"Hurra för Göteborg, och hårdrock"

Theodore och jag på hårdrockskonsert.

Nu har Theodore varit på sin allra första konsert. Mustasch stod för musiken och Liseberg var arenan. Vi föräldrar var allt lite nervösa när vi stod där i den milslånga kön till entrén. Klockan var redan åtta (läggdags för Theo) och pojken var minst sagt trött och gnällig. Att några skyddskåpor skulle sitta på huvudet kunde vi glömma. Det ordnade dock till sig när vi väl kom in och med en napp i truten och en i varje hand fick kåporna sitta på. Sedan var han lugn och duktig resten av konserten och vi hade alla mysigt.

Visst saknade jag att stå längst fram och gasta med i låtarna men att stå längst bak och digga är helt klart bättre än stanna hemma.

Bandet gjorde en bra insats och det var undehållande även om Ralf Gyllenhammar var lite väl tjötig ibland. Ja, vi fattar att du gillar blåvitt liksom. Han kläckte i och för sig ur sig en del bra grejer. Som citatet i rubriken till exempel.

Cykel!!

Jag har fått en cykel! Det är en tidig födelsedagspresent och jag är så glad! En Giant X Sport 3,0 blev det. Silverfärgad. Som på bilden. Nu ska jag börja cykla till jobbet.

Vi måste köpa till stänkskärmar och hjälm och cykelkorg. Barnstol har vi redan i Munktorp och när den kommer hem ska Theodore få se på sjutton. Jag tror att han kommer att älska att åka cykel.

Promenadrekord

Idag gick Theodore med nästan full kontroll 35 steg i en enda lång promenad. Mammas duktiga kille!

Läshörnan

Theodore är märkligt fäst vid skåpet under diskbänken i köket så mannen skurade ur det och gjorde det till pojkens egna lilla krypin. Här sitter han allt som oftast och bläddrar i sina böcker när vi pysslar runt i köket. Han är nöjd och vi är nöjda. Och så ser det urgulligt ut också.

Äntligen hemma!

Sedan sist har jag hunnit få helkroppsmassage av mannen, duschat, sminkat mig, fixat håret, lunchat lilla pojken, åkt in till stan och kommit hem igen. Åh så skönt det är att vara hemma! Det var mysigt i stan men det var så varmt och så mycket folk! Dessutom går spårvagnarna lite hur som helst beroende på diverse stopp och springlopp. Vi fick gå från stan till Ullevi Norra och från Redbergsplatsen och hem. Men det var inga problem nu när jag har promenadtakterna inne.

I stan tittade vi lite i affärer men köpte ingenting. Mycket olikt oss. Vi åt mackor/fruktpuré på Steinbrenner & Nybergs (och vi vuxna fick var sin kall öl!) och B&J-glass på pinne från Pressbyrån. Mycket bra alltsammans. På Hemköp i Nordstan köpte vi middagsingredienser och överdrivna mängder mys. Jag längtar till kvällen då det blir svalare och vi ska se på film.

Det finns fortfarande mycket kvar av Min Stora Dag ...

God morgon!

Så här nöjd är man när man precis slagit upp ögonen på sin stora dag. Jag vaknade inte förrän klockan sju, då Theodore längtade efter sina föräldrar. Han somnade sedan om i min famn och vi sov till halv åtta. Då gick han och pappan upp och jag låg och drog mig till tio över åtta.

Theodore är utfodrad och jag hör att mannen stökar i köket. Det är snart dags för vår frukost. Perfekt morgon!

Vet ni vad det är för dag imorgon?

Vet ni vet ni vet ni?

Ja, jo, det är Göteborgsvarvet imorgon, men det var ju inte det jag menade.

Visst, det stora pariserhjulet öppnar imorgon, men skit i det, för vet ni vet ni vet ni.

Det är min dag imorgon!!

Näe, det är inte min födelsedag. Inte ens namnsdag. Det är Min Stora Dag. Utnämnd av min man. Han tyckte att jag förtjänade en hel dag som är bara min. Då han ska passa upp på mig. Då jag får bestämma och jag får sovmorgon. Jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna det men jag är inte den som är den. Så här har jag bestämt:

Jag får sovmorgon. (Jag vet att jag ändå kommer att vakna klockan sex men jag måste åtminstone inte gå upp).

Mannen ska tvätta och jag behöver inte vika (faktum är att jag är förbjuden att vika).

Vi ska promenera in till stan (där hela världen kommer vara) där jag ska titta på kläder och kanske till och med prova någonting!

Godsaker ska inhandlas och jag har dagdrömt om vad för slags godsaker hela veckan. Fredags-mix, ugnsbakade chips med sweet chili-smak, polkagrischoklad och cola/fanta/äppelmust med körsbärssmak.

Jag får bestämma att vi ska äta comfort food från min barndom. Det vill säga kött pommes och bea. Yum!

Dagen ska annars bjuda på pussar från man och bebis i långa rader.

Och på kvällen blir det Alice i underlandet med Johnny Depp för hela slanten! Och kanske Wanted.

Värsta perfekta dagen!!

Och en bra grej till. Eftersom jag får sovmorgon imorgon kan jag vara vaken till senare än elva ikväll. Woot!

Dagens polaroid tjugonde maj tvåtusentio. Vad är det med ätande och nakna barn?

Dagens polariod. Ja, ni gissar rätt. Theodore har ätit pannkaka med blåbär idag.

När jag tittar igenom barnbilderna från när jag och min bror var små så slås jag av att det finns vissa återkommande teman. Förutom firandet av födelsedagar och julaftnar är det mest bilder där vi antingen äter, badar eller är nakna av någon annan anledning. Jag förstod inte riktigt grejen men nu när jag själv har barn måste jag erkänna att även våra "fotoalbum" (bildmappar) är fulla av ätande, badande och nakna Theodorar. Jag kan inte riktigt förklara varför det är just vid de här tillfällena kameran åker fram. Det ligger kanske djupt inne i oss en vilja att dokumentera att barnet är välgött med god hygien. Eller nåt.

Mer matbilder, i rörlig form. Ljudet har tydligen fallit bort men det förtar inte upplevelsen nämnvärt.

Somrigt!

Idag när jag klev ut genom porten på vägen till jobbet luktade det häggblommor på hela gården. Skolavslutningskänsla!

Att vara förälder är inte lätt ...

säskilt inte när barnen når upp till den där röjaråldern då ingenting någonsin är säkert och allt kan tas sönder på fem sekunder. Glöm att ha en duk på bordet. Glöm att ha någonting på bordet. Glöm att ha någonting på de två understa hyllplanen. Glöm att tvätten ligger kvar i tvättkorgen. Glöm all form av ordning.

Men så är det, och det är en del av livet. Skönt då att sidor som Shit my kids ruined finns. Där hittar man föräldrar som orkar skratta åt eländet och det är åtminstone bättre än att bli vansinnig.

Pustar ut lite

Nu har vi varit och vinkat av Edward och farbror Andrew. Theodore ligger och sover och det är alldeles tyst här hemma. Snart börjar helgens F1-lopp och då blir det liv i luckan igen. Så jag tar den här pausen. Vilar ryggen och öronen lite. Pustar ut.

Helgen har varit så fin och bra. Brorsorna har lekt och varit snälla och söta. Igår blev det som planerat en tur till Bushuset och ICA MAXI i Mölndal. Barnen lekte järnet i de två och en halv timmarna vi var i inomhus-lekplatsen. Det är ett perfekt litet ställe när man har ett stort och ett litet barn. Den stora pojken kan leka helt självständigt och den lilla kan kravla runt i området "för barn under en meter" utan att bli överkörd av livsfarliga cykelbilar eller Bobby cars.

Senare på eftermiddagen hittade Edward två kompisar ute på gården och tog med sig dem in för att leka. Vi bjöd på saft och bullar och var så glada över att han äntligen fått lite jämnåriga kamrater att leka med här i Göteborg. Hoppas att de kan leka igen när Edward kommer nästa gång.

Långhelgen är nu nästan slut, och det har gått på ett kick, men vi har hunnit med massor av mysiga familjeaktiviteter. "Och dessutom," som Edward brukar säga, fick jag sovmorgon imorse! Det kan jag med hundra procent ärlighet säga är otroligt sällsynt. Faktum är att jag fick lite pyttesovmorgon igår också. Två dagar i rad har Theodore sovit lite mindre på förmiddagen och två morgnar i rad har han somnat om i vår säng efter att ha vaknat klockan sex. Igår sov han till någon gång innan åtta men imorse slog han till och sov nästan till nio! Det har han inte gjort sedan han var minibebis. Det rubbade ju rutinerna lite eftersom han brukar sova första middagsluren klockan tio så vi tog tillfället i akt och testade på att låta honom sova bara en gång. Alltså lade vi honom klockan ett och nu får vi se hur länge han sover. Och hur kvällen ter sig. Spännande!

Nu börjar försändningarna så nu har jag inte tid längre. Jag ska virka på min stora mormorsrutefilt och titta på bilar som åker runt, runt.

En dag i solen och dagens polaroid fjortonde maj tvåtusentio

Åh vilken fin dag vi har haft idag. Jag promenerade hemifrån till svingeln, jobbade halvdag och var sedan i Slottsskogen med familjen resten av eftermiddagen. Först spelades det minigolf medan jag och Theo traskade runt och kollade på alla spännande banor, sedan åt vi glass och myste på gräsmattan. När Theodore blev trött fick han sova i vagnen medan Edward och de andra pojkarna lekte i Plikta.

Vi har fått så mycket sol och det känns verkligen skönt för kroppen att ha varit ute i det fina vädret. Imorgon ska det regna så då planerar vi att åka till ICA MAXI och handla, och besöka det där lilla leklandet som ligger där. Bör vara roligt för alla inblandade, barnen får leka och sedan får de vuxna gå och handla lördagsmys.

Och så till dagens polaroid. Den föreställer (trumvirvel) Theodore (!) på hans ettårsdag. Han fullkomligt älskade tårtan och åt två bitar snabbt som attan. Det var verkligen som om han visste att det var speciellt. Han var så uppspelt att han nästan skakade när jag lade fram tårtbiten direkt på bordet framför honom. Sen var han idel skratt och glada tillrop. Det var härligt att se!

Dagens polaroid trettonde maj tvåtusentio

Utsikten från mitt förra köksfönster, tio våningar upp.

Idag åkte vi elvan ut till Bergsjön för att hälsa på/flytthjälpa Stefan och Josefin. Det känns konstigt att de inte ska bo i Göteborg längre. Att vi inte bara kan ringa dem om vi vill fika i stan eller bli serverade middag. Det kändes också konstigt att åka den där bekanta vägen med spårvagnen förbi Nymånegatan och Kortedala torg. Som om det var en evighet sedan vi bodde där borta på Januarigatan. Fotbollsplanerna vid Kviberg är nu en byggarbetsplats och jag kände inte igen en enda person som gick på eller av på under hela resan.

Mitt liv är helt annorlunda nu men när jag ser bilder som den här får jag ändå ett litet sting av saknad i hjärtat. Kortedala var fint under en tid i mitt liv. Åtminstone by night.

Nästan långledigt

Idag är en ledig dag och jag myser så mycket jag kan med min familj. Mannen har varit flytthjälp och ska snart iväg och se fotboll (av alla sporter!) med en kompis så honom ser jag inte så mycket av men Theodore ställer alltid upp på bus och gos. Det var dock en jobbig natt med mycket skrik. Jag tror att det är en förkylning på gång.

Ikväll kommer farbror Andrew och Edward och de stannar till söndag. Jag jobbar halvdag imorgon men vi hinner nog hitta på en massa roligt ändå. En utflykt till Slottskogen skulle vara trevligt om vädret tillåter. Jag har en hemlig dröm om att jag och mannen skulle kunna gå ned till den lokala puben imorgon kväll när barnen sover. Om farbror Andrew ska plugga kan han kanske passa de sovande barnen. Om Theodore inte blir förkyld alltså - och sover dåligt. Om och kanske. Möjligtvis.

Dagens polaroid tolfte maj tvåtusentio

Det här är en bild som gör mitt hjärta alldeles varmt och luddigt lyckligt. Här var våra förlovningsringar helt nya och skinande. Jag och mannen var nykära och det var idel mysiga restaurangmiddagar och långa söndagar under filtar i soffan. Vi bodde i en nedgången lägenhet i Kortedala och hade all tid i världen för varandra.

