05 juli 2011

Bäst som det regnade så kom det en skur

Det började spöregna när mina två små karlar kom och mötte mig på vägen hem från spårvagnen. Vi vuxna ville gärna gå hem och bli torra men Theodore stortrivdes när han hittade en stupränna på husfasaden


Han var inte alls pigg på att gå hem och väl inne fick han ett mycket sällsynt utbrott och bara grät och grät på golvet. Det var ju såklart tråkigt men jag kan faktiskt stolt säga att det ledde till en av de där stunderna då jag faktiskt känner mig som en bra och duktig förälder. Jag förstod ju att anledningen till att Theo var så arg var för att han ville leka ute och att han kände sig missförstådd när vi bara skyndade hem utan att lyssna på vad han ville. Han förstod ju inte att mammas nyfärgade hår förstörde hennes vital linne.

Alltså satte jag mig på golvet framför den ilskna pojken och frågade honom om det var så att han var arg för att han egentligen ville leka ute. Då lugnade han sig lite och sa "ja-a". Jag förklarade för honom att det regnade så mycket att vi var tvungna att gå in för vi blev så blöta. Att jag förstod att han ville leka mer med "duscharna" men att det inte gick. Då blev han lite arg igen men inte ursinnig som innan. Jag frågade honom om han ville se en film av när han lekte med vattnet och det ville han. Den tittade vi på säkert sju-åtta gånger under idel skratt och glada utrop. Och så var det utbrottet över. Det kändes bra.

Nattningen gick också himla bra. Den här gången var det pappan som skötte den medan jag diskade. Det brukar vara dealen - en nattar och en tar köket. Ikväll var det lite gråt och ledsna miner från Theodore och jag tror att det beror på att han har fattat att det inte är någon idé att rymma ur sängen. Han hamnar ju där ändå hela tiden. Det var en arg gråt - inte en ledsen och han stannade i sin säng medan han grät. Han var såklart uppe kanske 8-10 gånger men han sprang självmant tillbaka till sängen när han blev upptäckt. Ikväll tog nattningen bara 20 minuter och Theodore somnade själv i sin säng utan att någon av oss var hos honom. Duktig kille!

2 kommentarer:

Daisy sa...

*skrattar* Vilken helt underbar filmsnutt. Jisses vad jag skrattade...

Å du, här kammade du in föräldrapoäng när du förstod grabben, förklarade, tillät honom vara arg och lyckades avleda. ;-)

Anette sa...

Ha ha, jätteskön film! Skönt att nattningen går bättre nu och härligt att du hanterade utbrottet så bra!