Friluftspraktikanterna

Vi är inte särskilt friluftiga av oss i vår familj. Eller, mannen är nog kanske det innerst inne, djupt därinne någonstans. Vi är inte så mycket ute i skogen även om vi liksom gillar konceptet. Det ville vi ändra på idag och  tog en förmiddagstur ut i skogen bakom Kvibergs kyrkogård. Theodore cyklade hela vägen dit (en kilometer och lite till), spelade lite fotboll och gick sedan i alla branta uppförsbackar i en hel timme. Vilken uthållighet han har den lille krabaten.

En del backar var så branta att de var trappor. Men det var ingen match för familjen Sharp.

Det roligaste med hela skogen var att kasta kottar.

Ibland får man vila benen lite. Men man vill inte bli buren. Nnnnnnej!

Vitsipporna har kommit till Gamlestaden!

Liiite tvååringsutbrott får man räkna med på vägen. Men det gick över fort.

Juicepaus.

Ännu mer bajs

Imorse kom Theodore, fullt påklädd och med blöja, och meddelade att han ville bajsa. Så då gick vi till toaletten och gjorde det.

Kanske är det nyhetens behag, men duktig är han oavsett.

Mer bajsprat

Ikväll har Theodore bajsat i toaletten två gånger till! Han blir så stolt varje gång han får spola och utbrista att bajset är borta.

Vi får helt enkelt se till att ha honom blöjfri så mycket som möjligt, för det är bara då han uppmärksammar att han vill bajsa - och inte bara gör det.

Duktiga killen!

Toalettpremiär

Theodore har varit lite röd på rumpan de senaste dagarna och därför har vi låtit honom gå utan blöja så mycket som möjligt. Det leder ju såklart till en del olyckor och de är bra tillfällen att prata om sånt här med potta och så. Han var ju rätt intresserad av pottan för ett tag sedan och lyckades både kissa och bajsa där - till vår stora lycka. Sen hände inte så mycket mer och vi pressade honom inte.

Men idag kom lite framsteg. Eller ganska stort kanske. Theo hade redan bajsat på golvet två gånger och vi hade berättat för honom att när han ville bajsa kunde han säga till så kunde vi gå på pottan. Det var sådär intressant tyckte han men plötsligt sade han ändå till att han ville bajsa. Jag frågade om vi skulle gå till pottan men det ville han inte. Jag frågade om han ville gå på toaletten och det ville han! Jag satte honom på toalettkanten och höll honom i händerna medan vi småpratade lite. Och han bajsade! Duktiga killen! Han fick torka sig själv (efter att jag torkat klart) och spola. Det var roligt tyckte han .Förhoppningsvis så roligt att han vill göra det igen.

Hjärtekatten. Kanske den finaste virkningen du kan göra.

Jag och min kompis Susanne har startat ett stort välgörenhetsprojekt som går ut på att skänka handvirkade Hjärtekatter till barnhjärtavdelningen på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus. Tanken är att varje nytt litet hjärtebarn ska få med sig en Hjärtekatt hem. Du kan läsa mer om projektet på Hjärtekatts-webben.

Du kan också vara med och hjälpa!
Det föds omkring 1000 hjärtebarn i Sverige varje år. Helst av allt vill vi ju såklart att alla de här barnen ska få en egen Hjärtekatt, men det blir mååånga maskor att virka - så vi har satt upp ett mål på 100 katter till att börja med. Det är ganska många det med så vi behöver hjälp!

Kan du virka? Har du lust att virka en Hjärtekatt åt oss? I så fall får du rabatt på garnet!
Dessutom märker vi din katt med ditt namn och din bloggadress, om du har en, innan vi skänker den vidare.

Det är en rolig virkning, du får rabatt på garnet och ett hjärtebarn får en present. Alla vinner! Instruktioner för hur du virkar din Hjärtekatt samt en komplett lista över de garnbutiker som erbjuder rabatter finns på Hjärtekatts-webben.

Kan du inte virka men vill hjälpa ändå?
Hjälp oss att sprida budskapet! Skriv om oss på din blogg, gilla vår Hjärtekatten-sida på Facebook, följ oss på Twitter! Vi har flygblad som du kan skriva ut och sätta upp, banners som du kan sätta på din hemsida/blogg och det är fritt fram att använda bilder och texter från Hjärtekatts-webben så länge du länkar till den.

