Kvällarna som försvinner

Har ni problem att lägga era barn? Eller stänger de sina små ögon och somnar så fort ni sagt godnatt och släckt lampan? Ligger de snällt kvar i sina egna sängar tills drömmarna kommer?

Vi har stora problem att lägga Theodore. Och det äter upp hela våra kvällar.

Ni som följt bloggen i några år vet att vi hade det otroligt kämpigt med Theos sömn när han var bebis. Vi sov oerhört dåligt alla tre när Theodore var mellan tre och nio månader ungefär. Vaknade tio-tjugo gånger per natt och nattningarna tog flera timmar. Vi föräldrar var vandrandre vrak i ett halvår.

Tids nog blev det bättre och från och med att pojken var nio månader vaknade han färre och färre gånger per natt - och somnade oftast själv i sin egen säng. När han var två år hade vi knappt några sömnrelaterade problem alls. Sen var vi tvungna att ta bort framspjälorna på hans säng och allt brakade ihop.

Nu är det ganska outhärdligt igen. Eller. Det är inte lika outhärdligt som förr, men väldigt jobbigt. Skillnaden är att när pojken väl sover så sover han bra. Det är sällan vi behöver gå upp och natta om honom. Och så behöver vi ju bara natta honom en gång på dagen, och det brukar gå ganska lätt.

Men kvällarna. Suck.

Jag vet inte riktigt vad problemet är. Om det är sommaren, ljuset, värmen, otrygghet, trots. Om han kanske ska sluta sova middag? Ingen aning. Allt jag vet är att Theodore har otroligt svårt att komma till ro. Han är trött och vill nog egentligen sova - men han kan inte. Han får inte ro.

Vi har alltid lagt honom klockan sju. Det har varit en bra tid och han har varit trött och redo för sängen. Men de senaste två månadernas läggningsproblem har gjort att vi skjutit på läggningen till åtta. Han är ju lite större nu och behöver inte lika mycket sömn. Dessutom blir det mindre stressigt på kvällen, med middag och så, och så hinner han bli lite tröttare. Försöker vi intala oss. Det har inte direkt gjort någon skillnad.

Vi har gjort allt möjligt för att få kvällarna lugna och hjälpa Theodore att varva ned i slutet av dagen, men det är som om någonting klickar till där runt sex och han blir som en Duracell-kanin. Springer runt och hojtar, glad och pigg som en lärka. På strålande humör. Inte övertrött och instabil, utan lycklig och lekfull.

Klockan åtta börjar vi läggningen med pyjamas och tandborstning. Då har barnprogrammet stått på i vardagsrummet en stund men oftast har Theo mest sprungit runt runt bordet med sina bilar. När tänderna är borstade, blöjan ny och pyjamasen på får han lägga sig i sängen och vi läser saga. Sedan är det sång och puss och godnatt och vi sitter bredvid honom tills han somnar. Det är här kampen börjar.

Först är det lite bråk om att ligga ned och ibland får vi till och med hålla fast honom i famnen tills han accepterar att han ska ligga ned och sova. Sedan får vi vänta. Och vänta. Och vänta.

Och vänta.

Oftast tar det minst en timme innan han somnar. Inte sällan två timmar. Han ligger där och försöker somna. Mer eller mindre. Blundar lite ibland. Sparkar otåligt med benen. Försöker fly då och då.

Klockan hinner oftast bli närmare tio innan han äntligen äntligen äntligen äntligen somnar. Då är kvällen slut för mig som ska upp fem eller sex morgonen efter. Jag tvättar ansiktet, kokar morgonens ägg och går och lägger mig. Utan att ha fått någon ledig tid för mig själv alls. Ingen tid att pusta ut, blogga, sticka eller bara se på teve. Kvällen är borta.

Självklart hjälps vi åt när vi kan. Vissa veckor jobbar mannen på tider som gör att jag får ta alla veckans nattningar själv och då är det inte mycket att göra. Är vi hemma samtidigt försöker vi lösa av varandra, men tyvärr är det ibland bara mamma som gäller. Det är skitjobbigt och vi vet verkligen inte hur vi ska lösa problemet.

Hur får man ett barn att varva ned och somna? Det fungerar lite bättre när vi nattar honom i vår säng och sen bär över honom till hans egen säng när han somnat. När vi är extra trötta är det så vi gör men det känns inte hållbart att göra så jämt. Vi vill ju att han ska kunna somna i sin egen säng. Helst själv såklart, men det känns otroligt avlägset. Vi skulle nöja oss med att bara behöva sitta hos honom i en halvtimme. Det hade varit toppen!

Har ni några råd eller tips? Dela gärna med er.

Nu måste jag verkligen sova. Klockan är tjugo i elva och jag ska upp fem imorgon. Måste koka ägg till frukosten.