Bloggerskor make my day

(för det är faktiskt väldigt få manliga bloggare som läser min blogg, åtminstone som kommenterar. Har jag någonsing sett någon över huvud taget?)

Ni är verkligen fina. Vilken tur har man inte om man kan vara helt frånvarande i en månad och fortfarande ha en trogen skara bloggerkor som väntat på nya inlägg! Ni är fina och bra och förtjänar massor av kramar och bloggutmärkelser eller mjuka garner om det är det ni önskar allra mest. Om jag fick vad jag längtar efter mer än något annat skulle jag få en enda dag utan illamående, sura uppstötningar från helvetet, magknip och förlamande trötthet. En enda dag. Kom igen!

Om jag bara får klaga av mig liten nu så ska jag försöka vara positiv i resten av inlägget. Deal? Äh, vem försöker jag lura, jag bestämmer aaalldeles själv vad jag får skriva, och klaga, om.

I natt har jag sovit rekordlite. På eftermiddagen gjorde jag misstaget att äta en Billys-pizza. Det skulle jag inte gjort. Hela natten låg jag och vred mig med magknip, magsyra och ilamående. Dessutom hade jag huvudvärk. Och sambon snarkade. Jag kom inte upp förrän... ursäkta, jag ska bara gå och kräkas...

... det var den frukosten det.

Hur som helst, jag gick upp runt elva och i två timmar har jag försökt få i mig en tallrik vaniljyoghurt. Den som just kom i retur. Nu ska jag äta en Snickersglass som straff. Det är för övrigt helt sinnessjukt att jag mår illa hela natten och hela dagen men precis efter att jag kräkts upp allt maginnehåll känns det lite bättre och jag vill äta igen.

Jag vet att det är tråkigt att läsa klagomål efter klagomål men jag tror att det defenitivt kommer vara roligt för mig att läsa om ett par månader. Eller år.

När det gäller att sticka en massa babysaker. Det återstår att se. Det är verkligen inte lockande att sitta med garn och stickor när man mår illa. Under två sjukskrivna veckor har jag bara lyckats knåpa ihop en halvfärdig Sheldon. (Som för övrigt verkar ha en alldeles egen blogg). Kanske får jag tillbaka sticklusten när jag mår lite bättre. Just nu satsar jag på att orka tvätta håret några gånger i veckan. Det är så illa.

Om en och en halv timme eller så kommer sambon hem. Det är dagens höjdpunkt, för han ska få lirka fram isglassen som kilat sig fast i frysen. Det har jag väntat på länge.

Long time no blogging

Ja, ja, jag vet att jag har varit borta ett tag. Att jag varit lika dålig på att läsa andras inlägg som att skiva egna. Men jag har faktiskt en bra anledning. Den bästa kanske.

Nämligen det här:









Jadu, det är ett plus där. Det var faktiskt ett otvetydigt plus på båda testen vi gjorde.

Jag fick en chock. Vad ska hända nu? Hur ska livet förändras nu? När vi smält nyheten en aning kom vi fram till att timingen faktiskt inte kunnat vara bättre. Vi gifter oss den 22 november, vi flyttar in i vår nya stora fyra i ett perfekt barnfamiljsområde 1 november och Edward har ju faktiskt tjatat om syskon rätt länge. Det är perfekt faktiskt!

Det är fortfarande ganska tidigt i graviditeten. Jag är i vecka 9 men om allt går som det ska har vi en ny liten bebis i början av april. I vecka 6 fick jag en liten blödning och nojjig som jag är om allt i hela världen fick vi föra ett VUL (vaginalt ultraljud) men det var det värt, för vi fick se ett pyttelitet hjärta slå!

Förklaringen till varför jag inte bloggat är att jag helt enkelt inte orkat. Till en början hade jag ingenting att skriva om för allt som fanns i mitt huvud var bebis, bebis, bebis och det kändes för tidigt att berätta. Sedan kom vecka 7 och illamåendet satte in. Det var inte nådigt och nu är jag sjukskriven till vecka 11. Skönt, tyckte jag först men nu börjar det bli väldigt tråkigt att ligga i soffan och kolla på cityakuten på tv. För det är ungefär allt jag orkar.

Den här veckan, vecka 9 alltså, känns det en aning bättre och jag har bestämt mig för att bara ta illamåendemedicinen (lergigan) till natten. Jag blir så trött av den, det är ju trots allt ett lugnande medel, men på natten ska man ju sova i alla fall.

Så nu vet ni... jag kommer att försöka blogga mer nu när jag vant mig lite mer vid att jag inte har någon som helst kontroll över min kropp. Nu när hemligheten ändå är ute...

----------------------------------------------

Jag vill förresten tacka er som skrivit att ni saknar mig. Det värmer att det faktiskt spelar roll för en del om jag skriver eller ej. Som om inte det vore nog har jag fått en utmärkelse! Det är den bedårande Clarasofia som gett den till mig och hon får den självklart tillbaka! Det finns fler som förtjänar utmärkelsen men just nu har jag för dålig koll eftersom jag inte läst något på flera veckor.

Jag önskar att jag hade massor att blogga om

Men det har jag inte. Allt är som vanligt och vi väntar på papprena från bostadsrättsföreningen så att lägenheten kan bli vår på riktigt.

Annars jobbar jag på dagarna och sover på nätterna. Har repat upp en ärm för att det kommit en förarglig bläckfläck på den.

Livet efter semestern är helt enkelt inte så spännande.

Det regnar katter och hundar

Det är riktigt stormväder här i Göteborg idag. Tydligen har våra fönster blåst upp och golvet liknade mer en flod därhemma. Stackars sambon ringde och var både dyngsur av regnet och sur för att han skulle behöva torka golv. Själv se jag inte alls fram emot att lämna kontoret om en timme. Eller, det gör jag visst. Jag vill bara inte bli blöt.

Annars går första dagen på jobbet ganska hyfsat. Jag har lagom roliga och stimulerande uppgifter att göra men dagen är låååång.

Sånt man kan göra på semestern

Köpa en lägenhet till exempel.

Vi var och skrev kontrakt på vår älskade fyra i Gamlestaden i fredags. Om allt går som det ska flyttar vi in den första november.

Bilduppdatering från semestern

Sambon leker vid någon slags skulptur intill kyrkan i min hemstad Kungsängen.





















Det lyckliga paret i Stockholm.





















Det lyckliga paret och Jenny i Stockholm.





















Sambon är king ofthe world på väg till Riga.





















Det lyckliga paret på väg till Riga.





















Kryssningsdrinkar.


























Efter kryssningsdrinkar.





















Sånt uttråkade vuxna gör i väntan på buffén.





















I Riga kan man äta pannkukar.





















Edward bakar bananmuffins.

Sista ångestfyllda veckan dallrar mot sin mitt

Gah! Hur kan det här vara sista semesterveckan? Va? Hur kan jag redan ha varit ledig i tre och en halv vecka? Va? Jag har ju inte hunnit vara ledig ännu! Det finns en massa jag vill göra som jag inte hinner med. Det här har jag dock avklarat:

• Myst med lilla familjen när Edward var här i två veckor.
• Träffat nya brorsdottern.
• Shoppat i Riga.
• Varit sjösjuk på en båt.
• Träffat världens bästa Jenny.
• Bokat hotell och bröllopsresa.
• Gjort klar nästan alla bröllopsinbjudningar.
• Sett bra och dåliga filmer.
• Lyssnat på fin musik.
• Umgåtts i par.
• Bjudit på vår drömlägenhet.
  
• Stickat en socka och två vantar.
• Ätit god mat och druckit god alkohol.
• Sovit lagom mycket.
• Dansat tryckare inför publik för första gången sedan lågstadiet.
  

Sammanfattningsvis bjuder jag på lite blandade bilder från de senaste tre veckorna.

Eller... bilderna kommer senare för blogger verkar inte vilja samarbeta alls.

Girl is back in town

Nu är vi tillbaka efter en veckas flängande i stan, på landet och utomlands. Sista anhalten innan hemfärden var Riga som var lika fascinerande som Tallinn. Bilder kommer senare men nu tänker jag städa till Turbonegro och dricka Taxfree-Baileys i sunkkläder och flätor som en äkta hemmafru. Det är helt rätt när karln är på Liseberg och flyr hushållet.

A very old house in the countryyy...

Nu är vi hos svärföräldrarna i Munktorp och hälsar på. Jag och karln strosade runt i Köping ett par timmar på eftermiddagen. Jag hade bara lite panikkänningar men de gick över. Det är en rätt mysig liten småstad sådär i sommarvädret och det är skam att jag inte varit där tidigare med tanke på hur ofta jag är i Munktorp. Det hemliga (eller inte så hemliga) målet var en garnbutik som ska läggas ned (=60% rabatt). Jag köpte sex nystan babygarn som ska bli något fint åt nya brorsdottern Wilma och två stora nystan som ska bli sjalar. Annars shoppade vi lite hårspray och presenter.

Nu måste jag gå och titta på barnprogram.

Semester vecka två

Nu börjar min förkylning släppa och igår orkade jag sortera tvätt och stryka och städa vardagsrummet. Tjoho! Vi tog en liten utflykt till staden för att äta glass på Lejonet och björnen. Annars hände det inte så mycket förutom att föräldrarna var uppe alldeles för länge och är trötta idag.

Planerna för dagen innefattar pajbakning och någon slags utflykt. Vi tänkte oss pingvinerna i Slottsskogen men vädret ser lite sådär ut för en picknick så vi funderar på Universeum.

Imorgon bär det iväg till svärföräldrarna där vi ska gå lite i Köping och låta Edward bada i grannens pool. På torsdag lämnar vi pojken till hans mamma och vi hälsar på min nya brorsdotter. Sen vet vi inte hur länge vi stannar, kanske tar vi en liten tripp till ett land i öst men när vi återvänder hem tar vi med oss min bästa vän Jenny. Kidnappning deluxe.

Foto-treat

Lilla Edward visar potential för att bli en stor fototalang. Kolla bara på de här lekparksbilderna...

Dagarna går så snabbt!

Vi äter frukost, leker, äter lunch, spelar spel, leker, äter middag, ser på tv och nattar. Det är ungefär vad som pågår i hushållet. Jag är förkyld och ligger i soffan. Jag bloggar mer när det faktiskt händer något...

Seeemeeesteeer!

Woho woho woho woho! Jag har semester! Semester semester semester! Det känns alldeles fantastiskt efter en händelserik vecka.

Det roligaste var såklart att jag numera är 2x faster. Min lillebror fick sitt andra barn i fredags. En liten flicka som ännu inte har fått något namn. Jag måste så snart jag kan åka och klämma på henne.

I torsdags var det 10-årsjubileum för en av våra kunder på jobbet och vi var ute på en skärgårdsö från eftermiddagen till fredagsförmiddagen. Vi såg på föreläsningar och åt och drack gott. Jag fick mycket olägligt huvudvärk redan på båten och fick ge upp efter ostbrickan klockan elva. De andra höll igång till strax innan fyra. De var trötta på morgonen och missade hotellfrukosten men jag gjorde verkligen det bästa av situationen. Jag tog min nya stickning och satte mig på verandan i solskenet och såg ut över havet. Lugnt och fridfullt. Det var nog den bästa ensamfrukosten någonsin. Vid elvasnåret åkte vi tillbaka till stan och jag kämpade tappert på på kontoret till fyra, då fick jag åka hem till min lilla familj som jag längtat efter hur mycket som helst.

Jo precis, vi har lilla stora killen Edward här nu och han ska inte åka hem förrän om två veckor!

Idag är det söndag (men inte spelar det någon roll för jag har seeemeeesteeer!) och vi är lite trötta och sega. Det är tur att vädret inte är lika fint som igår för vi vill bara sitta och titta på Scooby Doo och mysa. Igår åkte sambon, lillpojken och farbrorn till utomhusbadet i Lundby medan extramamman var hemma och städade ett sjöslag till lägenhet. Mindre kul.

Mer kul blev det på kvällen för då var vi medbjudna av mina chefer till lördagens Springsteen-konsert. Jag har aldrig varit något fan men alltid misstänkt att om jag någonsin lade manken till så skulle jag nog tyvärr gilla honom. Det var sant. Han må vara 110 år men jesus vilken... man... han är. Jag ska inte skriva mer om hans utstrålning för då blir min sambo ledsen men jag kan säga att varenda kvinna (förutom jag då) från femton till femtio+ fick en glimt i ögat när han visade sig på scenen. Jag kände igen flera låtar och somnade till lite under de låtar jag inte hört förut men nu måste jag lyssna in mig i hörlurarna för det lät lovande igår. Jag har blivit en äkta kärring. Bruce Springsteen och allt.

För att fira semestern lägger jag ut en bild på mig och mannen från Ullaredsresan förra helgen.

Sommarrensning

Om en timme, när jag kommit hem, ska jag rensa i min wip-korg. Allt som är tråkigt ska repas upp. Jag kommer verkligen inte sticka på något som inte vuxit en millimeter på ett halvår. Verkligen inte. Det känns redan skönt och befriande och inte alls sorgligt och ångestfyllt. När jag repat upp och sorterat ska jag börja en ny stickning. Moahaha. Jag är hopplös.

Jag vet att jag bara har ca fem varv kvar innan avmaskningen av Laminaria men jag har inte ro för den just nu. Det är min första sjal ever och jag behöver koncentrera mig för att fixa de räta varven. Den är ju trots allt min bröllopshalsduk - den behövs inte stressas fram.

--------------------------

Ok, det blev inte en timme för den timmen är redan förbi. Det blev lite struligt på jobbet så här sitter jag och väntar. När besked kommer får jag äntligen åka hem.

Tips, anyone?

Jag behöver en skitbra spritsare med olika munstycken. Någon som vet någon bra, eller dålig (som jag inte ska köpa)?

Konsumtion är lösningen på alla problem

Nästan i alla fall.

Jag hade av olika anledningar en dålig dag igår och kom hem från jobbet med känslan av att det enda rätta var att sitta i soffan och gråta tills allt var bra igen. Eller tills semestern började i alla fall. Min fantastiska sambo muntrade upp mig genom att sätta mig på bussen till Allum. Med 30 minuters öppettid kvar rusade vi runt i klädaffärer utan att egentligen hitta någonting. Snart var bara ICA Maxi öppet men det gjorde oss ingenting. Vi köpte glatt en matta och gardiner till köket, lite kokböcker och andra köksatiraljer följde med av bara farten. Plötsligt hade vi handlat för över 700. Hoppsan. Vi måste vara kvar i någon slags Ullareds-psykos. Men wtf, det gör inget. Det lilla pytteköket är jättefint. Jag kan visa bilder när köket inte är så stökigt att jag skäms.

Vi avslutade ICA-shoppingen genom att helt skamlös ta en taxi hem. Vi vägrade ta en buss in till centralen och spårvagn hela vägen nordost igen. Vansinne.

Men ett av mina problem kan konsumtion tyvärr inte lösa, eller? Jag vill fortfarande ha en sån där hejjare... (se förra inlägget).

Hejjare

Hallå, jag har sett att en massa stickerskor har såna dära virkade stick-påhejjare. Jag kan inte virka men vill verkligen ha en sån. Kan inte någon snäll virkerska göra en sån (eller två?) åt mig. Jag är villig att betala eller byta något. Please?

---------------------------------

Länk till hejjare hos Sillen.

Utmanande

Tjoho! Jag har blivit utvald i en sån där utmaning! Det är första gången och jag känner mig så speciell i det fina sällskapet. Dessutom är det en rolig och inte så ansträngande utmaning. Min favorittyp. Så, Tvärslå, nu är det min tur.


Regler:
Svara på alla frågor.
Välj ut sex personer som du vill ska svara och utmana dom i deras bloggar, be dom läsa din.
Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen.


Att göra under dagen

• Följa med mamma och mostern till en datoraffär för att köpa minne till mammas dator.
  
• Vinka av mamma och mostern som ska åka hem.
  
• Diska jordens största disk.
• Städa lite.
  
• Titta och klämma på alla saker vi köpte igår.
  
• Titta på alla nya roliga kanaler vi har till vår stora nya tv.
• Läsa boken om Henry VIII:s fruar.
• Njuta av att det är helg.
  
  
  

Vad gjorde du för tio år sedan?

Jag var 16 år och sommarjobbade med att packa fruktkorgar på pappas jobb. Jag var tillsammans med min första pojkvän och var lite allmänt odräglig.

Ställen du bott på?

Hjulsta, Kungsängen, Sundsvall och Göteborg.

Fem saker du skulle göra om du var biljonär?

• Bli hemmafru och frilansa när jag hade lust. Kanske starta en liten webbutik.
  
• Skaffa två-tre barn och baka kakor med dem hela dagarna.
  
• Köpa ett fint hus i Kviberg.
  
• Shoppa massor.
  
• Skaffa en dietist och personlig tränare.
• Hjälpa mina vänner med olika saker. Exempelvis köpa lägenheter till dem i Götet.
• Placera pengarna väl så att jag kan leva på dem hela livet.
  

Personer du vill veta mer om, men bara om dom vill och orkar.

Mary, Mostern, Gretchen, Linda och Jenka.

Hur man bränner 3000 i Ullared

Boll till Edward. Bra till sommarlek.
















Bomull. Till ansiktet.
















Hörlurar. Så att vi slipper lyssna på Edwards datorspel.
















Förkläde. För att det är husmoderligt.
















Sambons bröllopsskor. Fabulösa.
















Flera magnetpinnar till Edward. Eller till pappan.
















Skor till sambon. Very nice.





















Ny kappa till mig. Lägg märke till de sexiga sockorna.





















Milda Matilda-klänning till mig. Very nice.





















Blåblommigt linne till mig. Möjligtvis för litet.
















Nya skor till mig. Hur fina som helst.
















Fler nya skor till mig. Mjukaste skinnet någonsin.
















Och mer nya skor till mig! Äntligen ett par nya All Stars.
















Spel att spela med Edward. Hade ni också det här på dagis?
















OB. Bra att ha då och då.





















Ny fantastisk handväska och matchande plånbok. Helt enkelt bedårande.





















Mjukmedel. För mjuk tvätt.





















Tandkräm. För o-ilande tänder.
















Musik-TP. Antingen är jag bäst eller sämst.
















Uggletrosor. Fina.
















Rand- och sjärntrosor. Också fina.
















Vita pricktrosor. Söta.
















Randtrosor. Nice.
















Svarta pricktrosor. Också söta.
















Något slags verktyg. Sambon är glad.
















Tvättmedel. För ren tvätt.

Allt detta för i slängarna runt 3000 kronor! Helt sanslöst! Jag måste dessutom tillägga att jag har världens bästa karl som höll med om att jag faktiskt behövde tre par skor och en ny handväska. He's a keeper.

Här är det bara bakning och brinnande bilar

Och så har hon bakat igen. En morotskaka att ta med till jobbet imorgon och ett gäng hallongrottor att bjuda mamma och moster på i helgen.

Och vet ni någonting helt galet? Klockan halv sex imorse vaknade jag av att en biltuta hade låtit i minst 30 sekunder utan avbrott. Jag blev irriterad men funderade sedan på om det kanske var någon slags varning, kanske om en zombie-infektion? Då vill man inte missa varningen och gå ut och bli uppäten. Väl framme vid fönstret ser jag att det brinner och min första tanke är att det är våningen under som brinner. Jag får lite panik och väcker sambon. "Det brinner! Du måste vakna!". Han vinglar upp ur sängen och tittar ut genom fönstret. Det är en bil som brinner. Och då menar jag verkligen brinner. Plötsligt börjar även bilen bredvid att brinna och jag ringer 112. Det var säkert fler som ringt innan men jag gjorde det ändå för säkerhets skull. Brandkåren kom och släckte och jag somnade om, glad över att det inte var huset som brann - och att zombier inte hasade omkring utanför.