Längre fram kommer vi att presentera fler sätt att hjälpa. Exempelvis genom att skänka ett garnpaket. Du skänker garnet - vi virkar!

Nu kör vi!

Cykelkillen nummer ett

Nu har Theodore kommit på det där med att sitta och sparka sig fram på cykeln och det går undan kan jag lova.

Cykling är fortfarande favoritsysslan och det är stört omöjligt att få hem honom ibland.

Nu är det dock favoritsyssla nummer två som gäller. Gunga. Vi är ute på gården och lyckan är total när han får sitta tillsammans med en stor pojke i gungan.

Vädret är strålande, jag har mineralvatten och snart ska jag hem till Sushila och rensa garderober. Livet är ganska gött ändå.

Såld!

Och bara sådär så var den lilla fågeln såld. Det var Sofia som köpte den till Almas lilla syskon som kommer i juni.

Annars har jag inte så mycket nyheter att berätta om. Eller, grejen är att jag har två stora och spännande nyheter men jag ska inte berätta om dem ännu. Jag måste vänta lite. Men snart ska ni få veta.

Nej, jag är inte gravid.

Peeep!

Liten grön fågel upplagd i Till salu.

Krasslig ändå?

Theodores feber och hängighet från i fredags försvann ju som genom ett trollslag över natten till lördag och hela helgen har han varit sitt vanliga pigga och spralliga jag. Vi har lekt många timmar i det fina vädret och han har cyklat massor.

Och så vaknade han nyss jätteledsen och ville absolut inte ligga ned. Han var supertrött och ville bara sova men vägrade ligga ned. Han somnade både sittande och stående.

Låter inte det som typiskt öronont? Så brukar i alla fall Theodore göra när han har ont i öronen. Han har dock ingen feber och är inte förkyld, måste man det för att ha öroninflammation?

Nu sover han sittande i min säng uppallrad av alla mina kuddar, efter en panodil-supp. Förhoppningsvis sover han gott och vaknar pigg och frisk. Annars får jag nog gå och få hans öron undersökta imorgon.

Paus från allt förutom varandra

Theodore vaknade helt feberfri imorse och har mått ganska bra hela dagen. Lite extra grinig kanske men det kan ju vara humöret bara. Skönt att han inte verkar bli sjuk i alla fall. Det var väl något tillfälligt det där med febern.

Nu blir det inget mer bloggande ikväll för jag och mannen ska umgås i soffan. Kanske framför en film. Utan mail, utan telefoner, utan bloggar, utan datorspel, utan Facebook och forum. Utan stickning och virkning. Bara vi. Det är sånt vi måste öva på i vår familj, hur knasigt det än låter.

Vi hörs imorgon!

Inte pigg alls

Se på de där trötta och blanka ögonen. De bara skiner feber lång väg. Men nej, han var inte varm. Bara trött och ledsen och hängig. Han sov dåligt natten till idag och var ledsen på morgonen men blev glad över att gå till dagis. Väl på dagis hade han varit lite ledsen vid lunch men klarat sig bra hela dagen. På vägen hem fick han leka en stund med nya cykeln på gården men blev plötsligt jätteledsen och vi gick hem.

Ingen mat och ingen saft. Inte ens glass. Bara ligga i soffan och se på Stora maskiner. Halv sju tyckte jag att han varit tapper länge nog och vi bytte om till pyjamas. Vi skulle läsa "Geoff" till godnattsaga men innan jag ens tagit fram boken hade pojken somnat i min famn.

Vid åttatiden vaknade han igen och var ledsen. Jag tog fram örontermometern och visst var den där - febern. Jag såg inte exakt hur mycket för det var dunkelt i rummet, men en klar 38 såg jag i alla fall. En Panodil-supp och en omnattning (i min säng) senare och han sover mycket lugnare.

Hoppas att han mår bättre imorgon för snart anländer storebror med tåget och imorgon hade vi ju tänkt åka till galaxen och titta på bondgårdsdjuren.

Beställningskofta nummer två

Jag åt lunch med finaste Caroline idag. Förutom att äntligen ses, och äntligen kunna prata utan vilda barn som pockar på vår uppmärksamhet, var syftet att jag skulle lämna över den färdigstickade koftan och mössan som hon beställt. Jag är verkligen jättenöjd med den här koftan och det verkade som att Caroline var nöjd hon med. Lilla Stella kommer att vara fullkomligt bedårande i den här.

Stickad i Drops Lima efter det här mönstret. Fina vita porslinsknappar från Strikk. Storlek 2 år. Total tidåtgång:  22,5 timmar för kofta och mössa.

Har jag gjort något?

För några dagar sedan registrerade jag en domän, thepas.se, som jag kopplade bloggen till. Tanken är att den gamla adressen ska fungera lika bra som vanligt men de senaste dagarna har jag sett mina läsare bli färre. Är det så att vissa av er inte kommer hit som vanligt? Fungerar era vanliga länkar eller kommer ni som fortfarande läser från Facebook eller andra ställen där jag länkar inläggen direkt?

Eller är det bara jag som skrivit ovanligt tråkigt på sista tiden?

Theodores första cykel

Igår kom ett paket på posten. Ett paket som föräldrarna Sharp gått och väntat på med spänd förväntan. I paketet låg nämligen Theodores första cykel! Vi visste att han skulle bli överförtjust men inte kunde vi tro att det skulle bli sådan succé som det visade sig bli. Pojken sken upp som en sol och ville inte släppa cykeln ur grepp eller blick på flera timmar. Det var först efter ananas-muta som han gick med på att gå hem över huvud taget.

"Gå-med-cykel"-tekniken bemästrade cyklar'n nästan med en gång. En eller två små vurpor så hade han koll på balans och styrning.

Nej. Jag tänker inte gå hem.

Men ok då. Om jag får två hela ananasburkar.

Duktiga pojken cyklade både till och från dagis idag. 50 minuter tog det enkel väg. Vad gör man inte för sina barn. När han kom hem fick han en egen cykelnyckel (min gamla avbrutna) som han själv kunde "låsa" sin cykel med. Sedan lades den i jackfickan - som mammas nyckel. Han var mycket nöjd.

Mycket snack och ingen stickverkstad. Eller?

Det var ett tag sedan jag skrev något vettigt om handarbete här på bloggen, men det betyder ingalunda att mina händer legat sysslolösa i mitt knä i tevesoffan. Nejdå, nog har jag handarbetat. Beställningarna har rullat in, presenter har stickats och lite nya hemliga projekt har påbörjats.

Röd kort kofta stickad i Karisma från Garnstudio. Mönster från Garnstudio. Beställningsstickning som skickats till lilla Lova.

Liten sjal stickad i Semilla DK från BC Garn. Mönstret, Floe, finns på Ravelry. Födelsedagspresent åt min fina mamma.

Tumvantar stickade i Alpaka Fashion från Schachenmayr. Mönstret, Cabobble, finns här. Födelsedagspresent åt bästa Jenny.

Bläckfisk virkad i Muskat från Garnstudio. Mönster från boken Amigurumi World. Ligger bland dammråttorna under Theos säng.

Och så har jag virkat och skickat en beställningskatt i Muskat och Safran från Garnstudio som jag glömt att fotografera.

En beställd rödvitrandig kofta och en mössa i Lima från Garnstudio, av samma modell som Theos Gå-bort-kofta, är också just färdigstickade och väntar på att levereras till lilla Stella.

På virknålen sitter just nu ett hemligt, stort och roligt projekt som jag kommer att berätta om lite senare. På stickorna sitter bakstycket till en vinröd vintage-väst åt Sushila och nästa beställningsstickning blir ett par ljusgrå Converse-tossor. De turkosa har jag just sålt på handgjordasaker.se.

Så nog händer det saker på handarbetsfronten alltid!

Sålda!

Geoff

Theodore har en ny sagofavorit. I Den stora Richard Scarry-boken finns en saga om en räv som heter Rudolf. Han är flygfantast och har flera hangarer med flygplan, helikoptrar, luftballonger och zeppelinare. Theodore är helt galen i "Geoff" och vill att vi läser den lilla sagan om och om igen. Minst tre gånger i rad. Idag har jag läst Geoff fem gånger. Första tre gångerna klockan halv sju imorse.

