Buzzning: Cliniderm

Januari är en jobbig månad. Alla roliga helger är slut, kontot är tomt och solen syns typ en kvart om dagen. Energidepåerna är slut och huden är torr. Men vänta! Det där sista kan jag kanske råda bot på! Vad sägs om att få lite gratis hudvårdsprodukter från Cliniderm? Hudvårdsprodukter som dessutom är anpassade till vårt nordiska klimat. Så här säger de på sin hemsida:

"Det nordiska klimatet skiftar kraftigt, och det är påfrestande för huden. Vintern är kall och torr, vilket lätt leder till synliga ålderstecken som torrhetsrynkor och minskad lys-
ter. Dessutom kan huden bli mer mottaglig för irriterande ämnen eftersom torr hud har ett svagare naturligt skydd. Då behövs extra vårdande produkter med fuktbevarande och återuppbyggande ingredienser som stärker hudens skyddsfunktion.

När det sedan blir varmt och fuktigt ökar hudens talgproduktion och den kan kännas fet och blank. Sol och bad torkar ut och gör att huden får problem att binda fukt. Då är det viktigt att fortsätta hjälpa huden att bevara fuktbarriären med en lättare kräm som ger mer fukt, utan att innehålla så mycket fett.

För att möta dessa skiftningar innehåller alla våra krämer en s k klimatblandning, som balanserar hudens fukthalt. Den hjälper till att bevara och stärka hudens fuktbarriär och motverkar därmed ålderstecken som torrhetsrynkor och minskad spänst."

Det låter ju himla smart tycker jag, och jag hoppas att det fungerar. Jag ska pröva produkterna i veckan, men så länge kan jag utlysa en tävling om fyra stycken prov-kit som ni får slåss om på ett civiliserat vis. Närmare bestämt genom att svara på tre frågor och ge en motivering till varför just ni ska vinna. Som det brukar vara alltså. Svaren hittar ni på Cliniderms hemsida och ni skickar dem och motiveringen till: therese.sharp @ gmail.com (utan mellanslag kring snabel-a:et)

Frågor:
1. Vad är det för skillnad mellan Cliniderms dag- och nattkräm?
2. Vilken av Cliniderms rengöringsprodukter är till för normal/blandad hy?
3. Hur använder man Cliniderms "serum"?

Svaren vill jag ha senast den 29 januari. Lycka till!

Return of the hurtbulle

Pust!

Cykelpremiär! Igår tog jag mig i kragen och cyklade hem min cykel från jobbet. Där hade den stått sedan i september. Nej, jag skojar inte. Jag har inte rört min cykel på hela hösten. Diverse sjukdomar och grav lathet stod i vägen och sedan var det vinter med glashalka och snökaos. Men nu! Nu går det att cykla igen.

Jag gick helt enkelt till Nordstan på lunchen och köpte underställströja, vindtät jacka och byxa, två cykellampor och ett par fingervantar. Nu hade jag inga ursäkter längre. På med hjälmen och iväg.

Imorse satte jag Theo i cykelsitsen (mycket populärt) och trampade iväg till dagis. Det gick jättebra. Efter lämningen satte jag av mot jobbet. Det gick också jättebra även om det tog lite längre tid än vanligt. Mest för att det fortfarande är lite isigt på sina ställen men också för att jag blev trött. Det är jobbigt att röra på sig och jag vill inte komma till jobbet helt genomdränkt av svett. Så jag tar det lite lugnt så här nu i början. Det är bättre än inget.

Hepp!

Här var det nytt!

Jag var otroligt trött på den nya bloggdesignen och hade länge tänkt göra en ny men inspirationen ville inte infinna sig. Till slut kastade jag den där inspirationen åt fanders och gjorde någonting nytt i alla fall. Någonting som passar det nuvarande innehållet i bloggen. Helt vanligt. Och helt vardagligt.

Helt enkelt.

Nybadad

Jag och Theodore står och väntar på bussen vid Åbybadet. Mannen och Edward åker bil hem med Martin och Alma. Buss och spårvagn passar oss bra idag för då kan Theodore sova i vagnen på väg hem. En plan som verkar funka eftersom pojken sov som en stock innan vi ens hunnit till hållplatsen. Det är nämligen ansträngande att plaska som en liten tvååringsfisk i vattnet. Men roligt var det och goda var pannkakorna vi hade med oss som matsäck.

