Fasta rutiner är ett måste för ett barn. Tror jag i alla fall.

Jag fick en kommentar angående Theodores sömn som tog upp rutiner och vikten av att ha dem. Jag håller med till 100 procent. Vi har väldigt fasta rutiner kring det som är praktiskt möjligt för oss, dvs maten och nattsömnen. När det gäller hur Theodore sover middag på dagarna beror det helt på hur han sover på natten. Det händer jättesällan att han sover över ett mål (det kan ibland diffa på en kvart eller så men det är ok). Det är bara i väldigt speciella fall, som i förrgår när han vaknade fem på morgonen och inte somnade igen förrän vid hav sju, som det blir tokigt. Då var hela dagen ur led.

En helt vanlig dag ser ut så här:

• 07-08 Vi vaknar, myser i sängen en stund.
• 08 Gröt till frukost.
• Vid 09-10 Theodore blir trött och sover middag.
• 12 Lunch.
• Vid 13-14 Theodore blir trött och sover middag.
• 15 Gröt till mellanmål.
• 18 Välling till kvällsmat.
• 19 Theodore blir trött och nattas för natten.

Beroende på hur mycket han sov under middagslurerna kan han vilja sova en gång till vid 15-16-tiden. Han är precis i gränslandet mellan att sova två eller tre gånger per dag men oftast är det två. Nu när mannen tar över kan rutinerna komma att anpassas efter hur han känner är bäst, kanske byts till exempel ett grötmål ut mot ett till matmål.

Kvällsnattningsrutinen ser ut så här:

• Vällingflaska klockan 18.
• Theodore får leka en stund så att han blir trött och börjar gnugga sina små ögon.
• Klockan 19 går vi ned och byter om till pyjamas och borstar tänderna.
• Vi läser ur en av pekböckerna.
• Sen är det puss och godnatt och ned i sängen.
• Godnattsång.

Ja och nu den här veckan följer en massa skrik, förut satt vi hos honom och höll händerna på hans axel/höft tills han somnade.

Jag blir glad och tacksam över de råd jag får. Det är väldigt omtänksamt av er att försöka hjälpa till. Det är dock viktigt i den här diskussionen att skilja på barn som har problem med sömnen och barn som inte har det. Det går inte bara att bestämma att "nu ska barnet sova så här eller så här". Det fungerar inte med ett barn med sömnproblem. Man måste pröva sig fram och anpassa sig efter barnets behov vid givet tillfälle. Vid given utvecklingsfas.

Vi tampades varje dag med att "ta itu" med Theodores sömnproblem när han var mindre också, även runt fem månader som kommentaren föreslår. Då var kaoset ännu större än det är nu och han sov mycket sämre både på dagen och natten. Han var alldeles för liten för någon form av "metod", men vi kämpade på med fasta rutiner. Eller så fasta som det går att ha med en bebis som fortfarande helammas. Vi prövade allt som bvc, böcker eller Internet föreslog (förutom Anna Wahlgrens metoder, de anser jag är alldeles för extrema för vår del) men ingenting fungerade.

Så plötsligt blev det bara lite bättre. Plötsligt fungerade våra försök att söva honom i hans egen säng istället för i BabyBjörnen eller vagnen. Sedan dess har det gått lite upp och ned men det har aldrig blivit så dåligt som det var då. Han somnar alltid i sin egen säng, även om det kan ta lång tid ibland.

Nu känner vi av en sådan förändringsperiod igen. Vi känner att han är redo att lära sig sova bättre. Så kändes det inte för några veckor sedan. Det återstår att se hur det går och om just den här metoden kommer att fungera. Annars prövar vi någonting annat. Inatt sov han i alla fall bättre än han gjort på flera månader.

Vad som än händer så ger vi i alla fall inte upp. Han ska sova bra. Någon gång.