Hästsvans

Både praktiskt och bedårande.

Finlitteratur

Theodore läser senaste favoritboken - 100 bilar och fordon.

Helgrapportering

Yo! Theodore här. Eftersom mamma är så himla upptagen med att virka katter och sticka koftor faller det på min lott att rapportera om dagen. Here it goes.

Eftersom det tydligen var någonting som heter lördag fick jag inte gå till dagis, och pappa var på jobbet så jag fick hänga med mamma .

Jag vaknade i precis lagom tid, kvart i sju, men mamma var ändå inte nöjd. Hon ville ligga kvar i sängen och försökte lura dit mig med kramar och mys - men hallå jag var ju hungrig och ville ha flingor och ägg! Så det fick jag såklart. Jag vinner alltid. Efter frukosten virkade mamma kattdelar medan jag såg på Thomas och lekte med Duplo och pipbollen.

Efter en stund tyckte mamma att det räckte med teve. Hon är så himla snål med den. Taskigt tycker jag. Istället satte hon på musik och det gillar jag ju så det gick jag med på. Först spelade hon nåt med Bröderna Lindgren. Det skulle vara för barn sa hon men jag är ju ett barn och jag tyckte inte att det var särskilt intressant så jag vet inte hur de hade tänkt. Som tur är bytte hon till Teddybears STHLM istället och det svängde så mycket att jag gav en liten dansuppvisning.

Jaha och sen var det visst lunch. Mamma tyckte att vi skulle äta "den goda kycklingen som pappa lagade igår" men jag ville ha gurka och tomat så det var det som serverades.

Men man står sig inte så länge på bara grönsaker så jag krävde flingor och mjölk till efterrätt. Mamma tyckte det var ok eftersom det var osockrade fullkornsflingor. Vad hon nu menade med det.

Mamma är rätt bra på att komma på bra idéer. Som att jag skulle sova middag i vagnen tillsammans med Iggo (Iggle Piggle, mammas övers.). Jag gillar att sova middag i vagnen.

Nu vet jag inte så noga vad som hände den närmaste timmen eftersom jag vilade, men mamma sa att vi promenerade in till stan. Vädret var strålande vackert och mamma såg två fjärilar. Hon köpte tydligen hårsnoddar, vatten och nya örhängen medan jag sov. Hon var fräck nog att påstå att hon var tvungen att köpa nya, platta, örhängen för att jag inte kan låta bli att dra i hennes öronringar och att det gör ont. Struntprat. Vill hon ha nya örhängen kan hon väl bara köpa det - och låta bli att skylla på mig, Ett oskyldigt barn,

Inne i stan hade vi lite ärenden att uträtta. Vi skulle till en knappaffär för att köpa knappar till Stellas kofta, men den första knappaffären var stängd för någonting som heter inventering. Mamma sa att de var upptagna med att räkna allt i butiken och därför kunde vi inte köpa några knappar.

... så vi gick hit istället, och här fanns det tydligen jättefina knappar.

Vi gick runt ganska länge och tittade på saker. Jag tyckte att det var lite tråkigt men var duktig och satt snällt i min vagn. Mamma pratade med mormor i telefonen och köpte ett garnnystan i en affär på Avenyn. Jag fick vindruvor utanför Saluhallen.

Sen kom hon på en sån där bra idé igen. Fika! Jag fick välja bulle själv som vanligt men när jag såg mammas halloncheesecake var min äppelmuffins inte så spännande längre så vi bytte. Sen ville jag ha min äppelmuffins i alla fall. Men islatten kunde mamma behålla.

Här är vi inne i en affär som bara säljer vuxendricka. Sååå himla tråkigt. Vi skulle vänta där på pappa som åkte från jobbet in till stan för att möta oss.

Om det var tråkigt i vuxendrickaaffären var det desto roligare i lekparken i trädgårdsföreningen. Jag åkte kana, tittade på stora killar och gungade lite. Mamma och pappa försöker påstå att jag gungade mycket. Typ minst fyrtio minuter, men det tror jag inte på för jag var inte alls färdiggungad när de tyckte att vi skulle gå. Jag får aldrig leka tillräckligt länge i parkerna och vi ska alltid gå när det är som roligast.

När vi traskat runt i lite affärer i Nordstan gick vi till MAX och åt middag. Mamma och pappa verkar vara besatta av att äta på MAX när det blivit lite för sent att åka hem och laga mat. Inte mig emot. Jag gillar ju hamburgerbröd med ost. Och mjölk. Men mest av allt gillar jag leksakerna man får. Idag var det en uppblåsbar hand som var lika stor som hela min överkropp. Gissa om det gick att göra grymma haj taj (high five, mammas övers.) med den!

När vi kom hem var det dags för lite manligt soffhäng när pappa tittade på racerbilar som han spelat in och jag tittade på Stora maskiner på SVTplay. Vad mamma gjorde vet jag inte. Stickade förmodligen. Hon gjorde inget väsen av sig förrän hon kom och förstörde stämningen med sitt tjat om pyjamas och saga.

Jag ville inte sova. Det spelade ingen roll hur trött Iggo var.

Men jag är inte dum. Jag vet att det här är en kamp jag inte kan att vinna. När mamma börjar sjunga Sov du lilla vide är det lika bra att lägga sig på kudden och ligga still.

Mamma klappade mig på kinden tills jag somnade. Det tycker jag om. Hon är rätt bra ändå. Min mamma.

Min nya seriebesatthet

V 2009 på skärmen och naturgodis i påsen. Fried chicken i magen. Värsta bästa kvällen.

Handboll!

Nu smäller det!

VAB-stugan

Den här veckan har vi inte gjort många knop i Sharp-huset. Theodore har varit hostig och snorig och inte fit för dagis alls. Vi har sett på många timmar Molly monster, Thomas och vännerna och Fifi. Och byggt Duplo. Ätit glass.

Det är så himla svårt att avgöra när barnet är redo att gå till dagis igen när de börjar piggna på sig. De kan verka friska och glada när de är hemma hela dagen - till och med lite vilda - men det går inte att jämföra hemmets lugna vrå med dagisets höga tempo. Jag hade tänkt att Theo skulle gå idag, eftersom han kändes lite friskare igår, men så hostade han så mycket inatt och var så ledsen att han fick vara hemma idag också.

Det känns som ett bra beslut nu när vi varit ute en liten sväng och näsan rann och ögonen rann och den lilla munnen hostade. En tur med Bobbycar-bilen till soptunnorna, vidare till Konsum för att posta paket och köpa smör, förbi gungorna en stund och sedan hem. Och så var pojken trött med slokande ögonfransar och hängigt huvud.

Nu är det Thomas på teve och skorpa med smör i munnen.

Grandmaster T

Theodore fick en så bedårande keps när vi var på H&M i söndags. Grejen är bara att han har så himla litet huvud. Storleken på kepan är 1-3 år och lillen har håret uppsatt i en tofs under den - och ändå ser han ut som en r'n'b-artist.

(bild från hm.com)

Varning!

Svag is - se upp för de levande döda!

Snygga vårjackan

Theodores farfar var i Kanada på jobbresa och köpte med sig den här snygga vårjackan med sig hem till sin yngsta lilla sonson. Märket är kanadensiskt och heter Souris Mini. Jackan är egentligen för 3-4-åringar men viker man bara upp ärmarna lite är den lagom redan nu. Lagom lång, vind- och vattentät - och jättesnygg!

Purikura

En annan kul grej med Världskulturmuseet är Purikura - fotoautomaten! Jag hade kunnat sitta där i timmar och leka.

Men, eh?

På Kimono Fusion-utställningen på Världskulturmuseet fanns exempel på många olika kimonos. Bland annat barnkimonos med valpar och knubbiga små pojkar.

Men vänta lite nu ... Vad är det där?

Automatvapen?

Snörvel och host

Idag är jag hemma och tar hand om en förkyld liten man. Snoret rinner och hostan låter lite skällig. Nappen är som fastvuxen i munnen.

Just nu sitter han i mitt knä och ser på Fifi på teve. Alldeles trött och varm och mysig.