När vi kommer hem ska vi slappa och laga mat, sen åker de två största pojkarna och klättrar på kvällskvisten. Jag spelar in kvällens handbollsmatch och ser den när Theodore somnat.
Mycket bra lördag.

Stickat 2010

Plus ett par spindel-nintendo-vantar åt Edward och en balaklava åt Theodore men de har inte fastnat på bild ...

Puh!

Vilken match, jag är helt slut av nervspänning och handklappande. Det var en klurig match att vinna och koreanerna var kvicka som illrar. Det var dock inte det som var den avgörande faktorn i svårigheterna, utan utvisningarna. En del motiverade men många helt obegripliga. Under de få minuterna Sverige var fulltaliga ryckte de ifrån men så kom utvisningarna som ett brev på posten. Ofta två och två.

Som tur var redde allt sig till det bästa och Sverige vann med sex bollar.

Jag är trött efter en riktig handbollsfest och imorgon är det match igen.

Snart!

Nu närmar sig Sveriges match. 20 minuter kvar, sedan smäller det! Domarna värmer upp på planen och Scandinavium börjar sakta men säkert fyllas av kycklinggula tröjor.

Pepp!

Match nummer två, Polen-Chile.

Så här bra platser har vi till kvällens matcher!

Duschmästarn

Nu när mannen inte längre har beslag på datorn, och innan jag däckar fullständigt, vill jag visa den här bedårande filmen på min lilla duschmästare. Det är numera helt självklart för min lilla nästan-två-åring att det är han som sköljer sitt eget hår. Även med schampo i. Duktig!

Snabbis

Det här blir ett kort inlägg för jag är så trött i huvudet att jag nästan inte finns, och jag måste ändå lämna över laptopen till mannen som paxat den till tio över åtta.

Jag och Theodore har varit på Lek och Buslandet idag eftersom gårdagens enda utflykt gick till Konsum och jag ville göra någonting riktigt roligt med honom. Det var roligt, jättekul, men så himla utmattande. Enbart ljudnivån gör att man måste ta semester i en vecka efteråt för att inte bli utbränd. Vi klarade två timmar, sen åkte vi hem och lagade mat och myste resten av kvällen i soffan.

Godnatt!

Slappomannen presenterar

- Det är ändå rätt gött i soffan framför barnprogrammen.

Hej, det är jag som är Slappomannen, men oftast kallar mina föräldrar mig för Theodore eller Theo. Eller Theodorski eller Dorskan. Ellen på dagis kallar mig Totto. Idag har jag och mamma varit ensamma på förmiddagen för pappa är på jobbet *pekar på dörren*.

Som vanligt började dagen med att jag vaknade i mammas och pappas säng, trots att jag somnade i min egen. Märkligt det där. Och som vanligt ville inte mamma gå upp på evigheters evighet trots att klockan redan var halv sju. När vi äntligen kom ur sängen vid en minut över halv sju åt vi flingor med mjölk till frukost. Och ägg och macka. Jag fick lite sockriga flingor i de vanliga osockrade och det var smaskens! Som vanligt åt jag bara mitten av min macka. Den delen med SMÖRET på. Ägget fick jag äntligen skala själv efter att mamma sett på dagis att jag visst kan själv!

Sen såg vi lite på barnprogram men det var tråkigt och mamma ville inte busa med badbollen. Hon är så himla lat. Istället kom hon på att vi skulle gå ned och rita och det var roligt en liten stund. Det är mycket roligare att beordra mamma att rita saker åt mig än att rita själv. Nu hänger vår teckning på kylskåpet men det bryr jag mig inte så mycket om. Jag vill mest ta ned alla magneter och kasta dem överallt.

- Mamma ritade en Theodore med napp men jag fick ändå inte ha någon förutom i sängen. Taskigt!

Vi lekte lite med badbollen och fortsatte vår galet roliga lek från igår när mamma och pappa kastade bollen på taklampan i mitt rum. Vänta bara tills jag lär mig kasta så högt, då går ingen lampa säker.

