01 juli 2011

Tack för alla tips!

Vad fina ni är. Det har vällt in sömntips både här och på Facebook. Tack!

Så ironiskt då att Theodore just igår kväll, för första gången på flera månader, somnade helt själv i sin egen säng efter bara några minuter. Säkert bara tillfälligt men så himla skönt ändå!

Rent spontant känner vi föräldrar att det nog är en bra idé att dra ned lite på längden på middagslurarna. Theodore älskar att sova på dagen och kan lätt snarka i två timmar om vi låter honom. Vi prövar med 30 minuter och ser hur det fungerar.

Dessutom har vi varit lite småslarviga med läggtiden på senare tid. Förut var det prick på klockslaget varje dag, men nu är det lite svävande sådär en halvtimme hit och dit. Det är onödigt.

Och så ska vi nog försöka styra in honom på lite lugnare lekar och aktiviteter när det börjar närma sig läggdags. Låta honom leka av sig och springa ordentligt fram till middagen, och sedan läsa och rita och leka med lera och sånt. Pyssel.

Men det viktigaste är nog det jobbigaste. Att bita i det sura äpplet, kavla upp ärmarna och få Theodore att somna själv igen. Så slipper vi sitta där och vänta och vänta och vänta. Vi gjorde ju det jobbet en gång - med någon slags mild variant av femminutersmetoden. Det fungerade alldeles utmärkt.

Nu när pojken är större går det inte att göra likadant som då, låta honom hojta och bara gå in var femte minut och visa sig. Men att sitta utanför dörren (som står på glänt) och hela tiden lyfta tillbaka honom i sängen när han kommer upp - utan att att uppmuntra eller prata med honom på något vis. Det borde fungera. Bara upprepa att nu är det natt, nu ska du sova. Förhoppningsvis blir det bara några kämpiga kvällar innan han fattar galoppen och ger upp. Det är ju skönt att det går att resonera med honom lite nu, jämfört med när han var nio månader.

Kanske prövar vi redan till helgen.

2 kommentarer:

Daisy sa...

Se bara till att ni är riktigt motiverade då ni kör igång för ni får inte avbryta då blir det fiasko av det. =)

Lycka till. =)

Caroline sa...

Lycka till och jag tror absolut att man kan resonera mer än man tror om man samtidigt är konsekvent och inte gör undantag. Det är undantagen som är för svåra att förstå för de små, tror jag.