Stora dagiskillen

Nu är det bara lite mer än en vecka kvar innan min lilla bebis ska börja på dagis. Är inte det helt sjukt? Håller inte ni som läst bloggen lite längre med om att det var typ ett halvår sedan han föddes? Högst. Hur som helst så är han stora killen nu och stora killar börjar på dagis. Hittills har vi föräldrar ingen ångest alls över det utan tror att han kommer att stortrivas bland alla barn och allt roligt som finns att göra.

Vi har börjat se över saker som behöver fixas inför första förskoledagen. Namnlappar har beställts, regnkläder köpts och viktigast av allt - en ny liten ryggsäck hänger i hallen. Klart man måste ha en ny ryggsäck första dagen i skolan. För han börjar ju faktiskt förskolan.

Kolla in coolaste ryggan i Gamlestaden.

Och kolla in coolaste killen i Gamlestaden. Han gillar faktiskt sin nya ryggäck och ville ha den på sig flera gånger. Mammas lilla söta docka!

En annan sak stora killar år göra är att åka till Liseberg och faktiskt åka lite karuseller. Det regnade men det gjorde ingenting för Theo hade ju bästa regn-setet. Först åkte vi Kaninresan och det var lite spännande, men det var först när vi stod i kön till Farfarsbilarna som det blev roligt på riktigt. Pojken sträckte sig efter bilarna och pekade och hojtade. När vi väl satt i en av dem var det så roligt att han studsade i mitt knä. Självklart styrde han duktigt i kurvorna.

Mamma och pojke åker Farfarsbil. Stor succé.

Regnkläderna invigdes alltså på Liseberg men även idag kom de väl till pass då vi tog en liten Bobby car-tur till lekparken mitt emot dagis. Det var första gången vi kom på tanken att knyta ett snöre i bilen och dra Theodore - så att vi skulle ha lite bättre koll på var han tog vägen, och för att han inte skulle bli trött i sina små ben, och för att det skulle gå lite fortare. Han var stormförtjust. Det här var till och med bättre än Liseberg.

Om man har en Bobby car och en sydväst spelar det ingen roll att det regnar.

Snart kommer vi att gå den här vägen varje morgon.

När man är så stor och duktig blir man ibland lite trött. Då är det skönt att lägga sig på en kudde i soffan och kolla lite på teve som de stora gör. Själv ska jag omgående lägga mig i sängen och läsa bo nummer åtta i Sookie Stackhouse-serien. Hade det inte varit för den förträffliga Sushila hade jag haft små-ångest över att alla åtta böckerna väldigt snart är lästa - men hon har mycket vänligt lånat ut flera short stories och bok nio och tio till mig. God bless the child.

Berocca buzz

Idag, denna sista dag för rapportering av Berocca Boost, tänkte jag summera mina observationer. Berocca Boost är tänkt att vara mentalt uppiggande och innehåller B- och C-vitaminer samt Guarana.

Jag testade brustabletten på försökspersoner både hemma och på jobbet och trots att de flesta uppgav att de inte kände någon större effekt kom ett flertal tillbaka och ville testa igen. Ingen uttryckte någon större skepsis och de flesta var överraskade av den goda smaken.

Jag själv testade vid ett flertal tillfällen men kände ingen överväldigande effekt. Jag tror dock starkt på placebo-effekten och kommer säkert att använda slut på alla tabletter i "mitt" rör. Jag ger också plus för smaken, jag brukar avsky brustabletter av alla former men de här smakade faktiskt helt ok.

Slutrapporterat.

Theodore tar en paus i sitt telefonsamtal för att svara på en av livets viktiga frågor

Semesterstängt

Theodore med svallet. Klippa eller inte?

Mitt liv har (välbehövligt) varit näst intill datorfritt den senaste veckan. Först låg jag utslagen med 39 graders feber och världens ondaste hals och sen åkte familjen på semester till föräldrar och svärföräldrar.

Jag och Theodore åkte hem till pappa och Jeanette för att bli ompysslade. Vi gick på skogspromenader, plockade bär, badade, var på marknad, åt godsaker och träffade släkt. Jag hade gärna stannat ett tag till.

