Och så vabbar jag igen.

Pingu på teve och bok i mammas famn. Då är det ok. En stund.

Vid ett ringde fröken Alina från dagis och sade att Theodore inte var kry. Han var ledsen och gnällig, hade inte ätit (!) och grät sig till sömns. Mamma fick rycka ut och hämta den lille krasslingen.

Jag  var inte jätteförvånad eftersom Theodore sovit urdåligt de senaste två nätterna. Han har gråtit, gnällt, snurrat och vägrat sova hela nätterna. = Ingen sömn alls för mig eftersom mannen jobbar natt.

Vad som är fel vet vi inte riktigt. Han har ingen feber men gnäller, gråter och är otroligt känslig. Och så dreglar han något oerhört. Det är som ett vattenfall ur truten på honom. Mycket värre än han någonsin dreglat som spädis. Först trodde jag att han kanske hade ont i halsen eftersom näsan rinner lite också. Förkylning på gång alltså. Men nu funderar jag på om det kanske är de sista tänderna som är på väg. Symptomen stämmer och det är ju fyra tänder kvar innan kvoten är fylld för tillfället.

Jobbigt är det hur som helst, för alla inblandade. Theodore bara gnäller och gnäller och ingenting förutom glass hjälper mitt i natten. Då kan han kanske somna om en stund, men inte mamma. Hon hinner inte innan pojken vaknar nästa gång. Så har det varit de senaste två nätterna och den här natten ser ut att bli likadan.