Rymd-DJ:en Theodorski rapporterar

Idag har varit en bra dag. Både mamma och pappa var hemma var hemma hela dagen och jag fick fattiga riddare till frukost! Sedan fick jag åka cykel till biblioteket där mamma lånade lite språkböcker men jag hittade inget som var roligt. Jag har ändå så mycket bra böcker hemma. Särskilt alla om Alfons och min nya Muminbok som handlar om när Mumintrollet ska gå hem med mjölk till sin mamma.

När vi var på biblioteket gick vi in i ett rum med en massa kläder. Det var tydligen klädbytardag och vi lämnade en hel påse av mina urvuxna kläder men vi hittade inget särskilt som vi ville ta hem. Däremot träffade vi mamman till en av mina dagiskompisar. Hon verkar snäll.

Sen cyklade vi hem och åt lunch och sov middag. Jag tror att mamma och pappa somnade lite de också för de såg så trötta ut när de hämtade mig ur sängen och jag fick ropa ganska länge tycker jag.

Efter luren åkte vi till ett jätteroligt ställe som kallas Världskulturmuseet. Där fanns någonting som kallades utställningar och en av dem, Jordlingar, var ett jätteskojigt lekrum med massor av roliga saker och gömställen. Jag lekte med My och Livia och deras mammor och pappor. Deras lillasystrar var också där men de är bebisar så de är inte så roliga.

Middagen åt vi på MAX för vi lekte så länge att det blev sent. Så sent att när vi kom hem var det precis lagom tid för mig att få pyjamas och saga. Men det gjorde ingenting för jag var så himla trött och när jag fick min napp och min isbjörn somnade jag nästan med en gång.

Imorgon är det dags för nya bus igen.

Det här är ett rymdskepp och jag är kaptenen. Men mamma tyckte att jag såg ut som någonting som heter DJ.

Det fanns massa roliga gubbar och klossar också.

Kapten Kirk på bryggan.

Det var liksom som is fast man inte halkade. Och under isen fanns fiskar och en flaska och en telefon.

Jag är den där lilla gröna pricken där borta. Han som sitter och slappar är min pappa.

Theodore bygger torn i duschen

Nu drar jag hem och har fredag

Bästa uttrycket någonsin

Alltså. Jag älskar ju det svenska språket och rynkar lite på näsan när någon (som kan vara jag själv) använder exempelvis engelska ord när det finns alldeles utmärkta ord på svenska. Ja. Lite bakåtsträvande kanske men sån är jag. Språklig bakåtsträvare.

Men det är inte helt sant. Jag älskar nämligen också nya ord och nya användningsområden för ord. Ovanligt fyndiga direktöversättningar är också en delikatess. Som det här uttrycket jag nyss läste hos Fredrik Backman:

"Var där eller var rektangulär."

Briljant.

Testpilot

Jag är inte mycket för Alla hjärtans dag, men jag älskar kladdkaka. Så när Smartson efterlyste testpiloter för Ekströms kladdkaka kunde jag inte låta bli. 1000 testpersoner ska väljas ut, bland dem ska 200 vara bloggare. Kanske vill du också prova en kladdkaka helt gratis? I så fall klickar du här.

Harmonisk kväll

Åh vilken mycket bättre dag jag haft idag! Det började med en mysmorgon utan dess like med en pojke som visserligen bara sov i sin säng till tjugo över sex, men det kompenserade han för genom att mys-sova i vår säng ända till kvart i åtta. Alldeles för sent för mig såklart men jag kunde inte motstå myset. Som genom ett mirakel hann jag ändå göra mig i ordning, äta frukost och cykla till jobbet utan att komma för sent.

På jobbet var det roligt, så roligt att jag bara med nöd och näppe lyckades slita mig vid fyra för att cykla till dagis (utan att bli minsta lilla blöt). Där hämtade jag en glad och busig pojke som ätit och sovit duktigt och varit på bra humör hela dagen.

Vi åkte hem och lagade Korv Stroganoff med basmati-råris och broccoli som pojken åt med god aptit. Sen var det dags för dusch-lek och nattning. Allt gick smidigt och var så mysigt så. Pojken var glad nästan hela tiden och sötare än vanligt. Min lilla stjärna.

Det är något knas med ljudet i början men det ger sig ...

Helt vanliga hem

Jag ser att intresset är ganska stort för det här med att visa upp sitt helt vanliga hem. Många (eller några i alla fall) har uttryckt att de skulle vilja göra samma sak. Om de vågar.

Klart ni vågar! Ju fler av oss som visar upp våra helt vanliga hem desto bättre känner vi oss när vi ser att de flesta av oss faktiskt inte bor i ett inredningsmagasin. Kom igen nu, visa upp era smuliga köksbänkar, fyllda tvättkorgar och stökiga barnrum. Eller perfekt städade hallar och utsökt inredda sovrum också för den delen - så länge det är helt ärligt och på riktigt!

Och om ni nu vågar kan ni väl meddela mig i en kommentar eller på therese.sharp @ gmail.com så kan vi hålla reda på hur många vi är. Har ni en blogg lägger jag gärna upp en länk till ert inlägg här på min blogg, men har ni inte det kan ni till exempel lägga upp bilderna på Facebook istället.

Och glöm inte att sprida budskapet vidare. Ju fler som visar upp sina helt vanliga hem, desto bättre kommer vi att känna oss över våra!

Än så länge har vi vågat:
LisaKristin
Spiderchick
Thepas

För att vara rättvis

Min pojke kan vara ett litet trots-troll när han sätter den sidan till, men för att vara rättvis kan jag också berätta att imorse sov han till klockan sju. Sen låg han i min famn, i min säng, och bara gosade och småslumrade i 45 minuter. Vid sådana tillfällen finns det inget bättre än att vara mamma.

Jag är så trött, hälsar den värdelösa mamman.

Åh herregud så trött jag är! Den här dagen har sugit musten ur mig och jag har inte ens gjort något extra ansträngande. Jag cyklade till jobbet och jobbade till fyra. So far so good. Jag var så nöjd med att det inte regnade och att cykelvägarna var näst intill isfria. Jag såg fram emot en behaglig hemresa.

Så, när jag sedan cyklade hem i regnet, såklart, surade jag lite men var vid hyfsat gott humör. Tills jag blev nedstänkt av en bil. Tack! Jag kom fram till dagis dyblöt och med igenimmade glasögon. Som tur är var Theodore duktig och kvittrande glad hela vägen hem. Tills vi kom till trappan. Då var allt annat mer intressant än att gå upp och jag såg hur ett trotsanfall var på väg. Jag prövade alla knep, lät honom få valmöjligheter (gå upp för trappan själv eller bli buren) och talade till honom på hans nivå - men ingenting hjälpte. Till slut fick jag helt enkelt lyfta upp honom och bära honom under vilda protester. Väl hemma låg han på golvet och skrek medan jag klädde av mig och började förbereda för matlagning. Efter en stund förstod jag att här skulle ingen mat bli lagad om jag inte mutade pojken glad igen. Så det blev Bolibompa på datorn vid köksbordet. Det var mäkta populärt.

Jag var nästan färdig med maten - stekt fisk med färska rödbetor, kokt potatis och citronsås - när Bolibompa inte var roligt längre. Men det passade ju ganska bra eftersom det var matdags. Trodde jag. det blev ingen mat äten och allt var felfelfel tills jag helt enkelt bestämde att det var läggdags, en halvtimme tidigare än vanligt. En mamma orkar bara så mycket liksom.

I sådana här situationer känner jag mig som en värdelös förälder. Allt pojken vill är ju egentligen att jag ska leka med honom. Umgås med honom. Vara med honom. Men jag måste ju få maten lagad! Det måste ju bli gjort. Suck. Jag önskar att jag bara kunde vifta med ett trollspö och så stod maten där. God och näringsrik. Så kunde jag hänga lite med min lilla kille istället. Och vara en bättre mamma. Det här med olika matkassar man kan få hemlevererade med recept är ju bra och fint men varför har ingen kommit på att leverera påsar med helt färdiglagad god och nyttig mat? Färdiga rätter för fem dagar, bara att lägga i kylen och sedan värma. Toppen!

Men men. Nu sover pojken och jag har diskat undan efter middagen. Nu väntar ett par timmar framför TV4 Science Fiction innan jag kryper ned mellan de obäddade lakanen. I händerna tänkte jag ha en stickning som jag påbörjar för tredje gången kan man säga. Det är en balaclava åt Theodore och den första jag stickade blev lite för liten så jag bestämde mig för att sticka en ny. Den andra blev stor nog att passa mig så den repade jag upp. Nu är jag inne på tredje försöket. Snälla, säg att det där med tredje gången gillt gäller för jag orkar inte sticka en till.

Hur ska det bli den här gången? Place your bets!

Helt ärligt om vardagen

Många bloggar är till för att glorifiera. De skönmålar det fina och rena eller det sjuka och destruktiva. Det är självklart inget konstigt med det. Inget fel heller. Jag gör det också. Väljer ut det jag vill skriva om och komma ihåg. Jag vet inte om jag nämnt för er varför jag bloggar men anledningen är i alla fall att jag vill minnas. Jag vill komma ihåg alla de här dagarna som går så fort. Jag vill minnas hur det var just nu. Jag vill kunna gå tillbaka och läsa vad vi gjorde och hur jag tänkte precis just nu. Jag försöker att skriva om det bra och det dåliga. Om sömnbristen och bebispussarna. Om stress och mys. Men självklart väljer jag den bästa bilden, den roligaste anekdoten och så vidare, det försöker jag inte sticka under stol med.

Min blogg handlar alltså om min vardag. Om de vardagliga och sensationella sakerna som händer i den. Ordet vardag ses ofta som negativt laddat. Vardag är tråk och tristess, gråa disktrasor och fiskpinnar. Jag älskar min vardag. Det kanske låter som hittepå men jag är så nöjd och tillfreds med min vardag. I det stora hela alltså. Klart att jag inte älskar att betala räkningar och planera veckohandlingar just när jag gör det - men jag kan helt enkelt inte leva med tanken på det motsatta. Att inte ha min vardag. Att inte ha min familj och mitt hem och mina kvällar framför teven. Så för att fira min helt vanliga vardag tänker jag nu skriva ett helt ärligt inlägg om min dag. Utan omskrivningar eller försköningar eller överdrifter. Och så avslutar jag med några helt ärliga bilder från mitt helt vanliga hem. Håll till godo:

Efter en natt med rätt dålig sömn som faktiskt inte berodde på min son hade vi en mysig familjemorgon innan jag trampade iväg till jobbet och pojkarna traskade ned till tvättstugan. Efter halva cykelvägen började det regna och när jag kom fram till jobbet var jag dyblöt. På utsidan. Mina nya cykla-till-jobbet-kläder fungerar perfekt, jag blir varken kall eller blöt. Toppen! 

Sedan jobbade jag till fyra. Det regnade fortfarande när jag styrde tramporna mot dagis och den här gången blev jag blöt in på skinnet. Mest på fötterna dock eftersom smältvattnet och regnet hade gjort så stora pölar att mina fötter doppades i vattnet när jag trampade! Som tur är var pojken duktig och trilskades inte så mycket, i vanliga fall är det omöjligt att få honom att vilja gå hem. Det är lite lättare nu när jag kan locka med cykeln. Det första han gör när han ser mig komma in med hjälmen på huvudet är att skrika "gicka, gicka!". Det betyder cykla. 

Väl hemma fick jag muta pojken med en kiwi och ett päron bara för att få laga mat utan att han slängde sig gråtande på golvet eller gjorde rackartyg. Vilket naturligtvis gjorde att han inte ville äta min dijonsmakande kycklinggratäng med couscous och haricots verdes. Såklart. 

Istället för att bråka om maten (för det leder ändå inte till någonting bra) gick vi upp och tittade på Bolibompa. Theodore älskar Bolibompa och satt som ett tänt ljus i min famn tills det var dags att byta om till pyjamas. Efter tandborstning, sagoläsning och godnattsång tog jag hand om disken medan pojken försökte somna. Det var tydligen lite jobbigt ikväll men efter en halvtimme sov han gott med isbjörnen i ett fast grepp. Jag diskade klart, fotograferade lite och vek två fulla tvättkorgar tvätt. Sedan läste jag lite bloggar och såg på House. Och nu sitter jag här.

Och här kommer dagens bilder. Hoppa gärna på utmaningen och blogga om era helt vanliga hem, ni också!

Theodores rum. Inte inrett alls eftersom det fungerar mest som ett funtionsrum. Skötrum och sovrum. Theodore leker mest i köket och vardagsrummet för det är där vi vuxna är. Men snart är han stor nog att leka mer själv och då ska vi fixa till hans rum så att det blir mysigare och lekigare. Vi funderar på att köpa ett bord och två små stolar åt honom i tvåårspresent. Så kan han sitta där och rita och så.

Hallen. för mycket kläder och för många skor. Tanken är att vi ska sätta upp några krokar i barnhöjd så att pojkarna kan hänga upp sina egna ytterkläder. Då blir det lite mer plats och lite mindre kaos.

Köket. Komplett med gigantisk diskhög i diskstället. Soppåsen hänger lite käckt på lådhandtagen och vi har fortfarande inte fått upp några gardiner efter två år. Jag trivs trots det väldigt bra i vårt kök.

Badrummet. Det enda rummet i lägenheten som inte renoverades innan lägenheten såldes till oss. Anledningen är den grundförstärkning som görs i fastigheten så det är inte mycket vi kan göra åt exempelvis det gräsliga kaklet.

Sista bilden visar vårt sovrum med den obäddade sängen. Vi bäddar aldrig, förutom när vi byter sängkläder.  Vi skyller på att det är för att vi vill undvika kvalster men sanningen är att vi inte tycker att det är så viktigt med bäddning.

Är ditt hem alltid perfekt?

Jag läste nyligen två blogginlägg som oberoende av varandra (tror jag) tog upp ett ämne som fick mig att börja fundera. Både LisaKristin och Spiderchick visade bilder från sina hem. Ärliga och ostylade bilder på helt vanliga hem med tillhörande stök och soppåsar. Så som det (förhoppningsvis) ser ut hos oss alla. För det finns väl knappast någon som har ett perfekt stylat och städat hem för jämnan? Utan minsta smula eller dammråtta. Utan fyllda tvättkorgar eller stökiga vardagsrumsbord. Det är väl sådant som händer när man ska få besök, blogga eller sälja typ.

Eller? Hur ser era hem ut? Är de perfekt städade och utsökt inredda jämt? Kan du alltid utan panik få oväntat besök?

Vi har bott i vår lägenhet sedan november 2008 och det var först i  somras som vi fick riktig rutin på att hålla en acceptabel nivå på städning, tvätt, disk och allt som ska göras. Det är så mycket med ett hushåll (och barn och jobb och fritid och make/maka osv.). När disken är under kontroll så svämmar tvätten över. När golven är rena har man inte tvättat fönstren på två år. Så är det hemma hos oss, och det har varit boven i många irriterade diskussioner. Som tur är har det blivit mycket bättre sedan vi helt enkelt kom fram till att vi hellre är en lycklig familj i ett stökigt hem än en olycklig familj i ett perfekt hem.

Vi har en nivå som vi tycker är acceptabel och den håller vi stenhårt på - sedan får resten vara som det är. Det innebär till exempel diskad disk, rena toaletter och hyfsat dammfria golv. Och det får såklart aldrig ligga farliga/icke barnvänliga saker framme. Däremot ligger det leksaker/kläder/tidningar/stickningar lite här och där och sängen bäddas i princip aldrig. Men det är ok.

När det gäller  det rent inredningsmässiga har vi kommit lite mer än halvvägs skulle jag uppskatta. Vi har allt vi behöver i möbelväg men den där sista lilla pricken över i:et saknas. Vi behöver saker på väggarna och gardiner in fönstren. Nej vi har inga gardiner (förutom rullgardiner i sovrummen). Dessutom har vi ju varit tvungna att flytta alla blommor och prydnadssaker från klåfingershöjd så allt ser lite ... ihopkastat ut. Inte genomtänkt och färdigt. Men det är ok.

