18 december 2006

Sad Music for Sad People

thepas's Profile Page

Jesus vilken helg.

I fredags tog jag äntligen mod till mig och formaterade om hårddisken. Jag är mycket nöjd och stolt över att datorn nu fungerar mycket bättre än innan. Dock har jag, backuper till trots, förlorat mapp 10-30 i Mina Bilder. Mycket upprörande. Jag kan egentligen inte prata om det ännu. Jag är fortfarande in denial. Dessutom får jag inte dc++ att fungera. Fucking router'n'shit.

Lördagen gick åt till att sova länge och klämma på alla fina julklappar jag köpt/gjort. Jag är nöjd. Framåt kvällen träffade jag M och vi gick med hans sportfånecrew till Rockbaren. En vänlig själ köpte en massa massa öl och jag drack minst dubbelt så mycket som jag borde (ja, det var jag som spillde ut en hel öl över hela bordet-golvet-soffan-främmande killes jacka). Jag hade jätteroligt och M, nu var du sådär fantastiskt rolig igen. Du kommer inte undan när jag kommer hem från Stockholm. Den 5:e va? Då gör vi det igen!

Jaha och så blev det i alla fall en rätt tidig kväll för pensionärs-M (tror jag, min tidsuppfattning kan ha varit lite off redan här). Jag var totally hammered och ville inte alls gå hem - så jag gick till Sticky. Jag vet inte om det var ett medvetet val egentligen för jag minns att jag sade hejdå till M och sen stod jag plötsligt på dansgolvet. Och där stod J. Suck. Jag måste antingen gå fram eller gå hem. Jag gick fram. Jag har ingen aning om vad han eller jag sa men det kan inte ha varit bra. Nästa sak jag minns är att jag (med stolta tårar brännande bakom ögonlocken) köper glass på sjuelva. Nästa sak jag minns är att jag vaknar med ett ryck vid min hållplats. Jag stapplar hemåt och somnar om.

Jag vaknar någon gång på söndagsförmiddagen av att mina föräldrar och min bror pratar ute i tv-rummet. Jag ligger i mitt gamla flickrum hemma i Kungsängen. Ljuset är varmt och mjukt och jag tänker att jag skäms för att jag är bakfull på julafton. Min bror har säkert redan öppnat sin morgonjulklapp och här ligger jag och har bakfylleångest. Då slår det mig plötsligt: Det är ju inte julafton förrän imorgon!! Jag somnar om med ett nöjt leende på läpparna. Först när jag vaknar andra gången inser jag hur sjukt det var. Jag ligger ensam hemma i Shortvalley. Mina föräldrar är skilda och bor inte längre kvar i radhuset med det gula varma ljuset. Min bror är vuxen och har barn - han sitter inte och öppnar morgonjulklappar. Det är varken julafton eller dagen före. Det är söndagen den 17 december och Dagen Efter. And here comes the bakisångest. Och lite hemlängtan och... tillbakalängtan.

Som tur är har jag N. Fina, snälla, omtänksamma, söta N. Han förkunnar att han är på väg. Ungefär samtidigt ringer F från jobbet. Panik. Jag måste komma in. Jag har inte ens kommit till stadiet att jag kan stå upprätt. N kommer, jag släpper in honom och rusar iväg till spårvagnen och upp på kontoret. Där jobbar jag i fyra timmar (fortfarande dödligt bakfull) medan f
ina, snälla, omtänksamma, söta N sitter i min soffa och väntar på mig. Det har sällan varit så skönt att komma hem. Cola, pizza och fina vänner var vad kvällen bjöd på.

Allt som allt bjöd helgen på i princip alla känslor. Glädje, vemod, ilska, vänskaplig kärlek, spänning... ångest, hehe. Bitterljuvt, men hellre mycket känslor än inga alls.

1 kommentar:

Gustav sa...

Hej! Jag hade tråkigt, och sen så hamnade jag på spray date. Och sen så blev jag förgrymmad över att alla tjejer verkar knas. Och sen såg jag din profil och fick lov att skratta lite; det är skönt att det finns bra tjejer också. Nu vet jag inte riktigt varför jag skriver detta, men alla mår väl bra av en komplimang då och då. Så. Du verkar grym, och i övrigt, ha en bra jul!