Framgång!

En söt och nöjd pojke ligger i min famn och äter medan vinden dånar och regnet slår hårt mot fönsterrutorna. Han har sovit så bra i natt, och jag med! Vi använde vår nya nattningsrutin och den här gången fungerade den efter bara 40 minuter! Han blev lite orolig efter en stund men lugnade sig i sängen utan att vi behövde ta upp honom. Sedan sov han fint till runt fem då han fick lite mat. Jag och pojken somnade lite i maten men jag vaknade vid sex och då gick det utmärkt att lyfta över honom till hans säng igen. Där sov han sedan till halv nio. En perfekt natt enligt mitt tycke och bebisen var nöjd och glad båda gångerna han vaknade. Det kommer såklart att komma bakslag men jag är så glad över att veta att det går.

----------------------------------------------------

Uppdatering

Jag sövde just pojken för sin förmiddagslur. I sängen. Utan att ta upp honom en enda gång!

Läget

Nu är jag tillbaka här på the Internetz igen. Jag tog ett litet blogguppehåll över semestern, mest för att jag inte fann någon tid att sitta vid datorn. Egentligen var jag tillbaka på hemmaplan redan i måndags kväll men det har varit så mycket att stå i och jag har varit så trött att blotta tanken på att formulera ett blogginlägg försatte mina hjärnceller i koma. Jag är fortfarande lika trött men vill verkligen försöka få ihop något. Så här är något.

Om: Ingen zzz

Anledningen till att jag är så hiiimla trött stavas F-Ö-R L-I-T-E S-Ö-M-N. Bästa och sötaste Theodore har under semestern sovit sämre och sämre. Det började lite smått redan innan vi åkte med att han blev otroligt svårsövd. Vi fick bära och vyssa och amma för att söva lille liten men när han väl sov var han rofylld.

Hemma hos mamma gick det ganska bra även om vi nötte ned hennes vardagsrumsgolv med vårt kvällstravande fram och tillbaka med en trött-skrikande pojke.

När vi kom hem till pappa fungerade sömnen och sövandet oväntat bra i två nätter men sedan blev lilla hjärtat förkylt och det gjorde såklart att det blev jobbigt att sova. Han blev nästan alltid ammad eller vagnad till sömns men det var ju så lätt och smidigt ute på landet när det var fint väder.

Nästa stopp var svärisarnas hus på landet och här blev det kaos med sömnen. Theodore var fortfarande krasslig och hängig och hans sömn hamnade lite i kläm när vi försökte bolla svärisar, allt som mannen hade att göra där, umgänge och en storebror. Han sov alldeles för lite på dagen och snurrade som en elvisp på natten. Vissa nätter ammade jag i princip rakt igenom. Jag sov väldigt lite.

När vi kom hem var det med en pojke som vi inte hade en aning om hur vi skulle natta utan tutte eller vagn, och det är ju inte särskilt bra i längden. Han vägrade att sövas i famnen eller sängen. Han sov dessutom väldigt dåligt när han väl somnat, lekte väderkvarn och vaknade flera gånger per natt och var ledsen.

Det är ju helt ohållbart så nu har vi tagit krafttag för att återföra natt-ro hos familjen Sharp. Vi försöker till exempel hålla bättre koll på hur pojken sover på dagarna och har tidigarelagt nattläggningen samt utvecklat en nattningsrutin. Vi började igår och även om själva nattningen gick lite fortare än jag trodde (runt en timme aktiv nattning) blev det inte mycket sömn. Pojken vaknade ofta och till slut var han så ledsen att det bara var amning och sömn bredvid mamma som återstod.

Vi står fast vid vår plan och hoppas att det gör att pojken (och vi) får sova bättre vad det lider. Jag håller er uppdaterade.

Om: Förkylningen

Ja, som jag skrev förut blev lilla minstingen förkyld under semestern. Det var jättesynd om lilla stackaren. Han var helt igentäppt med snor som rann och rann och rann. Det var jobbigt att äta och sova och ingenting var roligt.

Först trodde jag (naivt) att han blivit bättre efter någon dag eftersom han verkade piggare men ack så fel jag hade. Efter 3-4 dagar med feber, hosta och snor blev Theodore plötsligt ännu risigare. Han vaknade efter en eftermiddagslur och var alldeles lealös. Han hängde som en trasa på armen och orkade inte ens skrika. Då ringde jag sjukvårdsupplysningen och de rådde mig att åka till akuten eftersom han var så liten och hade haft feber så många dagar.

Sagt och gjort, vi packade ihop och åkte in till Huddinge sjukhus. Där blev han undersökt av en snäll Tant Doktorn som sa att det var ingen fara, lilleman var genomförkyld men det var ett virus som skulle gå över av sig självt.

Självklart kändes det lite dumt att sitta på akuten med en pojke som bara var förkyld men jag ångrar inte för en sekund att vi åkte. Tant Doktorn tyckte inte heller att det var onödigt, är man orolig ska man åka in. Bättre en gång för mycket än en gång för lite.

Nu har pojken repat sig och allt som återstår av den elaka förkylningen är en envis ögoninfektion som gör att lillen vaknar varje morgon med bara ett öppet öga. Det andra är helt ihopkladdat och han ser så ynklig ut!

Om: Mormorsrutorna

Det har inte varit mycket tid för virkning med en liten bebis och en sexåring men några rutor har jag fått ihop. Jag tror att jag har en 28-30 stycken nu. Tyvärr har jag inte fäst en enda tråd och ni kan själva räkna ut hur många trådar det blir på 30 mormorsrutor med 5 varv på varje. 10 trådar på varje ruta gånger 30 rutor är 300 trådar.

Kanske ska jag bara bränna upp dem istället.

Om: Stora killen

Ja och så har ju Theodore gått och fyllt fyra månader! Det firade vi med att ge honom hans första smakportion. Palsternacks- och potatispuré. Det mesta av den lilla teskeden hamnade utanför men nu i början handlar det ju mest om att leka och bekanta sig med nya smaker och konsistenser.

Lilla pojken håller på att bli stor.

Om: Att tappa hår

Min senaste kroppsliga besatthet handlar om att bli flintskallig. Ja, jag har börjat tappa sjukt myckt hår. Läskigt mycket. Stora tussar ramlar av varje dag. Det är en följd av graviditeten tydligen. Man tappar inget hår när man är gravid så istället tappar man enorma mängder efteråt istället. För tillfället har jag ungefär hälften av håret kvar, vi får väl se hur det ser ut om några veckor.

Nu måste jag mata en liten man innan kvällsrutinen. Jag återkommer med bilder från semestern. Kanske imorgon om jag hinner.

Semesterrapport

Det är mulet väder, bebisen sover middag, storpojken leker med nyfunna kamrater ute på gräset och jag har helt plötsligt några minuter över. Så här följer en snabbrapport över vad som hänt sedan sist.

Vi åkte hem från mamma i onsdags och anlände hemma hos pappa på eftermiddagen. Vädret har varit strålande i Gnesta (förutom idag, nu är det mulet) och vi har badat i sjön. Theodore fick också vara med men inte i vattnet. Vi har plockat blåbär och smultron också. I mängder. Så mycket att storebror har tröttnat på att äta bär och utlyst plockningsförbud. Theodore fick smaka smultronjuice från våra fingrar och det var smaskens. Han firade med att få sin första fästing. Senare på dagen blev han plötsligt jätteskrikig och ledsen och ville ingenting. På morgonen var han ett slem-monster och den första förkylningen var ett faktum. Hela dagen igår snörvlade och hostade han förfärligt men inatt vände det och nu mår han redan mycket bättre.

Det var väl allt för nu. Jag ska gå och virka mormorsrutor tills pojken vaknar. Jag har säkert fått ihop en 15-20 stycken nu.

Duktig.

En bebis som INTE vill sova

Jahapp, nu har vi kommit in i en sån fas. Separationsångestfasen. Lille Theolainen har ju aldrig varit särskilt sugen på att sitta eller ligga själv men nog har han kunnat sitta i babyskyddet i 10-15 minuter medan jag duschat och så - men nu är det stört omöjligt! Inte har han varit svårnattad heller. Det har bara varit att lägga honom i sängen, ge honom nappen och sitta bredvid med handen på pojkens rygg. Det brukade ta några minuter. Kanske 15 om han var orolig. Kanske en extra matslurk om det var riktigt illa.

Nu vill lille mister inte sitta ensam i 30 sekunder. Han vill förresten inte sitta alls. Han ska stå i knät, men i så fall bara korta stunder i taget. Och inte i tv-soffan. Äventyr ska det vara. Nya miljöer och människor och speglar. Vissa dagar har jag bara gått planlöst på stan för att slippa vara hemma. Ett stimmigt Condeco var tydligen melodin förra veckan. Där trivdes pojken storartat och vi stannade där i princip hela dagen. Det var faktiskt riktigt mysigt.

Och sova har blivit livsfarligt. Speciellt på kvällen. Så fort klockan börjar närma sig 21-22 börjar ögonlocken bli tunga och hela pojken gnällig. Hans kropp vill inget annat än att sova men så fort han slappnar av och man ser att sömnen är nära spänner han varenda muskel han har och vrider sig som en ål.

Vi bär och bär och bär. Och vyssar och sjunger och ammar, ammar, ammar. Ibland fungerar det att gående söva honom i famnen, sedan lägga honom i vår säng - fortfarande i famnen - och sen lägga honom i hans egen säng. Igår gick vi runt med honom i två timmar innan han slocknade. Till slut traskade jag runt i mammas vardagsrum med Theo i BabyBjörnen. Då somnade han äntligen.

När han väl somnat sover han som tur är fortfarande bra. Oftast hela natten. Inatt vaknade han ett par gånger men somnade om med nappen. Det hade jag räknat med för han sover ju i vagnsinsatsen nu på semestern, inte i vanliga sängen. Jag tycker att han var riktigt duktig.

Det bästa sättet att söva lilleman är promenader i vagnen. Speciellt om det regnar, för då låter det så mysigt under regnskyddet. Alldeles nyss kom vi hem från en promenad i Tibble och lille sötis ligger fortfarande i vagnsinsatsen och sover sött. Jag är så glad att jag lyckades lyfta in honom utan att han vaknade!

Mammas lilla goding!

Semestros

Familjen Sharp har åkt på semester. Denna vecka uppehåller vi oss i Stockholmstrakterna hos mina föräldrar, nästa vecka hälsar vi på svärisarna. Jag ska försöka uppdatera med bilder och semesteranekdoter men det kan bli sporadiskt.

Puss!

Krokning

Jag har lärt mig virka!! Det är så fantastiskt för jag har försökt flera gånger förut men aldrig fått till det. Spetsstickning på fem stickor har inte varit några problem men varje pytteprojekt med lite garn och en enda liten nål har varit mig övermäktigt. Fram tills nu. För ett par dagar sedan tog jag åter igen mod till mig, plockade fram en virknål, lite skräpgarn och massor av tålamod. Det skulle bli mormorsrutor. Det skulle det bara. Och plötsligt släppte det. Jag förstod hur den här virkningshistorien var tänkt att fungera. De första rutorna blev lite hur som helst, speciellt eftersom jag inte riktigt fick till det där med att få första varvet till en fyrkant. Det blev bara en cirkel ... eller en trekant om jag hade tur.

Efter ruta fyra eller fem fick jag i alla fall till det så att jag blev hyfsat nöjd och nu är jag ganska stolt. Jag tror inte att jag skulle kunna virka något annat än mormorsrutor dock. Det sulle vara ett snöre då kanske. Bara luftmaskor, hehe.

