Mellandagsblogg

Hej igen! Nu är juldagarna över och mellandagarna i full gång. Julen var superfin och mysig och vi fick på tok för mycket klappar. Nu är vi tillbaka i Kortedala - hela lilla familjen. Det känns skönt att vara hemma och samtidigt få vara med mina älsklingar. Jag känner mig extra hemma när jag sitter med datorn i knäet och fötterna på bordet och lyssnar på när regnet droppar in genom vardagsrumstaket. Yep, nu regnar det in igen. Jag ska ringa Stena Fastigheter i morgon.

På stickningsfronten är intet nytt. Eller jo, men bara lite. Kalederstickningarna är nästan klara. Jag ska sticka små kryss i den ena och styla min bajskorv i den andra. Annars slöstickar jag lite på en socka i Drops Alpaca och sneglar åt mina wip:ar då och då.

I morgon ska jag och Edward se Bee Movie medan pappa ser Westham spela fotboll.

Julmys

I dag har varit en fin dag. Vi har bakat gott julbröd från Agatas blogg. Det bev lite degigt för jag skulle nog ha gjort det lite plattare och låtit det vara inne i ugnen en stund till, men det gör inget. Det är mycket gott. Förutom brödbak har vi ägnat oss åt paketinslagning. Maratonpaketinslagning. Och så var Niklas här och hälsade på. Jag hade planerat dåligt och var tvungen att åka i väg och handla just när han kom men så blir det i bland. Karl-Graham lagade rårakor med fläsk och jag stickade på ett till bokfodral som jag ska ge till chef #2 som tröst för att han på grund av en knäoperation måste fira jul ensam.

Nu ska jag vattna blommorna, sen kramas.

Haha, hur roliga ser förresten era Fröken Fräken kalenderstickningar ut? Jag stickar min helbrun och det ser ut som en bajskorv.

Konverteringstabell

Jag är även lite förvirrad gällande amerikanska benämningar på garner. DK, worsted, Aran osv. Är det någon som vet var man kan hitta en översättningstabell där man ser ungefär hur många m/50g som motsvarar de olika benämningarna.

Någon?

Jag kan inte!!

Jag kämpar och kämpar med att göra en väska med en fågel på. Jag kan verkligen inte klarar av att sticka mönster med färger. Fågelj***n blir bara knölig och ihoptryckt samtidigt som färgfälten inte håller ihop. Hur gör man egentligen?

En dag, bara så där!

Jag var på julbord med jobbet igår och det var trevligare än på mycket mycket länge (i en jobbsituation). Ena chefen (jag har tre, varav en var hemma med opererat knä) fick det där stickade bokfodralet och blev glad. Jag brukar få hans lästa pocketböcker och det uppskattar jag, så jag tänkte att han kunde få någonting tillbaka.

Hur som helst. Julbord igår. Jag vet inte om det var den enorma mängden mat och sötsaker eller om det var snapsen (bara en) eller vad det var men jag hade ont i magen hela natten och sov knappt alls. När klockan ringde visste jag att det var kört. Jag behövde sova. Och inte kräkas mer, tack. Alltså är det här en hemmadag, men jag har inte dåligt samvete för det. Jag har just varit med och avslutat ett roligt projekt (som blev väldigt bra) och har inte särskilt mycket att göra med två arbetsdagar kvar av 2007.

Det betyder alltså att jag har en dag. En dag som jag inte räknat med. En dag där jag kan göra lugna saker som att diska den där disken, plocka ihop alla julklapparna, göra etiketter till dem, sticka i kapp Johannas julkalender (check!), och vila (för det där var nog precis så mycket som min mage går med på idag).

Förutom att sova och sticka i kapp julkalender har jag läst de bloggar jag brukar läsa i stort sett varje dag, och det jag läste denna morgon fick mig på ett så fint humör! Jag kan inte sätta fingret på det, kanske är det julstämningen som börjar märkas hos människor. Underbart är det i alla fall.

En annan bra sak är att mannen nu äntligen kommit till en bra läkare med sina magproblem. Han gick därfrån med ett recept och de hade tagit blodprover och det känns bra. Blir inte magen bättre av medicinen måste de göra en gastroskopi men på något sätt känns det ändå ok. Det är skönt att de gör en ordentlig genomgång.