Ikväll tänker jag göra som LisaKristin och Spiderchick. Jag ska fotografera mitt hem som det ser ut precis just nu. Utan att välja de mest smickrande vinklarna. Som det ser ut bara rakt upp och ned. Med badrum från -86, smutsigt köksgolv och tvätt över hela sovrumsgolvet.

Gör det du med, så slår vi ett slag för de alldeles vanliga hemmen!

Mister Kilmister

My man foreverman.

Puh! Vilken tur.

Jag var mycket orolig över att dokumentären om Lemmy möjligtvis skulle visa en pinsam bild av en nedgången gammal patetisk rockgubbe, men neeej inte alls! Lemmy Kilmister är så cool att jag vill grina. Han är över 60 år och består mer av alkohol och nikotin än människa men han har fortfarande den digniteten och lustiga fyndigheten som jag älskade med boken (White line fever, hans självbiografi). Och maken till stilig 63-åring har jag aldrig någonsin sett.

Fattar ni att han har varit med sedan Hawkwind? Fattar ni? Han var med när rocken föddes. Han var med på femtiotalet och han är fortfarande med. Fattar ni?

Det finns inget sätt på vilket jag kan skriva en objektiv recension av den här dokumentären. Jag är för fascinerad av herr Kilmister för att ha någon slags helikoptersyn över innehållet. Några iaktagelser och insikter gjorde jag dock:

• Lemmy har det stökigaste hemmet jag någonsin sett. Ja, stökigare än min mans ungkarlslya - som dittills var det värsta jag sett. Lemmy 1, mannen 0.
• Alla coola människor tycker att Lemmy är Gud. Helt ok för mig. Han är hårdast för att han är äkta och sig själv. Inte en massa påklistrade klichéer och mascara. Hård som fan men snäll och respektfull - och vettig. För det mesta. Han har förstått det där med att ge tillbaka till fansen och ställer alltid upp på bilder och ger autografer till höger och vänster. Och så pratar han fint om sin mamma.
• Vad har egentligen hänt med Metallica? Från thrash till tönt. (Vilket inte ska förväxlas med "nörd". Nörd=bra, tönt=Lars). Eller så är jag bara bitter över att de inte finns på Spotify. Vem finns inte på Spotify liksom? Töntar! Jag önskar verkligen att de inte var så jäkla pruttgamla och avskydde allt som påminner dem om det onda Napster och andra som de tror försöker stjäla deras pengar. Kom in i tvåtusentalet liksom, och låt mig lyssna till er musik på det sätt som passar mig bäst. Jag vill ju tycka om er.
• Dave Grohl har otroligt tjockt och glansigt hår. Det ser så friskt och med sina stora lockar. Hur gör han?
• Jag är en sån sucker för rockenroll. Jag kommer alltid kissa på mig av exaltion när jag ser vissa personer eller hör vissa låtar. Det växer jag aldrig ifrån.
• Lemmy verkade ha ganska fin relation till sin son. Det var sött. (Vi ignorerar det där om att ... umgås ... med samma brudar, ok).
• Jarvis. My god vad jag gillar långa gängliga nördiga engelsmän. Sån tur att jag är gift med en.
• Marky Ramone finns fortfarande!

Det var jäkligt bra. Och här kommer min favoritlåt av Motörhead, Rock'n'roll. Den har räddat mig ur mången hjärtesorg.

Fejjanfilmen

Jag och mannen såg ju The Social Network som lördagsmysfilm i helgen. Mjah, var betyget. Den var hyfsat underhållande men kändes inte alls som en biofilm och hade jag sett den i en salong hade jag blivit besviken. Typisk tevefilm. Jag ville veta mer om tankarna bakom och idéerna - och inte lika mycket om all drama och alla brudar. Det kändes inte så sannolikt liksom. Mer smarthet och mindre coolhetskomplex, tack.

Varken dokumentär eller spelfilm kändes det som.

Nej, det var ingen höjdare, så nu ska jag se Lemmy istället. Dokumentären om en riktig coolhetsmästare.

Cliniderm-tävling!

