Yey!

Nu finns det snödroppar i rabatterna på gården.

En förkylning är ingen anledning att inte vara stilig

Nu åker vi och handlar

Ica Maxi here we come! Theodore sitter i sin bilstol med den hemstickade Traderaköpta pippitröjan och tycker att det där med att åka bil är rätt ok. Vi har ju ingen bil så han har inte vanan inne.

Anyways. Vad blir det för mys ikväll?

Pappabesök

Pappa och Jeanette är på besök den här helgen och alltså är vårt skafferi till bredden fyllt av pasta och flingor. Efter svärföräldrarnas besök förrförra helgen är frysen full av kakor och matpajer och nu ska vi veckohandla. Var ska maten få plats?

Mys står i alla fall på schemat. Vi ska strax ge Theo och oss själva lunch innan vi åker och handlar. Det blir nachos till middag och vi ska leka och busa hela dagen. Fint det!

Host host HOST HOST HOST!!

Glad och söt.

Alltså nu får det snart vara någon måtta med den här sjukstugan. Det har varit skralt med aktivitet här på bloggen och det har berott på att jag helt enkelt somnat strax efter Theodore de senaste dagarna. Jag har fått någon slags förkylning som innebär en lite rinnande näsa, lite rinnande ögon och en hejdundrande superhosta from hell. Det känns som om lungorna rakblads-strimlas och rycks upp ur kroppen varje gång jag hostar och hjärnan är på väg ut genom tinningarna. Jag har till och med fått ont i ryggen av all hosta. Det får faktiskt vara över snart. Faktiskt.

HOST HOST HOST!

Att jobba går hyfsat men när jag kommer hem vill jag bara lägga huvudet på kudden och släcka lampan. Tur då att jag har en fin och söt familj att glädjas åt. En fin man som sköter matlagning och städning när jag sover och snarkar. Och en fin son som lyser upp dagarna och sover på nätterna. Jag har tur jag.

Ikväll är det tänkt att jag kanske ska orka se det där inspelade avsnittet av Medium jag längtat efter så länge. Eller så går jag kanske och lägger mig om en stund. Jag vill vara pigg och frisk till på fredag för då kommer pappa och Jeanette och hälsar på över helgen. Yey!

Sur och söt.

Sköna söndag

Slappheten ligger som ett skimmer över det Sharpska residentet denna söndag. Theodore sover en extra middagslur, jag stickar en halsduk och mannen sitterbänkad framför teven nu när årets första F1-lopp precis startat. Vi har inte gjort mycket annat än mysaktiviteter idag. Vi började visserligen med en bajskatastrof modell rekordstor i lillemannens säng men en dusch, en hårtvätt och en sängklädesbyte senare var den saken ur världen. Efter det har vi kramats och gosat och lekt mest hela tiden.

Lite senare ska vi åka iväg till Angered (ska uttalas som det engelska ordet) och handla på MAXI, sen har jag lite jobb att göra.

Gårdagen bjöd på fint förmiddagsbesök av en trebarnsfamilj som bjöd på amerikanska pancakes. När de åkt vidare tog vi en tur in till stan där vi strosade runt några timmar och jag fick en ny vårjacka. Min nuvarande jacka, som dessutom börjar bli lite för varm, gick sönder i en ficksöm tidigare i veckan så jag behövde en ny. Den här blev det, och den sitter jättefint!

(Bilden kommer från Lindex Shop Online)

När livet är fint

Det har varit en bra dag idag. Supermys med familjen på morgonen, roligt på jobbet, bebislek på kvällen och nu ost-och-vin-mys, stickning och Criminal Minds. Life is good!

Om jag var trött igår mår jag mycket bättre idag. Visst är jag trött men inte sådär förlamande som de senaste dagarna.

Imorgon står simning på morgonschemat.

Inlägg 950

Alltså. Jag förstår inte. Jag är så otroligt trött nuförtiden och jag förstår inte varför. Theodore sover alldeles fantastiskt bra och jag tror att jag också sover bra om natten. Jag trodde dessutom att man skulle bli pigg av att träna och röra på sig. Jag är precis lika trött som jag var när jag började jobba igen för någon månad sedan.

Helt ärligt, jag är i regel för trött för att blogga, sticka, se på tv eller umgås med min man. Jag kommer hem från jobbet och är håglös och helt och fullkomligt utmattad. Jag vill ju leka med Theodore och diskutera dagen som gått med mannen. Jag vill orka se Medium klockan tio. Och sticka lite under tiden. Men jag orkar inte! Jag somnar i soffan eller går helt enkelt och lägger mig halv nio-nio. Sedan sover jag till halv sex respektive halv åtta.

Vad är felet? Sover jag för mycket? Äter jag för dåligt? Jag lutar lite åt det senare. Det har blivit väldigt mycket skräpmat de senaste veckorna. Kanske har jag näringsbrist? Kanske kan kroppen inte leva på fett och socker alena?

Jag vet inte. Jag är för trött för att tänka. Jag ska se på mitt inspelade avsnitt av Medium sen är det raka vägen i säng. Godnatt!

Lugn och frid i hemmet igen

Nu är det äntligen ny vecka efter några hektiska dagar. Mannens trettioårskalas avlöpte fint trots att svärmor blev magsjukesmittad av Edward och vi var tvungna att ställa in för alla barnfamiljer. Trots det var det mysigt och lagom och mannen fick så många fina presenter.

Imorse var det träningsdags igen och klockan stod ställd på halv sex. Det är sannerligen trögt att gå upp vid den tiden men det är så värt det när man står i duschen efter träningen. Very nice. Jag har kommit på att jag ska byta ut fredagsträningen mot ett simpass istället. Alltså måndag och onsdag - 50 minuter styrka + 30 minuter cykel, fredag 60 minuter simning. Då får jag lite "sovmorgon" på fredagen och lite mer lågintensiv träning men ändå styrka och kondition samtidigt. Bra det tror jag.

Planerna framöver är inte många. Vi ska vila upp oss och njuta av varandras sällskap. Kanske ta en mysig utflykt i helgen. Vad ska ni göra i veckan?

OS-guld i trötthet - I haz it!

OMG. Jag är så trött att jag seriöst funderar på att gå i ide och sova sisådär en fyrtio timmar eller så. Edward var ju kräksjuk igår och inatt och det ledde till mycket spring i trappan vilket ledde till mycket vaknande av Theodore vilket ledde till att han fick sova i min säng. Vilket ledde till att alla sov som stockar utom jag. Vilket ledde till att jag var trött som en zombie imorse.

Sedan jobbade jag hela dagen och möttes av fyra tvättkorgar ren tvätt i hallen. Sedan dess har jag vikt tvätt i flera timmar och packat träningsväskan och nu ligger jag i sängen. Trots min grava tröttma sitter jag alltså här och knåpar ihop ett klagoinlägg på bloggen. När jag skulle kunna sova. Smart där.

Imorgon är det träning 06:00, jobb med deadline, after work och tidigt sängående som gäller. För på lördag blir det fullt hus här med lite firande av mannens födelsedag. 3 0 .

Kräksjukan återvänder

Just som vi trodde att vi äntligen var fria från magsjukans grepp så började storpojken kräkas. Så än är faran inte över. Stackaren låter så ynklig och det är så synd om honom när han springer mellan soffan och toaletten. Vi hoppas att han blir frisk imorgon så att vi fortfarande kan ha trettioårskalas på lördag.

Annars mår vi bra och Theodore var på strålande lekhumör när jag kom hem. Han är så fullkomligt bedårande.

...

Idag har det inte hänt så mycket. Jag har varit på jobbet, gjort en logotype, packat och skickat lite leveranser och ätit indiskt.

Pojkarna Sharp har varit på det nya inomhus-lekstället Barnpalatset vid Willys i Gamlestaden. Det var tydligen toppen. Theodore lekte i bollhavet, det har jag sett filmbevis på. Jag ska se till att mannen lägger över filmen på datorn så får ni också se.

Nu ska jag sticka lite och äta glass. Imorgon är det träning igen. Och lunchbesök av familjen på jobbet. Yey!

Theodore busar

Ibland är någonting "ajaj" men barnet är så bedårande att man inte kan låta bli att bara titta på en stund. Smygfilma med kameran och låtsas som ingenting.

Jag har förstått att en del har svårt att se filmerna jag publicerar. Är ni många, eller fungerar det för de flesta?

Idag är en liten bonusdag för mig och Theodore. Familjen har ju haft magsjuka i helgen och karantänstiden går inte ut förrän imorgon så vi har hållit oss hemma. Förutom en liten runda ute på gården för att få lite frisk luft såklart. Theo fick gunga och åka kana och det var populärt vill jag lova. Annars har han ätit passionsfrukt och småsmå vindruvor. Det var också populärt.

När lilleman sov middag passade jag på att sticka klart en grej som legat ofärdig länge länge. En liten sköldpaddan Sheldon närmare bestämt. Nu har jag stickat klart två ufon som legat och skräpat länge och jag har gett mig på ett tredje. En tröja till mannen i Drops Alaska. Långtidsprojekt med andra ord men jag stickar lite i taget så får vi se när det blir klart. Här är i alla fall en bild på Sheldon.

Storbebisen

Eftersom det inte är skottår i år så bestämmer jag att Theodore fyller 11 månader idag den 28 februari. Och inte den 29 som inte finns.

Dessutom sov han hela natten inatt igen. Femte natten i rad. Det är rekord för länge sedan, jag vet inte om han ens sovit hela natten två nätter i rad förut.

Bild- och filmrapport från sjuklägret

Vi kämpar på här hemma i magsjukelandet. Den lilla pojken är fortfarande lös i magen, den store mannen är ganska risig och mamman känner sig lite sådär. Trots det tog jag mig ut för att göra lite ärenden, vissa saker måste ju liksom göras och när alla är sjuka så får den minst dåliga göra dem.

Det var längesedan jag bjöd på bilder och film här på bloggen, så idag får ni kalasa på både en film och en bildkavalkad. Jag måste ju få stoltsera med min lilla ögonsten. Eller the apple of my pie som Jenny skulle ha sagt.

Han har blivit en hejare på att dricka, det lilla pyret. Helt själv och ur sin pipmugg dricker han stora klunkar kallt vatten. Och det ser så gott ut att jag själv dricker mer av bara farten. Ser ni vad lång lugg han börjar få förresten? Alltså underluggen, den övre luggen går ned över kinderna nu.

För fjärde natten i rad sov söteman hela natten igenom. Till föräldrarnas stora förtjuselse. Nuförtiden sover han alltid på mage men med huvudet åt alla möjliga håll. Vid den här middagsluren har han i alla fall nästan prickat kudden.

Hur stor är Theodore? - Sååååå stor! Och jag har en snygg Star Wars-tröja.

Och vet ni, jag har stickat också! Jag städade ju bland mina sticksaker och ställde undan dem på ett mer barnvänligt ställe, och då hittade jag en massa påbörjade stickningar i olika färdighets-stadier. Bland annat den här koftan som bara behövde en luva och knappar. När jag lade upp den här stickningen tre dagar innan Theo föddes var planen var att han skulle ha den på sig när det var lite kyligt ute så jag stickade den minsta storleken. En pytteliten tröja i ganska grovt garn borde innebära en färdig kofta på nolltid - men först tog ett av garnerna slut och sen kom lite barnafödande i vägen. Och så vips hade det gått nästan ett år.

Nu är den hur som helst färdig. Stickad i Drops Eskimo och ett annat garn som är nästan likadant (det röda). Även om den är lite väl liten för en ettåring så är den banne mig för stor för en nyföding, eller en 0-3-månaders om man ska vara petig. Nu återstår bara att se vilken bebis som får användning för koftan.

Till slut tänkte jag bjuda på en liten filmsnutt av Theodore som utför sina cirkuskonster. Den senaste i raden är att gå med stöd. Gåvagnen är fortfarande lite för svår men fotpallen fungerar utmärkt. I slutet försöker jag också få honom att visa sina inredningskunskaper men han vill inte och vägrar ens uppmärksamma min existens. Mamma upp i dagen.

Kräk

Näe, det blev ingen träning imorse. Och inget jobb idag heller eftersom jag vaknade vid fyra på morgonen med maginfluensa. Eller kräksjuka eller vad du vill. Theodore hade en släng igår. Jag idag, och nu har mannen börjat kräkas. Vi hoppas alla innerligt att vi är friska till imorgon. Det verkar vara någon 24-timmarsgrej för jag och Theodore mår bättre.

Men en superfantastiskt bra grej är att Theodore sovit hela natten tre nätter i rad, och imorse sov han till halv nio!

En fast one

Nu kommer en sån där tråkig snabbuppdatering igen för klockan är massor och jag ska upp i ottan och träna.

På jobbet är det textproduktion och layout mest.

Theodore är lös i magen och har bajsat minst 15 gånger idag. Men å andra sidan har han sovit hela natten två nätter i rad!

Igår kväll var vi hemma hos Sofia och Martin och åt middag. Det var gott och jättemysigt som alltid när man är där. Theodore var vaken ända tills vi gick hem efter tio men somnade gott i sängen så fort vi kom hem.

Jag har just packat en massa Tradera-grejer, det är fortfarande ganska roligt.

Jag lovade ju förresten att berätta om min nya väska som fungerar som både handväska och träningsväska. Den är superfin och formidabel. Beige med texten "under cover" stort på ena sidan (för att det är en handväska under cover som träningsväska, eller tvärt om). Den har vanliga bärhandtag, aelrm och två remmar på undersidan så man kan ha den som ryggsäck. Det hela låter ganska sportigt men det är den inte. Den har till och med brunt fint rutigt foder.

Over and out. Godnatt!

Träningen fortskrider

Det har varit sån uppståndelse de senaste dagarna att jag inte hunnit rapportera om hur det går med träningen.

Första gången var ju i fredags och även om det var jobbigt så var det väldigt skönt också. Skönt var det däremot absolut inte i helgen då jag hade den värsta träningsvärken jag någonsin upplevt. Ever. Värst var det i magen och jag märkte att de stackars musklerna tagit stryk av graviditeten. Jag får stretcha dem extra noga.

Andra gången var igår och det var skönt den här gången också. Jag såg till att stretcha noggrannare efteråt och idag har jag inte ont någonstans!

Imorgon bitti klockan tio över sex står jag där på crosstrainern igen och det känns helt ok. Jag gillar ju styrketräning och har sett fram emot att få gå till gymet sedan i höstas.

Annars gör jag inte mycket. Gosar med en krasslig och hes Theodore och roddar med diverse Tradera-vinster.

Nu måste jag verkligen gå och lägga mig. Imorgon kanske jag berättar om min nya väska som jag hittills tycker väldigt mycket om.

En storm i en badbalja

"Annan mamma i Sthlm" Skrev:

"Intressant debatt. Men jag förstår inte vad som är så otroligt hemskt med att ett par anonyma kommentarer uttrycker sin åsikt - om de nu har fel är det väl bara att bemöta deras åsikter, eller ignorera dem. Visst kan man känna sig "påhoppad" men lite ifrågasättande från obekanta i cyberrymden är väl inget att bli knäckt av. Och visst är det väl trevligare om folk skriver under - om inte med en mailadress som man kanske inte vill lämna ut så i alla fall kanske med en signatur (den som bloggar är ju för merdelen läsare som inte känner personen bakom tämligen "anonym" också). Hursomhelst, vore intressant att höra en reflektion kring det som de anonyma tog upp - kan ju vara så enkelt som att, nej pappan lämnade inte bebisen helt obevakad i ett annat rum under en längre tid som det lät i det första inlägget. Eller oj nu hade vi tur men vi får se upp i fortsättningen. Själv anser jag att det är omöjligt att förute ett småbarns varje fara och jag tror alla föräldrar nån gång upptäcker att deras lille gjort något oförutsett - själv blev jag förvånad och lätt förskrämd när lillplutten drattade ur en säng när jag tyckte jag hade bra koll och satt i samma rum, men hej vad fort det gick.
Några tankar från mig bara..."

Det här är en konstruktiv kommentar som vill någonting mer än att döma och provocera. En kommentar som förtjänar ett svar och eftersom den här bad-historian blev lite större än jag trodde från början känner jag att det nu kan vara läge att reda ut de förutfattade meningarna.

Om anonymitet, till att börja med.

Mitt problem med anonyma kommentarer handlar inte om att inte "veta" vem som har skrivit. Det kan jag ju inte ändå om jag inte redan känner personen bakom aliaset. Däremot tycker jag att det är respektlöst och fegt att inte ens våga skriva under sina åsikter med en signatur. Det är dessutom mycket enklare att vara elak, respektlös och provocerande när man skriver anonymt. Det är bara att gå in på vilken föräldrablogg som helst (för där är det vanligt vill jag lova) och titta - vilka lämnar de flesta dömande kommentarerna? Jo, "Anonym".

Det handlar inte heller om att jag blir "knäckt". Jag har en blogg och jag får jag räkna med att alla möjliga olika nötter och knäckehäxor läser mina inlägg. Men jag måste för den sakens skull inte gå med på att de lämnar anonyma respektlösa kommentarer grundade på förutfattade meningar. Jag är en helt vanlig kvinna, mamma, fru, vän, syster, dotter, anställd och så vidare. Jag skriver aldrig elaka onödiga anonyma kommentarer i andras bloggar och försöker att respektera mina medmänniskor så gott jag kan. Det är inte för mycket begärt att vilja bli bemött på samma vis. Jag vägrar ställa upp i någon slags mobbningskultur där man får säga vad man vill till vem som helst hur som helst. Min lilla blogg är min lilla del av Internet där jag får bestämma reglerna - och här blir elaka översittare ignorerade. De får inga svar, försvarstal eller uppmärksamhet. De blir raderade tills de har lärt sig lite vanligt hyfs.

Om Theodores klädbad, en gång för alla då.

Nej, självklart lämnade inte mannen lillpojken ensam och helt obevakad i ett annat rum under en längre tid. Någonting sådant borde inte ens finnas på kartan om man känner oss eller läst minsta lilla i min blogg.

Jag och min man tror på att ge Theodore frihet att utforska sin omgivning. Köket, hallen och badrummet ligger i anslutning till varandra och Theodore får krypa fritt mellan dem. I och med det beslutet tog vi självklart bort potentiellt farliga saker som är vassa eller giftiga eller stora och vältbara och så vidare. Vet vi att det finns någonting potentiellt farligt i hans väg, som en full balja till exempel, så är vi självklart mer vaksamma och låter honom inte krypa ensam.

Så nej, självklart var det inte mycket vatten i baljan. När Theodore badat klart finns inte vatten nog att vattna en blomma med. Han blev lite blöt om kläderna. Det var allt. Han var aldrig rädd och min man var aldrig skärrad. Händelsen berättades för mig på ett uppsluppet sätt i telefonen och jag hade aldrig någon anledning att vara orolig. Alltså skrattade jag åt en situation som var klart komisk.

Visst, informationen om närheten till badrummet, frånvaron av farliga saker och den ringa vattenmängden framkom inte i inlägget. Men ingenstans stod heller att Theodore fått krypa vind för våg i badrum fyllda av rakblad och klorin bredvid badbaljor fyllda av litervis med vatten. Varför anta det allra värsta? Varför i hela världen antog de här personerna att jag var okänsligt glad åt en livsfarlig situation istället för att anta att det inte var en så big deal?

Man kan faktiskt inte gå och måla fan på väggen och vara hönsig i alla situationer. Man måste våga lita på sitt föräldraskap, sin magkänsla och sitt omdöme.

Det är faktiskt helt sjukt att jag ens sitter och skriver det här förklarande inlägget. Nu lägger vi det här bakom oss. Anonym, anonym och anonym har skapat en storm i en badbalja.

Make your Stick Figure Family at FreeFlashToys.com