Sedan dess har det tillkommit en ring på mitt finger. En ring som betyder än mer än den första. Den sitter på ett finger som hör till en kropp som sitter i soffan under ett täcke och myser framför teven med den underbare mannen. Den nedgångna lägenheten är bytt mot en ståtlig bostadsrätt i etage och på nedervåningen ligger en liten pojke och sover i sin frackpyjamas. Vår lilla pojke.

Livet är så himla fint.

Dagens polaroid elfte maj tvåtusentio

Polariodbilden för dagen ser ut så här och är hyfsat nytagen, en månad gammal eller så. Den föreställer världens finaste Theodore som sitter och biter på en sladd. Nu vet jag att jag har sagt att varje bild ska berätta en historia men idag kan jag inte komma på någon. Räcker det inte att han är bedårande?

Jo det gör det!

Lek på gården

Det är när man ser sådana här bilder som man blir så avundsjuk på den föräldern som är hemma. På den föräldern som får ta med sig en kaffe och sitta på gården och fika medan sonen är glad och söt med en maskros.

Dagens polaroid tionde maj tvåtusentio

Det här är Theodores halvstorebror Edward. Bilden är nästan prick två år gammal vilket betyder att han var nästan fem år gammal på bilden. Jag har haft äran att få vara med i hans liv sedan han var nästan fyra och har fått massor av kärlek och inte så mycket trots. Det har mannen fått istället. Det är liksom det som är det götta med att vara en extramamma. Nu är han stora killen och fyller sju år om ett par veckor. Sju! Och när jag träffade honom första gången kunde han inte ens prata rent!

De två bröderna älskar varandra och är fullkomligt bedårande när de leker och gosar. Det är alldeles underbart att se. Edward längtade länge efter en lillebror innan han äntligen kom och nu har han beställt fler.

En ny dagens

Jag har snappat upp i bloggosfären att det finns någon slags hatkärlek till listor och "dagens". Att det är någonting man tar till när idétorkan slår till. Jag tycker däremot att det är ganska trevligt att läsa blogginlägg av typen "dagens" och drar mig inte för att slänga in några då och då.

Igår blev jag som sagt fullkomligt besatt av att polaroidisera mina bilder och jag satt i flera timmar och såg hur helt ordinära fotografier blev underbart vackra i polariod-style. Jag gick igenom familjens bildmapp som sträcker sig från att jag och mannen träffades till nu (var bilderna från mitt tidigare liv finns vet jag inte längre) och det var många fina minnen (och en del jobbiga) som blev till polaroid-bilder.

Detta födde idén om den nya "dagens" och jag lanserar nu följetongen "Dagens polaroid". Det kan vara en nytagen bild eller en gammal från arkivet men den ska säga någonting. Berätta en historia eller väcka en tanke hos mig. Här kommer premiärbilden:

Här sitter Theodore, fyra månader, i en fåtölj på Espresso House i stan. Jag saknar tiden då vi var hemma tillsammans och kunde åka in till stan och fika. Vi hade våra vattenhål, exempelvis amningsrummet på Åhléns och just det här Espresso Houset som hade så bra och amningsvänliga korgstolar. Jag tog en frappino med hallon- och granatäpplesmak medan Theo nöjde sig med bröstmjölk och vadhelst han fick gnaga på. Här har han fått lapp-kudden som Eleonor sytt, favoriten just då.

Det här är en tid som aldrig kommer tillbaka. Det är inte samma sak att fika med en ettåring som en fyra månaders bebis kan jag lova. Både lättare och svårare och roligare och jobbigare.

Förälraledighetens tempo under bebistiden med första barnet är någonting unikt. En tid då man helt och hållet anpassar sitt liv efter en liten liten individs rytm utan att ta hänsyn till sig själv eller eventuella syskons behov eller önskningar. Jag vet att det var en otroligt krävande tid utan sömn och med stor förvirring. Men jag saknar den ändå.

Det kommer jag nog alltid göra.

Roliga saker på The Internetz

Bloggen i ord från Wordle.

Dessutom har jag upptäck (tio år efter alla andra) tjusningen med att polaroidisera sina bilder. Och nu är jag besatt. Från och med nu kommer typ alla bilder som publiceras från den här datorn vara polaroidiserade.

Tack Sweet Dreams för tipsen.