. Eftersom jag är hostig och ynklig och min man väntar på att jag ska komma och baka ut lussebullar orkar jag inte skicka vidare till någon. Alla som känner sig träffade får nominera sig själva från mig. Däremot kan jag ge er tre egenskaper.

Jag är: Lat, smart och duglig. Inte illa alls.

Gottegrisarna meddelar

Nä men då bakar man väl en till sats lussebullar då. Den första tog visst slut innan julafton.

Julstök

Här har det julstädats hela dagen, förutom lite pulka-åk och handboll på teve. Och ändå är bara köket, ena badrummet och halva hallen klart. 12 röda och ett brunt hjärta är stickat till julgranen och jag har börjat spela WoW igen!

Julklappsticknings-redovisning nummer ett

En del paket har redan kommit fram och öppnats av sina mottagare. Alltså kan jag redan nu redovisa några projekt.

Benvärmare till en storasyster.
Mönster: Legwarmies, finns här. Garn: Debbie Bliss Baby Cashmerino, ljusblå, mörkblå och brun. Stickor: 3mm.

Benvärmare till en lillasyster.
Mönster: Legwarmies, finns här. Garn: Debbie Bliss Baby Cashmerino, ljusblå, mörkblå och brun. Stickor: 3mm.

Socktofflor.
Påhittat mönster. Garn: Sandnes Garn Robust, ljusblå-, grön- och mörkblåmelerat. Stickor: 4mm. Knapp från Knappkarlsson.

Toffla.
Mönster: Mystery Slippers, finns på Ravelry. Garn: Sandnes Garn Robust, rosa- vit- och gråmelerat. Stickor: 4mm. Knapp från Knappkarlsson.

Fingerlösa vantar.
Mönster: Susie's reading Mitts, finns att ladda ned här. Garn: Drops Karisma, brunt och rosa. Stickor: 4mm

Grocery bag.
Mönster: Green Grocery Bag, finns här. Garn: Drops Muskat, rött. Stickor: 4mm.

Benvärmarna till lillasystern finns på bild här! På återseende med fler uppdateringar ...

Husliga morgonen i bilder

När mor och son är i karantän får de underhålla sig bäst de kan. Idag har vi försökt vara lite husliga här hemma men det gäller att göra sånt som pojken tycker är roligt. Som att diska och dammsuga. Och behövs det inte dammsuga så kan man ju alltid ta fram lite havregryn ur skafferiet och hälla på golvet. Och peka på dammsugaren.

När pojken ritade fick mamman sticka några julgransprydnadshjärtan. Garnet är Järbo Lady, ett restnystan från ett par sockor jag stickade åt mannen för länge sedan. Stickor 3,5. Mönstret heter Little Hearts och finns på Ravelry. Tanken är att de ska stoppas men jag tycker att de är finare platta. I alla fall i granen.

Lådorna måste sorteras ofta. Gärna varje dag.

De är viktigt att man få till det här med sköljningen rätt. Helst ska man ha två behållare av något slag och så ska vattnet hällas mellan dem.

Och när vi ändå var i köket passade vi på att baka pepparkaksmuffins.

Typiskt!

Ikväll, om några minuter närmare bestämt, går alla på jobbet och äter julbord tillsammans. Jag sitter hemma i karantän och återhämtar mig efter magsjukan jag fick av Theodore. Jag hade sett fram emot det här julbordet i evigheter och dessutom händer en massa roligt på jobbet just nu - och här får jag sitta. Imorgon också. Jag är som sagt i karantän minst en dag till, pojken är frisk från magsjukan men ögoninfektionen sitter fortfarande i så det blir inget dagis. Suck.

Å den positiva sidan så var det en ganska lindrig magsjuka. Pojken kräktes under en dag och jag under en natt. Sedan mådde vi bättre. Nu väntar vi på att pappan ska följa samma öde.

En annan positiv sak är att alla julklapsstickningarna är klara och skickade. En är inte riktigt klar men den behöver inte vara färdig förrän på annandagen så det är lugnt. 13 stycken i år. Jag fattar inte att jag hann. 28 stickningar under hösten och vintern. Det är nog rekord för mig. När julafton är över kommer bilder och mer information. Jag har förresten uppdaterat mössinlägget med stick-info.

