29 juni 2011

Kvällarna som försvinner

Har ni problem att lägga era barn? Eller stänger de sina små ögon och somnar så fort ni sagt godnatt och släckt lampan? Ligger de snällt kvar i sina egna sängar tills drömmarna kommer?

Vi har stora problem att lägga Theodore. Och det äter upp hela våra kvällar.

Ni som följt bloggen i några år vet att vi hade det otroligt kämpigt med Theos sömn när han var bebis. Vi sov oerhört dåligt alla tre när Theodore var mellan tre och nio månader ungefär. Vaknade tio-tjugo gånger per natt och nattningarna tog flera timmar. Vi föräldrar var vandrandre vrak i ett halvår.

Tids nog blev det bättre och från och med att pojken var nio månader vaknade han färre och färre gånger per natt - och somnade oftast själv i sin egen säng. När han var två år hade vi knappt några sömnrelaterade problem alls. Sen var vi tvungna att ta bort framspjälorna på hans säng och allt brakade ihop.

Nu är det ganska outhärdligt igen. Eller. Det är inte lika outhärdligt som förr, men väldigt jobbigt. Skillnaden är att när pojken väl sover så sover han bra. Det är sällan vi behöver gå upp och natta om honom. Och så behöver vi ju bara natta honom en gång på dagen, och det brukar gå ganska lätt.

Men kvällarna. Suck.

Jag vet inte riktigt vad problemet är. Om det är sommaren, ljuset, värmen, otrygghet, trots. Om han kanske ska sluta sova middag? Ingen aning. Allt jag vet är att Theodore har otroligt svårt att komma till ro. Han är trött och vill nog egentligen sova - men han kan inte. Han får inte ro.

Vi har alltid lagt honom klockan sju. Det har varit en bra tid och han har varit trött och redo för sängen. Men de senaste två månadernas läggningsproblem har gjort att vi skjutit på läggningen till åtta. Han är ju lite större nu och behöver inte lika mycket sömn. Dessutom blir det mindre stressigt på kvällen, med middag och så, och så hinner han bli lite tröttare. Försöker vi intala oss. Det har inte direkt gjort någon skillnad.

Vi har gjort allt möjligt för att få kvällarna lugna och hjälpa Theodore att varva ned i slutet av dagen, men det är som om någonting klickar till där runt sex och han blir som en Duracell-kanin. Springer runt och hojtar, glad och pigg som en lärka. På strålande humör. Inte övertrött och instabil, utan lycklig och lekfull.

Klockan åtta börjar vi läggningen med pyjamas och tandborstning. Då har barnprogrammet stått på i vardagsrummet en stund men oftast har Theo mest sprungit runt runt bordet med sina bilar. När tänderna är borstade, blöjan ny och pyjamasen på får han lägga sig i sängen och vi läser saga. Sedan är det sång och puss och godnatt och vi sitter bredvid honom tills han somnar. Det är här kampen börjar.

Först är det lite bråk om att ligga ned och ibland får vi till och med hålla fast honom i famnen tills han accepterar att han ska ligga ned och sova. Sedan får vi vänta. Och vänta. Och vänta.

Och vänta.

Oftast tar det minst en timme innan han somnar. Inte sällan två timmar. Han ligger där och försöker somna. Mer eller mindre. Blundar lite ibland. Sparkar otåligt med benen. Försöker fly då och då.

Klockan hinner oftast bli närmare tio innan han äntligen äntligen äntligen äntligen somnar. Då är kvällen slut för mig som ska upp fem eller sex morgonen efter. Jag tvättar ansiktet, kokar morgonens ägg och går och lägger mig. Utan att ha fått någon ledig tid för mig själv alls. Ingen tid att pusta ut, blogga, sticka eller bara se på teve. Kvällen är borta.

Självklart hjälps vi åt när vi kan. Vissa veckor jobbar mannen på tider som gör att jag får ta alla veckans nattningar själv och då är det inte mycket att göra. Är vi hemma samtidigt försöker vi lösa av varandra, men tyvärr är det ibland bara mamma som gäller. Det är skitjobbigt och vi vet verkligen inte hur vi ska lösa problemet.

Hur får man ett barn att varva ned och somna? Det fungerar lite bättre när vi nattar honom i vår säng och sen bär över honom till hans egen säng när han somnat. När vi är extra trötta är det så vi gör men det känns inte hållbart att göra så jämt. Vi vill ju att han ska kunna somna i sin egen säng. Helst själv såklart, men det känns otroligt avlägset. Vi skulle nöja oss med att bara behöva sitta hos honom i en halvtimme. Det hade varit toppen!

Har ni några råd eller tips? Dela gärna med er.

Nu måste jag verkligen sova. Klockan är tjugo i elva och jag ska upp fem imorgon. Måste koka ägg till frukosten.

8 kommentarer:

Jenky sa...

Nu är ju jag verkligen ingen expert på barn, men har ni testat att inte ha på tv:n alls nån timme innan Theodore ska sova? Jag brukar själv ha svårt att varva ner om jag försöker gå och lägga mig efter att jag har kollat på tv eller suttit vid datorn. Även viss mat kan ju spela in, och det borde väl vara likadant för barn? Knepigt!

lisakristin sa...

Jag har tyvärr inga tips. Max är också extremt svårsövd, det går verkligen inte att få honom att somna när han inte själv vill det.
Men jag ville bara säga: Heja er! Hoppas det blir bättre snart!

Malin sa...

Det är samma sak här hemma men att mina (speciellt Wilma) har svårt att somna beror nog på värmen. Sen är det ju ljust till sent på kvällen och blir aldrig heller riktigt mörkt - och jag tror det är många som kämpar med de små barnens sömn den här årstiden. Jag har väl egentligen inga tips och råd. Men en tanke är att det kanske underlättar både för honom och er om han lär sig somna själv i sin säng? Det kan ju vara så att han bökar och krånglar lite extra just för att ni är i samma rum. Vägen att få dem att somna själv är lång men väl värt mödan när det är färdigt.

Hoppas om inte annat att det löser sig på annat sätt för er. Det är inte kul när hela kvällen försvinner.

Louise sa...

Vi bytte från spjälsängen till växasäng när hon var 1år och 8 mån. Innan dess bar jag på henne i hennes rum fram o tillbaka.. fram o tillbaka tills hon somnade. Skitjobbigt!!
Men så fort vi bytte över (slutet av november 2010) så lade jag mig bredvid henne tills hon somnade. Sen kom hon för det mesta över till våran säng under natten.
Hon badar alltid varje kväll. Ungefär vid 19 och under tiden sätter jag på makka pakka på tvn. Då får hon välling och tandborstning i soffan. Sen har det inte varit några problem att sova. Senaste månaderna har varit kämpigare så vi drog ner på middagsluren till max 40-45 min på dagis och helgerna sover hon högst 20-30 min i bilen när vi gör ärenden.
Nu senaste dagarna med fint väder så har vi inte kommit hem förrän vid 20-20.30 och då går hon direkt in till sitt rum och kryper ner i sängen och vill knappt ta av sig kläderna.
Att korta ner eller ta bort middagssömnen brukar göra susen.
Testa dig fram!

Daisy sa...

Jag önskar jag kunde komma med något bra råd. Men det är svårt. Vad jag dock upplevt med vårt mellanbarn är att rutinerna är oerhört viktiga på kvällarna. Allt MÅSTE vara exakt lika varje kväll. Alltid samma ordning på allt. När allt jämt sker i samma ordning vet han vad som skall ske och blitr trygg. Vi pratar alltid innan om vad som skall komma osv så att det blir en mysig stund. Om möjligt svalt i rummet och mörkt.

Jäntan däremot varvade ned ocxh blev avkopplad i badet så henne fick vi bada varje kväll samma tid i ett halvårs tid. Då badade hon i halvmörker till skenet av stearinljus. De lugnade henne.

Hoppas ni finner något som fungerar för er.

Daisy sa...

Tänkte på en sak... Vår minsting har alltid haft svårt att komma till ro. Det slutade med att jag "tog paus" från nattningskampen och mer eller mindre sade. "lek om du vill men var tyst och stanna i sängen". Tog inte många dagar innan grabben somnade inom en halvtimma. Visserligen med leksaker i sängen. Men vad gör det. Kampen är över för oss. =)

Har ingen aning om ifall det kan fungera hos er. Vad händer om ni lämnar grabben och går ut?

Anette sa...

Ååå, vad jobbigt. Vet hur det känns när man inte får nån egen tid på kvällen. Jag har två tips och det ena är att sitta utanför hans rum istället för brevid sängen. Ha dörren på glänt och när du/ni sitter där kan du göra annat. Handarbeta, surfa etc... Går han upp lägger ni tillbaka honom i sängen. Det andra tipset är att dra ner på dagvilan på dagis. Han behöver nog sova då fortfarande, men kanske kan man korta ner tiden med 15-20 minuter.
Hoppas nåt av alla tips du fått på bloggen fungerar! Kram!

Caroline sa...

Måste ni sitta kvar där inne då? Varför gör ni det? Kan han inte böka och stöka där inne själv? Det är kanske inte hela världen om man inte ligger still i sängen, bara man vet att dagen är slut och att där inte finns mer trevligheter att hämta hos mor och far, att inget han gör framkallar minsta leende eller reaktion från någon av er som sitter bredvid.
När min första var två år så sa jag till honom att det var nya läggdagsrutiner, att när det var dags att sova så skulle han ligga i sin säng och sova och att jag inte tänkte prata med honom mer, för det var bara sova kvar på den dagen. Han köpte hela konceptet, jag blev mycket paff... Han kan ju visserligen inte gå upp, men han trilskades inget, förstod precis de nya reglerna.