Besatt och jag gillar det

Som många av er vet är jag en person som med jämna mellanrum blir besatt av saker. Fixeringarna kan handla om olika saker (skådespelare, kungar eller musiker) och pågå olika länge (ett par veckor, månader eller över ett år), men en sak har de gemensamt: jag blir helt uppslukad, och när en fixering är slut kommer strax en annan. Så har det sett ut så länge jag kan minnas. Jag antar att det är min nördpersonlighet.

För ett par veckor sedan bleknade min besatthet av en viss handbollsmålvakt sakta bort och livet blev plötsligt lite blekare. Lite mindre spännande och liksom... färglöst. Jag väntade tålmodigt på att nästa fixering skulle manifestera sig och nu är den här: Tv-serien Revenge, eller rättare sagt karaktären Nolan Ross som spelas av Gabriel Mann.

Plötsligt fanns det där pockande intresset där, och som en liten skolflicka sitter jag och bläddrar bland bilder och googlar utav hjärtats lust för att hitta smaskiga fakta-godbitar. Som en tok letar jag upp varenda film och serie han varit med i. En del verkligen jättedåliga, men det är som med pizza ni vet?

Låter det lite barnsligt - eller rent av lite rubbat? Jovars, men jag tycker faktiskt mest att det är roligt. Spännande och utvecklande. Jag menar, tänk så många filmer, skivor, böcker och serier jag hade missat om jag inte följt spåren min besatthet lett mig till? Jag hade inte kunnat mycket om amerikansk punkhistoria, vampyrer, Sävehof-spelares adresser eller Henrik den åttonde i alla fall, det kan jag lova.

Leve nörderiet!

Lots of löv AB

Här om dagen var det plötsligt snö ute igen efter en period av regn och barmark. Jag och Theodore pratade på vägen till dagis om att det fortfarande är vinter trots att julen är över, men att sen kommer våren och löven kommer tillbaka på träden. Då säger Theodore med sin naiva och oskyldiga röst:

- Är det jobbargubbarna som sätter upp dem då?

Min resa mot att bli en riktig tant når en ny destination

Trasmattor! Nästa hållplats, trasmattor!

Jag tycker om att sticka och virka. Jag klär mig i klänningar och gillar 40-50-talets inredningsstil bäst. Jag vill i hemlighet vara som Bettie Page. Jag gillar stiliga män i kavajer, kafferep och små godisskålar.

Jag liknar på många sätt en tant (speciellt eftersom det var länge sedan jag frivilligt reste mig från min stickning i soffan), men en del saker fattas. Åldern till exempel. Och barnbarn. Än så länge är jag en mamma, tantmamma, men nu har jag tagit ett litet kliv närmare målet.

Jag har gjort min första trasmatta! Den är liten, rund och virkad (eftersom jag tyvärr inte äger en vävstol, eller plats för en vävstol) och gjord av ett gammalt påslakan. Jag blev nästan nöjd, och väldigt sugen på att göra fler. Jag började fantisera om en trasmatta till köket. I vitt, rött och pasteller.

Det var dock slut på trasbart linne i skåpen så idag tog jag en tur till Holmens marknad och kom hem med fantastiska fynd! För ynka 110 kronor kom jag hem med nio örngott, fyra påslakan och en stilig dokumentportfölj som matchar min handväska. Perfekt nu när jag ska ge mig ut i arbetslivet igen (en till o-tantig grej).

Nu ska jag fortsätta riva remsor.