En tröttdag

Våfflor till mellis är passar bra på en söndag. Särskilt med farmors hemkokta körsbärssylt.

Snaaaark! Jag är så vidrigt trött i dag. Fredagens heldag ensam med Theo och gårdagens utflykt till Olskroken kryddat med en natt av usel sömn har nästan tömt mina energilager helt och hållet. Hela dagen har jag gått omkring och försökt piggna till men det händer liksom inget. Jag är trött och seg och allt jag gör går i slow motion. Kroppen väger flera ton och bara att resa mig ur soffan är en nästan övermäktig utmaning. Minsta lilla motgång - som en borttappad säkerhetsnål - och tårarna är nära. På riktigt. Jag är på riktigt så trött att jag kan börja gråta över en borttappad säkerhetsnål.

Just nu har jag dock precis haft en liten andningspaus. Man och son var på ICA Supermarket i Olskroken för att hämta min plånbok som jag glömde där i går. Handlaren var så himla snäll och ringde upp mig i går kväll för att berätta att han hittat den. Jag visste inte ens att den var borta. Och mannen var ännu snällare som tog med sig pojken och hämtade plånboken åt mig. Han är verkligen bäst.

Min andningspaus tog jag till vara på genom att slösurfa. Eh. Dumt. Jag borde kanske sovit i stället, men det gör mig så groggy och konstig att sova på dagarna. Jag kommer liksom aldrig tillbaka till de levande utan går omkring som en zombie till det är dags att sova igen.

Nu sitter jag i soffan och ser på Pippi på de sju haven tillsammans med Theodore och stickar på ett par små svarta vantar åt honom. I köket ordnas med middag. Jo, jag inser att jag har det oförskämt bra.