Jaha, sen blev mamma trött och lat igen och tyckte att vi skulle göra trolldeg och baka med istället. Det var ok för det är roligt att röra ihop saker i bunkar. Särskilt mjöl. Trolldegen blev rosa och fin och smakade smaskens! Mamma hojtade något om en deciliter salt och giftigt och vad det var men jag lyssnade inte så noga.

- Trolldeg är ju jättegott ju. Godare än det där kexet till och med.

Efter trolldegen lekte vi lite till i mitt rum och mamma läste en halv Alfons-bok, sen tyckte jag att det var dags att sova. Lite tidigt tyckte mamma som bubblade något om att äta lunch först. Ge mig lunchen då, tyckte jag, men när jag väl fick de där potatisbullarna var jag så utmattad att jag bara ville äta glass. När jag inte fick någon var mamma jättedum och tog bort min mat bara för att jag hällde lite vatten i tallriken och slängde på golvet. Dumma mamma!

Nu fick jag i alla fall äntligen lägga mig i sängen med mina kära älskade nappar och jag somnade på trettio sekunder. Högst.

- Ser ni inte hur trött jag är? Strunt samma om klockan bara är elva. Låt mig bara få sova, eller ge mig en glass åtminstone.

Piggelin!

Inatt har jag fått sova oavbrutet till klockan sex på morgonen! Tack snälla bebis.

Jag tror nog som Caroline, att det är något slags utvecklingssprång på gång, för Theodore har sådan oerhörd separationsångest när han ska nattas. Det enda som funkar är att sitta bredvid hans säng och hålla honom i handen tills han sover djupt. Går man för tidigt blir det ett herrans liv. Igår tog det över en timme att få honom att somna. Det kan också vara så att vi skämt bort honom lite nu när han varit så mycket sjuk under hösten och vintern. Då har han fått sova i vår säng mycket och vi har suttit hos honom för att få honom att somna. Vi får sakta men säkert försöka komma tillbaka till vanliga rutiner igen.

Och ikväll börjar handbolls-VM! Sofia kommer över och hon har lovat att ta med sig snask!
Pepp!

Och så började även den här dagen klockan tre

Vad är det med min lilla son egentligen? Varför har han fått för sig att det är uppstigning klockan tre på morgonen? Nog för att det är mysigt att äta frukost hela familjen innan mannen går till sitt förmiddagsskift men jag tycker personligen att det är godare att äta gröt klockan sju än klockan fem.

Nu vet vi i alla fall att det inte är för långa middagslurer som är problemet. Frågan är vad det kan vara istället.

Om att försöka lyssna på varningsklockorna men misslyckas

Inatt vaknade Theodore klockan tre och var illpigg. Han somnade inte om igen och när mannens väckarklocka ringde vid fem eller så var det lika bra att gå upp och äta gröt. Då hade jag sovit i tre och en halv timme och kände mig som en halvdöd människa.

Det var droppen som fick bägaren att rinna över. Jag har ju gått och dragits med en förkylning med tillhörande hosta sedan september ungefär och trots läkarbesök och olika mediciner blir jag inte riktigt frisk. Hela familjen har varit sjuk till och från hela hösten, jobb och hushåll ska hållas flytande och så kom julen med extra mycket folk hemma och allt stök som hör till. Som vanligt har jag kört på och vägrat lyssna på kroppens signaler. Som vanligt. Som alltid. För inte är man hemma och vilar för sin egen skull. Det är lättja och lättja är fult. Det är ok att vara hemma med sitt sjuka barn men när barnet är friskt går man till jobbet igen - vare sig man är frisk själv eller inte. Det var först när jag fick skäll av en läkare angående just detta som jag ens reflekterade över att det var så. Lydde jag honom då? Nej.

Men idag, innan mannen gick, bestämdes det att jag skulle vara hemma idag, med Theodore - eftersom han också sovit mycket mindre än vanligt och kanske inte klarade det höga dagistempot.

Jag och pojken gick upp för att titta på barnprogram och bygga med Duplo. Jag satt i soffan och såg på när pojken lekte och kämpade för att hålla ögonen öppna. Jag såg på klockan, inte ens sex ännu. Pojken satt på golvet och lekte. Jag såg på klockan igen. Halv åtta!! Pojken satt på samma plats på golvet. Ingenting hade förändrats men klockan hade hoppat fram över en och en halv timme. Det kändes inte som att jag hade somnat. Det kändes inte ens som att jag hade blinkat. Jag vet inte om jag missuppfattade klockan första gången, om jag helt enkelt somnade till eller om jag var vaken men hjärnan liksom raderade tiden. Eller om jag blev bortförd av rymdvarelser.

Hur som helst blev jag ordentligt skrämd eftersom Theodore varit helt obevakad under den här tiden och vem vet vad han skulle kunna hitta på. Nu var vi som tur är i vardagsrummet och det är anpassat för att han ska kunna leka fritt och det finns inte mycket att skada sig allvarligt på. Inga höga bord, vassa kanter, farliga vätskor eller ömtåliga prydnadssaker i barnhöjd. Men ändå! Det är inte ok. Jag var ingen bra förälder. Kanske rent av en farlig förälder. Så jag gick raka vägen till dagis med Theodore och gick raka vägen hem igen.

Nu sitter jag i soffan och kämpar emot behovet av att vara nyttig. Nu när jag ändå är hemma kanske jag ska dammsuga upp de där barren från julgranen som slängdes igår. Byta sängkläder. Göra rent toaletterna. Sticka klart Theos vantar. Man kan ju inte bara vara hemma och vila. Vara. Det känns fel i hela kroppen. Jag borde gå och lägga mig och sova ett par timmar men det är ju sådant slöseri med tid!

Jag ska göra mitt bästa för att vila men har redan misslyckats. Jag har redan lovat att jobba lite hemifrån.

Tigertassen

Idag har vi tagit det lite cool i det Sharpska residentet. På förmiddagskvisten åkte vi in till Angered centrum för lite ICA MAXI-shopping. Vi köpte frysta bär, spishällsrengöring, kycklingfilé och lite annat smått och gott. Vi hann med en liten sväng på Deichman skor och Lindex barnavdelning och kom ut med tre tröjor, ett par byxor och världens mest bedårande små tofflor åt Theodore.

Sen har vi mest slappat och städat bort julen här hemma. Möblerat om en aning i vardagsrummet och ätit Carbonara. Nu måste jag lämna över den bärbara datorn till mannen som paxat den klockan åtta. Jag får väl ta upp en stickning eller nåt.

Imorgon ska jag försöka göra en uppdaterad lista över Theos ord. Det bubblar fram nya varje dag.

De här fina leksakslådorna (vi har två) köptes på Bolagret för 129 kronor i mellandagarna, och står numera på ett annat ställe i vardagsrummet.

Theodore hjälper mig att städa undan hans leksaker. I sina fina nya tofflor såklart. 60 kronor på Deichman skor.

En smak av föräldraledighet

Idag har jag haft en bonusdag kan man säga. En bonusföräldraledighetsdag. Dagis hade studiedag och jag var hemma med Theo. Vi mötte upp Sofia och Alma, som vi brukade när jag var föräldraledig, och vi åkte in till stan. Där tittade vi lite på rean, åt lunch, promenadsövde barnen och drack latte. Sedan åkte vi hem till Gamlestaden och fikade på kondis. Theo sov genom hela kondisbesöket och vaknade inte förrän vi skulle gå. Som en typisk föräldraledighetsdag. Otroligt mysigt!

När vi kom hem fick Theodore ett raseriutbrott för att jag tog av honom jackan (eller nåt) och det hela slutade med att jag förlorade och han fick två (!) glassar. Push over mama? Oh yes! Men det var det värt för resten av kvällen har varit rofylld och mysig. Nu sover lillen igen men verkar lite orolig. Jag tror tyvärr att det är en förkylning på gång igen.

Jag ska spela WoW om en liten stund men mest av allt vill jag gå ned till köket och äta upp varenda seglarbulle vi bakade hemma hos Martin, Sofia och Alma igår. De blev världens godaste med egengjord vaniljkräm och vetebrödsrecept från Vete-katten. Yum!

Flanellskjorta från Cubus pojkavdelning. 75 kronor.

Jeans med muddar från Cubus flickavdelning. 99 kronor.

Thepas tipsar: Varulvsunderhållning

Lonely Werewolf Girl - först segare än vingummi, sedan sträckläsningsmaterial.

Nu har jag en bok att berätta om igen. En som först var ett dåligt substitut och länge låg i tråkhögen men som sedan blommade ut till lite av en besatthet. Boken heter Lonely Werewolf Girl och är skriven av skotten Martin Millar.

Titel: Lonely Werewolf Girl
Författare: Martin Millar
Genre: Skräck 

Språk: Engelska
ISBN: 9780749942830

Handling: 
Boken utspelar sig i nutidens Storbritannien och vi möter Kalix MacRinnalch, en varulvstonårsflicka med alla problem i världen. Inkluderat drogmissbruk, ätstörning och brustet hjärta. Och så har hon blivit förskjuten av sin släkt för att ha mördat sin pappa och är jagad av både varulvsjägare och familjemedlemmar. Hon är fragil som ett spindelnät och urstark som en ... varulv. Och så har hon inte en enda vän i hela världen.

Kalix jagas genom Londons gator av blodtörstiga jägare medan hennes syster, The Werewolf Enchantress, är upptagen med att designa kläder åt The Fire Queen. I de skotska höglanden förbereder sig Varulvsklanen för krig i MacRinnalch-slottet. Ni hör ju.

Det här är en omfattande berättelse om varulvar i modern tid. MacRinnalch-familjen innehåller eleganta varulvar, bekymrade tonåringsvarulvar, snälla varulvar, blodtörstiga varulvar, modedesigners, krigare, punkare, transvestiter, musiker och vad du än kan tänka dig. En hel klan av varulvar som hamnar i stora och små konflikter överallt från London till de skotska höglanden och flera dimensioner bortom vår.

Tankar:
Jag köpte den här boken i slutet av sommaren i en rasande abstinensattack efter att ha läst den sista tillgängliga True Blood-boken. Jag längtade efter vampyrer, varulvar, älvor eller vad som helst som kunde släcka Sookie-törsten. vid ett besök i Akademibokhandeln i Nordstan sprang jag på det här omslaget och slog till.


De första hundra sidorna eller så var en stor besvikelse (inte Sookie-likt alls) och jag lade boken på hyllan ett tag. Efter någon månad gav jag tegelstenen (608 sidor!) ett nytt försök och den här gången kom jag långsamt framåt, några sidor per kväll. Jag kämpade och kämpade och så fram emot sista tredjedelen i boken hände något och jag blev som uppslukad! Jag sträckläste resten under några sena nätter och nu funderar jag på att köpa uppföljaren Curse of the Wolf Girl.

Betyg: 3/5
Är du road av något juvenila skräck-/fantasyböcker, har tålamod med en seg inledning och inte skräms av 600 sidor på engelska tycker jag absolut att du ska läsa Lonely Werewolf Girl. It's a treat! Hade det inte varit så svårt att ta sig igenom första tredjedelen hade boken fått en fyra.

I köket

Theodore älskar verkligen sitt lilla kök. Och vårt stora. Det verkar vara någonting magiskt med just kök för barn i just Theodores ålder för i princip alla vi känner fick ett och alla älskar  dem. Det är väl någonting med det där att vilja göra som de vuxna gör.

Det är cool mamma, idag fixar jag maten.

Det blir ärter och majs.

På tal om kök så satt jag och Theodore och lekte "var är"-leken idag medan vi väntade på att riset skulle bli färdigt. Han är måttligt intresserad men leker med för min skull.

Tänk jag drömde en natt

... att jag hade en tokbebis, och han åt bara ärter och majs. I alla fall de senaste tre-fyra dagarna. Men han äter ordentligt på dagis och till  frukost så jag bråkar inte för mycket om det.

----------------------

Uppdatering:
Ok, bara för att jag skrev det här inlägget åt han vid middagen glupskt upp varenda fiskpinne, klyftpotatis och broccolikvist som fanns på tallriken. Och sedan åt han tre clementiner.