Nytt i garderoben och vavoom!

Idag har jag shoppat kläder! Det var inte igår vill jag lova men trots att min garderob är knökfull fanns där knappt ett enda sommarplagg jag kunde ha. Allt var trasigt eller för litet. Mest för litet. 

Jag hade lite kuponger och rabatter på Lindex och bestämde mig för att ta en titt på deras Generous-avdelning. Jag har hört att de skärpt till sig lite på plus size-fronten de senaste säsongerna och jag är nog beredd att hålla med. Möjligtvis med reservationen att jag tycker att det lilla skamhörnet är lite väl litet jämfört med resten av butiken. Bäst vore ju om de flesta kläderna som säljs gjordes i en "vanlig" och en "plus size"-modell. Såklart. Jag såg i alla fall en hel del fint och kom hem med två klänningar, tre par leggings (svarta och vita, två korta ett par långa), en tunnstickad tröja, två nagellack och en mascara. Och jag fick över 400 kronor i rabatt!

Vanlig svart ärmlös klänning.
Skönt och svalt vardagsplagg för 199 kronor (-59,70 i rabatt).

Svart kortärmad klänning med bege prickar och vita svalor.
199 kronor  (-59,70 i rabatt) .

Fina svalmönstret.

Lång finstickad randig tröja med bröstficka.
299 kronor (-89,70 i rabatt).

De svarta ränderna glittrar fint.

Två fina nagellack och en mycket nödvändig mascara åkte också ned i påsen. 25 kronor styck för nagellacken (-10 kronor rabatt), 145 kronor för mascaran (-46 kronor rabatt).

Leggingsarna bhöver jag knappast visa, de är helt vanliga svart och vita i bomull. Ta tre betala för två.

Nu kanske ni tror att min shoppingrunda slutade där, men icke. Jag tog tag i ett problem som jag sopat under mattan i evigheter. Jag behövde desperat en ny bh. 

Jag har alltid varit av den storbystade sorten och varit rätt nöjd med det. Sedan blev jag sjuk och gick upp massor i vikt vilket såklart medförde att även brösten växte. Dessutom har jag ju kört en amningsrunda och man kan säga att de bröst jag såg i spegeln när jag var 25 knappast liknar det jag ser idag. Om man säger. Det krävs helt andra medel för att hålla de här raringarna på plats.

Jag har inte orkat ens tänka tanken på att ge mig ut i djungeln och ställa mig i de där hemska provrummen. Ledsen över att bara ett fåtal butiker ens har min storlek. Så jag har släpat omkring i sköna men mycket osmickrande tant-bh:ar istället. 

Nu började till och med de ge upp och när jag insåg att jag bara hade en enda bh kvar som ens passade insåg jag att jag var tvungen att göra något. Så nu gjorde jag det. Och herregud! När jag tryckte in titsen i en riktig (gigantisk) bh fick jag en chock. De är enorma! Hur sjutton ska jag klä mig för att inte se ut som tuttfia royale med de här? Som jag sa innan har jag alltid varit ganska nöjd med att vara bystig men jag har aldrig riktigt gillat att visa upp dem i djupa urringningar och så. Har man stora bröst blir det väldigt lätt vulgärt även med en ganska beskedlig ringning. Den här bysten blir inte lätt att dölja, men det är väl bara att gilla läget antar jag.

För mycket av det goda?
Bh:n köpte jag på Change med 10 % rabatt.

Jaaaa!

Hurra jag är piggare idag! Det tunga blöta täcket som kvävde mig igår är borta och livet känns lättare igen. Jag lyssnar på Garbages nya skiva, tycker att den är jättebra och funderar allvarligt på att måla naglarna. Ni hör ju!

Fötterna är hyfsat normalstora (men inte anklarna) och brännan är läcker!

Utmattning och ett kärt återseende

Ohmilord. Idag har jag  varit så otroligt trött! Efter att ha varit oförskämt pigg i nästan en vecka vaknade jag trött imorse och kom aldrig riktigt igång. Jag har sovit på soffan hela dagen med små pauser för att diska en halv disk, duscha, äta falukorv med makaroner och natta Theodore. Först nu när klockan börjar närma sig nio på kvällen känner jag att jag börjar komma tillbaka till världen igen. Äntligen!

Men jag tänker inte klaga. Så mycket. Faktum är att jag börjar se en bättring på allvar nu. Min hy är ljusår bättre. Mjuk och smidig med bara normalmycket utlsag och finnar. Som på en normal människa. Mitt hår är mjukare och inte lika risigt. Jag behöver inte längre raka haka och kinder för att inte se ut som en man. Och det kanske tydligaste tecknet på att kroppen återhämtar sig: Jag fick mens idag! För första gången sedan innan jag blev gravid med Theodore. Det ni!

Nu väntar jag bara på att musklerna ska bli starkare och kroppen mindre. För jag är fortfarande tjock som ett hus, stel som en pinne och svag som en 90-åring. Det är fortfarande svårt att få på strumporna på morgonen. Och böja sig ned för att ta upp saker från golvet. Ni som varit höggravida vet vad jag menar. Och så har jag fortfarande en massa vätska i kroppen som gör att fingrar, händer, ben och fötter sväller upp som ballonger. Det är jobbigt.

Men mycket är bra ändå. Som ni ser!

Blöjfritt

Inatt sov Theodore för andra natten i rad utan blöja. Inga olyckor i sängen hittills och man får nog säga att han är blöjfri nu.

Det firade han givetvis genom att kissa både i soffan och på golvet idag.

Instagram-russin. Eller: Bara bilder på Theo och handarbete som vanligt.

Idag drog hela familjen iväg till Fjällbo park och klättrade i berg med familjen Saline. Det var fantastiskt mysigt men efteråt var vi så trötta att vi nästan dånade allihopa.

Nyduschad och nykammad. Jag älskar min lilla pojke extra mycket så här. Mjuk och gosig och lite blöt.

Efter klättring i berg kan man se ut så här. Jättelortig!

Igår hängde vi med Johanna och lilla Lovi hela dagen. Det var jättemysigt!

I morse sov Theodore till klockan nio. Nio! Jag tror att det var en hit att flytta läggningstiden från sju till åtta.

Det här är en fin och praktisk frisyr jag rekommenderar till alla med barn som har lång lugg. Jättesött, lätt att göra och sitter oftast flera dagar.

En jättearg syskonkanin som heter Sid Vicious.

Åka karusell!

Jag hade ju en så himla bra dag igår att jag föreslog för mannen att vi kunde göra någonting tillsammans allihopa när han hämtat Theo från dagis. Jag hade en liten utflykt i åtanke. Lekparken, korvgrillning eller besök hos någon av Theos kompisar kanske. Maken förelsog en spontantripp till Liseberg, och det kunde jag ju inte säga nej till!

Pojken blev såklart överlycklig och det var knappast några problem att få med sig honom från dagis, trots att han spelade fotboll med de stora killarna.

Det var en riktig hit att göra ett besök på eftermiddagen, mitt i veckan i början av säsongen. Inte en enda kö till en enda av karusellerna, glada besökare och extra trevliga karusellförare. Vi hade jättekul! Vädret var också toppen även om det gärna kunde varit lite svalare. Vi Sharpar gillar ju inte värme något vidare, men mot kvällen var det skönare.

Vi var alla jättetrötta när vi kom hem och i ärlighetens namn kom inte pojken i säng förrän halv tio - på en dagiskväll! Men men, det är ju inte varje dag man åker till Liseberg faktiskt.

Shorts-väder = skrapade barnknän. Men det var inga problem, vi var ju på väg till Liseberg!

Knatterallyt - jättekul!

Trummeliten - inte så kul.

Cykelflyg-grejen - lite kul men lite otäck också. Det var ju så högt upp!

Ponnykarusellen - oväntat rolig, den åkte vi två gånger.

Men nu kom det bästa, Lilla Lots - eller "Sjörövarbåten". Den kunde Theodore ha åkt hela dagen.

Wee!

Men Små grodorna, nej tack. Alldeles för högt upp i luften. Förra året gapskrattade han när hän åkte den här karusellen, nu var tårarna nära.

Allt otäckt glömdes som tur är bort när han klev på Kaffekoppen. Hur kul som helst!

Ännu fler båtar! Den här var jätterolig och vi hade sån tur att det inte var några andra barn som ville åka så pappan och pojken fick åka så länge de ville.

Klart att pojkarna skulle åka bergochdalbana också. Roligt men lite otäckt tyckte Theo, som åkt den förut.

Sist åkte vi Farfars bil och tittade på nappometern. Vi hälsade lite på kaninerna också men de var jätteläskiga. Sen var vi så trötta att vi knappt orkade åka hem. Perfekt eftermiddag och kväll!

Inte för att vara tjatig men ... gött är det!

Det ska va' gött å leva. Och idag är det det.

Jag är så pigg och glad! det här med mornar och förmiddagar är verkligen the shitz nuförtiden. Jag vaknade halv åtta och hann göra mig i ordning och sticka några varv innan Theodore behagade vakna någon gång innan nio. Sedan var det lite kamp och bråk med frukost och tandborstning och solskydd men sen var det bra igen. Och jag klarade av bråket utan att vilja bryta ihop och grina, så det var bra.

Faktum är att det var så bra att jag till och med vågade mig på att låta Theodore cykla till dagis! Big Win! Ni minns väl vad som hände sist jag var ute med Theodore på cykel? Skrapade knän, armbågar och händer. På mig. Men inte den här gången. Jag hängde med rätt bra och Theodore var superduktig på att stanna när jag sa stopp, och vänta på mig när jag hamnade på efterkälken. Vi kom till dagis hela och rena och jag orkade till och med busa lite och låta honom jaga mig sista vägen. Supermamman!

Nu ska jag utforska lite nytt på Spotify och sticka klart den här lilla boleron som Sushila ska få. Och fortsätta njuta av att det är så jäkla gött!

Bara avmaskningen kvar. Men hur sjutton blockar man en sån här bolero egentligen? Måste konsultera Ravelry.

En till riktigt bra morgon och förmiddag. Woop!

Igår hade jag en riktigt fin och bra förmiddag. Jag kände mig pigg och glad och vädret var fint och fåglarna kvittrade och Theodore var härlig. Jag njöt i fulla drag och tog mig tid att gå lite omvägar med Theodore på väg till dagis, stannade en halvtimme och pratade med pedagogerna. Insöp känslan av att inte vilja lägga mig ned och avlida av utmattning. Det kändes så jäkla gött!

På eftermiddagen fick jag dock eftermiddags-dip royale och var däckad i flera timmar, och det höll i sig i princip hela kvällen.

Det är verkligen enormt stor skillnad på mig, mitt humör, min person och hela livet när jag mår bra/dåligt. Det är som att hela jag bytts ut. Mår jag bra känns livet toppen, jag vill göra saker - leka, busa, pussas. Mår jag dåligt är det som att varenda gnutta energi och glädje bara sugits ur mig. Jag är helt orkeslös, orkar knappt svara på tilltal. Bryr mig inte om någonting, har kort stubin och nära till tårarna. Och det kan svänga fort. Från att ha en toppenförmiddag till att plötsligt tycka att allt är värdelöst och meninglöst på någon timme. Det är såklart jättejobbigt men det känns ändå hoppfullt att jag har de här topparna. För de kan jag hålla fast vid och minnas hur det var att må så nästan jämt. Någonting att längta efter.

Hur som helst. Nu är det förmiddag och jag mår strålande igen! Jag gick upp klockan sju och tog pojken till tandläkaren. Utan stress och gnäll och tjat. Mysigt och trevligt. Theodore var jätteduktig och tandsköterskan (eller vad det heter) var fantastiskt bra. Pratade och pratade med Theodore tills han mjuknade upp och faktiskt svarade på tilltal, hehe. Alla tänder räknades och en ty tid bokades för att kolla upp den där tanden han slog av i september 2010. Den var en aning upptryckt och det kan vara bra att kolla lite för säkerhets skull. Annars var allt bra och pojken kom därifrån med en fjärilsring på fingret.

Innan vi gick in till undersökningsrummet gjorde vi en toalettpaus, för Theodore var kissnödig. Han har blivit så duktig med att säga till i tid på sista tiden och det händer inte alls mycket olyckor. Jag skulle nog vilja säga att han är pottränad nu, även om han har blöja på natten och om vi ska på längre utflykter där vi inte vet om det finns toaletter i närheten. Min stora kille! Dessutom ska vi till Liseberg nästa vecka och lämna napparna till kaninerna. Han är ingen bebis längre. Inte alls.

Efter tandläkarbesöket tog jag och Theodore en mysfrukost på kondiset. Varm choklad, juice och räkmacka. Och en bulle till efterrätt förstås. De hade ställt upp en uteservering, vilket jag inte sett att de gjort förut. Jättemysigt!

Och så traskade vi iväg till dagis, med ett litet stop på Konsum, Apoteket och brevlådan. Lämningen gick bra och nu sitter jag hemma i soffan medan städarna är här och gör rent och fint. Det känns fortfarande väldigt obekvämt att vara hemma medan de städar, men jag orkar faktiskt inte vara ute mer just nu. Jag låtsas som att det regnar istället. Och hoppas på att den här härliga känslan håller i sig länge!

Varm choklad med sugrör. Sämre kan man ha det.

Lek, lek, lek och lite räkning

Theodore hänger i sandlådan på gården.

Idag har vi lekt en massa. Och städat och planerat. Och vilat lite. Och virkat. Och klippt sönder mammans garnnystan.

Hjärtekatter revisited

Jo, jag återfick ju suget efter att virka Hjärtekatter efter att ha packat upp de 109 fina katter som gömt sig i garderoben. Två stycken har det hunnit bli sedan dess.

Shelley är blå och virkad i Debbie Bliss Baby Cashmerino och Louie Louie är grön och virkad i Drops Silke Alpaca. Detaljer och hjärtan i Cotton Essentials DK, ögonen  i Drops Alpaca.

Vad sägs om en portion familjefilm så här på kvällskvisten?

Det var länge sedan jag visade några filmer här på bloggen. Därför kommer nu två på en gång! Båda är inspelade nu ikväll och visar Theodore sportandes sin nya snygga pyjamas.

I den här första ser man typ ingenting, men det är sången som är det gulliga! Han har en ny favoritsång. Bockarna Bruse har blivit brädade av den här:




I film nummer två är det kvällsbus på hög nivå. Det är svårt att tro att pojken sov sött i sin säng en kvart senare - med borstade tänder och allt.

Myslördag och lite nytt åt Theodore

Duktighetsministern vet hur det går till.

Idag har vi haft det mycket trevligt i familjen Sharp. Vi vaknade lite slött runt halv nio, slappade framför lite barnprogram och drog in till stan på förmiddagen. På vägen till spårvagnen slängde vi lite sopor - Theodores uppgift numera.

Första stoppet var Webbhallen där vi köpte ännu en hårddisk till servern. Skönt. Sedan deklarerade Theodore att han var bajsnödig varpå vi skyndade oss till nästa stopp, sen frukost på Espresso House. Gott och mysigt. Sedan började jakten på en ny keps till Theodore. Den förra, med Spiderman-motiv, tappades ju bort efter bara någon timme. Vi letade och letade men hittade ingen bra keps någonstans, däremot hittade vi lite andra bra grejer. Som hårfärg, bomullsrondeller och det här:

Paket med Barbapapa-bok och pyjamas. 149 kronor på Åhléns-rea.

En till Barbapapa-pyjamas, 129  kronor. Också Åhléns-rea.

Favvounderbyxorna från Åhléns. Egentligen trosor men passar fint på små pojkrumpor också.

Men så plötsligt hängde den bara där. På H&M. Kepsen! Den som mamma, pappa och pojke blev kära i på en gång! Den är snygg och barnslig, har fin passform och sitter kvar som den ska. Och enligt Theodore den säger den "Bläää!".

Värsta coola killen.

Vi var så glada på H&M att vi var tvungna att handla lite till. Det här:

Två piratlinnen för 49 kronor styck.

Och ett par jättefina tunnare hängselbyxor med förstärkta knän. Perfekta och ett fynd för typ 200 kronor.

Efter kepssuccén ville pappan titta lite på skor, jag köpte två garnnystan och sen fick jag eftermiddags-dipp royale och höll på att dö av utmattning. Trots det tog vi en glasspaus innan vi åkte hem. Allt för barnen såklart.

Mannen åkte iväg och klättrade medan jag och Theo myste hemma. Sedan kom pappan hem igen och vi åt entrecote med god sallad. Ja, och sen var det kväll och det var så mysigt att Theo fick vara vaken ända till klockan nio. Mannens lag vann fotbollsmatchen och jag virkade klart min femte Hjärtekatt. Ni hör ju. Vilken toppendag!

Hjärtekatt nummer fem, Louie Louie.

Gulliga saker som Theodore säger

Theodore och jag sitter och pratar om varför man heter som man heter. Att föräldrar väljer namn som de tycker om till sina barn.

Theodore: Jag vill inte heta Theodore. 
Jag: Nehej, vad vill du heta då? 
Theodore: Spiderman! 

 Såklart.

 Jag och Theodore ligger och myser efter en dag på stan. Han lägger sitt huvud på mitt så att hans öra ligger mot min mun.

Jag (mumlandes): Jag blir platt som en pannkaka. 
Theodore: Mamma, rösten kommer in i örat och sen dit och dit och dit i hela kroppen. *pekar på örat och huvudet och ner på magen* 
Jag: Kändes det mysigt då? 
Theodore: Ja-a.

Bioutflykt och Hjärtekatter

Spänd men jätteduktig inför livets andra biobesök.

Idag mötte jag och Theodore upp Livia och hennes mamma Nicole på Bergakungen och såg Piraterna på bio. Båda barnen var jätteduktiga och klarade en och en halv timmes film utan problem. De slukade var sin hel liten popcornlåda var! Efteråt mötte vi Alma och hennes mamma Sofia på McDonald's. Barnen var duktiga där också och Theodore rymde bara en gång.

Det var så himla skönt att komma ut lite efter flera dagar hemma med Theodore utan att ha stuckit näsan utanför dörren. Det har faktiskt inte hänt sedan Theodore föddes, att han inte kommit ut på flera dagar.

Theodore var så himla duktig hela dagen. Gick duktigt och höll mig i handen. Rymde bara en enda gång. Det måste dock ha varit ansträngande att uppföra sig så fint hela dagen för han somnade i vagnen på vägen hem. Inte bra. Jag försökte reparera skadan genom att låta honom leka av sig lite i solen på gården innan vi gick in men det hjälpte inte. Det var ren lögn att få honom att sova på kvällen och efter en timmes fruktlös nattning gav jag upp. Han ligger nu bredvid mig i soffan och ser på Monsters Inc på teve.

Inomhuspojken har en ficklampa.

Igår var också en fin dag. Jag och Theodore duktiga och räknade de sista Hjärtekatterna som bott i min garderob i ett par månader. Ja, Hjärtekatterna förresten, tänker ni, hur har det gått med dem egentligen? Jättebra faktiskt. Så bra att vi till slut inte orkade längre. På ett år fick vi in nästan 1500 katter som skänktes vidare till barnhjärtavdelningarna i Göteborg och Lund. Det är många katter att räkna och fotografera och trots att jag och Susanne tog hjälp av Caroline och Chris så blev det för mycket till slut. Jag blev ju sjuk, Susanne och Caroline gravida och Chris fick jobb.

Vi beslöt oss för att vi var nöjda med vad vi åstadkommit och förberedde oss för att lägga ned. Men det gick inte. Massor av besvikna människor hörde av sig och det blev tydligt för oss att Hjärtekatten-projektet inte var redo att avslutas. Istället hörde jag mig för om det var någon som kunde tänka sig att ta över en del av arbetet - främst att ta emot katter, visa upp dem och leverera dem. Det vällde in intresseanmälningar och nu har vi ett helt gäng toppentjejer som gör ett jättefint jobb! Susanne har valt att hoppa av men jag finns kvar , men i lite mer lagom utsträckning, och det känns jättebra! Nu kan Hjärtekatten inte bara leva vidare - utan växa ännu mer!

Faktum är att jag fått en rejäl nytändning och till och med börjat virka på ännu en egen Hjärtekatt. Trots att jag i somras svor på att aldrig någonsin göra en igen.

Mästerfotografen hjälpte mig att packa upp, fotografera, räkna och packa i kartonger.

Gött att kunna VAB:a

När små pojkar är sjuka kan det hända att de inte sover på hela natten. Hostar och hostar och ber om dricka tjugo tusen gånger och kräver barnprogram klockan fyra på morgonen. När tuppen galit kan de somna och sova till halv elva. Det kan hända.

Theodore har varit krasslig i ett par dagar. Inget allvarligt. lite snuva och hosta bara, men i vanliga fall hade det inneburit massor av pusslande och trixande för att få ihop vardagen eftersom jag inte orkat ha Theodore själv en hel dag på ganska länge. Den här gången kände jag mig dock redo att göra ett försök - och det gick! Visst, vi har inte lämnat hemmet på tre dagar, teven har stått på i princip hela dagarna och jag har inte kommit ur pyjamasen alls. Theodore har fått yoghurt och flingor till lunch ibland, men det är å andra sidan inte lätt att få i honom någonting annat när han är sjuk. Men det har fungerat. Maken har inte behövt vara hemma från jobbet och jag har inte avlidit. Inte Theodore heller.

När små pojkar är sjuka kan det hända att mammorna anstränger sig lite extra för att maten ska gå i. Det kan hända.

Gårdagen var rätt tuff eftersom pojken och jag sovit väldigt dåligt på natten, men idag har jag faktiskt varit lite... vaken. Inte lika seg som vanligt. Inte lika tung på något sätt. Tyvärr har jag inte orkat leka eller busa runt med Theodore så mycket, eller gå ut med honom en sväng - men jag har tagit reda på lite av röran här hemma. Ni kan inte ana hur ett hem kan fullkomligt förfalla när en sjuk mamma och en sjuk men pigg treåring är hemma i tre dagar.

Hör och häpna, idag har jag: vikt och sorterat tvätt, namnat dagiskläder, bytt lakan i Theodores säng, duschat och tvättat håret, skalat två kilo potatis, städat upp skräp och leksaker i vardagsrummet och lagat korv och potatismos till middag. Och sett efter pojken såklart. Det var jobbigt och jag har pustat och suckat en hel del - och skällt lite opedagogiskt när pojken rivit upp den nybäddade sängen eller kastat ut allt skräp jag nyss plockat upp. Men jag har inte tagit slut. Jag har inte blivit paniktrött. Och det är en vinst!

När små pojkar är sjuka kan det hända att sjuka mammor inte orkar underhålla dem tillräckligt. Ibland blir det mest lugna aktiviteter som pussel och teve. Det kan hända.

Nu ska jag fira med superhjältefilm på teve och rolig vantstickning i näven.

När trötta mammor sitter i soffan kan det hända att de vill sticka på såna här vantar och se Ironman 2 på teve. Det kan hända.

Myslördag

Cool kille på spårvagnen.

Igår trotsade vi Göteborgsvarvs-kaoset och  tog oss in till Linné för att hälsa på Cecilia och Christian. Det gick hyfsat bra trots att varvet sprangs bokstavligt talat utanför deras fönster. Det enda kluriga var att komma den sista biten - över gatan.

Hemma hos Cecilia hade vi riktigt mysig. Handbolls-SM-finaler på teve, hamburgare till middag och Theodore i Cecilias knä hela kvällen. Och jag höll stick-kurs för Christian som var riktigt duktig och knåpade ihop nästan en hel ninja på första försöket!

Hemma hos Cecilia och Christian finns inga barn - så vi packade tigerväskan full med leksaker. Bulldozern skulle såklart följa med.

Ninjan. Rapporter säger att det bara är ett ben kvar.

Jag har ju givetvis stickat lite själv också. Den här ugglekoftan åt Theodore till exempel!

Hoo!

Stickad i Drops Eskimo från Garnstudio på Knitpro-rundstickor 5,5 och 7. 6 nystan gick åt - och 24 knappar från Holmens marknad.