Dagens bild

Jag fotograferar och lägger upp några totalt meningslösa bilder här för att skjuta upp att diska disken som ska diskas medan pojken sover middag.

Lite sådär knasig med ytterkläder inomhus.

Men det är bara för att visa årets egenstickade mössa.

Stickinfo: Mössan stickades i Drops Merino Extra Fine på stickor nummer 3,5 och 4. Mönstret finns här.

Vabbrapport

En bra grej med sjuka barn är att de i vissa sjukdomstillstånd blir fantastiskt mysiga och charmiga. De måste vara i total balans mellan lagom sjuka och lagom friska - och det händer inte ofta, men när det gör det är det bara att insupa myset! Det har varit mycket Pororo och gos i soffan idag. Och tyvärr kräks i dusch, kök, sovrum och vardagsrum.

Magsjuka och ögoninfektion. Då är man inte så kaxig.

Pulkapremiären

Äntligen pulka!

Det pågår ju en pulkakris här i Göteborg. Snön har fallit i drivor men inte en pulka finns till försäljning. Alla är slut! I över två veckor har jag varit på jakt men inte hittat någon passande pulka åt Theodore. Jag började känna mig som en dålig förälder som försummade mitt barn ordentlig snölek. Som tur är erbjöd sig våra grannar, tillika Theodores dagiskompis föräldrar, att låna ut sina snöleksaker, så vi gick ut tillsammans. Alexander och Theodore turades om att åka tefat och pulka och det var toppen!

Hör bara hur han hojtar i backen:

Städa städa varje fredag ...

Världens sötaste lilla städman.

"Guess what, I'm not a rowboat, rowboat"

Jag är ganska bra på att höra och komma ihåg låttexter. Jag är också ganska bra på att höra och sjunga fel text. Inte lika bra som Jenny men jag har ändå lyckats med rader som "It's a blindee man" (Supply and demand) i en Hives-låt.

Den senaste felsjungningen är den braiga I'm not a robot med Marina and the diamonds. Ni har säkert hört den i Lindex-reklamen elller på Skavlan. När jag fick låten på hjärnan efter att ha hjärntvättats med Lindex-reklam gick jag länge omkring och sjöng "I'm not a rowboat, rowboat" istället för "I'm not a robot, robot". För det är ju helt logiskt. Rowboat. Heh.

Hela skivan är förresten jättebra! Min senaste musikbesatthet.

Magsjuka? Nej det tror jag inte.

Theodore hade tydligen bajsat igenom alla sina kläder en timme innan jag skulle hämta honom på dagis. Det går magsjuka och pedagogerna liksom antog att han skulle vara hemma imorgon men jag sa att vi fick se hur det gick ikväll. Nu har pojken både ätit duktigt, varit pigg och inte bajsat eller kräkts så jag tror inte att det är någon fara. Jag håller alla tummar jag har.

Nu sover han och jag har bänkat mig framför teven. Precis som igår är det värsta handbollsfestivalen med dam-EM och World Cup för herrar på samma kväll! Digitalboxen har stått på inspelning, filten är utvecklad och stickningen redo. Nu ska här hejas!

Hur mycket våld är ok på dagis?

Idag kom Theodore för andra gången hem med ett bitmärke. Den här gången på handen. Små ilsket röda tandmärken. Förra gången blev han biten i kinden och blåmärket satt kvar i flera veckor.

Han har andra gånger kommit hem med rivmärken och vi börjar tycka att det är lite väl mycket våld på dagis. Nu är jag ju som bekant förstagångsmamma så det kan hända att jag är lite överkänslig men jag tycker att rivandet, bitandet, knuffandet och slagen har eskalerat på sista tiden. Vi stannar ofta lite längre vid hämtning och lämning och ser då ofta situationer där barnen gör varandra illa. I synnerhet är ett barn extra benägen att göra andra illa och jag har vid flera tillfällen sagt ifrån till barnet.

Jag vet att barn är barn och att så små småttingar som finns på Theodores avdelning inte alltid vet vad som är rätt och fel. Och att det är just såna här situationer som ska lära dem skillnaden. Jag vet också att pedagogerna har många barn att se efter och inte kan vara överallt hela tiden. Jag har förståelse för det.