Och i morgon är det fredag och min älskling kommer hit. Mycket att vara glad för och det tänker jag vara!

Massor av julkramar!

Sömmerska?

Är det någon som har ett tips på en bra (och inte hutlöst dyr) sömmerska i Göteborgsområdet? Jag vill sy upp en klänning efter eget huvud och behöver någon som man kan diskutera med och få tips av.

Någon?

Befrielsen!

Nu är alla julstickningarna färdigstickade och monterade. Åh så härligt, nu kan jag äntligen börja sticka på vad jag vill igen! Detta innebär självklart inte att jag genast tar itu med alla mina ofärdiga projekt som ligger och väntar och väntar. Nej jag förtjänar att sticka på vaaad jag vill nu när jag i flera veckor stickat på julklappar. Jag är fortfarande för lat och snål för att börja på någonting stort... men jag funderar på det fortfarande. Istället blev det ett bokfodral (se lite längre ner på sidan).

Jag har stickat lite (eller ganska mycket) med Raggi de senaste veckorna och jag har upptäckt att jag gillar garnet. Jag stickar nästan alltid med tunnare garner som Drops Alpaca och det var en befrielse att sticka med tjockare garn och större stickor. Det går snabbt och blir jämnt och fint. Omväxling förnöjer.

Bilder kommer efter jul. Jag vill inte avslöja mig.

Välkomna en ny bloggerska!

Tjoho! Min bästaste vän Jenny har börjat blogga. Läs Jenkas nu!

Bilduppdatering från Västerås

Här har ni oss: Vår Oreo-kaka. Jag i sovjetisk militärhatt. Jag Karl-Graham och Marie. Marie och Jenny. Nästan En Gremlin som Jenny fick. Halvvantarna som Marie fick. Örhängena som jag och Marie fick. Varför har man alltid flottigt hår på alla fotografier som någonsin tas?

Helgen som var

Åh så glad jag är för att jag fick träffa vänner i helgen! Missförstå mig inte, jag älskar min lilla familj och vill helst umgås med dem alla dagar i veckan, men åh så jag har längtat efter Jenny och Marie. De kom till mannens lägenhet i Västerås (så lägligt att det liksom låg på mitten) där vi fikade och fikade och åt och skrattade. Det var länge sedan jag skrattade så mycket. Jenny hade med sig sin kamera och när hon levererat bilder kommer de möjligtvis upp här. Jenny fick ett mjukdjur (Nästan En Gremlin) och Marie fick ett par halvvantar (på bild men minus mössan för den kändes så liten). Jag fick kakor, örhängen och glögg. Alla var glada. Nu måste det hända snart igen.









Denna vecka går ut på att överleva fram till fredag då min älskling kommer hit och julen kan börja. Jag har en enda julklappsstickning kvar att färdigsticka och den är halvvägs. Det ser bra ut med andra ord. Ett trevligt avbräck i vardagen blir jobbjulfirandet på onsdag. Jag hoppas på god julmat och alkohol.

Ibland har man tur

... när man träffat världens underbaraste man till exempel. En man som skickar mms som det här. Han har stått på jobbet (där han gör kopparrör) och böjt till ett hjärta som han fotograferat och skickat. Fina fina fina älskling!

Lär de ut spatseringsteknik på Polishögskolan?

Har ni tänkt på att poliser ofta går på ett speciellt sätt - med bröstet ut, händerna på ryggen och fötterna en aning utåtvridna. De spatserar. Jag såg två poliser från spårvagnsfönstret imorse och de gick så sött bredvid varandra, lika raka i ryggen (nästan bakåtlutade) och i takt. De gick faktiskt så perfekt i takt att det nästan såg ut som en enda polis från sidan. Det kändes lite Pippi Långstrump på något sätt.

Lär de ut spatseringsteknik på Polishögskolan månne?

Kamerabatteriet är laddat. Tjoho!

Johannas kalenderstickning ligger och blockas. Det blev lite hål här och där där jag uppenbarligen bara lyckats få med en av trådarna men det struntar jag i. Jag måste ha varit trött när jag stickade. Meeen men.














