Klockan är 07:20 och utanför mitt fönster är det mulet och regnigt. I hela mitt liv har det inneburit nedstämdhet och olust att göra något alls. Istället ser jag nu ut på den grå himlen med en varm känsla i kroppen. Det här kommer bli min bästa höst någonsin. Precis som det var min bästa vår och min bästa sommar. Jag ser framåt med bubblig hoppfullhet och längtar till varje ny dag som är så full av potential. Så vad är den stora skillnaden? Karl-Graham såklart. Han som kommit in i mitt liv och fyllt det med en mening i en tid då jag redan trodde att jag hade hittat den - och att den meningen var min karriär. Självklart är den fortfarande viktig för mig och jag tycker om vad jag gör men det är inte längre allt. Nu har jag en framtida man, ett bonusbarn och en framtid som ser så ljus ut att jag knappt vågar tro att det är sant. Det är svårt att sjunka ned i sin höstdepression då.
Dessutom har jag ju börjat träna och äta ordentligt. Tydligen tycker kroppen om att få frukost, lunch och middag.
Hur som helst. Igår tränade jag och satt sedan hela kvällen och pratade med min brors flickvän (och mamman till min lilla älskling Hampus) medan jag försökte förstå mig på min nya mobiltelefon som äntligen äntligen går att använda. (Jäkla Tele2 som behöver flera veckor på sig att fixa ett 3g-simkort.) Surt bara att mitt gamla minneskort inte går att använda i den nya telefonen. Det betyder att jag måste leva med 512 mb musik istället för 2 gb. Jobbigt. När ringarna är avbetalda ska jag köpa ett 4 gb-kort.
Ikväll bär det i väg till Västerås igen. På tåget ska jag sticka klart den första fingervanten och börja på den andra. Som omväxlingsjobb (för man tröttnar rätt snabbt när man stickat en fingervante och börjar på tvåan) ska jag nog ta med mig garn till en ny baskermössa. Det blir en julklapp.
Nu måste jag packa och äta frukost.
1 kommentar:
Hum det finns en mysig garnaffär i Västerås. Den får du ta och besöka! :)
Skicka en kommentar