Men ändå. Det är inte roligt att se bitmärken på sin lilla son och jag hoppas verkligen att han inte är en av dem som slåss och bits.

Ni som har barn på dagis, och ni som inte har det, hur mycket våld är ok?

Felix och Fenix

Idag fick Theodore se Felix och Fenix på teve innan läggdags. Barnprogram på bästa vis från den tiden då Robert Gustavsson fortfarande var charmig och rolig. Theodore var fascinerad av sagan, som handlade om en massa djur som flyttade in i en vante, och jag småfnissade lite här och där. Mycket bra komplement till den vanliga arsenalen (Pingu, Byggare Bob, Thomas-tåget och Koalabröderna).

Sjyssta grejer, tyckte Theodore.

Årets lussekatter

Fullkomligt delikata lussekatter. Jag önskar att jag hade minst hundra stycken,

Igår var dagen för det årliga lussebullebaket. Det här året prövade vi Vetekattens recept med sån där fördeg och botgöringsdeg. Två påsar saffran och extra socker. Russinen glöggkokades och efter gräddningen penslades bullarna med sockerlag.

Jag är lite besviken över utseendet på bullarna, de blev lite spruckna och ojämna i färgen - men smaken! De var de godaste lussekatterna jag någonsin ätit. Ever!

Nu gäller bara att försöka få bullarna att räcka fram till jul. Eller lucia i alla fall.

Om barnfamiljer på julbord och skämsighet

Någonting så här oskyldigt och bedårande kan väl knappast orsaka någon större oreda?

Igår var familjen Sharp på julbord tillsammans med vännerna Sofia, Martin och lilla Alma. Jag hade sett fram emot det med barnslig längtan och ett tag såg det ut som att vi kanske skulle bli tvungna att ställa in eftersom båda barnen var sjuka. Som tur är kryade de på sig i tid och vi möttes upp vid övergångsstället för att åka in till Ett på avenyn.

Jag hade aldrig varit där förut och blev positivt överraskad både av de fina lokalerna och den trevliga och serviceinriktade personalen. Vi fick hjälp med barnvagnsparkering, barnstolar och små assietter. Ingen verkade särskilt oroad över att vi hade med oss två ettåringar.

Kvällen var mycket trevlig och maten var mycket god, men jag kunde liksom aldrig slappna av riktigt. Jag oroade mig hela tiden över att Theodore inte skulle vara nöjd, över att han slängde mat på golvet och tänk om han när som helst blev trött och less och börja gnälla? Det var ju trots allt efter läggdags. Jag märkte att jag skyndade mig igenom de olika mattallrikarna utan ro i kroppen.

När vi lämnade restaurangen så det ut som att ett gäng grottmänniskor haft fest vid vårt bord. Åtminstone på vår sida. Theodore hade slängt mat på golvet, gnidit in resten i duken och jag hade spillt ut ett glas vatten. Jag skämdes över att vi var så stökiga och vi lade till lite extra dricks på notan.

Alltså, egentligen borde jag inte skämts. Ingen antydde att vi var störande, vi var där vid första sittningen och ensamma rätt länge. Barnen var jätteduktiga och skrek inte. Maten var toppengod och personalen tålmodig och hjälpsam. Ändå skämdes jag och undrade om vi som småbarnsfamilj hörde hemma på restaurang. Men vaddå, har de barnstolar så får de vara beredda på att ta emot barn, eller hur?

Hur som helst. Julbordet rekommenderas varmt. Jättegod mat och lagom pris. 495:- för vuxna och 95:- för barn upp till tolv, men vi behövde inte betala för våra pyttesmå.

Förödelsen på bordet ...

... och på golvet. Och då har vi redan plockat upp det värsta.

Till slut kan jag inte låta bli att visa upp en bild på min fine man. Han var så himla stilig igår.

Theodore bjuder in till videoblogg (vari jag sjunger och så)

Välkommen och varsågod.

Piggare men trött ändå

Theodore sov mycket bättre inatt. Inte bra men bra mycket bättre. Han är också lite piggare idag men inte tillbaks i toppform. Vabb idag igen då.

Ikväll blir det julbord med Sofia, Martin och lilla Alma. Gött!

Och så vabbar jag igen.

Pingu på teve och bok i mammas famn. Då är det ok. En stund.

Vid ett ringde fröken Alina från dagis och sade att Theodore inte var kry. Han var ledsen och gnällig, hade inte ätit (!) och grät sig till sömns. Mamma fick rycka ut och hämta den lille krasslingen.

Jag  var inte jätteförvånad eftersom Theodore sovit urdåligt de senaste två nätterna. Han har gråtit, gnällt, snurrat och vägrat sova hela nätterna. = Ingen sömn alls för mig eftersom mannen jobbar natt.

Vad som är fel vet vi inte riktigt. Han har ingen feber men gnäller, gråter och är otroligt känslig. Och så dreglar han något oerhört. Det är som ett vattenfall ur truten på honom. Mycket värre än han någonsin dreglat som spädis. Först trodde jag att han kanske hade ont i halsen eftersom näsan rinner lite också. Förkylning på gång alltså. Men nu funderar jag på om det kanske är de sista tänderna som är på väg. Symptomen stämmer och det är ju fyra tänder kvar innan kvoten är fylld för tillfället.

Jobbigt är det hur som helst, för alla inblandade. Theodore bara gnäller och gnäller och ingenting förutom glass hjälper mitt i natten. Då kan han kanske somna om en stund, men inte mamma. Hon hinner inte innan pojken vaknar nästa gång. Så har det varit de senaste två nätterna och den här natten ser ut att bli likadan.

Vad Theodore kan

Om man frågar Theodore var mammas, pappas eller Theodores prutt kommer ifrån så pekar han mycket duktigt på rätt rumpa.

Pepparkaksbak

I måndags var det pepparkaksbakning på Theodores dagis, och alla mammor och pappor var inbjudna. Alla barn var glada och åt mycket deg.

Min lilla pepparkaksgubbe var mycket duktig på att kavla degen. Och äta den.

När degen var slut ville han visa mig hans dagispärm. Där fanns inte så mycket ännu, mest lite bilder från inskolningen.

Pojkarna pill är mycket upptagna.

Och så här fina blev kakorna. Tada!

Det är kallt och jag vill inte gå ut

Men ut i kylan måste man om man vill komma hem. Så mot spårvagnen.

Helgen den heliga

Och nej, det har ingenting med advent att göra.

Imorgon eftermiddag åker de tre pojkarna Sharp (lillebror, storebror och pappa) till Munktorp. Mamman stannar hemma. På söndagen kommer den största och den minsta Sharpen hem igen vilket betyder ledig kväll, natt och morgon för mamman Sharp.

Ni förstår kanske inte hur stort det här är, men låt mig förklara. Jag måste alltså inte laga en god och närande middag senast klockan fem. Om jag vill kan jag äta kladdkaka till middag, eller ingen middag alls. Jag kan vara uppe hur länge jag vill eftersom jag får sova hur länge jag vill morgonen efter. Jag kan dra mig i sängen och behöver inte gå upp samma sekund som lilleman väcker mig. Synd bara att jag måste sova själv, men det är  smällar man får ta. Jag behöver inte vakna tre till fem gånger på natten för att en viss liten herre vill bli omstoppad eller tröstad. Jag får se vad jag vill på teve.

Fattar ni nu vad bra det är? Inuti mitt huvud har jag gått bananas över alla planer jag ritat upp. Jag har ledig tid att göra vad jag vill med! Jag vet inte vad ni skulle gjort men jag har allt ganska klart för mig. Här snackar vi inte alkohol och hög musik eller fönstertvätt och tvättvikning. Vi snackar vila och ro för själen.