Nu är vi dock hemma igen och tar tillvara på de här sista veckorna av årets sommarsemester. Jag och Theo har hela nästa vecka tillsammans innan jag börjar jobba och han inskolas på dagis. Det är mycket som ska fixas till dess. Regnkläder ska köpas och kläderna inventeras och märkas. Sen är det ju den där stora frågan om håret. Ska vi klippa Theodore till dagisstarten? Vi vacklar fram och tillbaka hela tiden. Ingen chans att lockarna ryker - men hur gör vi med luggen? Vi vill inte ha någon rak kort lugg (det går inte ändå med de här lockarna) men långluggen börjar bli aningen opraktisk. Hur ska vi göra nu då - klippa eller inte?

Skor har vi däremot precis fixat. Pojken har ju haft sandaler hela sommaren och när jag skulle trä på de blåvita skorna här om dagen så var de för små. Dags för de första gympadojjerna tyckte vi. Och här är de. Helt galet söta eller hur?

I handväskan på tåget

Vampyrböcker och snutte.

Ingen lek alltså

När man som vuxen haft 39,3 graders feber i ett dygn är man inte så jäkla kaxig.

Men nu är temperaturen mer skäliga 37,9 och jag sitter med hela stora familjen på tåget mot Munktorp. Imorgon åker jag och Theo hem till min pappa och myser.

På tapeten

Tavla på väggen, mannens gamla leksaker på byrån ... och en dator?

Äntligen, äntligen har vi fått upp tavlorna i Theodores rum. De som legat och väntat i över ett halvår säkert. Nu är de i alla fall uppe och Theodore är förtjust. Det är tre olika Mr. Men (eller två Mr. Men och en Little Miss om man ska vara noga).

I rummet finns annars inte mycket mer än ett skötbord, en bokhylla och två byråer. Och lite leksaker och en säng såklart. När man frågar Theodore var nappen ska vara lägger han den där. Han är så himla duktig. Han somnar alltid med en napp i munnen och en i varje hand och när han vaknar och vi kommer in för att hämta honom slänger han ned dem i sängen. En är kvar i munnen men när vi frågar var nappen ska vara åker den också ut och ned i sängen. Han är så himla duktig. När vi säger åt honom att hämta sina skor gör han det. Mina skor också. När vi bytt blöja är det han som slänger den i blöjhinken, men vi måste öppna för locket är lite trixigt.

Theodore lägger nappen i sängen.

Det kan hända att han har ganska många nappar där. Det händer lika ofta att vi inte hittar en enda.

Den matchande mössan

Här är den. Stickad i samma garn som koftan men med tonvikten på den mörkblå istället för den grå färgen. Det kommer att bli fullkomligt bedårande i höst.

Theodore äter frukost

Varning True Blood-spoiler! (och stickning)

Ni som inte vill veta vad som händer i TB-böckerna från bok tre (säsong tre i tv-serien) och framåt bör sluta läsa nu.

Ok, har ni fattat? Sluta nu. Här. För på nästa rad kommer jag att babbla saker om vad som händer i de kommande böckerna. Inte för att allt stämmer mellan bok och serie men en del är detsamma och eftersom vi ännu inte vet vad så råder jag er att inte läsa mer. Ok? Nå:

Gah! Jag kan inte fatta att Sookie och Bill inte är ett par längre! Jag har just börjat på bok nummer fyra och förutom alla andra konstigheter som pågår är Bill i Peru och Sookie singel. Alltså. Jag vet att det är Sookie som är huvudfiguren och att bok nummer tre var full av snaskigheter som skulle vänja en vid att Bill inte längre var number one, så att säga. Men! Sookie och Bill är ju Sookie och Bill och det är det som är TB! Det är så det alltid har varit och nu är allt ställt på huvudet i min lilla TB-värld. Kanske är de tillsammans igen i slutet av boken. De är ju trots allt Sookie och Bill.

Ja, jag har en tendens att grotta in mig i olika ämnen och företeelser och blir helt hooked och världsfrånvänd i perioder. (Ramones, Danzig, stickning, Henrik den åttonde ... till exempel) Men det gör ingenting. Det är en del av min charm tycker jag. Helt klart. De i min omgivning får hänge sig eller stå ut.

Förutom att läsa och förfäras har jag stickat lite. En liten mössa matchande den grå koftan är färdig och en ny kofta sitter på stickorna. En mörkgrå/blå sån här. Dessutom stickar jag på ett par ljust ärtgröna tumvantar åt Edward.

