Om barnfamiljer på julbord och skämsighet

Någonting så här oskyldigt och bedårande kan väl knappast orsaka någon större oreda?

Igår var familjen Sharp på julbord tillsammans med vännerna Sofia, Martin och lilla Alma. Jag hade sett fram emot det med barnslig längtan och ett tag såg det ut som att vi kanske skulle bli tvungna att ställa in eftersom båda barnen var sjuka. Som tur är kryade de på sig i tid och vi möttes upp vid övergångsstället för att åka in till Ett på avenyn.

Jag hade aldrig varit där förut och blev positivt överraskad både av de fina lokalerna och den trevliga och serviceinriktade personalen. Vi fick hjälp med barnvagnsparkering, barnstolar och små assietter. Ingen verkade särskilt oroad över att vi hade med oss två ettåringar.

Kvällen var mycket trevlig och maten var mycket god, men jag kunde liksom aldrig slappna av riktigt. Jag oroade mig hela tiden över att Theodore inte skulle vara nöjd, över att han slängde mat på golvet och tänk om han när som helst blev trött och less och börja gnälla? Det var ju trots allt efter läggdags. Jag märkte att jag skyndade mig igenom de olika mattallrikarna utan ro i kroppen.

När vi lämnade restaurangen så det ut som att ett gäng grottmänniskor haft fest vid vårt bord. Åtminstone på vår sida. Theodore hade slängt mat på golvet, gnidit in resten i duken och jag hade spillt ut ett glas vatten. Jag skämdes över att vi var så stökiga och vi lade till lite extra dricks på notan.

Alltså, egentligen borde jag inte skämts. Ingen antydde att vi var störande, vi var där vid första sittningen och ensamma rätt länge. Barnen var jätteduktiga och skrek inte. Maten var toppengod och personalen tålmodig och hjälpsam. Ändå skämdes jag och undrade om vi som småbarnsfamilj hörde hemma på restaurang. Men vaddå, har de barnstolar så får de vara beredda på att ta emot barn, eller hur?

Hur som helst. Julbordet rekommenderas varmt. Jättegod mat och lagom pris. 495:- för vuxna och 95:- för barn upp till tolv, men vi behövde inte betala för våra pyttesmå.

Förödelsen på bordet ...

... och på golvet. Och då har vi redan plockat upp det värsta.

Till slut kan jag inte låta bli att visa upp en bild på min fine man. Han var så himla stilig igår.

Theodore bjuder in till videoblogg (vari jag sjunger och så)

Välkommen och varsågod.

Piggare men trött ändå

Theodore sov mycket bättre inatt. Inte bra men bra mycket bättre. Han är också lite piggare idag men inte tillbaks i toppform. Vabb idag igen då.

Ikväll blir det julbord med Sofia, Martin och lilla Alma. Gött!

Och så vabbar jag igen.

Pingu på teve och bok i mammas famn. Då är det ok. En stund.

Vid ett ringde fröken Alina från dagis och sade att Theodore inte var kry. Han var ledsen och gnällig, hade inte ätit (!) och grät sig till sömns. Mamma fick rycka ut och hämta den lille krasslingen.

Jag  var inte jätteförvånad eftersom Theodore sovit urdåligt de senaste två nätterna. Han har gråtit, gnällt, snurrat och vägrat sova hela nätterna. = Ingen sömn alls för mig eftersom mannen jobbar natt.

Vad som är fel vet vi inte riktigt. Han har ingen feber men gnäller, gråter och är otroligt känslig. Och så dreglar han något oerhört. Det är som ett vattenfall ur truten på honom. Mycket värre än han någonsin dreglat som spädis. Först trodde jag att han kanske hade ont i halsen eftersom näsan rinner lite också. Förkylning på gång alltså. Men nu funderar jag på om det kanske är de sista tänderna som är på väg. Symptomen stämmer och det är ju fyra tänder kvar innan kvoten är fylld för tillfället.

Jobbigt är det hur som helst, för alla inblandade. Theodore bara gnäller och gnäller och ingenting förutom glass hjälper mitt i natten. Då kan han kanske somna om en stund, men inte mamma. Hon hinner inte innan pojken vaknar nästa gång. Så har det varit de senaste två nätterna och den här natten ser ut att bli likadan.

Vad Theodore kan

Om man frågar Theodore var mammas, pappas eller Theodores prutt kommer ifrån så pekar han mycket duktigt på rätt rumpa.

Pepparkaksbak

I måndags var det pepparkaksbakning på Theodores dagis, och alla mammor och pappor var inbjudna. Alla barn var glada och åt mycket deg.

Min lilla pepparkaksgubbe var mycket duktig på att kavla degen. Och äta den.

När degen var slut ville han visa mig hans dagispärm. Där fanns inte så mycket ännu, mest lite bilder från inskolningen.

Pojkarna pill är mycket upptagna.

Och så här fina blev kakorna. Tada!

Det är kallt och jag vill inte gå ut

Men ut i kylan måste man om man vill komma hem. Så mot spårvagnen.

Helgen den heliga

Och nej, det har ingenting med advent att göra.

Imorgon eftermiddag åker de tre pojkarna Sharp (lillebror, storebror och pappa) till Munktorp. Mamman stannar hemma. På söndagen kommer den största och den minsta Sharpen hem igen vilket betyder ledig kväll, natt och morgon för mamman Sharp.

Ni förstår kanske inte hur stort det här är, men låt mig förklara. Jag måste alltså inte laga en god och närande middag senast klockan fem. Om jag vill kan jag äta kladdkaka till middag, eller ingen middag alls. Jag kan vara uppe hur länge jag vill eftersom jag får sova hur länge jag vill morgonen efter. Jag kan dra mig i sängen och behöver inte gå upp samma sekund som lilleman väcker mig. Synd bara att jag måste sova själv, men det är  smällar man får ta. Jag behöver inte vakna tre till fem gånger på natten för att en viss liten herre vill bli omstoppad eller tröstad. Jag får se vad jag vill på teve.

Fattar ni nu vad bra det är? Inuti mitt huvud har jag gått bananas över alla planer jag ritat upp. Jag har ledig tid att göra vad jag vill med! Jag vet inte vad ni skulle gjort men jag har allt ganska klart för mig. Här snackar vi inte alkohol och hög musik eller fönstertvätt och tvättvikning. Vi snackar vila och ro för själen.

• Lördagen börjas med att hjälpa mannen att få i ordning alla pojkar inför resan. Jag ska också se till att köket är städat och vardagsrummet är någorlunda fritt från allt som en tvåbarnsfamilj ställer till med på några dagar. Då kan jag bara ta det lugn och slippa tänka på det resten av helgen.
• I samband med att pojkarna åker styr jag kosan mot Konsum där jag inhandlar kvällens förtäring. Just nu lutar det åt plockmat till middag. Ost och goda ölkorvar. Chips och Riesen-choklad till kvällen. Gröna äpplen. Julmust till det. Några frågor?
• När jag kommer hem igen till mitt någorlunda städade hem stoppar jag förnöjsamt in godsakerna i sina skåp och sätter mig i soffan och stickar. Denna soffa lämnar jag inte förrän kvällen är slut, med undantag för toalettbesök och hämtning av godsaker. Stick-bootcamp alltså, för jag ligger så efter med julstickningen.
• Film-wise blir det Harry Potter på femman och Iron Man på fyran. Däremellan gissar jag på att det blir ett par Star Trek Enterprise-avsnitt när teveutbudet sviker. Helst skulle jag vilja se avsnitt tre av Walking Dead men det vågar jag inte när jag ska sova ensam.
• Jag skulle vilja skriva att jag inte kommer att gå och lägga mig förrän efter tre, men jag vet att jag kommer att vara koma-trött redan vid elva så vi får se hur det blir med den saken.
• Jag skulle vilja skriva att jag sedan sover till tio, men jag vet att jag kommer att vakna redan vid halv åtta så vi får se hur det blir med den saken.

En sak är dock säker: Det kommer att bli alldeles, alldeles underbart!

Julborden bokade!

Yes! Den här julen ska fru Sharp minsann inte gå utan julbord. Det här året ska fru Sharp föräta sig på revbensspjäll och prinskorvar två gånger. Tillsammans med vännerna Sofia och Martin och lilla Alma den tredje, och tillsammans med jobbet den tolfte. Ett respektive Fiskekrogen.

Superduperpepp!

Att vara mamma är lätt som en plätt

Så här himla glad blir man när Byggare Bob har tagit slut - och ett nytt avsnitt börjar!

Kvällar som denna stoppar jag i en fin burk och ställer på finhyllan. Kvällar fulla av mys och gos tillsammans med en snäll och glad pojke.

Jag hade ärligt talat bävat lite inför den här kvällen. Mannen hämtar Edward så det skulle vara jag och Theodore aaall by ourselves. Det är såklart inga problem i vanliga fall men idag var jag sååå trött och det är alltid lite stressigt att hämta från dagis och hinna hem och laga mat själv innan det blir för sent. Särskilt om Theodore också är trött och gnällig och bara vill hänga i mina kjolar och inte alls låta mig laga mat. Idag hade vi dessutom en hel middagsbjudningsdisk från kvällen innan som tagit över hela köket. Ingen plats att laga mat + trött mamma + trött pojke = jobbig kväll.