Fröken Fräkens kalenderstickning. Med räta maskor.














Och så en liten mössa till en tvåårig brorson. Samma färger som mössan Edward fick i helgen. Jag ska försöka fota den i jul. Om hans mamma skickar med den för han ville ha med sig den när vi lämnade honom.

Stickförvirring

Det verkar vara fler än jag som är förvirrade angående nedan nämnda kalenderstickning. Jag har hört både avigt och rätt. Det är spännande eftersom det betyder att det kommer att finnas en massa olika färdiga vad-det-nu-ska-bli på jullafton! Jag repade upp och det är nu rätt på rätsidan. Jag vet inte om det är rätt men det spelar ingen roll för jag tycker att det ser bra ut. Och det är väl faktiskt hela andemeningen med kalendern, right?

Kalenderfrågan

Jag börjar misstänka att jag får repa upp lite och göra om varven efter resåren. Jag måste ha hamnat lite i otakt eftersom jag har avigt där det verkar som att det ska vara rätt. Det gör inget. Det är så lagom mycket stickning i taget så det är inga problem att hinna.

Mjukisbyte och kalenderstickning

Tjoho! Igår när jag kom hem efter en måndagstråkig dag låg två spännande paket på hallmattan. Det ena innehöll mönstret till Paradoxical Mittens... så dem ska jag försöka sticka nästa år. Det andra var en total överraskning och innehöll två söta mjukdjur från Mjukisbytet. Det var Snigelmamman som stickat så fina saker. En liten gnagare och en grön liten bonusfilur som ser ut som en sötare version av en barbapapa. Jag ska visa bilder när jag kommit ihåg att ladda kamerabatterierna.

När det gäller adventskalenderstickningarna har jag kommit ikapp efter helgen. Johannas adventskalender går bra men jag oroar mig för att min grundfärg inte kommer räcka. Dessutom blev den där ihopstickningen lite knölig men det gör ingenting. Det är spännande ändå.

I Fröken Fräkens kalender har jag en fråga. Har ni stickat så att stycket efter resårstickningen är rätt eller avigt från rätsidan? Mitt har blivit avigt och jag är inte säker på att det är rätt...

Måndag

En vanlig måndag som måndagar brukar vara. Jag vaknade upp efter vad som kändes som alldeles för lite sömn. Jag ignorerade all packning som vädjade om att få bli uppackad. Jag stickade dagens lucka i Fröken Fräkens kalender och kom ikapp lite i Johannas. Jag åt frukost och blev sen till jobbet. Där satt jag hela dagen och letade bilder till moodboards och oroade mig och längtade efter min älskling. Nä, efter mina älsklingar. Efter en nästan (nästan!) för mysig Karl-Graham och Edward-helg känns allt så tomt och meningslöst. Inga små barnögon som ser på mig med all koncentration en fyraåring kan uppbringa när jag förklarar hur ditten och datten fungerar. Ingen varm mansfamn som håller om mig när jag minst anar det. Ingen att prata med om allt jag vill prata om. Och inget.

Jag får trösta mig med det gröna lilla ängelkortet som jag och Edward pysslade ihop igår.

Som vanligt på måndagar ska jag handla på vägen hem, sucka över min lägenhet och sätta mig i soffan med en stickning. Min måste-lista börjar bli lång och jag har julklappsstickingar att göra och brev att skriva och kamerabatteri att ladda. Mest av allt längtar jag bara efter Han som gör mig hel. Det är så slitet och använt och klyschigt men jag är verkligen inte mig själv utan honom längre. Jo, alltså självklart är jag ju mig själv... men bara en liten del kommer upp till ytan. Och det är oftast den mer ocharmiga delen.

Ge oss världens bästa julklapp. Ett jobb i Göteborg.

Badhelg

Yes! Imorgon ska lilla familjen åka till badpalatset i Eskilstuna igen. Det var succé för både stora och små förra gången och jag ser fram emot att plaska i vågorna igen. Eftersom jag av olika anledningar inte har kommit iväg till simhallen en enda gång den här veckan tänkte jag simma 45 minuter innan leken. Bara att leka i vatten är i och för sig ett träningspass bara det men jag tror att jag kommer att behöva en liten stund för mig själv. Bara jag och vattnet och ingen som behöver tas omhand. Men ändå nära till älsklingarna. Bara för det kommer jag antagligen bara längta efter dem och avbryta motionssimningen efter 20 minuter.

