Desperat

Jag älskar mina husfruar. Det smärtar mig att det är säsongsavslutning ikväll. Jag älskar dem allesammans men mest av allt kommer jag sakna min Lynette. Och i dagens avsnitt är hon sjävfallet extra underbar och fantastisk. Denna starka vackra reklamkvinna. Här kommer sjukligt kärleksbevis:

Och så får ni en fin en på Bree också. Jag vill ju ha lite av henne också...

Jag tror att det är höst nu

Det ösregnar utanför mitt takfönster på jobbet. Nätverket är nere så jag kan faktiskt inte jobba så jag får faktiskt ta en paus. Hur som helst. Det regnar. Jag tycker om regn när det är utomhus och jag är inomhus. Jag tycker mindre om att vakna upp på morgonen till ljudet av spöregn och inte äga ett paraply. Några hundra meter mellan mig och spårvagnen har aldrig känts så långa.

Jag tror i alla fall att det är höst nu. Jag kände årets första höstdoftande vindby igår och den gjorde mig alldeles uppfylld av lycka och energi. Mycket intressant med tanke på att jag brukar bli nedstämd och orkeslös på hösten. Dags för någonting nytt kanske? Det skulle vara trevligt. Jag är försiktigt hoppfull och förvånas över att jag myser till vid tanken på halsdukar, röda kinder och vindrufsigt hår. Köper jag nu bara ett paraply någon gång klarar jag nog av regnet också ska du se.

Ett annat tecken på att det är höst är att jag köpt nästa års kalender från Ordning&Reda (jag tänker inte, på mitt sedvanliga anala vis, gå in på exakt hur den ser ut och varför jag valde just den - men jag kan avslöja att jag bytte ut den svarta snodden mot en röd). Kan det inte bli januari någon gång så att jag får börja använda den. Det är en så skön känsla att börja på en ny kalender och ett nytt år med allt vad det symboliserar. Slippa den gamla trötta med alla alldeles för kladdiga anteckningar och diverse inbokningar jag gärna aldrig ser igen. Men så finns ju de där fina också, som jag ser och minns när jag för över födelsedagar och andra viktigheter från 06 till 07. 051227 var en jobbig men utvecklande dag. 060101 början på någonting stort. 060118 ett sånt där möte som var jobbigt då men som jag ler åt nu. 060126 fikade jag senast med någon det är alldeles för sent att ringa nu. 060217-20 var jag inte mig själv alls. Det här var hemskt underhållande men nu är nätverket uppe och jag måste tidsredovisa... det har jag inte gjort sedan 060928 - or so the kalender says.

Så det är alltså så här det känns att ha ett liv...

Jag vet inte ens var jag ska börja. Och hur ska jag skriva det här utan att det låter för tragiskt? Jag kan börja med att säga att jag hade en fantastiskt rolig helg. Ja, det är en bra början. För en gångs skull överträffade verkligheten mina förväntningar. Det var liksom på tiden.

Fredagen var en oändlig myskväll då N kom hem till mig, lagade mat och kliade mig i nacken. Dålig skräckfilm och choklad. Alldeles perfekt. Det borde vara lag på att få somna i en karlfamn varje kväll... eller åtminstone då och då... Tack hjärtat. Du är en värdefull vän.

(och det är jätteroligt med dialektalt charmiga fyllesamtal)

Lördagen då. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av kvällen. Fest hos främmande människor i sällskap med en helt ny bekantskap. Alla som känner mig vet att jag oroade mig, hehe. Det var för det första jätteroligt att träffa Y och hennes söta familj igen. Jag var en pensionär..."Åh så stora ni har blivit!" och allt. Det borde även vara lag på att alla ska få höra kvittrande barnskratt minst en gång i månaden, helst oftare. Från och med nu uttalas mitt namn "Tejes". För det andra var M en jätterolig rackare (och jag fick en fin skiva). Jag har en svag punkt för människor som liksom lutar huvudet lite bakåt när de skrattar. Jag misstänker dock att jag som vanligt drog för många obcena skämt - men det var liksom oundvikligt när jag såg nakna kön var jag än vände mig. Det låter roligare än det var - jag lovar.

(och jag var tydligen snygg också - på bild alltså)

Och så var det söndag - handbollssöndag. RIK vann. Succé. Jag adopterade bort ännu ett par vantar. Succé. Och nu, R, har du faktiskt lovat att komma till Shortvalley så snart du kan. Vin och fantalicious sällskap utlovas.

Hahaha.... helgen miste visst sitt skimmer i min dåliga beskrivning. Vilket egentligen är helt passande med tanke på att jag nu kommer till den tragiska delen av detta inlägg. Den här alldeles vanliga helgen tedde sig alltså helt fantastisk för mig av den enkla anledningen att: jag har inget liv! Jag kan knappt komma på när jag hade så många helt vanliga roliga saker att göra under en helt vanlig helg. Jag är så bra på att vilja vara ensam. Jag tycker om att typ ha en enda sak planerad på helgen och sen lata mig i soffan ensam framför tv:n, eventuellt med Jenny som sällskap. Eller jag trodde åtminstone att det var så. När hände det? Jag försöker tänka tillbaka men minns knappt tiden då jag faktiskt var social. Det måste ha varit under gymnasietiden. Sen kom flytten till Sundsvall och panikångesten, en separation och ett Göteborg utan en enda vän, ingen lägenhet och inget fast jobb. Det tog visst ett tag att komma tillbaka. Jag känner igen mig själv igen. Nu har jag fina vänner, ett utvecklande och utmanande arbete, en ungkarlslya i Ryssland och begynnande armmuskler. Och imorgon ska jag nog banne mig köpa de där stövarna... kanske. Ni som känner mig förstår att jag oroar mig.

Var tar läckerheten vägen efter att bilden är tagen?
Inte finns den kvar i alla fall...

Sånt jag egentligen inte förtjänar

Det är helt enkelt omöjligt att ha bättre föräldrar än mina.
Det här damp ner i min inbox utan vidare:

"du är född till en fri och fritt tänkande människa!!!
och du är värdens bästa dotter.
kram//pappi"

Ren och skär lycka.

Visitor Attractions

Så heter namnet på boken jag läser just nu. Mycket stor skillnad mot Marketing for Tourism som jag nyss avslutat. Sedan är det dags för Consumer Behaviour in Tourism. Sen är det bara en kvar. Snaaaark... Jag vet att jag inte ska klaga. Jag älskar den här delen av mitt jobb och det är superspännande att få vara med i strategiarbetet. Men kom igen... man fååår klaga när man läser fyra böcker på ca 400 sidor vardera... på svår marknadsföringsamerikanska. Jag har till måndag på mig.

Anyhow. Helgen ser ut att arta sig, biljettmissöden till trots. På fredag kommer N och sover över (och eventuellt lagar middag. Se på fan!). På lördag är det någon slags releasefest av något designslag med Y. Nya bekanten M följer med och efteråt dricker vi öl. Söndag är en glädjens dag för då är det handboll igen. Den här gången har jag fått med mig R. Tror jag. Det kan bli en ypperligt trevlig helg indeed.

Nu ska jag sluta blogga på arbetstid och gå och träna istället.

Not fair!

Buhuuu! Alla biljetter till White Rose Movement är slut! Det hade jag inte väntat mig. Det är inte rättvist att jag ska missa dem två gånger. Först när de ställde in Emmabodaspelningen och så nu när jag varit en fuck-up och inte bokat biljetter i tid. Fuckit! BESVIKEN.

Nåja. En tröst är åtminstone att jag måste gå upp klockan 05.45 imorgon bitti för att vara extra tidig till jobbet.

För profilen

Vackra ting och niometerslinjer

13 bra saker man kommer på sista halvtimman av arbetsdagen:

• Den nya fina stickboken jag köpte på lunchen.
• Att jag hade lite mer pengar på kontot än jag vågade hoppas på.
• Blågrått raggsocksgarn till lillebrors sockor.
• Jenny var rar igår.
• Handboll ikväll! Och RIK-Skövde dessutom!! Live!!! Mmm... mina handbollskillar. (Ok, det är lite sjukt jag vet, men sedan när har jag varit normal när det gäller mitt karltycke?)
• White Rose Movement på Sticky den 14.
• Jag har ätit godis idag. Och igår. Och i förrgår.
• N hälsar på på lördag.
• Åh! Camera Obscura på jobbradion.
• Medium kväll! Säsongsstart till och med. Me loves Patricia.
• Tjoho! Mitt nya minneskort har kommit! Det blev 2gb. tack jobbet. I love you too.
• Stor handbollshelg i helgen. Champions League på lördag 16:30. Elitseriematch söndag 18:10. Tjoho!
• *Censurerat*
  

I'm on a train - I can't complain

18 bra saker man kan komma på när man sitter på ett tåg mellan Stockholm och Göteborg:

• Jag kom iväg till Stockholm till pappas födelsedagskalas och fick träffa alla i familjen, farmor + lite annan släkt.
• HampeStampe min lilla ögonsten.
• Relationen till mamma och pappa känns jättebra och mellan mig och brorsan känns det en aning avfrostat.
• N lät pigg i telefonen tidigare idag.
• *Censurerat*
• Jag längtar hem till träningen och det är ett bra tecken. Jag känner mig lycklig av tanken på mina nya träningsskor. Det är bara lite sjukt. Lite.
• Det går bra på jobbet och nästa vecka ska det gå ännu bättre. Mark my words.
• Styrketräningen ger faktiskt resultat. Jag är banne mig starkare!
• Vantarna jag stickar blir bara snyggare och snyggare! Ända sedan jag stickade bubbelgumvantana med de ljusblå sidenrosetterna har det blivit roligare och roligare. Pågående är ett par hysteriska i ceriserosa/ultraviolett garn av 65% akryl och 35% mohair med randning med ett tunnare, lite oelastiskt garn i olika färger (orange, rosa glitter i olika färger). Det blir alldeles fantastiskt tror jag.
• Fantastiskt just nu är: Into My Arms med Nick Cave and the Bad Seeds.
• Efter det här vantparet blir det kanske sockor igen. Men jag måste kolla upp Hampevantstorlekar först.
• Att sitta på ett tåg hem från Stockholm med mörkret och ljusen utanför fönstret och melankolisk musik i hörlurarna. Det är snudd på poetiskt.
• Minneskortet till min mp3-telefon som jag ska få från jobbet. Blir det ett eler två gb? När kommer det? Jag längtar!
• Fantastiskt just nu: Ode to Divorce med Regina Spektor.
• *Censurerat*
• *Censurerat*
• Fantastiskt just nu: Our Swords med Band of Horses.
• Fantastiskt just nu: Extraordinary Machine med Fiona Apple.

Life is sweet.