Hur dagen räddades

Så här nära hade jag aldrig gått en riktig fiskmås.

Familjen Wendel/Andrén skulle åka till Naturhistoriska museet och vi hakade på! Tur för oss att de också var snälla nog att låna ut Almas vagn till oss igen eftersom vår för tillfället inte har några framhjul. Vi hade en jättemysig dag bland döda fåglar, fiskar, reptiler och däggdjur och barnen lekte fint och lagom busigt. Vi fikade i den braiga cafeterian där jag fick äpple och osötad bärsmoothie och barnen åt bulle med Smakis. Alla var nöjda.

På vägen hem var jag rysligt sugen på lördagsmys och vi styrde kosan mot Gamlestadens torg, där både Konsum och Hemmakväll ligger. Det här var dagen jag skulle unna mig en påse smågodis efter sådär en tre månader i princip helt utan socker. 

(Igår var dagen då jag skulle unna mig en pizza, men i sista stund ångrade jag mig och såg nöjt på medan mannen och barnet åt en Marinara. Jag åt lammfärsspett med grillad aubergine och sallad.)

Hur som helst. Smågodis skulle jag få, men när jag kände efter var jag inte alls sugen på att äta det. Jag var egentligen bara sugen på att köpa det. På ritualen. På den upprymda känslan jag får av tanken på godiset. Då kändes det plötsligt helt onödigt och inte alls lockande att gå där bland plastbyttorna. Istället gick jag in på Konsum och plockade ihop en helt annan typ av gottepåse.

Åpple, nektarin, två sorters ost, två sorters choklad och blandade nötter. Kullamust till det. Vansinnigt gott.