Eftersom det var så roligt att virka skeva mormorsutor bestämde jag mig för att de skulle få bli något riktigt. Jag rotade fram alla restnystan Drops Alpaca och började virka rutor för glatta livet. Vi får se vad det kan bli för något. Helst ser jag att det blir en filt av något slag men då behövs mååånga rutor. Det blir ju inte så mycket virktid när man är hemma med en sällskapssjuk bebis men jag har fått ihop åtta stycken. Ett sånt här projekt får ju i och för sig ta tid, det gör inget om filten blir klar om flera år. Det är ju trots allt ett sånt där då-och-då-restgarns-projekt.

Mannen har också gjort några försök att lära sig virka med samma sorgliga resultat som för mig (ok, hans försök gick faktiskt lite bättre) och nu föll polletten ned även för honom. Han kan också virka mormorsrutor nu. Och nästan en halv kyckling. Vi har suttit bredvid varandra i soffan och pysslat med våra nålar och garner vid flera tillfällen och det är så mysigt!! Jag älskar att jag har världens bästa man.

Förutom att virka har jag umgåtts lite med föräldragrupps-flickor den här veckan. Igår fikade jag och Theodore med Eleonor och Lina på det lokala kondiset här i Gamlestaden. Vi åt fralla och budapestrulle. Sanslöst gott. Sedan tog vi en promenad till Willys där jag köpte blöjor. Storlek 3 för första gången. 5-9 kg. Stora killen! På vägen hem började det ösregna men bebisarna hade det bra i vagnarna under sina regnskydd. Värre var det för mammorna.

På samma kondis vid samma tid men idag träffade vi Sofia och Alma. Bebisarna var helt bedårande och snackade med varandra över bordet. Vi satt kvar tills kondiset började stänga, då sa vi hejdå och jag och Theo gick till Konsum och köpte Pepsi och kakor.

Nu på kvällen bestämde jag att det var en god idé att möta mannen/pappan på vägen hem från jobbet. Han slutade 22 men eftersom lilleman var lite orolig och trött-jobbig gick vi ut redan vid 21. Det kunde göra oss gott med en liten promenad. Det gjorde det men vad tror ni hände efter halva tiden? Precis. Det började spöregna. Bebisen hade det bra i vagnen under sitt regnskydd. Värre var det för mamman. Jag var fullständigt genomsur när vi mötte mannen vid SKF:s grindar.

Det där med regnjacka hade kanske varit något att investera i.

Coolaste katten i stan ... och alla andra städer

Theodore sportar rödrutig skogshuggar-body i flanell från Oshkosh och mörkblå jeans från Cheap Monday.

Theodore lays down the word

Dagens tjoho!

Lite desperat provade jag imorse en bh som jag hade innan jag började amma men efter att jag blev gravid. Twinsen växte ju rätt mycket, runt tre kupstorlekar, under graviditeten. Jag trodde aldrig att jag skulle få plats men det gjorde jag! Tjoho! Nu slipper jag känna mig som en kärring med fula spets-bh:ar som täcker bröstkorgen ända upp till nyckelbenen typ. Nu kan jag äntligen ha mina vanliga balconetter igen. Det gick faktiskt utmärkt att amma med den också. Jag är inte nere på den storleken jag hade pre preggers, men jag kan nu ha bara "väldigt stora" bh:ar, inte "enorma".

Tjoho!

Rullis av misstag

Lilla Theolainen tycker inte om att ligga på mage. Han hojtar och kämpar med sin lilla kropp för att komma någonstans men där ligger han som en fisk på land. På senaste tiden har han dock blivit mycket duktigare och kan ligga allt längre stunder som en säl innan han surnar till. Igår låg hela familjen på sängen för lite rygg- och nackträning när Theo plötsligt bestämde sig för att vända sig från mage till rygg. Han har aldrig visat sådana tendenser innan så vändningen var nog mest en slump. Sängen är ju dessutom ett mjukt underlag som underlättar lite. Men ändå. Det var den första vändningen. Det är dags att se upp var man lägger den lille rackaren!