Prydnad., leksak eller huvudbonad? |
Nu börjar jag förresten känna mig som mitt vanliga sjuka själv igen. Normalsjuktrött alltså. Inte nästan-behöva-ringa-112-pga-nära-svimningsattack-på-väg-till-dagis-och-sova-flera-timmar-på-dagen-trött. Varje steg känns inte längre som nära på omöjligt att orka med. Jag mår inte illa hela dagen längre och pulsen ligger inte konstant på nära-döden. Nu är det normaldåligt och det är jag faktiskt tacksam över. Allt är relativt, som det heter.
Jag är helt säker på att den här totala utslagningen var en reaktion på att jag var bortrest en vecka.Två långa tågresor gjorde sitt och så är man ju inte riktigt "hemma" när man är borta. Trots att jag blev uppassad och fick hjälp med barnpassning och så vidare så gjorde jag nog lite mer än jag orkade - det är ju svårt att få samma vila som hemma i soffan såklart. Jag börjar se ett mönster nu för det här har hänt tidigare, en gång hemma hos pappa och en gång när jag kom hem från en tidigare resa - och så nu. Samma sak med flera dagars enorm utmattning, kräkningar och hög puls. Allra värst dagen efter jag kommit fram och så lite bättre för var dag i några dagar. Jag får försöka tänka på det.
Men nu ska jag njuta av att känna mig lite som en människa igen. Och i eftermiddag ska vi hem till familjen Saline och mysa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar