03 januari 2012

Håret - denna eviga följetång

Just nu saknar jag mitt långa hår. Att kunna göra knutar och snedtofsar. Men jag gjorde det som var tvunget när jag klippte det kort. Det var helt enkelt för läskigt att se så mycket hår falla av varje dag, och det började se lite sorgligt ut.

Nu gör jag det bästa av situationen och låter Sushila sätta saxen i frippan i morgon. Förhoppningsvis blir det lite snyggare när det blir lite mer uppklippt.

Ska jag förresten bli brunett igen? Känns inte rött väldigt 2011? Är det inte dags att ta fram den mörkbruna färgbyttan igen? Vad tror ni?

1 kommentar:

Celine Naminah sa...

Själv har jag inlett året med en härligt blåsvart nyans i håret.