Shop-o-holics of the world unite!

Mellandags-rea, mellandags-rea - hur fagert är inte Ditt namn.

Jag är överlycklig. Jag älskar att konsumera, det gör mig varm ända in i själen. Idag var jag ute med mamma och gjorde Kista Galleria osäker. Jag hittade nästan allt jag var ute efter. Som vanligt även tusen andra saker.

Här kommer lista:

• Ett stycke svart BH.
• En lång stickad ljusblå (ja, ljusblå - inte randig, inte röd, inte svart, inte leopardmönstrad) tröja.
• En leopardmönstrad cardigan (hehe, ja cardigan och ja leopard).
• Ett par vita strumpbyxor.
• Ett par gråa strumpbyxor.
• Bomullsrondeller.
• Ett rött linne.
• Ett vitt linne.
• En stickad långärmad gråsvartrandig klänning.
• En röd klänning i babydoll-modell.
• En blå tandborste.
• Tandkräm.
• En "Black dress approved" deo.
• Svart eyeliner.
• Mörkbrun ögonskugga.
• Guldfärgad ögonskugga.
• En svart tallrik för att ersätta den jag diskat sönder.
• Två svarta assietter som matchar de tallrikar jag inte diskat sönder.
• Ett par röda stövletter. (Jag är kär).
• Ett par svarta stövlar.
• Ett par svartvita gumistövlar med spänne.

Vad detta uppsteg till för summa vill jag inte tänka på så jag tänker inte räkna. Jag nöjer mig med att sitta hör och beundra mina nya älsklingar.

Vafalls!

Ja. Vafalls förresten! Nu har det gått för långt! Jag har alltid skonats från den här "ska du inte slå dig ner snart med en fin man och blablabla"-grejen - av den enkla anledningen att jag alltid har varit den som är nedslagen. Så att säga. Det är inte jag som brukar vara släktens singeltjej/-kille. Nu är det dock så, och genast kommer kommentarerna. Det var hemskt oväntat eftersom de flesta i min släkt är rätt moderna människor som inte anser att man så snabbt som möjligt efter gymnasiet bör gifta sig med sin skolkärlek och skaffa hus och barn. Om man inte vill, det vill säga. Så jag satt där, mätt och lycklig med min brorson i knäet, hemma hos morfar. De börjar, som vanligt, tala om att jag är en sådan stark och duglig människa med åsikter och huvudet på skaft. Det är jag van vid och jag ska inte sticka under stol med att jag inte har någonting emot det. Plötsligt tar dock samtalet en, för mig, mycket obehaglig och oväntad vändning och landar i en uppmaning om att jag kanske borde tona ner mig lite. VA? Det kommer aldrig ske. De talade om kompromisser, om att man inte alltid kan få som man vill. De talade om att inte vara för kräsen. Om att inte vara rädd för att ge upp sig själv. Jag trodde inte mina öron. Detta är människor jag suttit och diskuterat politik och email med. De må vara i morfars-ålder men de är ingalunda gamla i sinnet. Or so I thought. Jag blev mer och mer arg och ledsen och när ämnet om jobb kom upp och jag hörde "men han kan ju mycket möjligt kräva att du slutar jobba" ville jag bara gå hem. Jag kan ju inte argumentera emot dem hur mycket som helst. Jag vill inte hamna i en tråkig stämning hos dem. Jag älskar ju dem! Därför tänker jag avreagera mig här och hoppas att de inte läser. De är faktiskt rätt bevandrade i internetvärlden.

Nummer ett: Jag är fullt medveten om att livet är fullt av kompromisser. Jag kompromissar varje dag av mitt liv. Jag får inte alltid som jag vill. Jag skulle säga att mer än hälften av gångerna får jag inte som jag vill alls. Jag har i mitt liv haft, och har fortfarande, massor av fina och fungerande relationer. Jag är ingen idiot som skövlar mig fram och får som jag vill. Helt tvärt om. Jag avskyr sådana människor och tänker varje dag på att inte bli som dem. Framstår jag som en sådan hoppas jag att ni säger det så lovar jag att försöka ändra mig. (Och nej Jenny, att alltid vilja bestämma spellistan gills inte).

Nummer två: Varför i hela fridens namn ska man INTE vara kräsen? Varför ska man ta någon bara för at han/hon står framför en, ledig och villig? Visst, man kan ha ofantlig tur, som morfar och hans tant, men enligt min erfarenhet blir det mest fel. Jag har prövat. Jag har varit tillsammans med killar bara för att de funnits där. För att det "bara blivit så". Det har inte fungerat jättebra hittills kan man säga. Varför ska jag inte få ha lite önskemål? Det handlar inte om att det är trevligt med långa killar. Eller att det är bekvämt om han lyssnar på liknande musik. Det är så mycket viktigare än så. För det första måste det finnas en attraktion, och för det krävs olika saker för olika människor. Jag råkar veta vad jag attraheras av, och då letar jag efter det. För det andra har jag genom åren (och förhållandena) lärt mig vad som fungerar och inte fungerar - vilka personlighetsdrag som fungerar med mina. Jag vill inte göra samma misstag igen och igen. Därför är jag kräsen. Och kräsen, vad är det för ord egentligen? Det låter ju som om jag förkastade karlar till höger och vänster. Nejdu. Jag vill bara ha en som är rätt. Det är faktiskt inte för mycket begärt.

Nummer tre: Ge upp mig själv? Är du galen kvinna! Skulle jag enbart leva för min man då? Nädu. Vet du hur mycket jag kämpar för att försöka sätta mig själv före andra? Vet du hur svårt det är för mig? Jag blir stolt över mig själv när jag säger nej för att jag inte har lust eller inte orkar eller inte kan. För oftast gör jag inte det. Du må tro att jag är tuff och står på mig. Ja, visst gör jag det i teorin, men det är en kamp i praktiken! Jag tror inte på att leva för någon annan mer än för sig själv. Om det inte är barn det handlar om. Men jag kommer inte att leva som jag lär. Jag kommer alltid sätta de jag älskar (min familj, mina vänner, karln om jag har en) före mig själv - men jag vill aldrig känna att det är det enda rätta. Att det är det självklara. Att det ska vara så. Att inte få ha ett eget rikt liv med egna intressen och egna vänner. Och hur roligt är det för mannen i fråga? Att ha en flickvän/fru/whatever som enbart lever för honom. Som tar över hans liv och hans intressen. Hur hållbart är det? Nejdu. Där har jag varit. Dit vill jag inte igen.

Puh. Jag har mer men jag orkar inte. Jag blir så upprörd och ledsen. Låt mig bara vara...

Jag vill aldrig äta igen... förrän imorgon

Suuuuuuuck.

Jag är så mätt! Tre dagars oavbrutet ätande har gjort mig nästintill likgiltig vid synen av en chokladask. Jag förvånar mig själv gång på gång genom att äta och äta fast jag egentligen är så mätt att jag skulle hålla mig ohungrig i ett dygn. Nu är jag hemkommen från morfar i Norrköping. Julmat igen. God julmat. Och glass med grädde och hallon. Och godis godis godis. Jag vill borsta tänderna och dricka mineralvatten.

And there was more!

Just det! Jag köpte en stor tvättpåse också. I samma material som revolverpåsen. Den är gul med texten: Let's Talk Dirty. Laundry & Dry Cleaning Service.

Announcement!

Du, Gustav, som kommenterade min blogg. Berätta vem du är. Jag blev glad.

Hemma i föräldrafamnen

Så var det plötsligt jul. Jag har knappt haft en äkta julkänsla över huvud taget i år. Det var tills jag fick se första skymten av pappas julskimrande hus. Det första jag såg var de varmt lysande fönstrena med stora stjärnor och julstakar. En känsla av värme och vemod fullkomligt dränkte mig där jag satt, trött och kissnödig. Maken till ombonat hus har jag då aldrig sett. Väl inne fick jag smaka pappas julskinka. Då var jag tio år igen. Hemma i radhuset. (nostalgiska snyftningar) Jag saknar mamma.

Imorse fick jag, till min stora förvåning, sova tills jag vaknade av mig själv. Jag låg och drog mig och läste herr Kilmisters visa (och inte så visa) ord innan jag gjorde mig redo för en dag fylld av.... ja, det visste jag inte. Och det kändes alldeles fantastiskt. Pappa med tillbehör kom hem efter att ha handlat godsaker och tillsammans slog vi in en massa paket. Sedan åkte vi iväg för att besöka en affär som min pappa trodde att jag skulle älska. Den heter Hem Ljuva Hem och skulle sälja "allt möjligt krimskrams". Jag såg framför mig en liten butik ägd av en tant som sålde porslinsprydnader. Så fel jag hade. Butiken var stor och ägdes av två hårdrockare. Jag bajsade nästan på mig av lycka. Bredvid Kungsörnen i Järna liksom! Landet! De sålde hur mycket roliga saker som helst. Jag shoppade tills jag storknade och här är vad jag lyckades komma hem med:

• Ett jätteäckligt litet skelett där skallen är som en sorts stressboll men mycket sladdrigare. Helt underbar grej.
• 2 st whiskeyglas med döskallar på. (Det blev mycket döskallegrejer. Jag älskar att trenden börjar dö ut så att jag kan börja stoltsera med skallar igen.)
• Ett stycke röd duk/bordstablett i silikon (tror jag) i form av spets.
• En necessär prydd av en femtiotalsbrud i badet och texten: Can I pay my VISA with my Mastercard?
• En jäkligt snygg vit påse.. typ plastig textil med en revolver på. Den sitter som om man hade hållt i skaftet... typ.
• Ett påslakan-set med olikfärgade döskallar (där var de igen).
• 2 st rosa ljuslyktor prydda med små stenar och bilder på pinuppor.
• 4 st enfärgade örngott (vitt, brunt, grönt, beige).
• Ett vitt garnnystan med små silverstänk i.
• 2 röda garnnystan av supertjockt ullgarn.
• Ett Fia-med-knuff-spel med döskalle-shot-glas som pjäser.
• En bag-in-box-låda med JR Ewing på.
• En liten.. tja... skylt. En fyrkantig lampa med texten Danger och två döskallar.
• Ett par rosa döskalletrosor av hipstermodell.
• Ett par vita döskalletrosor av hipstermodell.
• Ett par tights, svarta med vita prickar.
• 2 st dricksglas med flames-motiv.
• 2 st dricksglas med biljardbolls-motiv.
• 2 st dricksglas med Elvis-motiv.
• Servetter med flames (som tagit slut hemma... and it burns burns burns...)
• Servetter med femtiotalspar drickandes Martini och texten: Martinis! Helping people lower their standards since 1927! (som tagit slut hemma)
• Röda hårsnoddar.
• En öl-öppnar-ring.
• En korthållare med samma motiv som necessären.

That was it. Till den blygsamma kostnaden av 1374 riksdaler.

Imorgon är det julafton. Jag ska få träffa så många nära och kära att jag inte ens kan tänka på det utan att få pirr i magen.

Godnatt och massor av julkärlek till er alla.

Sad Music for Sad People

Jesus vilken helg.

I fredags tog jag äntligen mod till mig och formaterade om hårddisken. Jag är mycket nöjd och stolt över att datorn nu fungerar mycket bättre än innan. Dock har jag, backuper till trots, förlorat mapp 10-30 i Mina Bilder. Mycket upprörande. Jag kan egentligen inte prata om det ännu. Jag är fortfarande in denial. Dessutom får jag inte dc++ att fungera. Fucking router'n'shit.

Lördagen gick åt till att sova länge och klämma på alla fina julklappar jag köpt/gjort. Jag är nöjd. Framåt kvällen träffade jag M och vi gick med hans sportfånecrew till Rockbaren. En vänlig själ köpte en massa massa öl och jag drack minst dubbelt så mycket som jag borde (ja, det var jag som spillde ut en hel öl över hela bordet-golvet-soffan-främmande killes jacka). Jag hade jätteroligt och M, nu var du sådär fantastiskt rolig igen. Du kommer inte undan när jag kommer hem från Stockholm. Den 5:e va? Då gör vi det igen!

Jaha och så blev det i alla fall en rätt tidig kväll för pensionärs-M (tror jag, min tidsuppfattning kan ha varit lite off redan här). Jag var totally hammered och ville inte alls gå hem - så jag gick till Sticky. Jag vet inte om det var ett medvetet val egentligen för jag minns att jag sade hejdå till M och sen stod jag plötsligt på dansgolvet. Och där stod J. Suck. Jag måste antingen gå fram eller gå hem. Jag gick fram. Jag har ingen aning om vad han eller jag sa men det kan inte ha varit bra. Nästa sak jag minns är att jag (med stolta tårar brännande bakom ögonlocken) köper glass på sjuelva. Nästa sak jag minns är att jag vaknar med ett ryck vid min hållplats. Jag stapplar hemåt och somnar om.

Jag vaknar någon gång på söndagsförmiddagen av att mina föräldrar och min bror pratar ute i tv-rummet. Jag ligger i mitt gamla flickrum hemma i Kungsängen. Ljuset är varmt och mjukt och jag tänker att jag skäms för att jag är bakfull på julafton. Min bror har säkert redan öppnat sin morgonjulklapp och här ligger jag och har bakfylleångest. Då slår det mig plötsligt: Det är ju inte julafton förrän imorgon!! Jag somnar om med ett nöjt leende på läpparna. Först när jag vaknar andra gången inser jag hur sjukt det var. Jag ligger ensam hemma i Shortvalley. Mina föräldrar är skilda och bor inte längre kvar i radhuset med det gula varma ljuset. Min bror är vuxen och har barn - han sitter inte och öppnar morgonjulklappar. Det är varken julafton eller dagen före. Det är söndagen den 17 december och Dagen Efter. And here comes the bakisångest. Och lite hemlängtan och... tillbakalängtan.

Som tur är har jag N. Fina, snälla, omtänksamma, söta N. Han förkunnar att han är på väg. Ungefär samtidigt ringer F från jobbet. Panik. Jag måste komma in. Jag har inte ens kommit till stadiet att jag kan stå upprätt. N kommer, jag släpper in honom och rusar iväg till spårvagnen och upp på kontoret. Där jobbar jag i fyra timmar (fortfarande dödligt bakfull) medan fina, snälla, omtänksamma, söta N sitter i min soffa och väntar på mig. Det har sällan varit så skönt att komma hem. Cola, pizza och fina vänner var vad kvällen bjöd på.

Allt som allt bjöd helgen på i princip alla känslor. Glädje, vemod, ilska, vänskaplig kärlek, spänning... ångest, hehe. Bitterljuvt, men hellre mycket känslor än inga alls.

I am a good sport

Jaha. Så var det bekräftat att mina arbetskamrater tycker att jag är en sorglig figur. De har, utan min vetskap, anmält mig till Fredagsflirten på P3. Inte nog med det. Även P3 tyckte att jag var sorglig nog för att välja mig bland många andra sorgliga människor. Igår ringde de för en kort intervju och jag blev självklart helt chockerad och babblade skrattande om musiknördighet och reklambranschen. Idag ska Christer eller Morgan ringa och göra en mer utförlig förintervju och imorgon mellan 14 och 15 är det bäst att ni slänger er på telefonerna och ringer. Annars kan ni åtminstone lyssna till mitt åtlöje när jag pratar för gällt och för snabbt och inte förstår frågorna och inte kan välja mellan 1, 2 och 3. Det kan blir spektakulärt. Om jag inte var jag skulle jag inte missa det. Spela gärna in inslaget och spela upp det för mig om och om igen. Redigera fram vissa extra intressanta delar då jag stakar mig eller kläcker ur mig en extra gåsig kommentar. Kom igen! I dare you!

Kärleken är evig. (fylleblogg)

Jag älskar Danzig. Det gör jag verkligen.

Min kärlek! #2

Patricia är bättre än pizza. Hon är bättre än rödvin. Eller nej hon är bäst MED rödvin. Patricia I love you. Please marry me.