Varför är sista arbetstimmen alltid så seeeg? Sju av åtta timmar av arbetsdagen kan gå i ett huj, men så slår klockan 17.00 och då stannar tiden. Man ser på klockan två minuter över fem och suckar. En kvart senare ser man upp igen - då har visaren flyttat sig ett par millimeter till fyra minuter över fem. En halvtimme senare ser man hoppfullt upp mot klockan igen. Sju över! Det kan inte vara sant! Jag kommer aldrig få gå hem!!
Förresten är jag fortfarande helt hemmaförälskad. Jag bara längtar längtar längtar hem till soffan och datorn, stickingen, musik, sortering och tvn. Alltså jag i soffan, datorn i knäet, stickningen i händerna, musik ur högtalarna, sortering av mp3:or och tvn på utan ljud. Ja, jag är lite sjuk, men det är så jag tycker om det. Multitasking. När det kommer något bra på tv pausas musiken.
Åhnej! Jag måste ju handla på vägen hem idag. Hur var det nu.... Ah, det var inte så mycket. Mjölk, frukt och havregryn. Det tar inte så lång tid. Eller vänta nu. Jag kanske inte behöver släpa mig till Hemköp. Jag har ju två bananer hemma och de räcker fint innan och efter träningen imorgon. Frukt - check! Havregrynen räcker med största säkerhet till på måndag (jag är ju i Köping i helgen). Havregryn - check! Mjölken kommer jag nog inte runt men den kan jag köpa i jourlivsen. Ha! Jag behöver inte handla!
Jag älskar att jag är lat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar