Det här gjorde vi igår!

Liten pojke under stor kappa.

Hela familjen klippte sig hos bästa Johan på Salong Edward. Alla tre blev såklart jättesnygga och Theodore satt blickstilla under hela klippningen. Jag vet att jag har sagt det förut, men jag måste verkligen rekommendera Johan. Han är toppen med både vuxna och barn.

7. Something you wore

Mitt fina uggleklockhalsband.
Photo A Day

Vad är det för en dag?

Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag, för det är bästa mannens födelsedag. Hurra, hurra, hurra!

Världens mest underbare make fyller 32 år idag. Det firades såklart genom att alla stannade hemma från jobb och dagis för att familjemysa hela dagen! Först sjöng vi för honom i sängen. Sen fick han kaffe där. Sedan åt vi frukost och åkte in till stan. Där blev det födelsedagsfika på Brogyllen.

Bakelser och kaffe, eller Festis.

Efter fikat promenerade vi bort till Webbhallen där mannen fick köpa en ny router. Sedan bar det av till en radio- och tv-handlare vid Skanstorget där han fick nya hörlurar. Lycklig man.

Nämen, är det inte födelsedagsbarnet som står där och spelar?

Nu var Theodore lite otålig efter allt springande i tråkiga affärer så vi pausade lite i lekparken vid Hagakyrkan.

Glad pojke.

Och så tidig middag på Max såklart.

Hungrig pojke på Max.

När vi kom hem hängde vi lite i soffan innan vi gick ned till vår lyxiga bastu nere på gården och svettades hela familjen. Theodore duschade mest men hängde små korta stunder med oss i värmen. Som inte uppgick till mer än typ 45 grader vilket passade mig utmärkt.

Nu sover Theodore och vi vuxna sitter i soffan och tittar på Hugo. Maken säger att han är mycket nöjd med sin födelsedag.

6. 5PM

Det här gjorde jag klockan fem i eftermiddags.
Photo A Day

Loppisfynd och syskonkärlek

Det har varit en fin helg hemma hos familjen Sharp. Edward var här och Theodores glädje var total. Kärleken mellan de där två pojkarna är underbar att se. Inatt vaknade Theo och sa att han ville att storebror skulle komma tillbaka. Lilla vännen.

För att muntra upp oss lite efter att Edward åkt hem igår tog vi en loppisrunda i Kviberg och Bellevue. Vi började med Kvibergs marknad där det var så sjukt mycket folk. Vi köpte inget men åt delikata langos och grillad majskolv. Solen sken och det var bara lite för kallt för en perfekt vårdag. På vägen till Bellevue marknad gick vi förbi en fruktaffär där Theodore fick ett gratis päron av den snälle fruktgubben.

Vi har faktiskt gjort en del fynd på senaste tiden, på Kvibergs, Bellevue och Holmens marknad. Kolla här bara!

Barbapapa-bok, 20 kronor. Inte jättebilligt men den är i fint skick och både jag och  mannen minns den från våra egna barnaår. Dessutom älskar ju Theodore Barbapapa.

Sytråd i fantastiska färger. Sex rullar för 20 kronor.

Ännu mer sytråd. Alla rullar på bilden för 30 kronor!

Och så knappar så klart. En påse för 20 kronor.

Jag älskar verkligen mina knappar men de har legat i en salig röra i en plastpåse i all evighet. Igår tog jag tag i surdegen och sorterade dem. Till halv ett på natten. De ligger fortfarande i plastpåsen men är fint sorterade och uppträdda på snören. Jag önskar mig en trälåda med små fack där jag kan hålla anal ordning på mina knappar. 

5. A Smile

Kanske inte ett leende rent bildligt eller bokstavligt, men det är det här som får mig att le som mest just nu.
Den vackra syskonkärleken. Photo A Day

4. Bedside

Vid min säng ligger mycket böcker. Både jag och Theodore tycker om en bra godnattsaga innan vi somnar.
Photo A Day

3. Your neighbourhood

Vi bor i ett rött landshövdingehus som bildar en fin liten stängd innergård.
Där finns platser för lek, fika, grill och allmänt häng. Gräsmatta , tvättstuga, bastu och kullersten.
Photo A Day

2. Fruit

Edward och Theodore fick var sin Risifrutti till kvällsmål. Det fruktigaste jag kunde komma på idag.
Photo A Day

1. Up

Någonting som alltid höjer mitt humör är att köpa garn. Igår kom jag hem med en hel påse!
Photo A Day.

Bättre en dag sent än aldrig

Med en missad dag hakar jag på Jenny och Linda och kör Photo A Day i mars.

Lejon i mysdress

Lilla spöket Gavan

Världens snällaste Gavan.

Theodore är mycket förtjust i ett särdeles räddhågset men snällt litet spöke han kallar för "Lilla Gavan". Självklart skulle han få ett alldeles eget tyckte jag - och stickade ett. Jag freestylade hej vilt och en del saker blev väl inte helt perfekta, men för alla som vill sticka en egen Gavan finns instruktioner här.

Gavan stickades med Magic Loop-metoden, men det går nog lika bra att använda strumpstickor om man vill.

Garn: Drops Nepal (ungefär 1,5 nystan), svart och brunt restgarn för att brodera ansikte och detaljer.
Stickor: Rundsticka 5 mm
Övrigt: Stoppning

Kropp 
Lägg upp 8 m på rundsticka eller strumpstickor. Sticka runt.

1: Sticka två m i varje m varvet ut (16 m)
2: Sticka alla m
3: Sticka två m i varannan m varvet ut (24 m)
4: Sticka alla m
5: Sticka två m i var tredje m varvet ut (32 m)
6: Sticka alla m
7: Sticka två m i var fjärde m varvet ut (40 m)
8: Sticka alla m
9: Sticka två m i var femte m varvet ut (48 m)
10: Sticka alla m
11: Sticka två m i var sjätte m (56 m)
12: Sticka alla m
13: Sticka två m i var sjunde m (64 m)
14-52: Sticka alla m
53: Sticka två m i var fjärde m (80 m)
54: Sticka alla m
55: Sticka två m i var femte m (96 m)
56-60: Sticka alla m
61: Sticka ett avigt varv
62: Sticka 48 m, maska av 48 m. (48 m)

Nu stickas kroppen fram och tillbaka på stickan (inte runt)

63-80: Sticka rätstickning över alla m Maska av. Spara en lite längre bit av garnet för att sy ihop botten med.

Armar
Lägg upp 16 m på rundsticka eller strumpstickor. Sticka runt.

1-11: Sticka alla m
12: Sticka 7 m, sticka 2 m i samma m 2 ggr, sticka 7 m (18 m)
13-20: Sticka alla m

”Grafta” ihop de 18 m och gör en till arm på samma vis.

Montering
Stoppa kroppen och sy ihop botten. Fäst alla trådar och sy fast armarna på kroppen. Brodera ansikte, hår, veck och händer – färdig!

Theodore är nöjd. Gavan är gosig.

Små-Converse igen!

Jag fick en beställning på ett par röda små mini-Converse åt en alldeles nyfödd liten tjej. De blev så himla gulliga! Stickade i Drops Nepal och Drops Karisma på rundstickor 3,5 och 4 från Knit Pro. Mönstret finns här, men jag har gjort några egna modifieringar för att de ska bli snyggare och mer lättstickade.

Lilla Veras föräldrar blev jättenöjda och nu har jag fått flera förfrågningar om en vuxenversion. Jag ska nog börja experimentera lite med garn och stickor och se vad jag kan göra ...

Bedårande från sidan ...

... och bakifrån ...

Tossorna var till en liten nyfödd Vera, men jag skickade med en liten överraskning till en treårig liten Lova också. Ett par benvärmare stickade i Drops Alpaca med rundsticka 3,5 från Knit Pro. Mönstret finns här.

Våriga färger och supermjuk alpaca.

Lagom stora för en treåring (i alla fall min, som fick vara provdocka).

Snörvel och host

Theodore är förkyld och eftersom mannen har diverse utbildningar på jobbet den här veckan är det jag som får pyssla om sjuklingen. För några veckor sedan hade det varit helt omöjligt men nu när jag är en aning piggare om dagarna är det ok. Lite för jobbigt egentligen, men inte omöjligt. Det blir inga större utflykter och inga busiga lekar.

Igår tog vi en liten tur in till stan för att fylla på klädlådorna lite. Och så behövde jag stoppning till ett litet spöke som jag håller på att sticka.

Herr snor sportade den här mössan som jag stickade åt honom förra året.
Jag älskar den och tycker att den är jättefin men den börjar redan bli lite för liten.

Vi började med att äta hamburgarlunch. Theodore skötte sig exemplariskt och var världens gulligaste.

Sedan var det dags för Theodore att välja ut lite nya kläder. Här är vad han valde (produktbilder från lindex.se):

Och så fick han en blårandig sån där one-piece-mysdress, men den hittade jag ingen bild på. Sedan gick vi till Panduro och köpte lite pyssel. Stoppning, pärlor och ansiktsfärg.

När vi kom hem pysslade vi ihop var sitt armband. Theo ville att det skulle stå "Theodorski" på hans och på mitt skulle det stå "Theodore".

Theodore som världens sötaste lejon.

Idag är vi fortfarande hemma och torkar snor, men det blir nog ingen stadsutflykt för mig. Jag är trött och seg idag och måste ändå hålla mig hemma för att släppa in städarna som kommer under dagen. Jag är i och för sig rätt sugen på att ta en sväng till Holmens marknad och djupdyka i deras knapplåda.

Och på tal om one-piece, jag fick nyss en förfrågan om jag ville länka till en hemsida i ämnet. Det är ett skolprojekt så det kan jag tänka mig att ställa upp på. Så vill ni lära er allt om plagget, om tvättråd, storlekar och var ni får tag i det - kolla in sparkdrakt.se

Peppningen funkar

Tack allihopa för alla fina ord. Det värmer verkligen att ni bryr er och engagerar er så mycket. Att få klaga av mig i ett blogginlägg och få en massa pepp tillbaka gör stor skillnad när jag försöker hålla modet uppe. Och att vara vid gott mod trots att det är jobbigt är mitt sätt att hantera situationen. Att försöka se varje situation ur ett så positivt ljus som möjligt. Annars orkar jag inte. Jag orkar inte gräva ned mig i hur jobbigt det är. Hur ska man då orka kriga?

Personligt och bra om Cushings

För er som vill veta mer om sjukdomen, om att leva med den och till slut bli frisk, rekommenderar jag den här sidan.

Om den obehagliga undersökningen

Jomenvisst. Det blev lite sådär med uppdateringen från sjukhuset. Och efteråt. Anledningen är att jag varit så trött och stresskänslig att jag helt enkelt inte orkat öppna datorlocket ens för att kolla mailen. Jag har nästan helt undvikit Internet (förutom lite fusk med telefonen) de senaste dagarna men nu tänkte jag försöka mig på någon slags återberättelse av de senaste dagarna.

Outfit of the day.

Torsdag var dagen för inskrivning på Sahlgrenska. Kateterisering av hypofysen stod på schemat och med huvudet i sanden låtsades jag att det där med två slangar från ljumskarna till hjärnan inte var någon big deal. Solen sken och jag kände mig både glad och pigg så jag drog på mig finaste prickiga klänningen och åkte in till stan. Där köpte jag två par nya byxor och ulligt mysigt fantastiskt garn. Sedan styrde jag kosan mot sjukhuset.

Bruna stråket. Här inne ligger min avdelning. Här trivs jag bra.

Väl på plats fick jag prata med min favoritkoordinator Olof som satte lite slangar, tog lite blod och förklarade vad som skulle hända dagen efter. Undersökningen skulle ta ungefär en timme.

En sån här, igen.

Sedan var det bara att vänta, äta lite middag och kvällsmat, se på teve. Och sticka såklart! En liten ettåringströja blev klar sånär som på två knappar.

Liten kortärmad tröja på gång.

Innan jag somnade duschade jag och tvättade mig med operationstvål. Sedan lade jag fram fredagens outfit of the  day: Vit operationsskjorta och läckra knästrumpor.

Förberedelser.

På fredagen väcktes jag klockan sex på morgonen av en sköterska som ville berätta för mig att de inte behövde sätta någon urinkateter. Skönt tänkte jag och somnade om en stund, jag hade ju trots allt knappt fått en blund i ögonen eftersom min sjuka gamla rumskamrat legat och jämrat sig hela natten. Synd om både henne och mig tycker jag.

Vid tiotiden kom Olof in och frågade hur jag mådde och om de satt katetern ännu. Nej det behövdes inte, svarade jag glatt - men tji fick jag. Några minuter senare kom två sköterskor in med slangar och annat obehagligt. Jag blev tvättad, fick lokalbedövning och en slang in i urinröret. Inte särskilt angenämt om ni undrar. Sedan rullades jag iväg till röntgenavdelningen där undersökningen skulle göras.

Väl framme fick jag kravla mig över till en smal och hård brits. Lite olika mätinstrument kopplades på för att kontrollera syresättning. blodtryck och hjärtfrekvens. Olika sköterskor och annat löst folk presenterade sig och pratade om olika saker för att distrahera mig. När de märkte att det som fungerade bäst var att prata om Theodore frågade de nästan bara om honom och sånt som rörde barn och familj. De var väldigt fina och bra.

Så började förberedelserna. Mina magvalkar tejpades upp (här var det fortfarande ganska roligt och jag skojade med mig själv om Hollywood-stjärnor som tejpar fast olika kroppsdelar under sina galaklänningar), ljumskarna tvättades och bedövningssprutorna gavs. Från och med nu var jag tvungen att ligga prick stilla.

Nu skulle slangarna på plats. Högra sidan först. Det var rätt obehagligt när slangen trycktes in i ljumsken men sen kändes det inte så mycket förrän den kom till halsen, då kunde jag känna hur slangen rörde sig genom kroppen. När den nådde området kring hypofysen mellan ögonen ungefär) gjorde det lite ont men då var det ju inte så mycket kvar tänkte jag. Hälften gjort! Nejdå.

Nu var det dags för vänstra sidan och där gick allt till precis som för den högra. Tills slangen skulle förbi hjärtat. Då blev det plötsligt väldigt svårt att hitta rätt och slangen fick backas och riktas om och backas och fipplas med hit och dit och fram och tillbaka. Plötsligt började mitt hjärta rusa och jag fick panik! Inte visste jag att det var en vanlig reaktion, jag trodde ju så klart att de gjort något fel och att jag skulle dö på fläcken. Mycket obehagligt.

Tids nog kom slangen i alla fall förbi hjärtat och fortsatte upp mot hjärnan. Nu skulle vi väl ändå vara klara snart? Nejdå. Det var tydligen mycket mycket svårare att få den vänstra slangen på rätt plats uppe vid hypofysen och det krävdes massor av justeringar. Mycket obehagliga justeringar. Kall kontrastvätska som sprutades in på insidan av huvudet. Igen och igen. Hua! Och den där äckliga känslan av någonting som rör sig där inne. Hua!

I alla fall. Efter vad som kändes som en evighet (och några fler hjärtrusningar) satt allt äntligen på plats och man ringde efter Olof. När han kommit började själva provtagningen. En vätska sprutades in genom slangarna på ena sidan, sedan den andra. Och så tog man ett blodprov. Efter ett par minuter gjordes proceduren om igen. Och så upprepades det ett antal gånger. Fem, tio, det kändes som hundra. Vid ett tillfälle sprutades även något slags hormon in vilket gjorde att man blev rosig om kinderna. Jag fick även hjärtrusning igen.

Men så var det plötsligt äntligen över och slangarna drogs ur, tejpen rycktes bort och jag blev omplåstrad. Sällan har jag känt mig så fri och så tacksam. Äntligen fick jag röra mig igen! Kroppen var stel som en pinne och musklerna värkte, men jag var fri!

Nu skulle jag ligga stilla i sängen i en timme innan jag fick åka hem. Jag var helt utmattad och dessutom hade jag missat lunchen och var vrålhungrig. Jag hade rullats bort till röntgenavdelningen vid halv elva och nu var klockan kvart över ett. Och undersökningen som bara skulle ta en timme!

Efter en liten stund kom en läkare in och frågade om hon fick komma in med en läkarstudent och göra en övningsundersökning. Det skulle ta en timme ungefär. Eftersom jag är så snäll sade jag ja fast jag mest ville sova. Äh, det gick bra i alla fall och nu vet jag att jag är fullt frisk. Förutom att jag är sjuk då.

När klockan närmade sig tre kom en sköterska och tog bort urinkatetern och slangen i armen. Lycka! Jag var friiii! Jag rusade in i duschen och kom ut som en ny människa, pratade med läkaren, packade väskan och lämnade sjukhuset för den här gången.

Nu var tanken att jag skulle åka hem och vila men när familjen Saline bjöd hem oss på middag ville jag inte tacka nej så jag mötte upp man och barn och åkte till Utby istället. Vi hade mycket trevligt och kom inte hem förrän mitt i natten.

Och det var berättelsen om kateteriseringen av min hypofys. Nästa steg är att vänta två till tre veckor på provsvaren och efter det ska neurokirurgerna bestämma vad som ska göras inför operationen. Så nu är det bara att vänta igen.

Finn felet

Det här är en liten liten tröja. För en halvåring till ettåring ungefär. Bomullsgarn, svalt och fint till våren. Allt bra så långt. Det är bara ett litet problem. Inte så lätt att se om man inte vet om det kanske, tills man försöker använda tröjan.

Ser ni felet?

Ja, alltså, det är ju bra om knapphålen sitter på den främre flärpen. Om man inte vill ha knapparna på insidan det vill säga.

Nej, jag orkar inte repa upp. Jag vägrar. Istället tänker jag sy ihop knapphålen, sätta dit trycknappar istället - och fejkade fina knappar på utsidan för dekorativa syften. Trycknappar är ändå att föredra i små bebiskläder. Så det så.

Och imorgon är det dags för inskrivning på Sahlgrenska igen. Jag tar inte med mig datorn eftersom jag bara ligger inne ett dygn, men jag lovar att Twitter-rapportera.

Mys hemma hos Alma

Vi lärde känna familjen Wendel/Andrén under föräldrautbildningen innan barnen föddes. De är också våra grannar och dottern Alma och Theodore går på samma dagis. De är också supermysiga och trevliga att umgås med. Igår var jag och Theodore hemma hos dem och åt mat, lekte och fikade. Barnen uppförde sig exemplariskt och lekte fint hela kvällen, vi kom inte hem förrän efter halv åtta.

Jag är så stolt över min lilla kille. Han är en sån empatisk liten man. Lyhörd (ja, för att vara tre år alltså) och fin. Han lyssnar ganska duktigt och gör oftast som vi säger. Och så är han sötast i hela världen.

Theodore passade såklart på att bada, vi har ju inget badkar hemma.

Efter badet var det sagostund i Almas säng.

Vad som hände sen är det bara barnen som vet ...