• Lördagen börjas med att hjälpa mannen att få i ordning alla pojkar inför resan. Jag ska också se till att köket är städat och vardagsrummet är någorlunda fritt från allt som en tvåbarnsfamilj ställer till med på några dagar. Då kan jag bara ta det lugn och slippa tänka på det resten av helgen.
• I samband med att pojkarna åker styr jag kosan mot Konsum där jag inhandlar kvällens förtäring. Just nu lutar det åt plockmat till middag. Ost och goda ölkorvar. Chips och Riesen-choklad till kvällen. Gröna äpplen. Julmust till det. Några frågor?
• När jag kommer hem igen till mitt någorlunda städade hem stoppar jag förnöjsamt in godsakerna i sina skåp och sätter mig i soffan och stickar. Denna soffa lämnar jag inte förrän kvällen är slut, med undantag för toalettbesök och hämtning av godsaker. Stick-bootcamp alltså, för jag ligger så efter med julstickningen.
• Film-wise blir det Harry Potter på femman och Iron Man på fyran. Däremellan gissar jag på att det blir ett par Star Trek Enterprise-avsnitt när teveutbudet sviker. Helst skulle jag vilja se avsnitt tre av Walking Dead men det vågar jag inte när jag ska sova ensam.
• Jag skulle vilja skriva att jag inte kommer att gå och lägga mig förrän efter tre, men jag vet att jag kommer att vara koma-trött redan vid elva så vi får se hur det blir med den saken.
• Jag skulle vilja skriva att jag sedan sover till tio, men jag vet att jag kommer att vakna redan vid halv åtta så vi får se hur det blir med den saken.

En sak är dock säker: Det kommer att bli alldeles, alldeles underbart!

Julborden bokade!

Yes! Den här julen ska fru Sharp minsann inte gå utan julbord. Det här året ska fru Sharp föräta sig på revbensspjäll och prinskorvar två gånger. Tillsammans med vännerna Sofia och Martin och lilla Alma den tredje, och tillsammans med jobbet den tolfte. Ett respektive Fiskekrogen.

Superduperpepp!

Att vara mamma är lätt som en plätt

Så här himla glad blir man när Byggare Bob har tagit slut - och ett nytt avsnitt börjar!

Kvällar som denna stoppar jag i en fin burk och ställer på finhyllan. Kvällar fulla av mys och gos tillsammans med en snäll och glad pojke.

Jag hade ärligt talat bävat lite inför den här kvällen. Mannen hämtar Edward så det skulle vara jag och Theodore aaall by ourselves. Det är såklart inga problem i vanliga fall men idag var jag sååå trött och det är alltid lite stressigt att hämta från dagis och hinna hem och laga mat själv innan det blir för sent. Särskilt om Theodore också är trött och gnällig och bara vill hänga i mina kjolar och inte alls låta mig laga mat. Idag hade vi dessutom en hel middagsbjudningsdisk från kvällen innan som tagit över hela köket. Ingen plats att laga mat + trött mamma + trött pojke = jobbig kväll.

Men när jag som mest behövde det visade sig min son från sin allra bästa sida. Det gick lugnt och nästan gnällfritt att hämta honom från dagis trots att jag avbröt mitt i trolldegen. Overall, vantar, skor och mössa kom på plats nästan helt utan ålningar och rymningsförsök. När vi kom hem och jag började plocka undan lite för att få plats att laga mat började Theodore pyssla med kastruller och bunkar på golvet. Alldeles tyst och lugn. Jag fick laga mat utan minsta gråt eller tandagnisslan.

Själva måltiden gick till på vanligt vis. Mjölk i tallriken och mat på golvet - men det var inte värre än vanligt. Efter maten duschade pojken och hittade på en ny lek som gick ut på att med hjälp av ett litermått i plast hälla vatten över sitt eget huvud. = glatt och rent barn.

Mamman och det glada och rena barnet gick sedan upp på övervåningen för att titta på barnprogram en stund innan det var dags för tandborstning och godnattsaga. Framför Byggare Bob och Koalabröderna myste vi i soffan och Theodore var så himla duktig. Gick fram till högtalarna och pekade med "ajaj-fingret" istället för att riva och slita. Klappade fint på min kind istället för att nypa allt han har. Satt i min famn och lutade huvudet mot mitt bröst. Jag var nästan lite besviken när klockan blev sju.

Nattningen gick också helt perfekt, inte ett ljud från sängen när jag stängde dörren och efter att ha diskat mastodontdisken kunde jag gå in och titta till en sött sovande liten liten pojke.

Han är verkligen bäst den lille mannen. Min lilla stora duktiga kille. Som gör det så himla lätt att vara mamma.

Utemiddag med barn

Nästnästa helg kommer min kära kusin Doktor Tobias hit på besök och vill bjuda oss på middag. Vi blir överlyckliga men undrar: var kan man gå och äta en tidig lördagskväll med en tjugomånaders pojke? Har ni några tips på restauranger i Göteborg där de har barnstolar och inte blir sura om en liten pojke spiller ut ett glas, tjoar lite eller "tappar" mat på golvet? Pluspoäng för barnmeny så att vi slipper dela vår mat. Inte Michelin-stjärnedyrt eftersom vi blir bjudna.

I vanliga fall har vi gått till Max när vi ätit ute. Eller Jensen's Bøfhus. När jag var på Mañana såg jag en ettåring där så det måste vara ok. Vi har varit lite nervösa över att gå till en"riktig" restaurang för att vi inte vill störa eller vara i vägen. Men vafan, barnfamiljer är också människor och betalar också sina notor - så nog får vi också gå på restaurang. Men var?

Dagisfotoproffset

Idag fick vi Theodors dagisfoton, och han blev så bedårande! Eller vad säger ni?

Hej, jag heter Theodore och är förkyld, men jag är söt ändå.

För två kärleksfyllda år sedan ...

Herr och fru Sharp. Och bebisen Sharp i magen.

... låg vi i en hotellsäng och var fullkomligt utmattade. Vi var unga och vackra och alldeles alldeles nygifta. Vill ni läsa om bröllopet, bröllopsresan eller förberedelserna kan ni klicka på etiketten "Bröllop" i spalten till höger. Eller klicka här.

Vi firade årets bröllopsdag med en alldeles för stor tårta. Och jag fick en fin krukväxt som, i likhet med vårt äktenskap, är tålig och motståndskraftig.

Ser ni minen? He wants him some cake!

Kärlek är ...

att vakna på morgonen av ett bakhuvud stenhårt på ögat eller en dansk skalle och näsblod - och ändå tycka att det är en mysmorgon.

Så fick vi vakna idag. Med en pojke som för en gångs skull valde att gosa med sina föräldrar en stund innan han klättrade ur vår säng och bestämde att det var frukostdags. Att goset sedan innebar bland annat att han kastade sig handlöst baklänges på våra ansikten får man liksom leva med. Jag med näsblod och mannen med ett ömt öga. Det var värt det.

Idag ska mannen på hifi-mässa i Alingsås och jag och Theodore ska fika med en massa mammor och barn. Synd att kameran fortfarande är glömd.

Dominokakor bakade till Mamma-/barnfikat. Recept finns här.

Förmiddagsmys galore!

I morse när jag och Theodore drog upp rullgardinen för att säga hej till dagen låg det fullt med snö över gården. Äntligen dags för första riktiga snöleken, så efter frukost och lite barnprogram klädde vi på oss och gick ut. Snön var tjock vit och orörd. Och alldeles perfekt kramig.

Theodore var mycket fascinerad av all snö men lärde sig snabbt att det roligaste var att äta den.

Jag försökte ta en fin bild på oss båda med min dåliga mobilkamera men om jag säger att den här blev den bästa säger det nog allt.

Mitt inre barn lyste upp vid synen av all den vita snön och med mina bara och kalla händer byggde jag en ful snölyckta.

... Som fick leva ungefär 90 sekunder.

Efter en stund hörde vi fler barn på gården och gick för att se efter vad de gjorde. De byggde ett snöfort och vi  hjälpte båda till att rulla stora snöbollar.

En och en halv timmes snölek var nog för mamman och pojken, han är ju trots allt lite förkyld fortfarande, så vi gick till kondiset och drack varm choklad och tinade fingrarna.                                                                                                                                                                                       

När vi kom hem pysslade vi ihop en nejlikeapelsin.

... Självklart inte utan att Theodore hann ta en tugga av skalet.

Men den blev fin ändå och nu står den i fönstret och luktar ljuvligt juligt.

Nu sover pojken middag och jag skriver handlingslista. Om någon timme kommer mannen hem och då ska vi åka och handla. Ikväll står kakbak på schemat.