Men när jag som mest behövde det visade sig min son från sin allra bästa sida. Det gick lugnt och nästan gnällfritt att hämta honom från dagis trots att jag avbröt mitt i trolldegen. Overall, vantar, skor och mössa kom på plats nästan helt utan ålningar och rymningsförsök. När vi kom hem och jag började plocka undan lite för att få plats att laga mat började Theodore pyssla med kastruller och bunkar på golvet. Alldeles tyst och lugn. Jag fick laga mat utan minsta gråt eller tandagnisslan.

Själva måltiden gick till på vanligt vis. Mjölk i tallriken och mat på golvet - men det var inte värre än vanligt. Efter maten duschade pojken och hittade på en ny lek som gick ut på att med hjälp av ett litermått i plast hälla vatten över sitt eget huvud. = glatt och rent barn.

Mamman och det glada och rena barnet gick sedan upp på övervåningen för att titta på barnprogram en stund innan det var dags för tandborstning och godnattsaga. Framför Byggare Bob och Koalabröderna myste vi i soffan och Theodore var så himla duktig. Gick fram till högtalarna och pekade med "ajaj-fingret" istället för att riva och slita. Klappade fint på min kind istället för att nypa allt han har. Satt i min famn och lutade huvudet mot mitt bröst. Jag var nästan lite besviken när klockan blev sju.

Nattningen gick också helt perfekt, inte ett ljud från sängen när jag stängde dörren och efter att ha diskat mastodontdisken kunde jag gå in och titta till en sött sovande liten liten pojke.

Han är verkligen bäst den lille mannen. Min lilla stora duktiga kille. Som gör det så himla lätt att vara mamma.

Utemiddag med barn

Nästnästa helg kommer min kära kusin Doktor Tobias hit på besök och vill bjuda oss på middag. Vi blir överlyckliga men undrar: var kan man gå och äta en tidig lördagskväll med en tjugomånaders pojke? Har ni några tips på restauranger i Göteborg där de har barnstolar och inte blir sura om en liten pojke spiller ut ett glas, tjoar lite eller "tappar" mat på golvet? Pluspoäng för barnmeny så att vi slipper dela vår mat. Inte Michelin-stjärnedyrt eftersom vi blir bjudna.

I vanliga fall har vi gått till Max när vi ätit ute. Eller Jensen's Bøfhus. När jag var på Mañana såg jag en ettåring där så det måste vara ok. Vi har varit lite nervösa över att gå till en"riktig" restaurang för att vi inte vill störa eller vara i vägen. Men vafan, barnfamiljer är också människor och betalar också sina notor - så nog får vi också gå på restaurang. Men var?

Dagisfotoproffset

Idag fick vi Theodors dagisfoton, och han blev så bedårande! Eller vad säger ni?

Hej, jag heter Theodore och är förkyld, men jag är söt ändå.

För två kärleksfyllda år sedan ...

Herr och fru Sharp. Och bebisen Sharp i magen.

... låg vi i en hotellsäng och var fullkomligt utmattade. Vi var unga och vackra och alldeles alldeles nygifta. Vill ni läsa om bröllopet, bröllopsresan eller förberedelserna kan ni klicka på etiketten "Bröllop" i spalten till höger. Eller klicka här.

Vi firade årets bröllopsdag med en alldeles för stor tårta. Och jag fick en fin krukväxt som, i likhet med vårt äktenskap, är tålig och motståndskraftig.

Ser ni minen? He wants him some cake!

Kärlek är ...

att vakna på morgonen av ett bakhuvud stenhårt på ögat eller en dansk skalle och näsblod - och ändå tycka att det är en mysmorgon.

Så fick vi vakna idag. Med en pojke som för en gångs skull valde att gosa med sina föräldrar en stund innan han klättrade ur vår säng och bestämde att det var frukostdags. Att goset sedan innebar bland annat att han kastade sig handlöst baklänges på våra ansikten får man liksom leva med. Jag med näsblod och mannen med ett ömt öga. Det var värt det.

Idag ska mannen på hifi-mässa i Alingsås och jag och Theodore ska fika med en massa mammor och barn. Synd att kameran fortfarande är glömd.

Dominokakor bakade till Mamma-/barnfikat. Recept finns här.

Förmiddagsmys galore!

I morse när jag och Theodore drog upp rullgardinen för att säga hej till dagen låg det fullt med snö över gården. Äntligen dags för första riktiga snöleken, så efter frukost och lite barnprogram klädde vi på oss och gick ut. Snön var tjock vit och orörd. Och alldeles perfekt kramig.

Theodore var mycket fascinerad av all snö men lärde sig snabbt att det roligaste var att äta den.

Jag försökte ta en fin bild på oss båda med min dåliga mobilkamera men om jag säger att den här blev den bästa säger det nog allt.

Mitt inre barn lyste upp vid synen av all den vita snön och med mina bara och kalla händer byggde jag en ful snölyckta.

... Som fick leva ungefär 90 sekunder.

Efter en stund hörde vi fler barn på gården och gick för att se efter vad de gjorde. De byggde ett snöfort och vi  hjälpte båda till att rulla stora snöbollar.

En och en halv timmes snölek var nog för mamman och pojken, han är ju trots allt lite förkyld fortfarande, så vi gick till kondiset och drack varm choklad och tinade fingrarna.                                                                                                                                                                                       

När vi kom hem pysslade vi ihop en nejlikeapelsin.

... Självklart inte utan att Theodore hann ta en tugga av skalet.

Men den blev fin ändå och nu står den i fönstret och luktar ljuvligt juligt.

Nu sover pojken middag och jag skriver handlingslista. Om någon timme kommer mannen hem och då ska vi åka och handla. Ikväll står kakbak på schemat.

Helg!

Som förväntat fick jag snällt komma och hämta Theodore på dagis klockan elva i torsdags. Genomförkyld och hostig som sjutton. Han somnade i vagnen på vägen hem men hade ingen feber. Idag känns han piggare och inte lika snorig men är hemma med pappan i alla fall.

Imorgon är det jag och pojken som ska underhålla varandra medan mannen jobbar till klockan två. Sedan är dagens största utflykt till ICA MAXI för lite välbehövlig storhandling. Yey. Nej.

Söndagen bjuder antingen på stor mamma-/barnträff eller en tripp till Alingsås med familjen beroende på hur lilleman mår.

Nu vill jag gärna publicera en fin bild på lilla mannen, som vanligt, men vi glömde vår kamera i Hovås förra helgen så det går minsann inte. När den kommer hem igen kommer jag att fotografera för glatta livet för jag är uppenbarligen beroende av att ta bilder av mitt barn.

Mitt mysiga Göteborg

Rapport från sjukstugan

Rinnande näsa, kladdiga ögon och en skrällande hosta som väcker en natten igenom - det verkar vara höstens melodi. Tre dagar har Theodore varit på dagis efter förra veckans sjukdom och nu är han på väg att bli förkyld igen. Visst förstod jag att det skulle bli mycket vabbande nu i början när pojken börjat dagis men det här är mer än jag trodde.

Men det är inte mer att göra än att hålla tummarna för att det bara är en liten förkylning som går över snabbt.

Nu kommer orden

Imorse pekade Theodore på lampan och sa "appa". Innan dess gav han mig sin napp och  sa "app". Annars är det lite "dadda" eller "babba" för pappa och "mamma" för mamma. "Acka" är macka och jacka. "Ga" är glass.

Annars har han blivit riktigt duktig på att svara ja och nej på frågor. Det har blivit mer "jaa-a" och inte bara "aa".

Han har också pekat på F1-bilarna på teven och sagt "bvrrrrm". Det är ljudet för bil.

Bedårande.

Ändrade planer

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Jag skulle komma hem till en glad familj, äta mat, packa matlåda, natta pojken medan mannen diskade, städa toaletterna fort fort så att jag kunde fixa den där e-legitimationen och sedan mysa i soffan med mannen, handarbete och the Big Bang Theory.

Istället kom jag hem till en glad bebis och en man som somnade på soffan efter fem minuter. Han jobbar förmiddag och sov dåligt inatt. Efter en liten stund gick han och lade sig i sängen istället. Jaha. Ingen Big Bang Theory för mig ikväll då, eftersom vi ser avsnitten tillsammans (även om mannen alltid somnar).

Theodore slog sönder några glas när han slog igen en kökslåda, maten räckte inte till matlåda och jag skulle inte få se The Big Bang Theory! När Theodore var nattad (mysigt) och jag stod med händerna i diskvattnet bestämde jag mig plötsligt för att jag faktiskt tänkte tycka lite synd om mig själv. Jag hade faktiskt haft en ganska dålig dag och kvällen blev inte alls som jag tänkt mig förutom mysigt bebismys. Jag tänkte inte alls städa badrummen. Jag tänkte fixa e-legitimationen och sen sitta i soffan och äta glass. Handarbeta lite och fortsätta tycka synd om mig själv. Banne mig!

Fram med glassen.