Nu sitter min fina Jenny på tåget och är på väg hem. Det känns sorgligt men jag är jätteglad att hon kom hit och var här hela helgen. Jenny är min bästa vän i hela världen och det har varit så ända sedan vi träffades den där mattelektionen första veckan i gymnasiet.
Det blev en slapp och ledig helg. Tanken var att vi skulle på punkspelning på fredagskvällen men vi var båda så trötta att vi helt enkelt inte kunde resa oss ur soffan. Kanske var det ändå lite ambitiöst planerat av mig med tanke på hur jag mår. Men hoppet är det sista som dör!
Vi har suttit i soffan, haft Misfits-maraton, pratat och umgåtts. Skojat med Theo, ätit god mat och fikat på Le Pain Francaise. Jag har också varit väldigt trött och stukat foten.
Jag önskar att vi kunde ses oftare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar