Dagens stickning

Dagens uppgift var att åka in till Gamlestan och agera nåldyna. Mot illamåendet alltså. Jag fick för första gången pröva akupunktur och det var en blandad upplevelse. Jag vet inte om det fungerar men det var ganska avslappnande att ligga i ett vilorum och lyssna på avslappningsmusik i tio minuter med nålar i armarna. Nålar som var uppkopplade till ström.

Först fick jag en nål i huvudet, en som inte skulle vridas och hålla på med. Det kändes inte alls och den skulle tydligen vara avslappnande. Sedan fick jag två nålar i varje arm och det kändes jäääättekonstigt! Själva sticken kändes inte alls men när hon vred på dem för att liksom aktivera punkterna gick det som en stöt genom armen. I den vänstra var det så starkt att mitt pekfinger domnade bort. Och då var strömmen inte ens på.

Sen låg jag där ett tag och försökte slappna av men låg mest och var fnittrig och ställde löjliga frågor till sambon (som var i närheten och passade på att följa med), som exempelvis "tror du att de glömmer nålar någon gång? Så man går omkring med en nål i huvet hela dagen?". Det var i alla fall avslappnande men de där stötarna vill jag helst inte ha varje dag. Ena armen är fortfarande lite domnad.

Det var meningen att jag skulle hem och vila efteråt men eftersom jag ändå var ute (händer inte så ofta nuförtiden) och för att det låg så nära bestämde vi oss för att gå in en sväng på Mio. Vi kom därifrån med ett nytt vitt köksbord (ovalt med spännben)och fyra svarta köksstolar (såna där formpressade runda liksom). Yey! Till nya lägenheten alltså. De ska hämtas 1 november. Wee! Riktiga köksmöbler, äntligen!

Det var kanske lite mer än jag orkade med för jag fick kräkas magsyra bakom en buske och sen var jag helt död tills vi kom hem runt fyra eller så. Vi köpte med oss thai-mat hem och det var välbehövligt eftersom jag inte fått behålla något alls på hela dagen.

Efter maten sov vi middag (sambon har ledigvecka och jag har sällskap hela dagarna!) och kollade på tv och nu är det natt.

Imorgon ska jag tillbaka till MVC för mer sticking.















Så här ser man ut om man är gravid i tionde veckan och har nålar i armarna.



















Och här är nålarna.

Blä

Här var jag så nöjd och glad för några dagar sedan för att jag mådde bättre. Upplagt för bakslag alltså, och det har jag minsann fått uppleva. I tre dagar har jag i stort sett inte fått behålla någonting innan klockan sex på kvällen. Magsyran och magknipet har möjligtvis blivit lite bättre men illamåendet har stigit till nya höjder. Jag ska inte gå in på några detaljer.

Till min stora förvåning blev jag ikväll mycket sugen på chips och dip. Så blev det och nu en timme eller så senare så ligger de kvar och gurglar i magen. Det hade jag aldrig trott.

---------------------------------------------------

Du är på dag 68 av 280. (24,3%).
Du är i vecka 10.
Du har gått 9 fulla veckor och 4 fulla dagar (v9+4).
Du är i 2:a kalendermånaden.
Du är i 3:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester ett.
Beräknat förlossningsdatum Ons 8 apr 2009
Du har 212 dagar kvar till förlossning.

Äntligen fungerar Familjelivs graviditetsmätare!

Den har trilskats länge genom att vägra acceptera att alla kvinnor inte har en menscykel på 28 dagar. Nu visar den i alla fall vad jag tror är hyfsat rätt, så här får ni se:

Du är på dag 66 av 280. (23,6%).
Du är i vecka 10.
Du har gått 9 fulla veckor och 2 fulla dagar (v9+2).
Du är i 2:a kalendermånaden.
Du är i 3:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester ett.
Beräknat förlossningsdatum Ons 8 apr 2009
Du har 214 dagar kvar till förlossning.

En halvhyfsad dag

Dagen började så bra. Jag gick upp en hel timme tidigare än vanligt (10.00) och kände mig nästan helt som vanligt! Jag åt upp några isglassar, kräktes upp dem och fixade med kattgrejerna. Mjölk fungerade bättre och jag fick i mig två mackor. Jag mådde fint och dagen flöt på. Jag orkade prata lite med Jenny och pappa innan sambon kom hem från jobbet efter att ha inhandlat nödproviant i form av mer mjölk, bröd och ost (för man måste ta tillvara på det som fungerar) men sedan däckade jag fullkomligt. Jag fick faktiskt gå och lägga mig i sängen och sova ett par timmar.

Någorlunda utvilad vaknade jag för att se sambon sova i soffan. Då tvingade jag upp honom för att steka plättar åt mig (jag ville egentligen ha pannkakor men jag antar att det måste finnas någon hejd på bortskämdheten). Sedan dess har jag mått som vanligt med illamående och sur och uppblåst mage. Jag antar att jag ändå ska vara tacksam. Igår bad jag om en enda dag då jag skulle få må bra och idag fick jag det. Tack. Kan jag få en till? Jag gillade det...

Om katten

Tack för alla svar angående den stackars lilla katten. Jag har för min del drömt om den hela natten. Jag ringde i alla fall till kommunens ansvariga idag och hon var snäll och trevlig. Hon hade eventuellt någon som skulle kunna hämta katten men det lät nästan som en sån som gör sig av med dem. Hennes råd var i alla fall att sätta in en "upphittat djur"-annons i GP och det har jag gjort. Man vet ju aldrig. Nästa råd var att sätta upp lappar omkring i området och det låter som en bra idé men då måste jag piggna till lite först... för större äventyr och promenader är lite för mycket för mig i mitt sjukskrivna tillstånd.

Självklart vill jag egentligen ta hem katten, och visste jag att det var för typ en dag hade jag nog gjort det, men vi vill inte ha en katt och kan inte ta hand om den och om den gått omkring i området i över två veckor så är sannolikheten tyvärr liten att någon ska komma och hämta den. Då återstår ju bara att lämna in den till en veterinär (för katthemmen är fulla) och det vet jag inte om mitt samvete orkar med.

Planen just nu är att ringa ett nummer till, någon instans som jag inte kommer ihåg vad den heter men de sysslar i alla fall med borttappade djur på något sätt. Där kunde jag, om jag hade tur, hitta någon som letade efter just den här katten. De har telefontid från elva så jag prövar då.

Det var så mycket som jag kunde göra enligt kommunansvariga så jag börjar där... kanske är det faktiskt så att den har en ägare men får gå ute på kvällar och nätter. Jag är nöjd bara den får komma in nu till hösten och vintern.

Vad gör man med en hittad katt?

Idag hittade jag en liten katt utanför torget där vi bor. Den är grå med svarta fläckar/ränder och har ett rosa halsband. Jag kan ingenting om katter men den såg inte helt vuxen ut, eller så var den bara mager. Den är mycket kelig och kommer fram till människor den möter.

Jag såg den vid tvåtiden idag och tanken på den stackars katten nötte i mig så mycket att jag gick ut med sambon vid tio ikväll och letade efter den. Vi hittade den rätt snabbt på ungefär samma ställe där jag såg den sist och några tjejer som hängde där sa att den sprungit omkring där i kanske två veckor.

Om man försöker bära upp katten är den kelig men så fort man kommer förbi ett visst område, som jag antar är dess revir, så vill den ner. När vi lämnade den alldeles nyss slickade den på en gammal behållare för frityrolja så jag gissar att den är väldigt hungrig.

Jag kan ingenting om katter, vad ska jag göra? Min plan är att hitta numret till Polisen här i Kortedala, hitta katten och be dem komma och hämta den. Sambon läste på en katträddningssida att de rekommenderade att man ringer polisen. Förhoppningsvis lämnar de den till katthemmet och inte till en veterinär som avlivar den. Vad är egentligen bäst för katten, att leva hungrig och vild ute när hösten/vintern kommer eller att bli avlivad? Det gör ont bara att tänka tanken på det sistnämnda men tänk om den lever ett hemskt liv?

Tror ni på idén om polisen? Vad skulle ni gjort? Garngalningar brukar ju ofta ha katter, vad gör man?

Bloggerskor make my day

(för det är faktiskt väldigt få manliga bloggare som läser min blogg, åtminstone som kommenterar. Har jag någonsing sett någon över huvud taget?)

Ni är verkligen fina. Vilken tur har man inte om man kan vara helt frånvarande i en månad och fortfarande ha en trogen skara bloggerkor som väntat på nya inlägg! Ni är fina och bra och förtjänar massor av kramar och bloggutmärkelser eller mjuka garner om det är det ni önskar allra mest. Om jag fick vad jag längtar efter mer än något annat skulle jag få en enda dag utan illamående, sura uppstötningar från helvetet, magknip och förlamande trötthet. En enda dag. Kom igen!

Om jag bara får klaga av mig liten nu så ska jag försöka vara positiv i resten av inlägget. Deal? Äh, vem försöker jag lura, jag bestämmer aaalldeles själv vad jag får skriva, och klaga, om.

I natt har jag sovit rekordlite. På eftermiddagen gjorde jag misstaget att äta en Billys-pizza. Det skulle jag inte gjort. Hela natten låg jag och vred mig med magknip, magsyra och ilamående. Dessutom hade jag huvudvärk. Och sambon snarkade. Jag kom inte upp förrän... ursäkta, jag ska bara gå och kräkas...

... det var den frukosten det.

Hur som helst, jag gick upp runt elva och i två timmar har jag försökt få i mig en tallrik vaniljyoghurt. Den som just kom i retur. Nu ska jag äta en Snickersglass som straff. Det är för övrigt helt sinnessjukt att jag mår illa hela natten och hela dagen men precis efter att jag kräkts upp allt maginnehåll känns det lite bättre och jag vill äta igen.

Jag vet att det är tråkigt att läsa klagomål efter klagomål men jag tror att det defenitivt kommer vara roligt för mig att läsa om ett par månader. Eller år.

När det gäller att sticka en massa babysaker. Det återstår att se. Det är verkligen inte lockande att sitta med garn och stickor när man mår illa. Under två sjukskrivna veckor har jag bara lyckats knåpa ihop en halvfärdig Sheldon. (Som för övrigt verkar ha en alldeles egen blogg). Kanske får jag tillbaka sticklusten när jag mår lite bättre. Just nu satsar jag på att orka tvätta håret några gånger i veckan. Det är så illa.

Om en och en halv timme eller så kommer sambon hem. Det är dagens höjdpunkt, för han ska få lirka fram isglassen som kilat sig fast i frysen. Det har jag väntat på länge.

Long time no blogging

Ja, ja, jag vet att jag har varit borta ett tag. Att jag varit lika dålig på att läsa andras inlägg som att skiva egna. Men jag har faktiskt en bra anledning. Den bästa kanske.

Nämligen det här:









Jadu, det är ett plus där. Det var faktiskt ett otvetydigt plus på båda testen vi gjorde.

Jag fick en chock. Vad ska hända nu? Hur ska livet förändras nu? När vi smält nyheten en aning kom vi fram till att timingen faktiskt inte kunnat vara bättre. Vi gifter oss den 22 november, vi flyttar in i vår nya stora fyra i ett perfekt barnfamiljsområde 1 november och Edward har ju faktiskt tjatat om syskon rätt länge. Det är perfekt faktiskt!

Det är fortfarande ganska tidigt i graviditeten. Jag är i vecka 9 men om allt går som det ska har vi en ny liten bebis i början av april. I vecka 6 fick jag en liten blödning och nojjig som jag är om allt i hela världen fick vi föra ett VUL (vaginalt ultraljud) men det var det värt, för vi fick se ett pyttelitet hjärta slå!

Förklaringen till varför jag inte bloggat är att jag helt enkelt inte orkat. Till en början hade jag ingenting att skriva om för allt som fanns i mitt huvud var bebis, bebis, bebis och det kändes för tidigt att berätta. Sedan kom vecka 7 och illamåendet satte in. Det var inte nådigt och nu är jag sjukskriven till vecka 11. Skönt, tyckte jag först men nu börjar det bli väldigt tråkigt att ligga i soffan och kolla på cityakuten på tv. För det är ungefär allt jag orkar.

Den här veckan, vecka 9 alltså, känns det en aning bättre och jag har bestämt mig för att bara ta illamåendemedicinen (lergigan) till natten. Jag blir så trött av den, det är ju trots allt ett lugnande medel, men på natten ska man ju sova i alla fall.

Så nu vet ni... jag kommer att försöka blogga mer nu när jag vant mig lite mer vid att jag inte har någon som helst kontroll över min kropp. Nu när hemligheten ändå är ute...

----------------------------------------------

Jag vill förresten tacka er som skrivit att ni saknar mig. Det värmer att det faktiskt spelar roll för en del om jag skriver eller ej. Som om inte det vore nog har jag fått en utmärkelse! Det är den bedårande Clarasofia som gett den till mig och hon får den självklart tillbaka! Det finns fler som förtjänar utmärkelsen men just nu har jag för dålig koll eftersom jag inte läst något på flera veckor.

Jag önskar att jag hade massor att blogga om

Men det har jag inte. Allt är som vanligt och vi väntar på papprena från bostadsrättsföreningen så att lägenheten kan bli vår på riktigt.

Annars jobbar jag på dagarna och sover på nätterna. Har repat upp en ärm för att det kommit en förarglig bläckfläck på den.

Livet efter semestern är helt enkelt inte så spännande.

Det regnar katter och hundar

Det är riktigt stormväder här i Göteborg idag. Tydligen har våra fönster blåst upp och golvet liknade mer en flod därhemma. Stackars sambon ringde och var både dyngsur av regnet och sur för att han skulle behöva torka golv. Själv se jag inte alls fram emot att lämna kontoret om en timme. Eller, det gör jag visst. Jag vill bara inte bli blöt.

Annars går första dagen på jobbet ganska hyfsat. Jag har lagom roliga och stimulerande uppgifter att göra men dagen är låååång.

Sånt man kan göra på semestern

Köpa en lägenhet till exempel.

Vi var och skrev kontrakt på vår älskade fyra i Gamlestaden i fredags. Om allt går som det ska flyttar vi in den första november.

Bilduppdatering från semestern

Sambon leker vid någon slags skulptur intill kyrkan i min hemstad Kungsängen.





















Det lyckliga paret i Stockholm.





















Det lyckliga paret och Jenny i Stockholm.





















Sambon är king ofthe world på väg till Riga.





















Det lyckliga paret på väg till Riga.





















Kryssningsdrinkar.


























Efter kryssningsdrinkar.





















Sånt uttråkade vuxna gör i väntan på buffén.





















I Riga kan man äta pannkukar.





















Edward bakar bananmuffins.

Sista ångestfyllda veckan dallrar mot sin mitt

Gah! Hur kan det här vara sista semesterveckan? Va? Hur kan jag redan ha varit ledig i tre och en halv vecka? Va? Jag har ju inte hunnit vara ledig ännu! Det finns en massa jag vill göra som jag inte hinner med. Det här har jag dock avklarat:

• Myst med lilla familjen när Edward var här i två veckor.
• Träffat nya brorsdottern.
• Shoppat i Riga.
• Varit sjösjuk på en båt.
• Träffat världens bästa Jenny.
• Bokat hotell och bröllopsresa.
• Gjort klar nästan alla bröllopsinbjudningar.
• Sett bra och dåliga filmer.
• Lyssnat på fin musik.
• Umgåtts i par.
• Bjudit på vår drömlägenhet.
  
• Stickat en socka och två vantar.
• Ätit god mat och druckit god alkohol.
• Sovit lagom mycket.
• Dansat tryckare inför publik för första gången sedan lågstadiet.
  

Sammanfattningsvis bjuder jag på lite blandade bilder från de senaste tre veckorna.

Eller... bilderna kommer senare för blogger verkar inte vilja samarbeta alls.

Girl is back in town

Nu är vi tillbaka efter en veckas flängande i stan, på landet och utomlands. Sista anhalten innan hemfärden var Riga som var lika fascinerande som Tallinn. Bilder kommer senare men nu tänker jag städa till Turbonegro och dricka Taxfree-Baileys i sunkkläder och flätor som en äkta hemmafru. Det är helt rätt när karln är på Liseberg och flyr hushållet.

A very old house in the countryyy...

Nu är vi hos svärföräldrarna i Munktorp och hälsar på. Jag och karln strosade runt i Köping ett par timmar på eftermiddagen. Jag hade bara lite panikkänningar men de gick över. Det är en rätt mysig liten småstad sådär i sommarvädret och det är skam att jag inte varit där tidigare med tanke på hur ofta jag är i Munktorp. Det hemliga (eller inte så hemliga) målet var en garnbutik som ska läggas ned (=60% rabatt). Jag köpte sex nystan babygarn som ska bli något fint åt nya brorsdottern Wilma och två stora nystan som ska bli sjalar. Annars shoppade vi lite hårspray och presenter.

Nu måste jag gå och titta på barnprogram.

Semester vecka två

Nu börjar min förkylning släppa och igår orkade jag sortera tvätt och stryka och städa vardagsrummet. Tjoho! Vi tog en liten utflykt till staden för att äta glass på Lejonet och björnen. Annars hände det inte så mycket förutom att föräldrarna var uppe alldeles för länge och är trötta idag.

Planerna för dagen innefattar pajbakning och någon slags utflykt. Vi tänkte oss pingvinerna i Slottsskogen men vädret ser lite sådär ut för en picknick så vi funderar på Universeum.

Imorgon bär det iväg till svärföräldrarna där vi ska gå lite i Köping och låta Edward bada i grannens pool. På torsdag lämnar vi pojken till hans mamma och vi hälsar på min nya brorsdotter. Sen vet vi inte hur länge vi stannar, kanske tar vi en liten tripp till ett land i öst men när vi återvänder hem tar vi med oss min bästa vän Jenny. Kidnappning deluxe.

Foto-treat

Lilla Edward visar potential för att bli en stor fototalang. Kolla bara på de här lekparksbilderna...

Dagarna går så snabbt!

Vi äter frukost, leker, äter lunch, spelar spel, leker, äter middag, ser på tv och nattar. Det är ungefär vad som pågår i hushållet. Jag är förkyld och ligger i soffan. Jag bloggar mer när det faktiskt händer något...

Seeemeeesteeer!

Woho woho woho woho! Jag har semester! Semester semester semester! Det känns alldeles fantastiskt efter en händelserik vecka.

Det roligaste var såklart att jag numera är 2x faster. Min lillebror fick sitt andra barn i fredags. En liten flicka som ännu inte har fått något namn. Jag måste så snart jag kan åka och klämma på henne.

I torsdags var det 10-årsjubileum för en av våra kunder på jobbet och vi var ute på en skärgårdsö från eftermiddagen till fredagsförmiddagen. Vi såg på föreläsningar och åt och drack gott. Jag fick mycket olägligt huvudvärk redan på båten och fick ge upp efter ostbrickan klockan elva. De andra höll igång till strax innan fyra. De var trötta på morgonen och missade hotellfrukosten men jag gjorde verkligen det bästa av situationen. Jag tog min nya stickning och satte mig på verandan i solskenet och såg ut över havet. Lugnt och fridfullt. Det var nog den bästa ensamfrukosten någonsin. Vid elvasnåret åkte vi tillbaka till stan och jag kämpade tappert på på kontoret till fyra, då fick jag åka hem till min lilla familj som jag längtat efter hur mycket som helst.

Jo precis, vi har lilla stora killen Edward här nu och han ska inte åka hem förrän om två veckor!

Idag är det söndag (men inte spelar det någon roll för jag har seeemeeesteeer!) och vi är lite trötta och sega. Det är tur att vädret inte är lika fint som igår för vi vill bara sitta och titta på Scooby Doo och mysa. Igår åkte sambon, lillpojken och farbrorn till utomhusbadet i Lundby medan extramamman var hemma och städade ett sjöslag till lägenhet. Mindre kul.

Mer kul blev det på kvällen för då var vi medbjudna av mina chefer till lördagens Springsteen-konsert. Jag har aldrig varit något fan men alltid misstänkt att om jag någonsin lade manken till så skulle jag nog tyvärr gilla honom. Det var sant. Han må vara 110 år men jesus vilken... man... han är. Jag ska inte skriva mer om hans utstrålning för då blir min sambo ledsen men jag kan säga att varenda kvinna (förutom jag då) från femton till femtio+ fick en glimt i ögat när han visade sig på scenen. Jag kände igen flera låtar och somnade till lite under de låtar jag inte hört förut men nu måste jag lyssna in mig i hörlurarna för det lät lovande igår. Jag har blivit en äkta kärring. Bruce Springsteen och allt.

För att fira semestern lägger jag ut en bild på mig och mannen från Ullaredsresan förra helgen.

Sommarrensning

Om en timme, när jag kommit hem, ska jag rensa i min wip-korg. Allt som är tråkigt ska repas upp. Jag kommer verkligen inte sticka på något som inte vuxit en millimeter på ett halvår. Verkligen inte. Det känns redan skönt och befriande och inte alls sorgligt och ångestfyllt. När jag repat upp och sorterat ska jag börja en ny stickning. Moahaha. Jag är hopplös.

Jag vet att jag bara har ca fem varv kvar innan avmaskningen av Laminaria men jag har inte ro för den just nu. Det är min första sjal ever och jag behöver koncentrera mig för att fixa de räta varven. Den är ju trots allt min bröllopshalsduk - den behövs inte stressas fram.

--------------------------

Ok, det blev inte en timme för den timmen är redan förbi. Det blev lite struligt på jobbet så här sitter jag och väntar. När besked kommer får jag äntligen åka hem.