Huuur som helst. Jag är helt utmattad. Trött trött trött. Inte direkt fysiskt trött - som om jag hade ansträngt mig. Inte direkt mentalt trött - som om det hade varit för mycket ett tag. Jag är sovtrött. Sömnig. Jag vill bara sova. Jag går och lägger mig vid 22, för att jag sitter och somnar framför tv:n. Jag vaknar vid sju och vill bara sova sova sova. Jag åker spårvagn till jobbet och vill sova. Jag sover på lunchen. Jag sitter och jobbar på eftermiddagen och vill bara lägga mig i den obekväma jobbsoffan och sova sova sova. Det måste vara mörkret. Nu kommer i alla fall en helg med väsentligt mycket mindre sömn än min kropp önskar. Bäst att sova på tåget i förebyggande syfte.

Godnatt!

Så sant som det är sagt

Från Linda Skugges, nu döda (tack gode gud), blogg:

"... Och där har vi svaret på varför ni hatar mig så. För att jag är en Sara.
Nej, jag tar inte en kaka till. Jag äter aldrig onyttigt. Jag super aldrig till. Jag gör aldrig några klantarselsaker. Jag är torr som fnöske och jag hämtar mina barn först av alla."

Jag har så mycket att säga men allting bottnar i en djup och innerlig tacksamhet. Tack. Tack gode gud för att jag inte är Linda Skugge. Av så evinnerligt många anledningar.

Uppdatering:
Säg den lycka som varar för evigt. Jenny har informerat mig om att Skugges blogg lever vidare på amelia.se.

Ett brev på posten

Det går framåt med pappas nya julklapp... skulle säga att jag är ungefär 40% klar. Jag hoppas bara att garnet räcker.

Igår fick jag förresten ett brev. I brevinkastet. Hemma innanför dörren. Ett riktigt brev! Det var så rolligt att läsa en handstil och veta att någon hade suttit och tagit tiden att skriva för hand, klistra igen kuvertet, köpa frimärke och lägga på lådan. Jag ska svara så fort jag kan!

Igår kväll var jag ute på en soial aktivitet. Jag och produktionsledaren på jobbet blev inbjudna till en sammankomst av papperstillverkaren Map. Vi blev utskjutsade till en handpapperstillverkning ute i Mölndal och där fick vi glögg och en underbar tallrik med olika skaldjur. Det var första gången jag åt ostron och det var lite läskigt men gott. Inte för att de slog pilgrimsmusslan på något sätt men det var slemmigt och... salt. Sedan fick vi pröva på att göra papper som vi dekorerade på olika sätt med snören och färger och färgade papperslappar osv. Det ska bli spännande att gå och hämta de färdiga och torra arken. Det var i alla fall otroligt roligt och jag skulle kunna stå hela dagen idag och göra papper.

För övrigt är det superstökigt i lägenheten igen och mina veckodagar räcker inte till.

Fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck

Vad är det med mig och herrvantar nuförtiden? Kanske är det kombinationen herrvante-Drops Karisma som är boven i dramat. Eller så är jag bara en fuck up.

Vi vet ju alla hur det gick med mina Manly Mitts, de gick till graven för att jag inte på något vis kunde få dem det minsta elastiska. Jag kan helt enkelt inte sticka mönster med färger. Nu har de hänt igen. Fucking Cigar den här gången. Jag började med att sticka en handske. Den blev för stor och jag gillade inte ränderna så jag stickade en ny med smalare ränder och mindre stickor. Nu blev jag nöjd så jag började sticka på nummer två. Plötsligt tog en av garnerna slut så jag blev tvungen att repa upp den första (fula) vanten. Det gjorde jag och stickade vidare. Plötsligt slår det mig. Jag har repat upp fel vante. Alltså vante nummer två. Jag tog allt garn och lade i en påse och slängde hela helvetet.

Pappa får något annat i julklapp.