Det var allt för ikväll. Imorgon bjuder jag på en film av Theodore som äter gröt till frukost.

Hualigen!

Vid middagen satte Edward vad som visade sig vara en skinkbit i halsen. Det var oerhört läskigt, mannen fick ta till Heimlichmanövern medan jag stod redo att ringa en ambulans. Som tur är lossnade skinkan och allt ordnade sig till det bästa. Men det var nära ögat och jag är sanslöst tacksam att min man är utbildad i sådana här saker och handlingskraftig som få.

Nu till mer lättsamma ämnen för att glömma det skärrande och läskiga.

*rys*

Så.

Idag var hela stora familjen Sharp på Åbybadet. De stora pojkarna sprang genast iväg och åkte allt de fick åka. Jag och Theodore gick till bebishörnan. Där var han en riktig fegis och gnällde och hackade tänder i det 25-gradiga vattnet. Det här skulle bli en lång dag, tänkte jag. Vi lämnade bebishörnan och steg ned i varmvattenbassängen istället. 34 grader varm. Där gnälldes det inte men Theo satt fast som ett frimärke på mig. Det var i och för sig mest mysigt. Efter en stund visade han tecken på lite mod så jag lät honom hålla i ledstången och höll honom någon decimeter från mig.

Innan jag visste ordet av var lilleman kaxigheten själv i vattnet. Med hjälp av en simring flöt han omkring och hojtade och vi gick tillbaka till bebishörnan. Där var han kungen av vattnet och åkte kanor och stänkte vatten för allt var tyglarna höll. Vi badade i nära nog tre timmar innan alla var trötta och vi åkte hem. Theodore var till och med jätteduktig i omklädningsrummet och gnällde inte en enda gång förrän vi nästan var helt klara.

Nu har vi kommit hem och ätit pizza (med tillhörande läskighet) och sitter nu bänkade framför den första Harry Potter-filmen. Vi började titta igår men den var så hysteriskt lång så ingen av oss orkade se hela. Klockan var närmare elva när vi stängde av och då hade den pågått i en hel evighet. Eller två timmar i alla fall. Sjukt långt för att vara en familjefilm tycker jag.

För övrigt har Theodore nu kommit på att han kan resa sig i vagnen så nu åker selen fram. Himla populärt kommer det att bli. Jorå.

Mer nya grejer

Mamman och de små pojkarna på en trång spårvagn. Mycket sånt de senaste dagarna.

Jag blev så himla bortskämd med nya skor häromdagen och igår slog snällhetsministern till igen och jag fick en ny baddräkt. Det är ju trots allt sommar och då kan det ju trots allt hända att man vill bada och min baddräkt är ju trots allt en mammabaddräkt som inte alls passar mina post-graviditetsformer.

Den nya baddräkten är av halterneck-typ, är marinblå och vit och lite prickig på sina ställen. Den kommer från Salta bad av Evida och köptes på Eva nette i Olskroken. Jag hittade ingen bild på baddräkten och tänker då rakt inte ställa upp som modell men jag hittade däremot en bild på en bikini av samma märke och design. Så här typ, men baddräkten är lite mer femtiotalsk:

Semesterlainen

Edward och utsikten från halva höjden ungefär.

Theodore var väl lite sådär impad. Men så satt han ju och laddade inför världens bajskatastrof också.

Åh det är så skönt att ha semester! Få vara vaken lite senare på kvällarna, aldrig vakna av klockan, vara tillsammans med familjen hela dagarna och bara vara. Läsa böcker på kvällarna utan sovstress. Eller mja, det har inte blivit så jättemycket läsning för jag har längtat så mycket efter att umgås med min man efter den här sommarens alla gäster och helgen då mannen var i Stockholm. Jag älskar att umgås med min man. Men hur som helst. Jag har kommit kanske två tredjedelar in i bok nummer två om Sookie. Hon är i Dallas och utsätter sig för farligheter. Samtidigt dreglar jag över varje nytt avsnitt av TB-teveserien så fort de blir tillgängliga. Jag älskar TB!

Idag grillade vi korv på gården till lunch, bakade tårta och åkte sedan in till stan. Där åkte vi Göteborgshjulet (jag och de två barnen) där Theodore skapade bajskatastrof, åt glass och köpte lite nya grejer till mig. Närmare bestämt två nya bh:ar på Change (en kupstorlek mindre, så jag är tillbaka där jag var innan jag blev gravid. Ja, inte form-mässigt då men storleksmässigt) och ett par skitsnygga Converse på Nilsson. Kolla här bara vad snyggt:

Mina! Och med 70 % rabatt!

Det är bra att han dricker ordentligt när det är så varmt och kvavt

Gräsänkan rapporterar

Den starkt lutande bryggan i klätterställningen på gården är numera inga problem att ta sig över.

Dagen började med en trevlig sovmorgon till halv nio. Tack bästa son. Tyvärr hade då mannen redan styrt kosan mot Stockholm så vi hann inte ses.

Det regnade och regnade men jag och Theo tog oss ut till Konsum ändå under förmiddagen eftersom vi behövde mat och blöjor. Och lördagsmys till mig. Sedan lekte vi till lunch varefter pojken sov middag och jag städade lite och stickade.

Efter luren lekte vi på gården och Theo hade sönder ett barns ballong. De gick bra ändå. Sedan åkte vi in till stan och spatserade lite. Theo fick en sån där leksak med djur som poppar upp om man vrider eller trycker på olika knappar. Han bemästrade den genast trots att den var från 18 månader. Någonting annat han bemästrar är numera att släcka lampor och öppna ytterdörren. Hur blev han så lång?

Sedan vi kom hem från stan har vi ätit, duschat och myst. Nu sover pojken och jag myser vidare. Med läsk och chips. Mycket nöjd.

Snart blir det film och stickning.

Pojkemys är faktiskt nog det bästa som finns. Delad etta med mansmys.

Stekarn hälsar att det var gött med lite balsam i håret nu när det blivit så långt och svallande

Bara så att ni vet

• så har jag semester nu!
• så är jag och Theodore ensamma hela helgen (om någon vill leka).
• så har jag slagit in en stor hög presenter till Edward.
• så har min man lagat till en stor köttbit som räcker tills han kommer hem igen.
• så har jag köpt garn till ännu en kofta till Theo. Info kommer sen.
• så ska jag sticka nu, sen läsa TB.

Kofta på pojke

Min bror, som ju varit på besök, åkte hem ikväll och eftersom vi passade på att umgås lite inne i stan blev det lite sent hem. Theodore, som brukar lägga sig klockan åtta, var mycket sömnig när vi kom hem vid nio men jag blundade helt för det och drog fram koftan och kameran. Här skulle fotograferas! Tji fick jag när batteriet var slut och pojken ännu mer slut. Mannen kom till undsättning med sin telefonkamera som är marginellt bättre än min. Så, det här är det bästa jag kan bjuda på för kvällen. Förhoppningsvis kan jag få till lite bättre bilder en annan gång.

Förhandsvisning!

En liten snabbtitt på koftan som hänger på jobbet för att den sista fukten ska torka ur. Provdockan är lite för stor men jag hoppas att den inte töjer koftan alltför mycket. Den är stor som den är redan.

Färgerna är kassa och man ser inga detaljer eftersom min telefonkamera är så dålig, men ni ser att det är en kofta i alla fall. Och ikväll ska jag försöka hinna ta lite bilder av Theo i den.

Se fram emot det!

Den lilla koftan

Det går framåt med stickningen. Den lilla koftan ser ut att bli jättefin men det återstår att se om den passar. Jag valde storleken två år med förhoppningen att Theo ska kunna ha den med uppvikta ärmar till hösten och med nedvikta ärmar till våren. Den ser väldigt stor ut men det är ju tänkt att vara ett ytterplagg så det gör kanske ingenting.

Jag har i alla fall bara halslinningen kvar. Och fästandet av massor av trådar. Och så ska jag sy igen hålen under ärmarna och köpa knappar. Och sy i dem. Sen är den klar. Av restgarnet ska jag sticka en matchande mössa. Det blir nog finemang.

Förresten får jag överraskningsbesök ikväll. Min bror och hans barn kommer hit och stannar till på fredag. Det ska bli jätteroligt för han har inte varit här sedan jag bodde i Lunden. Många år sedan. Synd bara att jag måste jobba men vi ska nog se till att hitta på roliga saker efteråt.