Kvällarna som försvinner

Har ni problem att lägga era barn? Eller stänger de sina små ögon och somnar så fort ni sagt godnatt och släckt lampan? Ligger de snällt kvar i sina egna sängar tills drömmarna kommer?

Vi har stora problem att lägga Theodore. Och det äter upp hela våra kvällar.

Ni som följt bloggen i några år vet att vi hade det otroligt kämpigt med Theos sömn när han var bebis. Vi sov oerhört dåligt alla tre när Theodore var mellan tre och nio månader ungefär. Vaknade tio-tjugo gånger per natt och nattningarna tog flera timmar. Vi föräldrar var vandrandre vrak i ett halvår.

Tids nog blev det bättre och från och med att pojken var nio månader vaknade han färre och färre gånger per natt - och somnade oftast själv i sin egen säng. När han var två år hade vi knappt några sömnrelaterade problem alls. Sen var vi tvungna att ta bort framspjälorna på hans säng och allt brakade ihop.

Nu är det ganska outhärdligt igen. Eller. Det är inte lika outhärdligt som förr, men väldigt jobbigt. Skillnaden är att när pojken väl sover så sover han bra. Det är sällan vi behöver gå upp och natta om honom. Och så behöver vi ju bara natta honom en gång på dagen, och det brukar gå ganska lätt.

Men kvällarna. Suck.

Jag vet inte riktigt vad problemet är. Om det är sommaren, ljuset, värmen, otrygghet, trots. Om han kanske ska sluta sova middag? Ingen aning. Allt jag vet är att Theodore har otroligt svårt att komma till ro. Han är trött och vill nog egentligen sova - men han kan inte. Han får inte ro.

Vi har alltid lagt honom klockan sju. Det har varit en bra tid och han har varit trött och redo för sängen. Men de senaste två månadernas läggningsproblem har gjort att vi skjutit på läggningen till åtta. Han är ju lite större nu och behöver inte lika mycket sömn. Dessutom blir det mindre stressigt på kvällen, med middag och så, och så hinner han bli lite tröttare. Försöker vi intala oss. Det har inte direkt gjort någon skillnad.

Vi har gjort allt möjligt för att få kvällarna lugna och hjälpa Theodore att varva ned i slutet av dagen, men det är som om någonting klickar till där runt sex och han blir som en Duracell-kanin. Springer runt och hojtar, glad och pigg som en lärka. På strålande humör. Inte övertrött och instabil, utan lycklig och lekfull.

Klockan åtta börjar vi läggningen med pyjamas och tandborstning. Då har barnprogrammet stått på i vardagsrummet en stund men oftast har Theo mest sprungit runt runt bordet med sina bilar. När tänderna är borstade, blöjan ny och pyjamasen på får han lägga sig i sängen och vi läser saga. Sedan är det sång och puss och godnatt och vi sitter bredvid honom tills han somnar. Det är här kampen börjar.

Först är det lite bråk om att ligga ned och ibland får vi till och med hålla fast honom i famnen tills han accepterar att han ska ligga ned och sova. Sedan får vi vänta. Och vänta. Och vänta.

Och vänta.

Oftast tar det minst en timme innan han somnar. Inte sällan två timmar. Han ligger där och försöker somna. Mer eller mindre. Blundar lite ibland. Sparkar otåligt med benen. Försöker fly då och då.

Klockan hinner oftast bli närmare tio innan han äntligen äntligen äntligen äntligen somnar. Då är kvällen slut för mig som ska upp fem eller sex morgonen efter. Jag tvättar ansiktet, kokar morgonens ägg och går och lägger mig. Utan att ha fått någon ledig tid för mig själv alls. Ingen tid att pusta ut, blogga, sticka eller bara se på teve. Kvällen är borta.

Självklart hjälps vi åt när vi kan. Vissa veckor jobbar mannen på tider som gör att jag får ta alla veckans nattningar själv och då är det inte mycket att göra. Är vi hemma samtidigt försöker vi lösa av varandra, men tyvärr är det ibland bara mamma som gäller. Det är skitjobbigt och vi vet verkligen inte hur vi ska lösa problemet.

Hur får man ett barn att varva ned och somna? Det fungerar lite bättre när vi nattar honom i vår säng och sen bär över honom till hans egen säng när han somnat. När vi är extra trötta är det så vi gör men det känns inte hållbart att göra så jämt. Vi vill ju att han ska kunna somna i sin egen säng. Helst själv såklart, men det känns otroligt avlägset. Vi skulle nöja oss med att bara behöva sitta hos honom i en halvtimme. Det hade varit toppen!

Har ni några råd eller tips? Dela gärna med er.

Nu måste jag verkligen sova. Klockan är tjugo i elva och jag ska upp fem imorgon. Måste koka ägg till frukosten.

Nytt och nygammalt och grönt

Puffen. Favoriten just nu.

Just nu gillar vi gröna saker. Theos favvo är den nya gröna sittsäcken han fick i helgen. Perfekt när man ska kolla på Bolibompa på kvällen. Min favvo är mina nya blommor. Äntligen har jag vågat ta fram min lilla blomlåda igen! Vi tog bort den när Theodore blev stor nog att resa sig och börja dra i bladen men nu borde han kunna lära sig att låta bli dem. Hoppas jag.

På lördag är det klippt!

Nu är alla i familjen Sharp sådär jättelånghåriga igen. Vi är en sån familj. Långhåriga. Men nu börjar topparna se lite risiga ut och borsten trasslar sig och då är det dags att boka klipptid.

Så på lördag är det klippt. Klockan nio inställer vi oss hos Johan på Salong Edward och låter honom reda ut våra risiga lockar.

Theodores kommer att få vara kvar. Lockarna alltså. Vi toppar bara lite och kortar luggen några centimeter. Det blir inte kort i nacken den här gången, jag älskar de vildvuxna korkskruvarna för mycket!

Hur mannen har tänkt sig sitt hår vet jag inte, det blir nog en överraskning för alla. Jag gissar på axellångt i alla fall. Med snedlugg. Som nu fast mer välvårdat.

Jag tänkte i alla fall ta i rejält och klippa av minst två decimeter. En lång page är vad jag ser framför mig. Det känns fräscht inför sommaren och håret liksom skriker efter att få bli ordentligt klippt. Bort med allt det sönderfärgade. Men jag kommer att gråta lite varje gång jag tvättar eller borstar. Ganska länge. Det vet jag redan nu.

Sommarförkylt

Alltså. Vad äckligt det är att vara förkyld på sommaren. Alldeles som att ha en blöt och äcklig filt över hela kroppen. Här sitter vi och snörvlar, hela familjen. Alla sommarförkylda och eländiga.

Söndagslördag

Idag har vi i princip inte gjort någonting alls. Vi har varit lite trötta och lättretliga och Theodore har en förkylning på gång. Jag har passat på att vila lite mer än vanligt och kom inte ens ur pyjamasen förrän vid två. (!)

En promenad till Willys med Theo på den lilla cykeln var dagens enda utflykt, men han blev så trött att han inte ens orkade cykla hela vägen. Stackars lilla mannen.

Det känns lite som en söndag trots att det är lördag. Allt är stängt och folk är inne eller borta. En mellandag. Kanske vilodag. Vi piggade upp oss med spareribs och hemmagjord coleslaw till middag. Nu Marabou Premium 70 % Cocoa Mint och färska bigarråer. Då blir allt bättre.

Imorgon ska vi till IKEA och slåss med alla andra som tänkt samma som vi. De startar tydligen någon stor rea också. Typiskt. Men vi behöver verkligen en bänkskiva till köket.

Nytt i ansiktet!

Men hallå, ag har ju glömt att visa upp mina nya glasögon! Efter tre års misshandel höll mina gamla på att bokstavligt talat falla sönder. Båda paren. Så det var hög tid för nya spännande bågar.

Den här gången var jag smart och valde ett par helt vanliga brillor och ett par solglasögon. Jag trivs verkligen i glasögon men varje sommar är det samma sak. Ont i huvudet av att inte ha solisar i det starka solljuset eller ont i huvudet av att ha solisar inte se något. Så nu har jag solglasögon med rätt styrka för mina närsynta och astigmatiska ögon. Himmelriket!

De vanliga.

Solglasögonen.

Ny och skinande spishäll

Trasig spishäll. Verkligen jättetrasig spishäll.

Så åkte vi då ut till Bäckebol för att köpa en ny spishäll. Eftersom vi länge velat ha en ny bänkskiva och diskho tänkte vi passa på att köpa det samtidigt så vi hade planerat in Bauhaus, Media Markt, Elgiganten och IKEA. Ingenstans hade de några fina bänkskivor eller hoar, och IKEA hade stängt, men vi lyckades komma hem med en skinande blank och hel induktionshäll. Och till värsta bra priset också!

Den vi ville ha kostade strax under 7000 på Media Markt men vi hade sett den till ett bättre pris online. Såklart.

Vi frågade säljaren vad han kunde göra och han svarade "en femhundring".
Då beställer vi den online för 5300 istället, sa vi (utan att nämna att det inte inkluderade frakt).
Ok, 5300 kan jag gå med på, svarade han och så var den såld.

Det kallar jag konsumentmakt.

Så himla fin. Och äggvattnet kokar verkligen på nolltid!

Glad midsommar!

Vad ska ni göra idag? Dansa runt midsommarstången? Äta sill och potatis? Hoppa säck eller springa med potatissked? Jordgubbstårta?

Vi skulle åka till Galaxen och fira, sedan handla på ICA Maxi i Partille innan vi skulle åka hem och äta sill. Istället blir det en tripp till Bauhaus. Anledningen är en viss liten tvåårig pojke, ett tungt köksredskap och en spishäll i glas. Vi behöver en ny häll.

Lediga kvällen börjar nu!

Nej, halv nio somnade han inte, pojken. Men väl strax efter nio, och det är ju bättre än tio i alla fall! Nu tänker jag titta på sista avsnittet av Game of Thrones för den här säsongen. Med den blårandiga stickningen i händerna. Och bara njuta.

Men först ska jag visa er min favoritbild från gårdagen.

Smulan, den allra första Hjärtekatten att adopteras.
Foto: Jennie Smith

Den lediga kvällen - äntligen!

Hjärtekatterna är nu i tryggt förvar på Drottning Silvias och vi fick glädjande nog se hela tre av dem adopteras in i nya familjer. Smulan, Charmören Sören och Karin närmare bestämt. Allt gick bra och jag har fina bilder att visa ikväll. Om jag vill.

Precis. Om jag vill. Ikväll tar jag nämligen en ledig kväll för första gången på evigheters evighet. När maten är lagad, pojken nattad och disken diskad ska jag göra precis vad jag vill. Förutom att godkänna en artikeltext för Hjärtekatten. Och skriva ett blogginlägg om överlämningen på Hjärekattsbloggen. Men sen, sen ska jag ... ja, vad ska jag göra? Möjligheterna är oändliga. 

Sticka kanske? På den blårandiga stickningen eller något helt nytt? Titta igenom mina färdigstickade saker efter något som kan passa små barn i Kongo?

Läsa kanske? I någon av mina nyanlända böcker. Den senaste i Sookie-serien (True Blood, ni vet)? Börja på den första av de fyra böckerna i serien Song of Ice and Fire (Game of Thrones, ni vet) eller kanske Lilla Stjärna av gamle gode Ajvide Lindqvist?

Film kanske? Det var verkligen evigheter sedan, vad är bra just nu? Jag ligger efter.

Sova tidigt kanske? Nej. Jag tänker inte gå och lägga mig före halv tolv. Nope.

En sak är säker, jag ska se det senaste avsnittet av Game of Thrones. Det var ju helt sjukt spännande sist. Avsnitt nummer tio, är det det sista för säsongen?

Nu hoppas jag bara att Theodore är samarbetsvillig också och inte somnar klockan tio som igår kväll. Då blir det inte mycket till ledig tid att njuta av. Ikväll somnas det senast klockan halv nio - och hör sen!

För er som missade inslaget om Hjärtekatten på radion igår.

Här kan ni lyssna!

Hjärtekatten i P4!

Idag kommer Hjärtekatten vara med i P4 Göteborg. Lyssna klockan 16.10 om ni vill höra!

Imorgon är den stora Hjärtekattsdagen!

Åh jag är så spänd av förväntan! Hur ska det gå imorgon vid den stora överlämningen? Det är så mycket som ska klaffa och så många personer som ska hållas reda på. Fotografer och kontaktpersoner och reportrar och 500 katter. Dessutom har jag Theodore med mig eftersom mannen jobbar eftermiddag.

Jag försöker att tänka på att det viktiga faktiskt är att Hjärtekatterna blir överlämnade så att de kan skänkas till barnen. Allt runtomkring är egentligen oviktigt i sammanhanget.

Men alldeles säkert kommer det att ordna sig till det bästa. Det här är ju någonting jag har sett fram emot i flera månader. Och nu är det snart dags!

Giftemål och Hemmets Journal

Den här helgen har varit rolig och händelserik. Lite stressig men väldigt bra ändå.

I lördags var vi bjudna på vännerna Stefan och Josefines bröllop i Karl Johanskyrkan här i Göteborg. Vädret var regnigt som sig bör vid ett junibröllop, vigseln var fin och lagom lång för en tvååring och mottagningen var trevlig med god mat, tårta och kakbuffé. Theodore skötte sig exemplariskt (för en tvååring) hela kvällen trots att vi proppade honom full med socker och inte åkte hem förrän vid tio. Vi var två stolta föräldrar.

Mannen var toastmaster och kom inte hem förrän vid fyra på morgonen. Lite rund under fötterna. Jag lyxade faktiskt också till det och drack ett glas vin till smörgåstårtan.

Så här stilig var min lille man.

Så här stilig var min store man. Jag har sån tur som har en så snygg äkta hälft,
hur lyckades jag med det egentligen? Hur snygg jag var finns inga bildbevis av
så ni får lita på att jag var fin i min blommiga klänning, rosa kofta
och avancerade håruppsättning.

Och så här vackra var brudparet. Och ja, jag var tvungen att gråta lite lite
under vigseln. Det är ju så fint med människor som gifter sig!

Vad jag förstår skötte sig alla fint på festen, ingen spårade ur så länge vi var kvar och talen var fina. Den som uppförde sig mest som en fullgubbe var väl egentligen Theodore, eller vad säger ni om det här? Lite sång, en styrkande hutt och så lite mer sång.

Hehehehehe.

Idag var också en spännande dag, för det var dags att packa ihop 500 handvirkade Hjärtekatter inför tisdagens leverans till Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus. Ja, för så många har vi fått in på exakt två månader. Och fler därtill som vi inte hunnit räkna. Säkert hundra till. Hjärtekatten har blivit en stor succé och det är en av anledningarna till att inläggen blivit lite färre och tråkigare på sista tiden. Välgörenhetsarbete tar tydligen oändligt mycket mer tid än man kan tro. Men det är värt det.

Samtidigt som 500 katter skulle packas i påsar fick vi besök av en journalist och en fotograf från Hemmets Journal som gör ett reportage som publiceras efter sommaren. Förhoppningsvis leder det till ännu fler Hjärtekatter!

Fotografen roddar med ljus och 500 Hjärtekatter i vårt vardagsrum.

Ja, 500 handvirkade och helt unika katter till 500 helt unika hjärtebarn.

När intervju och fotografering var över satte jag, Susanne
(den andra delen i duon som startade Hjärtekatten) och Chris igång och
packade katterna i påsar tillsammans med en liten folder som beskriver projektet.

Några timmar senare låg de snyggt och prydligt nedstoppade i kartonger
och lyftes ned till Susannes bil.

Nu ser jag så himla mycket fram emot tisdag då vi äntligen ska göra första leveransen till sjukhuset!

Lite nytt.

Jag var så trött på min gamla smala bloggdesign. Den kändes grå och snäv och förlegad, men egentligen gillade jag idén och färgerna. Så jag gjorde en mild omdesign. Nu känns det mycket bättre. Fräschare och friare.

Jag gillar inte direkt rubriktypsnittet egentligen, men det ordnar jag senare.

Jag vill inte sova

Klockan är tio och jag måste sova. Men jag vill inte.

Klockan är tio och jag ska upp tio i fem imorgon på jag måste sova. Men jag vill inte.

Alla förberedelserna är gjorda. Frukostäggen kokade, matlådan fixad, kroppen duschad. Nu är det bara att krypa med i sängen.

Men jag vill inte.

Tio är väl inte läggdags för en vuxen kvinna? Jag vill se sista avsnittet av Game of Thrones. Jag vill sticka lite. Jag vill skriva ett blogginlägg för Hjärtekatten.

Jag vill inte sova!

Klädbadar'n

Sticksugen!

Efter flera månaders fokusering på virkning av Hjärtekatter blev jag en liten stund väldigt trött på handarbete. Jag klämde och kände på olika garner men känslan infann sig inte. Den där pirrande ni vet.

Men så plötsligt.

Plötsligt kliade det i fingrarna efter en stickning, och fram åkte garn och rundsticka. Vad tror ni att det blir?

Lite blått och lite randigt.

Hurra, hurra för mig som fyller år idag!

Så, nu har jag blivit 29 år. En lagom ålder för en Thepas.

Det har drällt in önskningar på via Facebook, sms, telefonsamtal och regelrätta gratulationer ansikte mot ansikte. Jag blir så glad och rörd. Till och med Theodore har sagt grattis. Det var bedårande.

Jag har fått fina presenter, bland annat turkos PANTONE-mugg. Nu äter jag jordgubbar med grädde och känner mig mycket uppskattad.

Välkommen hem till Göteborg, här får du en sjuk pojke.

Jag överlevde Blodomloppet, åkte hem och sov hos mamma, gick upp kvart över fyra och åkte sextåget hem till Göteborg. Raka vägen hem till VABB-stugan. Theodore är hostig och snorig och inte välkommen till dagis så jag mötte pappan i dörren när han sprang iväg på utbildning, och tog över i VABB-stafetten. Det var faktiskt länge sedan Theo var sjuk nu.

När pappan kommer hem igen ska jag hämta lite avier på Konsum och Rambaldi, sen ska jag beställa lite böcker på Adlibris, sen ska vi boka en liten minisemester.

Nummerlappen sitter på

Mot Blodomloppet!

Game of thrones

Min nya serie-besatthet.

Bästa pojken hela helgen

När man väntar på spårvagnen kan man fördriva tiden med att läsa en god bok. Theodore rekommenderar Halvan- böckerna, särskilt den om polisbilen.

Den här helgen var det jobbhelg för mannen igen och jag och Theodore fick klara oss själva torsdag, lördag och söndag. Även om det varit tråkigt att inte umgås med pappan Sharp har vi haft massor av kul!

I torsdags var vi med gamla MVC-gänget på Galaxen och tittade på djur. Kossor, grisar, hästar, får, höns, kaniner och en tupp - vilket passade mycket bra eftersom Theodore är rätt besatt av Bondgården på Bolibompa just nu. Stor succé, dit ska vi gå igen. Kanske redan imorgon.

Igår, lördag, var det sjukt bra väder och jag och pojkvaskern var ute hela dagen. Först åkte vi in till lekparken i Haga där vi gungade, rutchade och snurrade. Sedan sov pojken i vagnen medan mamman köpte en klänning till sommarens två bröllop. Efter en snabb mellanlandning i hemmets lugna vrå - där vi fyllde på energiförrådet med lite isglass - tog vi fram hjälmen och tog en cykeltur. Theodore fick cykla, för min cykel har punka. Jag har börjat projekt "Lära Theodore att cykla fot" med blandade framgångar. Allt för ofta sticker han bara iväg i ilfart och jag får rusa för att han inte ska sticka iväg ut på någon farlig bilväg eller liknande. Jag funderar allvarligt på någon slags sele. På vägen hem mötte vi upp pappan och sedan hade vi picknick på utegården tillsammans med en massa grannar.

Idag slappade vi mest hela förmiddagen. Såg på Bondgården och städade leksaker. Jagade ut en geting. Efter lunchen, som bestod av yoghurt för att det var för varmt för riktig mat, sov pojken middag. Sedan åkte vi till Lundbybadet och badade. Det var populärt vill jag lova. Han är verkligen en liten fisk, min lille man. Efter lite mer än en timmes bad var vi trötta och åt middag på Jensens. Theo fick en ballong som han älskade djupt men var tvungen att lämna ifrån sig för att mannen vid bordet bredvid var allergisk mot ballonger. Liten minikris följde men sen blev det bra. Han fick en ny ballong när vi skulle gå, men den flög tyvärr sin kos på vägen hem, trots att jag hade knutit fast den i vagnen. Theodore tog det dock med jämnmod men pratade om Theos Ballong Som Flög Till Himlen hela vägen hem. Sen var det saga och sång och nu sover han äntligen. I vår säng. Såklart.

Lille söte mannen har varit så otroligt duktig hela helgen! Skött sig så bra och försökt lyssna så gott som en tvååring kan. Han har också varit väldigt kontaktsökande mot andra barn och trots att metoden kanske kan diskuteras (gå fram och dra i tröja/hår eller slå med spade) så är jag stolt. Då tar jag honom åt sidan och frågar honom om det var så att han ville leka med pojken/flickan. Det vill han ju, och då förklarar jag hur han ska göra istället. Gå fram och säg "Hej, ska vi leka?", vilket han prövade några gånger. Ibland fungerade det, ibland inte. Men duktig är han. För nästan inget är ju lätt i början.

Min store lille man! Han är så rolig att hänga med när han är på sånt humör. Här får ni se när vi spexar lite i köket. Räknar, trollar och sjunger lite.

Dagens i-landsproblem

Vad ska jag lyssna på?! Allt känns så himla "jaha", bara.

I ett par månader har jag i sant Therese-manér varit helt inne i en The National-period då jag helt enkelt uteslutande lyssnat på deras musik. Men nu börjar jag tröttna lite, så vad ska jag lyssna på istället? Allt är tråkigt och ger mig inga känslor alls. Jag vet inte ens vilken genre jag är sugen på och testar saker till höger och vänster. Men allt är tråkigt. Inte ens de gamla favoriterna fungerar längre.

Hjälp! Det är så tråkigt att all musik är så tråkig! Ge mig tips på något bra.

Värdelöst vetande - nu sänker vi ambitionsnivån

Det har varit lite mycket på sista tiden. Mycket med nytt jobb, Hjärtekatter, hushåll, familj och diverse ideella åtaganden. Jag har varit ganska dålig på att hantera allt och det mesta har blivit gjort bara halvbra, utom jobbet. Jag skulle vilja blogga bra, promenera mer och umgås med min man. Förhoppningsvis lättar det om några veckor. Tills dess sänker jag ambitionsnivån, bland annat här på bloggen. Jag ska försöka att blogga lite oftare men inte lika genomtänkt och intressant kanske.

Idag inspireras jag av min bästa vän Jenny och berättar lite högst personlig och värdelös information om nuläget. Hon berättade exempelvis att hon skulle borsta tänderna och att hon hade svarta mysbyxor på sig. Jag har inga byxor alls på mig, men väl ett typ hudfärgat linne.

Annars sitter jag och tittar på Star Trek: Voyager på Sci-Fi-kanalen och tänker att jag borde städa upp alla leksaker som ligger spridda i hela vardagsrummet. Orka.

Jag är också märkligt mätt. Som om jag ätit en hel buffé, men jag har mest ätit såna där torkade majsnacks. Jag tror att det är för att jag åt en sån jätteportion linser till lunch.

Jag tänkte promenadspringa idag men jag orkade inte och åt en munk istället. Ja just det, den åt jag. Därför är jag så mätt.

Jag älskar mitt nya jobb fortfarande. Det är så peppande och inspirerande. Så mycket bättre än jag hoppades! Inte alls bara textproduktion på löpande band, och mycket mer ansvar än jag trodde från början. Och så himla bra kolleger. <3

Jag behöver verkligen verkligen klippa mig. Hela familjen behöver verkligen verkligen klippa sig. Jag funderar på att ta bort ett par decimeter minst.

Jag kan fortfarande inte lyssna på någonting annat än The National. Jag försöker men det går inte, jag måste alltid byta tillbaka.

Jag saknar att åka till Partille och se på handboll. Kan inte säsongen börja snart?

Imorgon ska jag och Theo på lekträff med hans tjejkompisar från MVC-gruppen. Vi ska till Galaxen och titta på djuren.

Nästa vecka är jag i Stockholm med jobbet i flera dagar. Möten står på schemat men tydligen också Blodomloppet. Jag ska gå 5 km. Inte springa 10.

Nu ska jag tvätta ansiktet och borsta tänderna. Egentligen borde jag tvätta håret men då måste jag vara vaken tills det är torrt och det orkar jag då rakt inte.

Over and out.