Slappomannen presenterar

- Det är ändå rätt gött i soffan framför barnprogrammen.

Hej, det är jag som är Slappomannen, men oftast kallar mina föräldrar mig för Theodore eller Theo. Eller Theodorski eller Dorskan. Ellen på dagis kallar mig Totto. Idag har jag och mamma varit ensamma på förmiddagen för pappa är på jobbet *pekar på dörren*.

Som vanligt började dagen med att jag vaknade i mammas och pappas säng, trots att jag somnade i min egen. Märkligt det där. Och som vanligt ville inte mamma gå upp på evigheters evighet trots att klockan redan var halv sju. När vi äntligen kom ur sängen vid en minut över halv sju åt vi flingor med mjölk till frukost. Och ägg och macka. Jag fick lite sockriga flingor i de vanliga osockrade och det var smaskens! Som vanligt åt jag bara mitten av min macka. Den delen med SMÖRET på. Ägget fick jag äntligen skala själv efter att mamma sett på dagis att jag visst kan själv!

Sen såg vi lite på barnprogram men det var tråkigt och mamma ville inte busa med badbollen. Hon är så himla lat. Istället kom hon på att vi skulle gå ned och rita och det var roligt en liten stund. Det är mycket roligare att beordra mamma att rita saker åt mig än att rita själv. Nu hänger vår teckning på kylskåpet men det bryr jag mig inte så mycket om. Jag vill mest ta ned alla magneter och kasta dem överallt.

- Mamma ritade en Theodore med napp men jag fick ändå inte ha någon förutom i sängen. Taskigt!

Vi lekte lite med badbollen och fortsatte vår galet roliga lek från igår när mamma och pappa kastade bollen på taklampan i mitt rum. Vänta bara tills jag lär mig kasta så högt, då går ingen lampa säker.

Jaha, sen blev mamma trött och lat igen och tyckte att vi skulle göra trolldeg och baka med istället. Det var ok för det är roligt att röra ihop saker i bunkar. Särskilt mjöl. Trolldegen blev rosa och fin och smakade smaskens! Mamma hojtade något om en deciliter salt och giftigt och vad det var men jag lyssnade inte så noga.

- Trolldeg är ju jättegott ju. Godare än det där kexet till och med.

Efter trolldegen lekte vi lite till i mitt rum och mamma läste en halv Alfons-bok, sen tyckte jag att det var dags att sova. Lite tidigt tyckte mamma som bubblade något om att äta lunch först. Ge mig lunchen då, tyckte jag, men när jag väl fick de där potatisbullarna var jag så utmattad att jag bara ville äta glass. När jag inte fick någon var mamma jättedum och tog bort min mat bara för att jag hällde lite vatten i tallriken och slängde på golvet. Dumma mamma!

Nu fick jag i alla fall äntligen lägga mig i sängen med mina kära älskade nappar och jag somnade på trettio sekunder. Högst.

- Ser ni inte hur trött jag är? Strunt samma om klockan bara är elva. Låt mig bara få sova, eller ge mig en glass åtminstone.

Piggelin!

Inatt har jag fått sova oavbrutet till klockan sex på morgonen! Tack snälla bebis.

Jag tror nog som Caroline, att det är något slags utvecklingssprång på gång, för Theodore har sådan oerhörd separationsångest när han ska nattas. Det enda som funkar är att sitta bredvid hans säng och hålla honom i handen tills han sover djupt. Går man för tidigt blir det ett herrans liv. Igår tog det över en timme att få honom att somna. Det kan också vara så att vi skämt bort honom lite nu när han varit så mycket sjuk under hösten och vintern. Då har han fått sova i vår säng mycket och vi har suttit hos honom för att få honom att somna. Vi får sakta men säkert försöka komma tillbaka till vanliga rutiner igen.

Och ikväll börjar handbolls-VM! Sofia kommer över och hon har lovat att ta med sig snask!
Pepp!

Och så började även den här dagen klockan tre

Vad är det med min lilla son egentligen? Varför har han fått för sig att det är uppstigning klockan tre på morgonen? Nog för att det är mysigt att äta frukost hela familjen innan mannen går till sitt förmiddagsskift men jag tycker personligen att det är godare att äta gröt klockan sju än klockan fem.

Nu vet vi i alla fall att det inte är för långa middagslurer som är problemet. Frågan är vad det kan vara istället.

Om att försöka lyssna på varningsklockorna men misslyckas

Inatt vaknade Theodore klockan tre och var illpigg. Han somnade inte om igen och när mannens väckarklocka ringde vid fem eller så var det lika bra att gå upp och äta gröt. Då hade jag sovit i tre och en halv timme och kände mig som en halvdöd människa.

Det var droppen som fick bägaren att rinna över. Jag har ju gått och dragits med en förkylning med tillhörande hosta sedan september ungefär och trots läkarbesök och olika mediciner blir jag inte riktigt frisk. Hela familjen har varit sjuk till och från hela hösten, jobb och hushåll ska hållas flytande och så kom julen med extra mycket folk hemma och allt stök som hör till. Som vanligt har jag kört på och vägrat lyssna på kroppens signaler. Som vanligt. Som alltid. För inte är man hemma och vilar för sin egen skull. Det är lättja och lättja är fult. Det är ok att vara hemma med sitt sjuka barn men när barnet är friskt går man till jobbet igen - vare sig man är frisk själv eller inte. Det var först när jag fick skäll av en läkare angående just detta som jag ens reflekterade över att det var så. Lydde jag honom då? Nej.

Men idag, innan mannen gick, bestämdes det att jag skulle vara hemma idag, med Theodore - eftersom han också sovit mycket mindre än vanligt och kanske inte klarade det höga dagistempot.

Jag och pojken gick upp för att titta på barnprogram och bygga med Duplo. Jag satt i soffan och såg på när pojken lekte och kämpade för att hålla ögonen öppna. Jag såg på klockan, inte ens sex ännu. Pojken satt på golvet och lekte. Jag såg på klockan igen. Halv åtta!! Pojken satt på samma plats på golvet. Ingenting hade förändrats men klockan hade hoppat fram över en och en halv timme. Det kändes inte som att jag hade somnat. Det kändes inte ens som att jag hade blinkat. Jag vet inte om jag missuppfattade klockan första gången, om jag helt enkelt somnade till eller om jag var vaken men hjärnan liksom raderade tiden. Eller om jag blev bortförd av rymdvarelser.

Hur som helst blev jag ordentligt skrämd eftersom Theodore varit helt obevakad under den här tiden och vem vet vad han skulle kunna hitta på. Nu var vi som tur är i vardagsrummet och det är anpassat för att han ska kunna leka fritt och det finns inte mycket att skada sig allvarligt på. Inga höga bord, vassa kanter, farliga vätskor eller ömtåliga prydnadssaker i barnhöjd. Men ändå! Det är inte ok. Jag var ingen bra förälder. Kanske rent av en farlig förälder. Så jag gick raka vägen till dagis med Theodore och gick raka vägen hem igen.

Nu sitter jag i soffan och kämpar emot behovet av att vara nyttig. Nu när jag ändå är hemma kanske jag ska dammsuga upp de där barren från julgranen som slängdes igår. Byta sängkläder. Göra rent toaletterna. Sticka klart Theos vantar. Man kan ju inte bara vara hemma och vila. Vara. Det känns fel i hela kroppen. Jag borde gå och lägga mig och sova ett par timmar men det är ju sådant slöseri med tid!

Jag ska göra mitt bästa för att vila men har redan misslyckats. Jag har redan lovat att jobba lite hemifrån.

Tigertassen

Idag har vi tagit det lite cool i det Sharpska residentet. På förmiddagskvisten åkte vi in till Angered centrum för lite ICA MAXI-shopping. Vi köpte frysta bär, spishällsrengöring, kycklingfilé och lite annat smått och gott. Vi hann med en liten sväng på Deichman skor och Lindex barnavdelning och kom ut med tre tröjor, ett par byxor och världens mest bedårande små tofflor åt Theodore.

Sen har vi mest slappat och städat bort julen här hemma. Möblerat om en aning i vardagsrummet och ätit Carbonara. Nu måste jag lämna över den bärbara datorn till mannen som paxat den klockan åtta. Jag får väl ta upp en stickning eller nåt.

Imorgon ska jag försöka göra en uppdaterad lista över Theos ord. Det bubblar fram nya varje dag.

De här fina leksakslådorna (vi har två) köptes på Bolagret för 129 kronor i mellandagarna, och står numera på ett annat ställe i vardagsrummet.

Theodore hjälper mig att städa undan hans leksaker. I sina fina nya tofflor såklart. 60 kronor på Deichman skor.

En smak av föräldraledighet

Idag har jag haft en bonusdag kan man säga. En bonusföräldraledighetsdag. Dagis hade studiedag och jag var hemma med Theo. Vi mötte upp Sofia och Alma, som vi brukade när jag var föräldraledig, och vi åkte in till stan. Där tittade vi lite på rean, åt lunch, promenadsövde barnen och drack latte. Sedan åkte vi hem till Gamlestaden och fikade på kondis. Theo sov genom hela kondisbesöket och vaknade inte förrän vi skulle gå. Som en typisk föräldraledighetsdag. Otroligt mysigt!

När vi kom hem fick Theodore ett raseriutbrott för att jag tog av honom jackan (eller nåt) och det hela slutade med att jag förlorade och han fick två (!) glassar. Push over mama? Oh yes! Men det var det värt för resten av kvällen har varit rofylld och mysig. Nu sover lillen igen men verkar lite orolig. Jag tror tyvärr att det är en förkylning på gång igen.

Jag ska spela WoW om en liten stund men mest av allt vill jag gå ned till köket och äta upp varenda seglarbulle vi bakade hemma hos Martin, Sofia och Alma igår. De blev världens godaste med egengjord vaniljkräm och vetebrödsrecept från Vete-katten. Yum!

Flanellskjorta från Cubus pojkavdelning. 75 kronor.

Jeans med muddar från Cubus flickavdelning. 99 kronor.

Thepas tipsar: Varulvsunderhållning

Lonely Werewolf Girl - först segare än vingummi, sedan sträckläsningsmaterial.

Nu har jag en bok att berätta om igen. En som först var ett dåligt substitut och länge låg i tråkhögen men som sedan blommade ut till lite av en besatthet. Boken heter Lonely Werewolf Girl och är skriven av skotten Martin Millar.

Titel: Lonely Werewolf Girl
Författare: Martin Millar
Genre: Skräck 

Språk: Engelska
ISBN: 9780749942830

Handling: 
Boken utspelar sig i nutidens Storbritannien och vi möter Kalix MacRinnalch, en varulvstonårsflicka med alla problem i världen. Inkluderat drogmissbruk, ätstörning och brustet hjärta. Och så har hon blivit förskjuten av sin släkt för att ha mördat sin pappa och är jagad av både varulvsjägare och familjemedlemmar. Hon är fragil som ett spindelnät och urstark som en ... varulv. Och så har hon inte en enda vän i hela världen.

Kalix jagas genom Londons gator av blodtörstiga jägare medan hennes syster, The Werewolf Enchantress, är upptagen med att designa kläder åt The Fire Queen. I de skotska höglanden förbereder sig Varulvsklanen för krig i MacRinnalch-slottet. Ni hör ju.

Det här är en omfattande berättelse om varulvar i modern tid. MacRinnalch-familjen innehåller eleganta varulvar, bekymrade tonåringsvarulvar, snälla varulvar, blodtörstiga varulvar, modedesigners, krigare, punkare, transvestiter, musiker och vad du än kan tänka dig. En hel klan av varulvar som hamnar i stora och små konflikter överallt från London till de skotska höglanden och flera dimensioner bortom vår.

Tankar:
Jag köpte den här boken i slutet av sommaren i en rasande abstinensattack efter att ha läst den sista tillgängliga True Blood-boken. Jag längtade efter vampyrer, varulvar, älvor eller vad som helst som kunde släcka Sookie-törsten. vid ett besök i Akademibokhandeln i Nordstan sprang jag på det här omslaget och slog till.


De första hundra sidorna eller så var en stor besvikelse (inte Sookie-likt alls) och jag lade boken på hyllan ett tag. Efter någon månad gav jag tegelstenen (608 sidor!) ett nytt försök och den här gången kom jag långsamt framåt, några sidor per kväll. Jag kämpade och kämpade och så fram emot sista tredjedelen i boken hände något och jag blev som uppslukad! Jag sträckläste resten under några sena nätter och nu funderar jag på att köpa uppföljaren Curse of the Wolf Girl.

Betyg: 3/5
Är du road av något juvenila skräck-/fantasyböcker, har tålamod med en seg inledning och inte skräms av 600 sidor på engelska tycker jag absolut att du ska läsa Lonely Werewolf Girl. It's a treat! Hade det inte varit så svårt att ta sig igenom första tredjedelen hade boken fått en fyra.

I köket

Theodore älskar verkligen sitt lilla kök. Och vårt stora. Det verkar vara någonting magiskt med just kök för barn i just Theodores ålder för i princip alla vi känner fick ett och alla älskar  dem. Det är väl någonting med det där att vilja göra som de vuxna gör.

Det är cool mamma, idag fixar jag maten.

Det blir ärter och majs.

På tal om kök så satt jag och Theodore och lekte "var är"-leken idag medan vi väntade på att riset skulle bli färdigt. Han är måttligt intresserad men leker med för min skull.

Tänk jag drömde en natt

... att jag hade en tokbebis, och han åt bara ärter och majs. I alla fall de senaste tre-fyra dagarna. Men han äter ordentligt på dagis och till  frukost så jag bråkar inte för mycket om det.

----------------------

Uppdatering:
Ok, bara för att jag skrev det här inlägget åt han vid middagen glupskt upp varenda fiskpinne, klyftpotatis och broccolikvist som fanns på tallriken. Och sedan åt han tre clementiner.

Vad säger mitt kylskåp om mig?

Här är dörrarna till vår kyl och frys. Låt oss ta en närmare titt på vad som finns på dem ...

Vi börjar med frysen. Längst fram sitter mannens jobbschema. Ett fyrskifts-schema som jag nästan alltid har koll på. Nu är det eftermiddagsskift. Så mycket vet jag. Bakom schemat sitter två take away-menyer, en från en pizzeria jag inte gillar så mycket (men det är ok för vi har typ fem-sex stycken inom fem minuters gångavstånd) och en från en indisk restaurang jag gillar jättemycket. Den ligger tvärs över gatan.

Under schemat och menyerna sitter en teckning som Theodore gjort på dagis. Ibland kommer det hem en ny och då byter jag ut den gamla. Längs upp till höger sitter en ful ugnstermometer.

Under Theodores dagisteckning sitter en giraff som jag målat med glitterlim tillsammans med Edward. Den var tänkt att vara med i det där en miljon giraffer-projektet men jag glömde skicka in den. Säg inget till Edward.

Nu över till kylskåpsdörren. Till vänster syns ett vykort från en bar vi var på i New York i höstas, Live bait. Jag gillar deras slogan - "Warm beer, cold food". Till vänster, under en timer från Ikea, sitter diverse rabattkuponger. För tillfället två från Medstop och en från Listerine. Jag gillar att handla saker från apotek. Det känns redigt på något vis.

Och här har vi själva huvudattraktionen. En lapp som Edward skrev i vredesmod för några månader sedan. Han hade givetvis inte tappat rösten. Han är en sån drama queen. Hur roligt som helst!

Under Edwards lapp sitter ännu ett vykort från N.Y.C. Jag tog det inne på en bar på Coney Island där vi drack öl med freakshow-namn och såg en creepshow som var så dålig att den var bra. Jag blev rädd i all fall och allt var coolt och snyggt i äkta freakshow.manér.

Till sist ännu en barnteckning. Blommor och regnbåge målade av Edward. Jag älskar den här för att han försöker vara så tuff och cool men innerst inne vill han måla blommor och regnbågar. Fin kille.

Så, kom med era analyser. Vad säger mitt kylskåp om mig?

Pottmästar'n

Idag kissade Theodore i pottan! Vi har den stående i badrummet för att pojken ska vänja sig vid företeelsen och för att vi ibland "leker" potta och berättar vad man gör i den osv. För att underlätta för potträningen senare. Theodore använder den mest som en stol att hasa sig fram med, men så idag när vi gjorde honom redo för en dusch satte han sig utan kläder på pottan och när han reste sig pekade han stolt ned i den. Kiss! Vi stojade och tjoade och klappade händerna. Det var säkerligen en slump att han blev kissnödig just när han satt på pottan men han visste helt klart att det var där man skulle kissa. Stort framsteg alltså.

Mammas duktiga kille! Den riktiga blöjavvänjningen tänkte vi påbörja i sommar.

Annars händer det väldigt mycket på kommunikationsfronten just nu. Theodore babblar som aldrig förr på sitt egna språk men det börjar komma några riktiga ord här och där. Macka och jacka (acka), kaka, mamma, pappa (babba), Alma (Ama), Öga, bil och dammsugare (vvrrrr, typ), glass (ga), ägg (gi) och napp (mabb, mapp eller mama) bland andra.

Efter-helg-uppdatering

Brorsorna har ritstund i vardagsrummet.

Helgerna har varit angenäma trots sjuk liten man och sjuk Thepas. Svärisarna och Edward var här mellan annandagen och nyårsdagen och bloggtillfällena har varit få. Jag har ätit och ätit och ätit och hostat. Under lediga stunder har jag stickat en balaklava åt Theodore och spelat WoW. Bilder på den lilla luvmössan och resterande julklappsstickningar kommer efter hand. Nu ska jag pusta ut (hosta), slötitta på Dart-VM och spela WoW. Och äta glass.

Gott nytt 2011. Imorgon ska ni få lära känna mig genom mitt kylskåp. Se fram emot det.

Julafton

Så var den äntligen här, julafton! I år har jag verkligen sett fram emot den. Precis som det två senaste åren bestämde vi oss för att fira hemma, bara familjen. Vi har våra släkter alldeles för utspridda och långt bort för att orka flänga runt. Vi vill ta det lugnt och ta till vara på varandra. Skönt men lite sorgligt att inte få vara med sina egna föräldrar under julen.

Morgonen startade tidigt. Theodore vaknade strax efter fem och ville inte somna om igen. Febrig och förkyld efter en veckas friskhet. Som vanligt med andra ord. Vi åt frukost vid sex - ostkaka med frysta hallon - sedan myste vi en stund i vardagsrummet.

Det här är det enda rätta innan klockan sju en julaftonsmorgon.

Men till slut måste det ju faktiskt vara dags att öppna morgonklappen. Ett Micki.kök!

¨¨

Efter lite mer morgonmys bakade vi julgodis. Rocky road och chokladnougatcornflakes.

Sedan åt vi jullunch bestående av fyra olika sillar, fyra olika ostar, skinka, rökt renkorv, pastejtårta, ägghalvor med kaviar, gravad lax, rödbetssallad, sillsallad, vörtbröd, surdegsbröd, prinskorvar och potatisgratäng. Vi var otroligt mätta och har ändå maaassor av mat kvar. Resten av dagen lekte vi och Theodore sov lite i omgångar som han brukar göra när han är sjuk.

När man är sjuk kan man vilja sova lite när som helst och hur som helst. I sitt tält till exempel.

Vi lät honom också öppna paketen lite då och då för att han skulle få leka lite med sakerna och inte bli så överväldigad av alla nya leksaker. Han fick i alla fall en massa fint från oss och släkten. Förutom Micki-köket till exempel: Köks-set med kastrull, stekpanna, skål, slev, visp, måttsats och grytvante. Duplo, böcker, kläder, docka, presentkort på BR Leksaker och jättefin låtsasmat i trä. Mannen fick en grå kofta av mig och jag en grå klänning av honom. Det är nästan så att man kan tro att vi är gifta eller så.

Fina låtsasmaten. Stekt ägg, kokt ägg, korv, bacon, toast, ost, fralla, äggkopp, salt- och pepparströare och en liten bricka.

Dockan som matas med korv.

Fin långärmad t-shirt.

Supersnygga röda jeans.

Världens coolaste flanellskjorta.

Mysig stickad tröja (och lite Duplo).

Bamse och Alfons. (och lite Duplo).

Till middag blev det risgrynsgröt även om ingen var särskilt hungrig. Theodore fick frysta bär i sin och efter det var det raka vägen in i duschen som gällde. Sedan var det godnatt och sedan dess har han försökt sova men vaknar hela tiden av sin hemska hosta. Han och jag låter likadant. Imorgon är det vi som beger oss till jourcentralen för att låta doktorn undersöka oss båda.

Theodore kan duscha själv, som en stor pojke. Han ställer sig under strålen med  håret och allt. Så himla duktig.

Nu ska jag pusta ut och spela lite julaftons-WoW.

God jul!

Årets julgran med hemmastickade barnvänliga dekorationer. Förra årets julgransberättelse kan ni läsa om här.

Julklappsticknings-redovisning nummer två

Ännu ett paket har nått sin adressat och nu kan jag presentera påspåsen! (en påse man har plastpåsar i)

Påspåse.
Mönster: Feather and Fan Bag Bag, finns här. Garn: en tråd Drops Muskat och en  Kinna Textil Jasmine. Båda turkosa. Stickor: 4mm och 5mm.

Annars finns inte mycket att rapportera om. Jag har enormt mycket att göra och är lite stressad över att hinna allt till jul, och då får vi inte ens besök förrän på annandagen.

En dålig grej är att jag fortfarande är förkyld och hostig sedan i september, och har fått ögoninfektion. En bra grej är att jag har ett spännande paket att hämta. En annan bra grej är att jag fått en award av Jennie!

Jag ska avslöja tre egenskaper om mig själv och sedan skicka awarden vidare till tre andra bloggare. Eftersom jag är hostig och ynklig och min man väntar på att jag ska komma och baka ut lussebullar orkar jag inte skicka vidare till någon. Alla som känner sig träffade får nominera sig själva från mig. Däremot kan jag ge er tre egenskaper.

Jag är: Lat, smart och duglig. Inte illa alls.

Gottegrisarna meddelar

Nä men då bakar man väl en till sats lussebullar då. Den första tog visst slut innan julafton.

Julstök

Här har det julstädats hela dagen, förutom lite pulka-åk och handboll på teve. Och ändå är bara köket, ena badrummet och halva hallen klart. 12 röda och ett brunt hjärta är stickat till julgranen och jag har börjat spela WoW igen!

Julklappsticknings-redovisning nummer ett

En del paket har redan kommit fram och öppnats av sina mottagare. Alltså kan jag redan nu redovisa några projekt.

Benvärmare till en storasyster.
Mönster: Legwarmies, finns här. Garn: Debbie Bliss Baby Cashmerino, ljusblå, mörkblå och brun. Stickor: 3mm.

Benvärmare till en lillasyster.
Mönster: Legwarmies, finns här. Garn: Debbie Bliss Baby Cashmerino, ljusblå, mörkblå och brun. Stickor: 3mm.

Socktofflor.
Påhittat mönster. Garn: Sandnes Garn Robust, ljusblå-, grön- och mörkblåmelerat. Stickor: 4mm. Knapp från Knappkarlsson.

Toffla.
Mönster: Mystery Slippers, finns på Ravelry. Garn: Sandnes Garn Robust, rosa- vit- och gråmelerat. Stickor: 4mm. Knapp från Knappkarlsson.

Fingerlösa vantar.
Mönster: Susie's reading Mitts, finns att ladda ned här. Garn: Drops Karisma, brunt och rosa. Stickor: 4mm

Grocery bag.
Mönster: Green Grocery Bag, finns här. Garn: Drops Muskat, rött. Stickor: 4mm.

Benvärmarna till lillasystern finns på bild här! På återseende med fler uppdateringar ...

Husliga morgonen i bilder

När mor och son är i karantän får de underhålla sig bäst de kan. Idag har vi försökt vara lite husliga här hemma men det gäller att göra sånt som pojken tycker är roligt. Som att diska och dammsuga. Och behövs det inte dammsuga så kan man ju alltid ta fram lite havregryn ur skafferiet och hälla på golvet. Och peka på dammsugaren.

När pojken ritade fick mamman sticka några julgransprydnadshjärtan. Garnet är Järbo Lady, ett restnystan från ett par sockor jag stickade åt mannen för länge sedan. Stickor 3,5. Mönstret heter Little Hearts och finns på Ravelry. Tanken är att de ska stoppas men jag tycker att de är finare platta. I alla fall i granen.

Lådorna måste sorteras ofta. Gärna varje dag.

De är viktigt att man få till det här med sköljningen rätt. Helst ska man ha två behållare av något slag och så ska vattnet hällas mellan dem.

Och när vi ändå var i köket passade vi på att baka pepparkaksmuffins.

Typiskt!

Ikväll, om några minuter närmare bestämt, går alla på jobbet och äter julbord tillsammans. Jag sitter hemma i karantän och återhämtar mig efter magsjukan jag fick av Theodore. Jag hade sett fram emot det här julbordet i evigheter och dessutom händer en massa roligt på jobbet just nu - och här får jag sitta. Imorgon också. Jag är som sagt i karantän minst en dag till, pojken är frisk från magsjukan men ögoninfektionen sitter fortfarande i så det blir inget dagis. Suck.

Å den positiva sidan så var det en ganska lindrig magsjuka. Pojken kräktes under en dag och jag under en natt. Sedan mådde vi bättre. Nu väntar vi på att pappan ska följa samma öde.

En annan positiv sak är att alla julklapsstickningarna är klara och skickade. En är inte riktigt klar men den behöver inte vara färdig förrän på annandagen så det är lugnt. 13 stycken i år. Jag fattar inte att jag hann. 28 stickningar under hösten och vintern. Det är nog rekord för mig. När julafton är över kommer bilder och mer information. Jag har förresten uppdaterat mössinlägget med stick-info.

Dagens bild

Jag fotograferar och lägger upp några totalt meningslösa bilder här för att skjuta upp att diska disken som ska diskas medan pojken sover middag.

Lite sådär knasig med ytterkläder inomhus.

Men det är bara för att visa årets egenstickade mössa.

Stickinfo: Mössan stickades i Drops Merino Extra Fine på stickor nummer 3,5 och 4. Mönstret finns här.

Vabbrapport

En bra grej med sjuka barn är att de i vissa sjukdomstillstånd blir fantastiskt mysiga och charmiga. De måste vara i total balans mellan lagom sjuka och lagom friska - och det händer inte ofta, men när det gör det är det bara att insupa myset! Det har varit mycket Pororo och gos i soffan idag. Och tyvärr kräks i dusch, kök, sovrum och vardagsrum.

Magsjuka och ögoninfektion. Då är man inte så kaxig.

Pulkapremiären

Äntligen pulka!

Det pågår ju en pulkakris här i Göteborg. Snön har fallit i drivor men inte en pulka finns till försäljning. Alla är slut! I över två veckor har jag varit på jakt men inte hittat någon passande pulka åt Theodore. Jag började känna mig som en dålig förälder som försummade mitt barn ordentlig snölek. Som tur är erbjöd sig våra grannar, tillika Theodores dagiskompis föräldrar, att låna ut sina snöleksaker, så vi gick ut tillsammans. Alexander och Theodore turades om att åka tefat och pulka och det var toppen!

Hör bara hur han hojtar i backen:

Städa städa varje fredag ...

Världens sötaste lilla städman.

"Guess what, I'm not a rowboat, rowboat"

Jag är ganska bra på att höra och komma ihåg låttexter. Jag är också ganska bra på att höra och sjunga fel text. Inte lika bra som Jenny men jag har ändå lyckats med rader som "It's a blindee man" (Supply and demand) i en Hives-låt.

Den senaste felsjungningen är den braiga I'm not a robot med Marina and the diamonds. Ni har säkert hört den i Lindex-reklamen elller på Skavlan. När jag fick låten på hjärnan efter att ha hjärntvättats med Lindex-reklam gick jag länge omkring och sjöng "I'm not a rowboat, rowboat" istället för "I'm not a robot, robot". För det är ju helt logiskt. Rowboat. Heh.

Hela skivan är förresten jättebra! Min senaste musikbesatthet.

Magsjuka? Nej det tror jag inte.

Theodore hade tydligen bajsat igenom alla sina kläder en timme innan jag skulle hämta honom på dagis. Det går magsjuka och pedagogerna liksom antog att han skulle vara hemma imorgon men jag sa att vi fick se hur det gick ikväll. Nu har pojken både ätit duktigt, varit pigg och inte bajsat eller kräkts så jag tror inte att det är någon fara. Jag håller alla tummar jag har.

Nu sover han och jag har bänkat mig framför teven. Precis som igår är det värsta handbollsfestivalen med dam-EM och World Cup för herrar på samma kväll! Digitalboxen har stått på inspelning, filten är utvecklad och stickningen redo. Nu ska här hejas!

Hur mycket våld är ok på dagis?

Idag kom Theodore för andra gången hem med ett bitmärke. Den här gången på handen. Små ilsket röda tandmärken. Förra gången blev han biten i kinden och blåmärket satt kvar i flera veckor.

Han har andra gånger kommit hem med rivmärken och vi börjar tycka att det är lite väl mycket våld på dagis. Nu är jag ju som bekant förstagångsmamma så det kan hända att jag är lite överkänslig men jag tycker att rivandet, bitandet, knuffandet och slagen har eskalerat på sista tiden. Vi stannar ofta lite längre vid hämtning och lämning och ser då ofta situationer där barnen gör varandra illa. I synnerhet är ett barn extra benägen att göra andra illa och jag har vid flera tillfällen sagt ifrån till barnet.

Jag vet att barn är barn och att så små småttingar som finns på Theodores avdelning inte alltid vet vad som är rätt och fel. Och att det är just såna här situationer som ska lära dem skillnaden. Jag vet också att pedagogerna har många barn att se efter och inte kan vara överallt hela tiden. Jag har förståelse för det.

Men ändå. Det är inte roligt att se bitmärken på sin lilla son och jag hoppas verkligen att han inte är en av dem som slåss och bits.

Ni som har barn på dagis, och ni som inte har det, hur mycket våld är ok?

Felix och Fenix

Idag fick Theodore se Felix och Fenix på teve innan läggdags. Barnprogram på bästa vis från den tiden då Robert Gustavsson fortfarande var charmig och rolig. Theodore var fascinerad av sagan, som handlade om en massa djur som flyttade in i en vante, och jag småfnissade lite här och där. Mycket bra komplement till den vanliga arsenalen (Pingu, Byggare Bob, Thomas-tåget och Koalabröderna).

Sjyssta grejer, tyckte Theodore.

Årets lussekatter

Fullkomligt delikata lussekatter. Jag önskar att jag hade minst hundra stycken,

Igår var dagen för det årliga lussebullebaket. Det här året prövade vi Vetekattens recept med sån där fördeg och botgöringsdeg. Två påsar saffran och extra socker. Russinen glöggkokades och efter gräddningen penslades bullarna med sockerlag.

Jag är lite besviken över utseendet på bullarna, de blev lite spruckna och ojämna i färgen - men smaken! De var de godaste lussekatterna jag någonsin ätit. Ever!

Nu gäller bara att försöka få bullarna att räcka fram till jul. Eller lucia i alla fall.