Idag är sista dagen att tävla! Imorgon meddelar jag vinnarna via e-post.

"Ett foto i timmen"-dagen

Runt 06.
Pojken vaknar. Dags att gå upp.

Runt 07.
Vi har sett på lite Bolibompa och ätit grötfrukost. Nu planeras dagens utflykt till Olskroken och Max. Som synes.

Runt 08. Jag ska försöka göra någonting åt det här sovhåret.

Runt 09.
Theodore steker ägg medan vi vuxna yrar runt och gör oss i ordning.

Runt 10.
Vi sitter på spårvagnen mot Olskroken. Theodore har gått duktigt hela vägen hemifrån utan att försöka rymma en enda gång. 

Runt 11. Efter fika på Le Pain Francaise och ett besök på Limit kan man plötsligt bli så trött att man somnar inne på Systemet. Med en tiger i munnen.

Runt 12.
Vi väljer ut lite strömming och musslor i en av fiskvagnarna på Olskrokstorget.

Runt 13.
Theodore leker med sina nya ordleksaker på Max.

Runt 14.
Utanför Åhléns-hissen i Nordstan efter en snabbhandling på Hemköp.

Runt 15.
Dagens skörd packas upp på köksbordet. Två vuxenböcker, två barnböcker, frukt, mjölk, fyra par barnstrumpor, strömming och musslor, ordleksaker (böcker och klossar), mjukistiger, tunnbröd, två påsar ugnsbakade chips, lördagsgodis, fruktsoda, fyra flaskor öl och en flaska vin.

Runt 16.
Vila i soffan framför lite konståkning.

Runt 17.
Middagsmusslor.

Runt 18.
Theodore röjer runt i duschen med själva pott-delen av sin potta. Den fungerar tydligen även utmärkt som vattenskopa.

Runt 19.
Jag roar mig med middagsdisken ...

Runt 19.
... medan andra roar sig med betydligt mysigare saker.

Runt 19.30.
Det här blir sista bilden för dagen. Lördagsmys deluxe till The Social Network som vi ska se sist av alla i världen.

Florence och maskinen

Evigheter efter alla andra har jag nu upptäckt hur fantastiskt bra Florence + the machine är. Nya besattheten nu när Marina and the diamonds börjar kännas lite tjatiga.

På jobbet mot alla odds!

Theodore sov dåligt och var gnällig hela natten. Varm som ett litet element låg han på tvären i min säng och tog all plats. Men på något magiskt sätt visade termometern ingen feber alls imorse och med lite snorig näsa kom pojken iväg till dagis i alla fall. Pigg och glad.

Jag räknar med att förkylningen kommer idag eller imorgon men då hinner jag jobba lite till i alla fall.

Vadslagning

Imorse nös Theodore ut två långa snorsträngar. På dagis hade han varit lite kladdig i ögonen. Innan han lade sig sa termometern 37,7. Han har vaknat och gnällt tre gånger sedan dess. Hur många tror på vård av förkylt barn imorgon?

Ni glömmer väl inte att tävla?

Cliniderm-tävlingen pågår fortfarande. Backa två inlägg och läs hur du kan vinna!

Theodores ord

Jag lovade ju för länge sedan att jag skulle lista de ord som Theodore säger hittills, sedan glömde jag bort det i min handbolls-VM-yra. Men nu kommer den.

Mamma/mammamma - Mamma
Ma-ma/ma-ma-ma - Napp
Babba - Pappa
Åcka -Klocka
Gii - Ägg
Iiis - Spis
Gaa - Glass
'gga - Öga
Ja-a! - Ja
Nej/Nejnejnej - Nej
Aka - Kaka
Aka - Baka
iil/vrrm - Bil
Acka - Jacka/overall
Acka - Macka
Uue - Huvud
Amma - Alma
Ooa - Moa
Oppa/oppopp - Hoppa
Ocka - Docka
Appa - Lampa
Kå-kå/Gå-gå - Kom eller gå, jag har inte listat ut vad än.
Koo/koo-koo - Skor
Tack - Tack/varsågod
Oouii - Musik

Det var allt jag kom på just nu ...